"Min tjej kom in på musikakademin – och jag hängde på"

Bengt Lundholm var en av spelarna som tidigt testade lyckan på andra sidan Atlanten. I artikelserien Bilden berättar fotografen Stickan Kenne om sina möten med Lundholm – och Lundholm själv om hur han med hjälp av sin flickvän tog sig från Leksand till Stockholm i slutet av 1970-talet.

Bengt Lundholm fostrades i Faluns hockeyverksamhet, men flyttade som 18-åring till Leksand. Där var han med om att vinna två SM-guld innan stockholmshockeyn och AIK lockade. Han var inte bara framgångsrik i svenska elitserien och Tre Kronor. Det blev även fem säsonger i Winnipeg innan han återvände ”hem” till AIK.

”Bengt Lundholm var en väldigt bra spelare, finurlig och snabb. Dessutom var han en härlig och mysig kis vid sidan av, alltid ett leende på läpparna, gick där och lullade lite grann (skratt). Han har varit och besökt mig på jobbet och jag har hjälpt honom lite med gamla fotografier. Jag har alltid gillat Bengt. Det tror jag dom flesta gör som träffat honom. Det finns väl ingen som kan säga något ont om honom?”

Bengt Lundholm minns tillbaka då han lämnade Dalarna för att flytta till Stockholm, där han för övrigt fortfarande är bosatt.

– Min tjej kom in på musikakademin i Stockholm och jag hängde på. Det fanns en klausul eller regel då att om ens respektive skulle flytta till en annan stad för att gå i skola eller jobba så fick du byta klubb till en lägre kostnad.
– Även Hasse Jax lämnade Leksand efter den säsongen av samma anledning som jag, det vill säga att hans fru kom in på skola. Hasse flyttade upp till Umeå.

Var AIK ett givet val eller var det även aktuellt med spel i Djurgården?
– Jag träffade båda klubbarna, men jag hade spelat med AIK:s ”Råttan” Edberg i VM i Wien det året samtidigt som jag kände att AIK hade en attityd i laget som passade mig bra.

Spelade du och ”Råttan” tillsammans även i AIK?
– Inte mycket. Han är en mycket sympatisk kompis som lurade ner mig till AIK och sedan försvann han till Washington.

Foto: Stig Kenne

SPELADE SM-FINAL DIREKT

Redan första säsongen i AIK, 1977/78, gick laget till final. I finalen blev dock Skellefteå AIK, anförda av lagkaptenen Hardy Nilsson, för svåra och vann den tredje och avgörande finalen som spelades i Scandinavium. Bengt Lundholm svarar för övrigt svarade för ett mål.

– AIK hade fått flera nya spelare som exempelvis Lars-Erik Ericsson (Idag: Ridderström) från Brynäs vilket gav laget en nytändning och en bra grund att stå på. Sedan hade vi ”Ankan” Parmström som coach. Han var mycket bra och hade en fin förmåga att ta hand om killarna på ett bra sätt.
– Efter ”Ankan” kom Dan Hobér in som tränare och det var väl ett uppvaknade för oss alla. Han fick verkligen upp ett högt tempo på träningarna, vilket vi behövde då.

Du spelade i AIK fram till och med 1981, vad utvecklade du mest under de här åren?
– När jag spelade i Leksand var jag på väg upp som spelare. Då jag kom till AIK hade jag spelat två VM och måste nog ansetts som en relativt etablerad spelare. Det man kan säga är väl att jag fick en annan roll i AIK. Där jag fick ta ett mycket större ansvar.
– Den största omställningen var annars då jag flyttade till NHL och Winnipeg Jets. Där gick det inte att åka runt och slå en tunnel för då smällde det direkt. Där gällde det att hålla en hög jämn nivå så att tränarna hela tiden visste vad man skulle få av mig.

Under säsongen 1985/86 bröt Lundholm upp från Winnipeg Jets och återvände till svensk hockey och AIK.

– Jag hade gjort illa ledbandet borta i Winnipeg. Då hörde AIK av sig och frågade hur det låg till. Jag svarade att det inte var så bra och då kom frågan om det inte var dags att återvända hem vilket jag svarade ja på.
– Jag kom överens med Winnipeg om att återvända till AIK, men det blev ingen bra säsong. Jag var inte speciellt pigg och dessutom hade jag en skena vid knäet som jag skulle spela med vilket inte kändes speciellt bra. Dessutom åkte vi ur elitserien den säsongen.

Var det stor kontrast att spela NHL den ena säsongen och säsongen därpå spela division 1 och senare även allsvensk hockey?
– Det var rätt kul faktiskt. Vi spelade mot lag som exempelvis Skutskär som verkligen ville göra sitt livs match då AIK kom på besök. Som spelare rycks man ju med oavsett om det är NHL eller någon annan serie.
– Bosse Berglund hade kommit till oss det året och blev en väldigt viktig spelare. Vi vann division 1 obesegrade och allsvenskan efter endast en förlust (Örebro borta 5-0) och gick upp i elitserien igen. Alla hade förväntat sig att vi skulle gå upp så det blev inget stort firande och det blev även min sista säsong som spelare, avslutar Bengt Lundholm.