Hoppet om en NHL-chans lever: "Vill inte ge upp ännu"

110 matcher i AHL – ingen i NHL. Ändå väljer Axel Jonsson Fjällby att ge Nordamerika en till chans. I dagarna skrev han ett nytt NHL-kontrakt med Washington Capitals – med gott hopp om att slutligen får bevisa sig i världens bästa liga.
– Förra säsongen var min hittills bästa där borta och dom var jättenöjda med mig. Då ville jag ge det en chans till, säger han till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Axel Jonsson Fjällby fick lite av ett genombrott under säsongen 2017/18. I Djurgården bildade han ett anfallshot i en sevärd kedja tillsammans med bröderna Jonathan och Marcus Davidsson. När Sverige dessutom tog silver i Junior-VM samma år var han en av lagets bästa spelare. Han blev väldigt uppskattad bland svenska hockeyälskare för sin härliga speed på rören, men också för det fladdriga håret som stack fram under hjälmen.

Sedan säsongen 2018/19 har den Washington Capitals-sajnade 23-åringen mestadels spelat för Hershey Bears i AHL, men det har varit tre brokiga säsonger där han även har hoppat in och spelat för Djurgården i SHL respektive Västervik i Hockeyallsvenskan.

– Jag har haft ett kontrakt på tre år, men jag har ännu inte spelat en full säsong i Hershey. Första säsongen spelade jag 16 matcher innan jag åkte hem. Säsongen efter det kom covid just innan slutspelet och i år blev det inte heller en full sässe, berättar Jonsson Fjällby då hockeysverige.se träffar honom på ett kafé i Huddinge strax efter ett av hans gympass på Träningsverkstaden med bland andra bröderna Davidsson.
– Totalt kanske man kan säga att jag varit där under en och en halv säsong. Det har blivit runt 110 matcher. På så vis har jag ändå varit där länge. Jag känner att jag verkligen har utvecklats och lärt mig den typen av hockey under säsongen.

"UTNYTTJADE DET INTE SOM JAG BORDE"

Jonsson Fjällby har under hela sin tid i Hershey haft en bra dialog med coachen Spencer Carbery om hur han ska fortsätta utvecklas som spelare.

– Jag pratade med tränaren efter säsongen om när jag kom dit första gången. Det är många små detaljer dom tittar på, vilket man kanske inte gör i Sverige på samma sätt med tanke på att man har mindre tid med pucken eftersom det är en mindre rink. Man måste vara snabbare och ta rätt beslut.
– Här hemma är det mer i egen zon, att när man får pucken i fickan inte alltid behöver chippa ut den. Man vill behålla pucken inom laget mer här. Där borta är det tvärtom. Man vill bara få ut pucken även om man såklart även vill passa sig ut.

Du som är ganska skridskoskicklig, har du haft nytta av din skridskoåkning i AHL med tanke på att mycket av spelet där handlar om snabba omställningar?
– Första två säsongerna tyckte jag inte alls att jag utnyttjade det som jag borde. Jag tyckte att jag åkte och åkte, men kom aldrig riktigt till några bra lägen.
– Den här säsongen har det känts som jag hittat bra lägen. ”När ska jag ta det lite lugnt? När ska jag gå?” Då har jag också fått rätt mycket frilägen ungefär som då jag spelade i Sverige.

Var du överambitiös i början?
– Ja, jag tror nästan det. Något sådant var det nog. Nu gör jag först och främst det jag ska. När det sedan finns läge och vi har tid med pucken kan jag sticka.

Ni har en relativt ung tränare i Spencer Carbery. Han var bara 36 år då du kom till Hershey första gången, hur har det fungerat?
– Spencer Carbery är den mest ambitiösa tränare jag träffat. Han är en ”workoholic”. Min tjej snackade med hans fru på någon match. Hon sa att han var på rinken fyra på morgnarna för att kolla varje detalj på video.
– Jag vet inte hur mycket av det som är sant, men jag märkte att han jobbade stenhårt, verkligen ville mycket och göra alla i laget bättre. Jag tycker att han är bra.

Sedan blev han trejdad och då var han snäll och lämnade alla schyssta möbler så vi kunde känna att det var hemtrevligt.

Axel Jonsson Fjällby om tidigare grannen Christian Djoos.

HAR TJEJEN MED SIG I USA

Hershey Bears är en klassisk organisation och en av få klubbar som har bruna matchtröjor. Första svensk i klubben lär ha varit Bosse Berglund som spelade där säsongen 1985/86.

– Vi spelar i en arena som byggd 2002. Ibland tränar vi i gamla arena (Hershey Park) som är närmare 90 år. Där sitter det historiska bilder och allt vad det kan vara. Dom har till och med en tabell uppsatt från 1930-talet där det står hur Hershey låg till.
– Dom har väldigt bra fans också och det är ett stort intresse för laget. Nu vet jag inte riktigt hur stort själva Hershey är men det kommer folk från mindre ställen runt om för att kolla på matcherna.
– Bland annat spelade vi alltid tidigt hemma på söndagar eftersom då kunde alla pensionärer komma och kolla. Då var det alltid fullsatt och en bra publik. Oftast hade vi över 10 000 åskådare, men det var inte samma tryck som på Hovet.

23-åringen från Värmdö har trivts bra även vid sidan av rinken i Hershey.

– Det har fungerat jättebra. Förra säsongen var även Christian Djoos där. Det var vi två i laget som kom från Sverige. Vi bodde grannar och hade såklart varandra. Sedan blev han trejdad och då var han snäll och lämnade alla schyssta möbler så vi kunde känna att det var hemtrevligt.
– Hershey är absolut ett bra ställe att bo på. Många AHL-ställen kanske ligger där det är lite mer kriminalitet och så vidare, men Hershey känns jättelugnt.
– Min tjej är också med dit och hon jobbar på distans, men pluggar även på universitetet så hon har att göra.

Alla i Hershey Bears siktar på att ta en plats i NHL, vilket givetvis kan skapa en annorlunda konkurrenssituation.

– Jag skulle inte säga att lagsammanhållningen är som i Sverige, men det är förståeligt också. Alla vill ta steget upp så man blir konkurrenter även om man är spelare i ett lag. Så tror jag egentligen det är i hela AHL.

Trivs du i sådan miljö?
– Ja, jag har inga problem med det. Klart att man unnar varandra framgång och allt det där ändå. Spelar man i SHL är man redan i laget, så är det i NHL också, och då vill man bara vinna.
– I Hershey var det knappt någon gubbe som blev uppkallad så vi hade egentligen hela tiden samma lag. I andra lag kanske det är folk upp och ner hela tiden. Då blir det inte riktigt samma sak, men vi fick en bra sammanhållning. Det berodde nog på att i princip alla var där under hela säsongen.

Du inledde senaste säsongen i Västervik, vad kom tiden där att betyda för dig?
– Det var grymt att få spela där. Emil Georgsson och Mattias Karlin tog mycket väl hand om mig. När jag väl kom över till Hershey hade jag redan spelat 26 matcher medan dom andra bara hade kört sommarträning.

Märkte du av det då du kom över?
– Ja, ja… Jag kände mig mer i matchform, vilket jag kände av mest i första matcherna. När alla sedan hade kommit igång var det som vanligt. Jag tror att det var jättenyttigt för mig att få komma till Västervik och få några matcher i ryggen.

ÅTERFÖRENADES MED KOMPISARNA

I Västervik fick Axel Jonsson Fjällby spela tillsammans med sina vapendragare från Djurgården, Jonathan och Marcus Davidsson.

– Det var skitkul att få spela med dom igen. Även om vi inte gick som tåget var det jättekul att ha dom där. Jag fick ju dit dom…

Var du inblandad i det?
– Jag hade lite att göra det. Det var grymt att få lira med dom igen.

Senaste säsongen svarade Jonsson Fjällby för tio mål och totalt 15 poäng på 31 matcher med Hershey.

– Coachen är på mig om att skjuta mer, säger Washington-draftade 23-åringen med ett skratt och fortsätter:
– Jag har varit för oegoistisk när jag inte borde vara det. När jag haft bra skottlägen har jag slagit en passning i stället. I år har jag ändå skjutit mer och då har det också blivit mer mål.

Är just avslutningarna, skottet och tajmingen det du främst utvecklat senaste säsongen?
– Ja, det skulle jag nog säga. Framför allt dom här smådetaljerna som vi pratade om tidigare. Att få pucken och ta rätt beslut. Sådant har jag utvecklat mycket mer.
– I början tänkte jag nog inte att det var så viktigt, men när det är en så liten rink och tajta matcher så känns det att det är sådant som avgör. Om man får ut pucken kanske det blir en två-etta. Får man inte ut pucken samtidigt som hela laget är på väg framåt… Dom delarna är vad jag utvecklat mest, men även skottet och använda speeden på rätt sätt.

Washington är ett av dom svåraste lagen att slå sig in i med tanke på vad dom har för spelare och allt det där.

Axel Jonsson Fjällby om den skarpa konkurrensen.

Trots att Axel Jonsson Fjällby inte spelat någon NHL-match på tre säsonger valde Washington nyligen att signera ett nytt tvåårskontrakt med honom.

– Washington är ett av dom svåraste lagen att slå sig in i med tanke på vad dom har för spelare och allt det där.
– Förra säsongen var min hittills bästa där borta och dom var jättenöjda med mig. Då ville jag ge det en chans till och inte ge upp ännu.

Har dom sagt någonting om din framtid, var du kommer inleda kommande säsong?
– Nej, jag får se till att vara redo när campen börjar och göra mitt bästa där. Förhoppningsvis ser dom någonting i mig.

Om det blir att inleda i AHL igen, hur kommer du resonera då?
– Då är det bara att gnugga på där, göra mitt bästa och kriga för att bli uppkallad.

Du har inga tankar på att i så fall återvända till Sverige?
– Nej, det är bara att gnugga på.

Nu kanske du får en hel säsong i USA, vad tror du det kommer att betyda för dig?
– Jag gillar att spela slutspel, men jag har inte spelat någon slutspelsmatch där borta ännu, så jag tror absolut det skulle vara viktigt.

Hur tror du just hoppandet mellan länder och klubbar senaste säsongerna påverkat din utveckling?
– Första vändan över var lite jobbig. Jag hade varit i Djurgården sedan U16. När jag åkte över var jag inställd på att enbart vara med på campen för att sedan komma tillbaka till Djurgården. Nu blev det inte så.
– Det var lite jobbigt mentalt att vara kvar, bo på hotell och inte riktigt veta när jag skulle få åka tillbaka. När jag väl kom tillbaka var det mitt i en säsong. Att komma in till i princip nytt lag under en säsong var inget jag var van vid.
– När det väl blev slutspel med Djurgården den säsongen kände jag att det blev som en nystart. Jag hade inte gjort så värst mycket mål innan, men sedan släppte det i slutspelet. Då var jag på banan igen.

När åker du över till Washington igen?
– Jag har inte bokat något ännu, men campen börjar lite senare. Jag tror det är i mitten eller slutet av september. Det blir nog att jag åker över några veckor innan så jag får träna lite där och komma in i det innan campen börjar i stället för att komma dagen innan det börjar.

Och målet är att ta en tröja från start?
– Ja, det är såklart målet, avslutar Axel Jonsson Fjällby innan en golfrunda i solen väntar.