"Tänker alltid att 'det där är Guldstaden' när jag åker förbi"

Han fick spela Stanley Cup-final 1982 innan han vände hem och vann SM-guld med Södertälje.
Anders Eldebrink hade några händelserika år i mitten på 80-talet.
– Det var riktigt kul att få vinna med sin moderklubb, säger Eldebrink.

Anders Eldebrink tillhör kategorin största svenska backarna genom alla tider. Han var lite av nyckelspelare då Södertälje vann sitt senaste SM-guld, 1985. Vad man lätt glömmer bort är att han faktiskt spelade Stanley Cup-final 1982.

– Det var häftigt och på den här tiden var det inte så många svenskar i NHL. Vi mötte New York Islanders med Anders Kallur, Stefan Persson och Tomas Jonsson. Islanders hade ett jäkla bra lag och vi hade inte en chans (0-4 i matcher), berättar Eldebrink och fortsätter:
– Jag var bara 21 år då så man lärde sig mycket från finalen och samlade på sig mycket erfarenhet. Även spelet i farmarligan gav mig mycket erfarenhet. Det var slagsmål och mycket annat som man inte trodde kunde hända under en hockeymatch.

Hamnade du själv i någon fight?
– Ja, både i NHL och i farmarligan. Jag sökte inte upp fighter, men jag var tvungen att försvara mig. Det var när man tacklade en jäkel och han blev sur och ville ge tillbaka. Då var det bara att slänga grejorna och försvara sig.

Under sin andra säsong i NHL såldes Anders Eldebrink till Québec Nordiques.

– Jag var Vancouvers farmarlag (Frederiction Express) och det gick väldigt bra och ledde nästan skytteligan bland backarna i hela AHL. Han som var tränare i Fredericton, Jacques Demers, hade en bra relation till Québec eftersom de och Vancouver delade på Fredericton som farmarlag.
– Jag gillade Demers och han blev förresten senare Stanley Cup-mästare med Montreal. Han föreslog att man skulle trejda mig till Québec mot den då 35-åriga målvakten John Garrett eftersom Vancouver behövde en målvakt.

Eldebrink fick inte så mycket speltid i Québec heller.

– Jag var med och spelade en månad i Québec innan man skickade tillbaka mig till farmarlaget. Sedan tog dom upp mig till slutspelet igen för att bara spela powerplay. Det var ganska svårt att först sitta där, bli iskall och sedan bara hoppa in och spela powerplay.
– Jacques Demers ville senare ha tillbaka mig till både St. Louis och Montréal, men jag tackade nej eftersom vi hade fått barn då samtidigt som jag tyckte att jag hade det bra hemma i Sverige. Demers ringde personligen och sa att nu kommer du över här och spelar, skrattar Eldebrink

VANN SM-GULD MED MODERKLUBBEN

Under sin andra säsong efter återkomsten till Sverige fick Anders Eldebrink vinna SM-guld med Södertälje.

– Det var riktigt kul att få vinna med sin moderklubb och vi hade ett väldigt bra lag med äregiriga killar, bland annat tre av landets bästa centrar i Anders "Masken" Carlsson, Peter Wallin och "Glenna" Johansson. Sedan hade vi bra backar med Bosse Ericson, Uffe Borg, Stefan Jonsson, Peter Ekroth och Tomas "Malin" Jernberg.Hardy Åström stod i målet. Forwards Reine Landgren, Conny Jansson, Thom Eklund, Jarmo Mäkitalo…
– Målskyttar, grovjobbare och framspelare. På träningarna kunde det vara krig och tvåmålen var ofta hårdare än elitseriematcherna.

Vad minns du starkast från finalserien?
– Givetvis när vi vann femte matchen nere i Himmelstalundshallen och gick ifrån så stort i andra perioden.
– När jag åker förbi Norrköping i dag tänker jag varje gång att det där är ”Guldstaden”. På den tiden spelades alltid avgörande matchen på neutral plan och året efter fick vi stryk i Karlskoga av Färjestad. Det året var vi nästan bättre, men Färjestad hade ett bra lag.

TUFF FINALSERIE

Thom Eklund, hur fungerade det här gänget med så många starka karaktärer vid sidan av isen?

– Under säsongerna jag var där och som vi var bra flöt det på förhållandevis bra. Precis som du säger var det många starka karaktärer. Wallin är en riktig jäkla tjurskalle, ”Masken” är hur tjurskallig som helst, (Peter) Ekroth är som han är, Eldebrink är Eldebrink och Bosse var ganska stark i ett omklädningsrum.
– Det var aldrig, som jag kommer ihåg det, något tjafs i omklädningsrummet. Det har nog att göra med att det gick väldigt bra och att vi inte förlorade många matcher under de här säsongerna. Jag upplevde inte heller att det var någon panik när vi låg under i matcher under slutspelet. Det var väldigt lugnt hela tiden.
– Jag har varit tränare efter spelarkarriären och jag kan se i blicken på folk när det blir stressat. Det där lär man sig att se, men så var aldrig det under första säsongerna i Tälje.

Är det nyckeln till att ni vinner SM-guld 1984/85?
– Ja, jag tror det. Sedan måste man givetvis ha lite flyt också och även kunna producera. Jarmo var ruggigt bra att producera under de här åren, ”Masken” med och "Leffe" (Leif R. Carlsson) passade i alla fall ibland. ”Glenna”, jag och Conny tillsammans med Anders gjorde mycket mål i powerplay. ”Säcken” och Wallin åkte runt och retade folk, men bidrog också med en hel del mål.
– När vi var dåliga var Hardy bra i målet. Det var en sådan målvakt föreningen behövde just då. Innan hade Södertälje haft lite problem på just målvaktssidan.
– Hardy var ruggigt bra i finalserien och det var skönt när motståndarna skulle dumpa och stressa oss. Då gick Hardy bara ut och slog i väg pucken så Djurgården fick aldrig tag i det spelet mot oss.

Finalserien mellan Södertälje och Djurgården kom att vara den kanske tuffaste som hade spelats. Södertälje vann till slut den femte och avgörande matchen med 6-3 nere i Himmelstalundshallen.

– ”Mörthen” (Tommy Mörth), (Håkan) Södergren, (Thomas) Eriksson, (Orvar) Stambert… Det är inga snälla killar. Det var ge och ta och inget gnäll eller tjafs som man kan uppleva idag. Idag ska det ”bjabbas” hela tiden. Vi pangade på men sedan fick vi också ta om man själv blev på-pangad.

"TÄVLING PÅ VARJE TRÄNING"

Leif R Carlsson:

– Det här var första gången jag var med i ett spelarråd. Jag stred för en viktig och ganska avgörande fråga. Han som var förhandlare var Pelle Blom som senare blev vd för Astra Zeneca. Min tes var att vi inte skulle ha någon seriepremie. Vi skulle i stället ta allt om vi vinner SM-guld. Jag såg på Pelle Blom att han tyckte det här lät skitbra.
– Några av killarna i laget tyckte att dom ändå behövde den här extra premien till månadslönen. Jag fortsatte ändå att driva den här frågan. ”Vi skiter i premien och begär dubbelt så mycket om vi vinner SM-guld”. Jag lyckades få igenom det där och jag kan tänka mig att det var en viktig del när det började dra ihop sig även om det inte var några som i början av säsongen åkte runt och tänkte på det. När det närmade sig finalen så var snacket att ”Den som viker sig här får spö” ha ha…

Hur reagerade han då ni till slut vann guldet?
– Alla tyckte nog att det var kul. Jag skulle säga att det handlar om att komma in i fokus för det man ska göra. Vi hade många bra saker tillsammans med Timo (Lahtinen). Tävlingar om att vinna en t-tröja eller en Lacoste från sponsorer till oss.
– Bland annat hade jag och ”Masken” tävling på varje träning. Den som vann fick en dricka från drickaautomaten och förloraren skulle knyta av skridskorna på vinnaren. Det kunde vara tävlingar om att träffa ribban med ett skott och så vidare. När man vunnit satt man där stolt och smuttade på drickan medan den andra satt på golvet och snörade av skridskorna. Idag garvar jag och ”Masken” åt det där när vi träffas.

"HAN ÄR EN STRATEG OCH LEDARE"

Hardy Åström:

– Vilket gäng vi hade, skrattar Åström. Om Skellefteå är laget i mitt hjärta har ändå Södertälje en nästan lika stor plats. Vi hade en fantastisk mix av spelare och här kan man snacka om fajt på träningarna. Det var ingen som lade fingrarna emellan ute på isen. Men då träningen var slut så hade vi lagt alla tuffa strider åt sidan och var då ett jäkla bra kompisgäng i stället. Det var inte bara talang i det här laget utan nästan alla var verkliga vinnarskallar som avskydde att förlora. Att då få vara med det här gänget och vinna SM-guld var väldigt stort.

Stickan Kenne om Anders Eldebrink:
– Vilken mysig kis, trevlig och lätt att snacka med. Anders betydde nog mycket för det lag som vann guld 1985. Han är en strateg och ledare. Dessutom hade han ett väldigt bra skott samtidigt som han spelade många minuter i varje match både i Södertälje och Tre Kronor.
– När Anders tog över AIK (2012/13) kom jag ner till Hovet och skulle ta en porträttbild av honom. Det blev att vi satt och snackade en timme. ”Dom är så jäkla dåligt tränade så jag måste börja med att få upp konditionen på killarna”. Han fick AIK att hänga kvar i alla fall".