“Jag blev fruktansvärt besviken – så jävla besviken”

– Jag upplevde att jag var nästan en kille som kom in och bara fick observera och tala om vad som behövde korrigeras, vilket blev svårt, säger han om den tuffa tiden i LHC.

När Bert Robertsson klev in i Linköpings bås var det många som trodde att han skulle ta med sig vinnarkulturen från sin tid i Skellefteå in i föreningen. Men redan under säsongen 2019/20 fortsatte LHC:s resa med att inte ta sig till slutspel. Säsongen 2020/21 skulle väl ändå innebära att Linköping skulle börja vända den negativa trenden? När så laget, trots den hårda satsningen klubben gjort på att vara topplag, slogs med bottenlagen om att undvika ett negativt kval efter 26 spelade matcher valde sportchefen, Niklas Persson, att lyfta bort den tidigare NHL-backen från tränarjobbet.
– Om jag ska gå lite bakåt så sökte jag en ny utmaning och roll. Det fanns en del uppslag i hockeyvärlden som jag var väldigt nyfiken på. Sedan blev det ganska hastigt och lustigt bestämt med Linköping i och med att dom sparkade Tommy (Jonsson). Samtidigt hamnade jag i en familjesituation som inte tillät mig att åka utomlands, berättar Bert Robertsson för hockeysverige.se och fortsätter:
– Visionen i mitt hockeyutövande är att skapa en verksamhet där spelarna och ledarna får vara framgångsrika och utvecklas tillsammans. Det innebär att man i slutändan vinner. Sedan kan det ta lite tid. Den här visionen delade Linköping och jag så det var inga konstigheter där.

Innan Bert Robertsson kom till Linköping hade han jobbat inte mindre än åtta säsonger i Skellefteå och att då kliva in i en annan klubbs verksamhet blev en ganska stor omställning för honom.
– Det har varit ganska obekvämt. När man jobbat i en klubb tror många att man ska kunna kopiera den identiteten till nästa klubb. Skillnaden tycker jag är just identiteten där Skellefteå som stad och förening har en tydlig identitet. Där kan man justera och återskapa utan behöva korrigera några stora grejer.
– Vi har ju gått till slutspel alla år jag var där även om vi inte alla gånger gått hela vägen fram. När vi inte nått hela vägen fram det kallats för ett misslyckande. Då har man ändå kunnat justera det i föreningen eftersom identiteten och arbetssättet är mer etablerat. När man hamnat där som förening är det lättare att jobba med utveckling och få gruppen att högprestera.
– Jag tycker att Linköping fortfarande är i en process där man försöker hamna i en miljö där man utvecklar och faktiskt har en mer positiv atmosfär. Istället för att jobba med ett ganska högt tryck utan att riktigt nå fram jobbar man med att skapa en identitet som föreningen kan stå för och alla runtomkring kan backa upp.
– Det jag försöker beskriva är att LHC, med ”Pajen” (Niklas Persson) i spetsen, har ett ganska gediget jobb att göra med hur dom nu väljer att gå vidare.

Hur såg du på din egen roll?
- Jag upplevde att jag var nästan en kille som kom in och bara fick observera och tala om vad som behövde korrigeras, vilket blev svårt.

Du som jobbat i klubbar som Södertälje och Skellefteå, känner du att det inte finns en lika stark hockeykultur i Linköping och att det påverkar att klubben ännu inte lyckas ta sig tillbaka till toppen igen?
- Jag tycker att det finns en gedigen hockeykultur i Linköping. Det finns många människor där som är väldigt kunniga och villiga att jobba väldigt hårt för föreningen. Samtidigt finns det en supporterkultur som är väldigt gedigen.
- Städerna är däremot lite olika. Skellefteå och Södertälje är ”hard core” arbetarstäder, vilket präglar den här mentaliteten. Linköping har en med akademisk prägel. Det tycker jag ändå speglar verksamheten i dom olika föreningarna. 

Bert Robertsson.Foto: Bildbyrån/Peter Holgersson

"DET HAR VARIT TURBULENT" 

Bert Robertsson kom under ett och ett halvt år bo långt ifrån familjen som var kvar i Skellefteå, vilket givetvis påverkade honom på det personliga planet en del.
- Det är personliga fråga, men det har såklart påverkat mig som person väldigt mycket. Jag har varit nära familjen under väldigt många år. Vi har bott under samma tak och jobbat tillsammans med dom bitarna också så det blev absolut en omställning.
- Som jag beskrev det inledningsvis blev det en ganska hastig omställning från att vi inte hade planerat att det skulle bli så till att det blev att jag flyttade iväg för att jobba på en annan ort i Sverige. Det har vi i familjen varit tvungna att hantera och det har påverkat mig, absolut.

Förra LHC-tränaren har inte heller varit helt bekväm med att bo i Linköping även om han samtidigt gillade staden
- Linköping är en spännande stad, men också en stad där jag inte fått fotfäste. Lite har det att göra med att familjen inte varit med. Jag har inte hamnat på en social arena som är viktig om du kommer ny till en ort, att ha ett socialt nätverk.
- Om man har barn med i bilden som ska in på skolor och idrottsevenemang och så vidare får man en social samvaro som ganska snabbt blir etablerad. Kommer man som gräsänkling blir det faktiskt lite svårare att skapa det kontaktnätet som jag tycker är viktigt för att få en känsla för en ort och verkligen trivas där.
- Det var ett chanstagande att flytta till Linköping både på ett sportsligt och personligt plan. Jag tycker inte att jag träffade rätt i något av dom två.

Om du blickar tillbaka på tiden från du kom till Linköping till 26 matcher in i den här säsongen då du fick lämna hockeyjobbet, hur har du upplevt det hockeymässigt?
- Det har varit turbulent. Första säsongen blev väldigt mycket präglat av att lära känna föreningen och att föreningen skulle lära känna mig.
- Jag och ”Pajen” har jobbat hårt med att etablera en samsyn i hur verksamheten ska bedrivas. Sedan blev det, som sagt var, jäkligt turbulent med Klas Östmans uttåg. Sedan var det även Micke Vernblom som snabbt försvann ur verksamheten.
- Ledarteamet var tvunget att återskapas från en situation där jag hade väldigt klart för mig att jag skulle jobba med Klas Östman, Johan Åkerman, ”Pajen” och Micke Vernblom till att det nästan blev en hel annan konstellation. Det tycker jag hockeymässigt präglade allting och gjorde att det blev rörigt.
- Som jag sa tidigare så behövdes det korrigeras en del för att det skulle bli en framgångsrik organisation spelmässigt. Allt ifrån disciplin i träning till disciplin i utförande av spel, men även i den mentala styrkan som krävs för att hantera den tuffa kravbild som ändå LHC har. Det var ändå uttalat att ”vi ska vinna SM-guld inom tre år”. Det var en väldigt tuff kravbild för mig som kom utifrån och i princip förväntades göra mirakel.
- Spelmässigt har det varit väldigt mycket hit och dit, upp och ner och allt där emellan. Många kan nog skriva under på att det stundtals sett skitbra ut. Verkligen disciplinerat, bra och taktiskt slipat för att sedan falla till en plats där det såg ut att vara kaos.
- Där menar jag det här med identiteten och tryggheten i att hålla i konceptet och stå för vad man vill göra fullt ut kommer in. Det är viktigt i en förening. Speciellt om man vill göra den här kulturförändringen som vi ändå hade pratat om. 

"FÖR MYCKET FÖR FÖRENINGEN ATT HANTERA"

Första säsongen med Bert Robertsson i båset slutade Linköping på en elfte plats.
- Första säsongen var det väldigt många taktiska direktiv som föll på plats i slutet av säsongen. Där tycker jag att vi var ett av dom hetaste lagen i SHL. Det tog tid att hamna där. Att verkligen acceptera spelsättet, träningsdisciplinen och acceptera sina roller för dom individer som var i laget där och då.
- Spelmässigt den här säsongen tycker jag, återigen att det har bytts ut mycket folk på tunga poster. Jag tycker inte dom som kom in riktigt var med den processen och hade samma inställning till det som vi skapade säsongen innan. Det var uppenbart.
- Den disciplinen vi hade defensivt i slutet av föregående säsongen fanns inte när vi började den här säsongen. Jag återkommer återigen till det här med identitet. Vi tog in spelare från andra ligor som inte riktigt hade koll på vad som krävdes för att spela i dagens SHL. Det har inte fallit på plats den här säsongen. I alla fall inte under min tid. Jag hoppas att dom kan hitta dit. 

Niklas Persson.Foto: Ronnie Rönnkvist

Upplevde du att ni ändå var på rätt väg då du fick lämna tränarposten?
- Vi hade en period innan jul där vi vann sju av tio matcher och jag tycker att vi absolut var på rätt väg. Vi fick hantera en hel del skadebortfall och jag tycker att vi hittade en disciplin i gruppen och hade ett verkligt ”go” som vi kunde gå på julledighet med i bagaget.
- När vi kom tillbaka från julledigheten var det här i princip som bortblåst. Där fick vi då börja om och återskapa den disciplinen. Vi hade tuffa matcher, Frölunda på bortaplan, ett Djurgården som hade ett bra stäm på hemmaplan, Örebro borta för att följa upp det med Luleå borta. Det blev fyra raka torsk.
- Sedan hade vi kniven mot strupen då vi mötte Malmö hemma. Där vi gjorde vi en ganska bra match, men lyckades att förlora den. Där och då hamnade vi i ett läge…
- Med den turbulens som varit säsongen innan och den som varit den här säsongen blev för mycket för föreningen att hantera. Då var föreningen tvungen att göra en förändring.

Hur gick dina tankar då sportchefen, Niklas Persson, kallade in dig på kontoret för att meddela att din tid i klubben var över?
- Jag blev fruktansvärt besviken… Så jävla besviken, säger Bert Robertsson som tystnar en stund innan han fortsätter:
- Det är inte så mycket mer att säga om det. Hade jag inte varit besviken hade det varit konstigt. 

"BLICKFÅNGET HAMNADE PÅ MIG"

Hade du ändå förståelse för Linköpings situation och deras agerande?
- Jag förstod att dom måste göra någonting. Dom är ansvariga gentemot fans, sponsorer och resten av föreningen. Tabellplaceringen där och då gick inte att snacka bort. Det var inte tillräckligt bra och satte klubben i en situation som var väldigt prekär.
- Dom kunde såklart inte sitta med armarna i kors och vänta. Dom ville agera, vilket jag absolut har förståelse för. Sedan har Linköping gjort flera förändringar. Det var inte bara jag som blev förändringen.
- Linköping har även bytt ut spelare, vilket nästan har försvunnit i diskussionen. Blickfånget hamnade på mig och det var kanske så man ville ha det, men det går inte att blunda för att det skett stora förändringar i truppen. 

Bert Robertsson fick sparken.Foto: Bildbyrån

Hur följer du idag Linköpings framfart i SHL?
- Jag ser matcherna. Jag vill vara ganska försiktig med att dra några slutsatser och förstår att dom är inne i en process där man verkligen försöker knyta gruppen samman. Vissa matcher tycker jag man gjort på ett väldigt bra sätt.
- Jag tycker också att man har ett stabilare målvaktsspel och lyckats släppa in färre mål. Nyförvärven som kommit in har gett gruppen ny energi vilket smittar av sig på gruppen. Jag ser att dom spelar med energi. Inte i alla matcher och ännu inte i hela matcher, men det ser hoppfullt ut. Så har jag också sett på verksamheten hela tiden.

Det börjar en ny säsong om några månader, ser vi Bert Robertsson jobba inom hockeyn igen då?
- Hockey är en del av mitt liv och personlighet så jag kommer fortsätt jobba i hockeyvärlden. Här och nu vill jag inte utveckla det mera.
- Jag är fortfarande nyfiken på hockeyns alla sidor och det finns mycket att göra i hockeyvärlden. Vi får helt enkelt se vart jag hamnar.