Björn Johansson minns Börje Salmings Canada Cup-hyllningar

De senaste veckorna har Börje Salming hyllats med stora ovationer i både Toronto och på Tidernas Hockeygala. Frågan är om Salming någonsin kommer att hyllas lika mycket som inför Canada Cup-matchen mot Kanada 1976 – där hyllningarna såg ut att aldrig ta slut.
– Det kändes långt in i ryggmärgen på alla oss andra tror jag, berättar backkollegan Björn “Böna” Johansson för hockeysverige.se.

Sverige hade tio utlandsproffs med, Thommie Bergman, Lars-Erik Sjöberg, Roland Eriksson, Dan Labraaten, Willy Lindström, Anders Hedberg, Inge Hammarström, Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson, Juha Widing och givetvis lagets stora stjärna Börje Salming.

Kanada kom att vinna turneringen efter att ha vunnit finalserien mot Tjeckoslovakien med 2-0 i matcher. Finaldomare var för övrigt svenske Ove Dahlberg som fick hoppa in då amerikanen Gordon Lee skadades i första finalen. Dahlberg som för övrigt hade modet att döma bort två kanadensiska mål i andra finalmatchens förlängning. Sverige slutade femma.

Det som många minns bäst från turneringen är de två stående ovationer som Börje Salming fick under spelarpresentationerna. Dels i premiären mot USA, men också när Tre Kronor spelade mot hemmanationen Kanada. Det få minns är att Södertälje SK:s Björn ”Böna” Johansson var backpartner till Salming och skulle äntra isen efter dessa hyllningar.
– Att han var stor där borta det visste vi ju, men inte att han var så jättestor. Bland annat spelade vi mot Kanada i Toronto men att han skulle få stora ovationer på deras hemmaplan, nu var det hans hemmaplan också, det trodde vi aldrig och det kändes långt in i ryggmärgen på alla oss andra tror jag, säger Björn ”Böna” Johansson när hockeysverige.se får en intervju med honom drygt 40 år efter turneringen.

Hur var det att glida in på isen efter direkt efter hyllningarna av Börje Salming?
– Det tog så lång tid. Efteråt har man sagt att det höll på under flera minuter. Jag for ju in och ut genom båsdörren samtidigt som Börje snurrade, snurrade och snurrade där ute på isen.
– Jag tror att vi blev lite tagna allihop och visste nog inte vad fasiken som skulle hända. Men han var säkert värd hyllningarna för han hade betytt mycket för Toronto under några då.

Pratade ni båda om det här efteråt?
– Vi bodde ihop under turneringen så det blev mycket snack mellan oss. Han misstänkte att det skulle kunna bli någonting, men han trodde nog inte att det skulle bli så stort. Han hade fått liknande ovationer redan i klubblaget i Toronto. Han kom med något nytt dit över.

Hur var det att spela med Börje Salming som backpartner?
– Han kompletterade mig jättebra ha ha… Givetvis fungerade det jättebra. Vi hade spelat många kamper ihop. VM 1972 var nog den första turneringen som vi båda var med spelade. Vid VM 1973 hade vi Kjell Svensson, som var min gamla tränare i Södertälje, som förbundskapten. Han satte ihop Börje och mig tillsammans med Håkan Wickberg, Inge Hammarström och Tord Lundström.
– Jag fick spela i Brynäsfemman och gjorde så under alla landskamper den säsongen och även i VM-turneringen. Sedan stack ju Börje över till Toronto. Efter det träffades vi igen till Canada Cup 1976.

Vad minns du bäst från Canada Cup vid sidan av hyllningarna till Börje Salming?
– När vi möter USA i första matchen. Dom hade en back, Lou Nanne, som vi svenskar hade mött i någon VM-turnering innan Canada Cup. Det var en sådan där jäkel som bara skulle jävlas med oss svenskar. Han vässade sitt blad på klubban så det skulle bli sylvasst så han kunde sticka oss i knävecken med det.
– Han var på ”Stigge” (Stig Salming) under ett byte, men då kom Börje in och höll ett öga på honom och efter det då höll Lou Nanne tyst. Börje hade verkligen respekt med sig.

”Jag grät…”

Vilken betydelse för svensk ishockey har Börje Salming haft enligt dig?
– En sak är klar och det är att han aldrig var ensam på isen. Han har blivit någon slags fixfigur och många har honom som idol. På isen var han en kämpe som aldrig gav upp. Det var hans stora grej enligt mig.
– Han och jag hade en jättebra kontakt. Det blev många hotellnätter ihop. En jättebra kille och det var aldrig några problem.

Tidigare i år berättade Börje Salming att han drabbats av ALS, något som Björn Johansson tog hårt.
– Jag tycker det är för jävligt för alla som drabbats av det. Sådana sjukdomar är skoningslösa där det inte finns något motgift eller någonting. Det är tråkigt.

Det har inte undgått ”Böna” Johansson att se bilderna från hyllningarna både i Toronto och på galan i Aviici Arena.
– Jag grät… Det är, som sagt var, för jävligt och samtidigt är det många som drabbas. När det är någon man känner så väl blir det värre.

Vilken kontakt har du och Börje Salming haft efter det att ni slutade spela?
- Vi spelade någon golfmatch tillsammans nere i Karlshamn. Annars har det inte blivit så mycket, men det var ett tag då Pripps Hockey Stars fanns. Då träffades vi i alla fall någon gång i månaden. När sedan (Bengt) Bedrup gick bort dog det där ut, avslutar Björn ”Böna” Johansson.