Avslutade karriären efter konflikt med Leif Boork – Old School Hockey Mikael Wahlberg
Spelgeniet Mikael Wahlberg lade av med ishockeyn redan som 33-åring, efter att ha hamnat i en konflikt med Leif Boork. I veckans Old School Hockey berättar Gävlesonen bland annat om relationen med Boork, och åren i Tyskland.
Mikael Wahlberg, han med många fina säsonger i Brynäs och Modo bland annat, hade en fin karriär som dock avslutades med en konflikt efter att han helt enkelt fick lämna Brynäs mitt under säsongen 2005/06 då han var 33 år.
Vad hände egentligen och hur blev han den skicklige playmakern som han var under flera säsonger i elitserien men även i Tyskland och Finland. Old School Hockey bokade lunch med Wahlberg på Gavlerinken i Gävle för att ta reda på svaren.
– Jag är uppvuxen på Brynäs och när jag var lite var hockeyn ganska stor där. Sedan jag provade på hockey så har det varit min stora dröm att få hålla på med det.
Var det även i Brynäs IF allting började?
– Det började på Brynäsvallen och hockeyskolan i Brynäs IF. Jag spelade där till jag gick i femman. Under sjuan till nian bodde jag i Tierp och spelade i deras organisationer under några år.
– Efter det gick jag tillbaka till Brynäs B-juniorer under gymnasietiden. Jag spelade tre år där innan jag gjorde ett år i Tierps A-lag i dåvarande Division 2 (idag Division 1) och efter det gjorde jag två säsonger i Team Gävle.
Andreas Dackell.
Joakim Person, Mikael Lind, Stefan Pöllä, Mikael Pettersson, Joans Löfström, Stefan Klockare, Jan-Erik Stormqvist, Daniel Casselstål, Andreas Dackell, Göran ”Flygis” Sjöberg, Per-Johan Johansson med flera. Samtliga spelade i Team Gävle under en eller båda säsongerna som Wahlberg spelade i klubben. Alltså, nästan ett helt elitserielag.
– Det var en rolig tid. Seriöst var det, men det var även en lika stor portion roligt. Vi hade ett oerhört ungt lag och mycket talang där många har spelat i elitserien.
– Första året gick vi till kval mot Boden, men åkte ut. ”Dacke” var grymt bra mot Boden och tog också steget upp i Brynäs säsongen efter.
Var det en miss för hockeyn i Gävle att man lade ner Team Gävle?
– Ja, det kan jag nog tycka. Nu kan inte jag siffrorna, men det var säkert av ekonomiska anledningar. Superstjärnorna kommer alltid att komma upp i SHL, men det finns många som behöver gå en elit väg. Då menar jag inte uppe i SHL utan i Hockeyallsvenskan eller Division 1 för att sedan göra tio år i högsta serien.
Många minns Mikael Wahlberg för sitt fina spelsinne och när vi ber honom att försöka förklara hur han tänkte ute på isen blir svaret lite svävande.
– Jag tror att det i mitt fall handlade om lite bildseende. Vilken fråga, skrattar Wahlberg innan han fortsätter:
– Man ser lite som i bilder och då blir det självklart att man kan eller inte kan slå ett pass, men det är svårt att förklara.
Den 23 september 1993 debuterar Mikael Wahlberg i elitserien borta mot Björklöven. En match som Brynäs vinner med 7-0.
– Jag kom in på ett bananskal eftersom Thomas Tallberg hade en massa häl-problem. Minns jag inte fel så var han borta till januari. Debuten gjorde jag som center mellan Anders Huss och Anders ”Masken” Carlsson, två etablerade herrar.
– Det var oerhört nervöst samtidigt som det var väldigt kul också. Huss och ”Masken” är två fanatiska killar. Just ”Masken” och jag har umgåtts mycket även på sidan. Bland annat har vi spelat golf ihop. Han är helt underbar, men det är också två herrar som kräver att man gör sitt när man är där ute.
– Huss var lagkapten då och han kanske är den bästa kapten som jag någonsin haft, en riktig pådrivare.
Säsongen 1994/95 spelar Mikael Wahlberg sin första SM-final. För motståndet står HV71. Brynäs tar finalserien till sudden death i den femte och avgörande matchen.Efter 15.48 in i första förlängningsperioden gör HV 71:s Johan Lindblom 5-4 och blir med det svenska mästare.
– Klart man är bitter, säger Wahlberg med ett snett leende på läpparna.
– Tur och otur förtjänar man. Vi spelade väldigt bra men hade oturen med att Micke Sundlöv gick sönder. Jag tror att om Micke hade hållit sig hel hade vi nog tagit guld. Nu kom Lasse (Karlsson) in och gjorde det oerhört bra, men han var matchotränad.
– HV vinner i sudden här hemma och det blir som alltid när säsongen är slut, tomt.
Vad skiljde lagen åt som du ser det?
– HV 71 kom in i ett ”flow” och minns jag det rätt så började Bosse Ahl storspela i målet ungefär som på samma sätt som ”Honken” (Johan Holmqvist) gjorde när Brynäs vann guld 1999.
– Vi hade lite svårt att göra mål på Ahl trots att vi hade ett visst spelövertag.
Tommy Sandlin.
Säsongen 1995/96 blir en stor kontrast till säsongen dessförinnan. I stället för nytt slutspel hamnar Brynäs i allsvenskan efter jul.
– Egentligen hade vi ett ännu bättre lag. Vi började träna oerhört hårt och spelade väldigt många matcher på försäsongen. När sedan serien började tror jag att vi var ganska trötta och hela laget kom fel in i säsongen.
– Vi brakade rakt ner i allsvenskan. Det blev tränarbyte i december. ”Flygis” (Göran Sjöberg) tog över efter Tommy Sandlin och vi vinner sjutton raka matcher i allsvenskan. Vi åker ned till Södertälje införstådda med att vi ska vinna och att vi skulle få möta Rögle i den allsvenska finalen. Vi förlorar mot Södertälje samtidigt som Rögle förlorar hemma mot Björklöven. Det innebar att lagen bytte plats.
– Vi möter ett Södertälje i kvalfinalen som gått in i samma ”flow” som HV 71 hade 1995. Södertälje slår ut oss med 3-1 i matcher. Thomas Bjuhr och Lasse Dahlström var riktigt bra mot oss. Vi hamnar i en kvalserie som vi klarar, men med paniken stående högt upp i halsen.
Säsongen därpå flyttar Mikael Wahlberg tillsammans med Ove Molin, Tom Bissett och Leksands Niklas Eriksson till Helsingfors.
– Det var ”Masken” Carlsson som frågade om jag ville komma dit. Han hade spelat tillsammans med Jarmo Kekäläinen i Västerås. Han hade sett mig spela och ville få mig till Helsingfors. I och med att Ove, Bissett och Niklas Eriksson valde Helsingfors kände jag att det kunde vara en rolig grej.
Hur upplevde du Mike Eaves ledarskap?
– Som svensk tyckte man att det var fruktansvärt. Ett väldigt osvenskt tänkande när det gäller lagidrott där man ska hålla ihop och spela pucken. Här var det från backen ut i fickan och sedan skulle han chippa den i sargen varpå centern skulle åka som en dåre i mitten och chippa den vidare. Där skulle den andra forwarden komma med fart över hela plan och hämta den.
– Det fungerade jättebra tio procent av matcherna, men dagarna när vi skulle falla tillbaka på ett system och inte hade det här ”flowet” var det hemskt att spela på det viset.
Mikael Wahlberg
Mikael Wahlberg gjorde sedan fem säsonger i Tyskland. Mellan åren 1997 och år 2000 spelade han för Eisbären Berlin och 2002 till 2004 i Kassel Huskies.
– Jag trivdes fantastiskt bra i Tyskland. Anledningen till att jag hamnade där var att alla svenskar och Bissett lämnade Helsingfors. Jag blev erbjuden ett kontrakt med Helsingfors, men var lite rädd för att stanna kvar där. Då kom jag i kontakt med Olle Öst som blev min agent under några år. Han sa att jag skulle prova Berlin och han hade redan placerat en massa svenskar där.
– Första året i Berlin var det jag, Thomas Rohdin, Leif Carlsson, Magnus Roupé, Thomas Steen, Pelle Svensson och en kille som heter Niklas Hede. Ett fantastiskt gäng och vi vann serien men förlorade finalen mot ”Super-Mannheim” som vann guld tre år i rad då.
– Berlin är en fantastisk stad och man har en fantastisk publik. Jag hade tre av mina bästa år i livet socialt där.
Foto: Bildbyrån
Vad fick dig att återvända till Modo år 2000?
– Det var en rolig historia i sig. Jag hade bara Frölunda som var intresserade och Hasse ”Bula” Andersson var på den tiden inblandad i en massa grejer. Frölunda kändes innan Conny Evensson lite si så där. Sedan ringde Håkan Loob. Samtidigt umgicks jag, Thomas Rohdin och våra fruar väldigt tajt. I stort sett var jag klar för Färjestad utan att jag hade skrivit på när Modo klev in och gjorde klart med spel där.
– Allt var superproffsigt från Modo och det avgörande samtalet var från Pierre Hedins sambo ner till min fru Petra i Tyskland när vi var på bortamatch med Berlin. När jag kommer hem från matchen hade hon bestämt att vi skulle välja Modo.
– Modo tappade tre kanoncentrar i Henrik Sedin, Mattias Karlin och Samuel Påhlson. Då kände jag att det fanns möjlighet att få mycket speltid där. Efter ett snack med Modos dåvarande tränare, Per Bäckman, kände jag att det vart 51 mot 49 för Modo.
– Tidningarna nere i Karlstad hade fått nys om det här så jag var tvungen att ringa ner till Håkan som var förbannad. Jag bad om ursäkt, men det var inget roligt.
Var det en stor kontrast mot Brynäs som förening?
– Jag stortrivdes där uppe och Modo var en fantastisk förening. Örnsköldsvik är en mindre stad och Modo var en mindre organisation, mer familjärt. Här i Brynäs fanns traditionerna som inte fanns där uppe. Jag älskade tiden i Modo, men Brynäs är laget i mitt hjärta.
Vad betydde Mattias Weinhandl för Modo vid den här tiden?
– Han var ung då och jag själv hade gått från yngst i Berlin till fjärde äldst i Modo. Det var bland andra Jesper Duus, Tommy Pettersson framför mig. Weinhandl är född 1980 och hade nyligen kommit tillbaka från sin ögonskada.
– Han var en fantastisk spelare och vi hade ett ungt och härligt gäng där uppe. Det var en rolig tid under Bäckman.
Andra säsongen i Modo svarar Mikael Wahlberg för 43 poäng på 44 matcher vilket han slutar tvåa på i lagets interna poängliga efter Peter Högardh. Modo går till final samma säsong men får där stryk av Färjestad.
– Bäckman stod för en lite defensivare hockey. Jim Brithén kom in som ny tränare och med en härlig entusiasm. Han sa att vi skulle spela samma system, men att vi också skulle göra mer mål och släppa in mindre mål. Vi skulle också slå fler lag än vi gjorde året innan och ha plus på varje lag.
– Vi trodde på hans entusiasm och när vi fick ordning på anfallsspelet började puckarna ramla in. Då var vi svårslagna. Det var många i laget som var bra på skridskorna samtidigt som vi hade några riktigt bra målskyttar i Weinhandl och Högardh. Sedan gör alltid Magnus Wernblom sina mål och det var helt enkelt en fantastisk trupp.
Per Bäckman i alla ära men den viktigaste ledaren för Mikael Wahlbergs utveckling var en annan.
– Helt klart var det Tommy Sandlin. Anledningen till det är att han släppte fram mig i Brynäs och elitserien. Han är också den bästa istränare som jag har haft.
Leif Boork
Efter att ha återvänt till Brynäs efter två år i tyska Kassel Huskies får hans tid som spelare i moderklubben ett snopet slut då Leif Boork ger honom sparken mitt under säsongen.
– Jag hamnade i konflikt med Leffe, men det hör till saken innan jag får sparken var det ingen konflikt. Jag har ännu inte fått en godtagbar anledning till varför jag vart sparkad.
– Jag fick lön fullt ut i tre år, men jag har inte pratat med Leif efter och han har heller inte talat om varför så jag har inga svar att ge.
Hur fick du beskedet?
– Jag var på möte med dåvarande klubbdirektören Kent-Åke Eriksson och Micke Sundlöv som meddelade att jag skulle ta min utrustning och gå hem eftersom det hade bestämts på något möte.
– Jag skulle gå hem sätta mig i soffan och jag hade överhuvudtaget inga åtaganden förutom att Brynäs ville att jag skulle hitta en ny förening så klubben skulle slippa den ekonomiska biten.
Mikael Wahlberg
Varför slutade du istället för att söka en ny klubb?
– Jag hade flyttat hem samtidigt som jag och Micke Sundlöv hade förhandlat fram att jag skulle spela i Brynäs under tre år. Jag sa att jag ville flytta hem eftersom min fru skulle gå polisutbildningen samtidigt som mina barn skulle in i den sociala biten med skola, dagis och fritids.
– Klart att jag var jävligt bitter på Leffe framförallt och jag hade också jättemånga fina erbjudanden till att spela vidare. Men jag kände inte för det just då. Så här i efterhand hade jag nog velat spela lite längre, men jag ville inte göra det någon annanstans än i föreningen i mitt hjärta.
Hur ser Mikael Wahlbergs liv ut idag?
– Det är mer socialt vid sidan av hockeyn. Jag saknar själva hockeybiten, glöden och pirret, men jag saknar inte somrarna när du tränar två till tre gånger om dagen och har väldigt lite ledigt. Klart att man blir sugen när man sitter och tittar på en bra match, säger Mikael Wahlberg med ett stort leende.
– Idag jobbar jag åt Micke Lindholm (Elias Lindholms pappa) och är ungdomsledare åt min son i Strömsbro. Jag har även varit ledare i innebandy åt min dotter.
Den här artikeln handlar om:
