Anna Hammar om resan till att bli pionjär: “Nu händer det grejer i svensk hockey”

Anna Hammar har haft en framgångsrik domarkarriär då hon har vunnit Guldpipan i SDHL samt fått döma både VM och OS för damer. 
Förra året blev hon också historisk som den första kvinnliga domaren att döma herrar på elitnivå. 
I en lång intervju med hockeysverige.se berättar Hammar om domarresan som ledde till att hon blev pionjär. 
– Jag är jättestolt över att vara den första och kände att nu händer det grejer i svensk hockey och jag är en del av det, säger hon. 

FRÖSUNDA/SOLNA (hockeysverige.se)

Domarbasen, Tomas Thorsbrink, kallar henne pionjär och ett föredöme. Hon blev också första kvinnliga domare att döma elithockey på herrsidan då hon förra säsongen klev in i Västervik islada för att agera linjedomare i HockeyAllsvenskan mellan hemmalaget och Södertälje. Det är alltså Anna Hammar från Köping vi talar om. 
– Jag stod på skridskor första gången då jag var två år. Det var konståkningsskridskor. Sedan dess har jag gillat sport, berättar Anna Hammar då hockeysverige.se träffar henne för en intervju vid hennes arbetsplats i Frösundavik. 
– Hockey är en väldigt fartfylld sport och jag har alltid gillat när saker är intensivt. Mina bröder gillade också hockeyn, men jag spelade även fotboll, innebandy, tennis, red lite grann… Jag har gjort allt, men fastnade för hockeyn eftersom jag gillade kampmomentet. 

Från Köping kommer bland andra Daniel Gunnarsson och Johan Gustafsson som båda har fina karriärer som spelare. 
– Jag spelade faktiskt lite grann med Daniel Gunnarsson och Johan Gustafsson. Dom är två år äldre än jag, men det var en liten förening så jag spelade med killar där till det att jag var 17-18 år. 
– Efter det spelade jag några år i Eskilstuna, alltså i Linden, och lite i SSK (Södertälje). 

Hur var du som spelare mot domarna?
– Jag är inte så stolt över det utan var ganska vetgirig eftersom jag visste reglarna och tyckte inte att domarna följde dom på rätt sätt, säger Anna Hammar med ett leende och fortsätter:
– Eftersom jag dömt sedan jag var elva år satt reglerna. Ibland var det nonchalanta domare som inte gjorde sitt bästa. Det blev jag ganska irriterad på, att komma till en dammatch och tycka att det är mer en bankomat-match än någonting annat. 
– När jag får frågan om hur det är att döma den ena eller andra serien svarar jag att det inte är någon skillnad eftersom båda lagen vill tävla lika mycket. Samma sak var det för oss, att vi ville tävla, men vi kunde då ha en domare som drog ner kvalitén på det hela. 

Så blev Anna Hammar domare

Anna Hammar var alltså bara elva år när hon började döma ishockey och det var inte enbart för att få pengar på fickan. 
– Framför allt tyckte jag att det var en kul utmaning. Jag är trilling och när jag gjorde något i mina yngre år så gjorde vi det som en trio. Pappa anmälde oss till en domarkurs. Det var ganska bekvämt och inte en så stor tröskel för mig när jag kunde gå med mina bröder. 
– Killarna som var på kursen var jättetrevliga och tog hand om oss väl. Vi var ganska unga och skulle egentligen inte få gå den kursen eftersom vi skulle ha varit 13 år för att vara med där. 
– Jag tror att jag först fastnade i gemenskapen. Såklart att det var kul med lite fickpengar också. Jag kommer ihåg att vi kunde få en 50 eller 100-lapp. 

För trillingarna Hammar har alltid hockeyn haft en stor plats i deras liv. 
– Lillebror Joel har också dömt i HockeyAllsvenskan med nummer 95 på ryggen. Sedan är det Erik. Han var den som slutade först av mina bröder. Alla vi tre dömde i ettan. Inte samtidigt, men alla i ettan. 

Är ni tre fortfarande tajta?
– Ja, absolut, men nu bor Joel och Erik i Västerås och jag här. 

När du klev in och blev domare, var det som du hade förväntat dig?
– Nej, så var det inte. Jag vet inte vad jag förväntade mig, men jag förväntade mig kanske att kunna mycket eftersom jag kan hockey, men att vara domare är en helt annan roll. Samtidigt har man mycket gratis om man förstår hockeyn. 
– Sedan var det galna poolspelsföräldrar som skrek på mig redan som elvaåring. Det har jag inte förväntat mig. Just hur arga folk kunde bli på en poolspelsmatch var lite som en chock. Vi spelade dessutom på halvplan. 

Anna Hammar och övriga domare i distriktet hade samtidigt bra support av en domarinstruktör.
– Vi hade världens bästa domare i föreningen, Anders Näsström. Han på varje match vi dömde. Jag vet inte hur han fick livet att gå ihop. 
– Han var verkligen supportande, men det var även äldre killar som stöttade oss under våra poolspelsturneringar, så det fanns folk runt om. 

“Om jag gör ett bra jobb förtjänar jag respekten från spelarna”

Vad tror du det är i ditt ledarskap som gör att du vinner respekt ute på isen?
– Jag är noggrann och försöker hålla en hög lägstanivå. Jag vill inte att det ska fallera på kvalitén. Visst kan jag ha en dålig dag, men jag vill inte att folk ska se det. Då är det snarare så att det är jag som ska känna att jag inte håller måttet och inte att det syns. 
– Sedan har jag fått höra att jag är ganska auktoritär. Det syns väl på isen antar jag. Jag fick frågan senaste härom dagen ifall jag är auktoritär som person, men den frågan hade jag svårt att svara på. Jag är chef här på jobbet så det kanske finns där naturligt. Jag försöker vara mig själv på isen så på något vänster är jag väl auktoritär. 

Många lyfter såklart på ögonbrynen då en kvinna klivit fram på ett så pass positivt sätt inom elithockeyn på herrsidan, men några fördomar kring att hon just är tjej har hon ännu inte stött på. 
– Nej, jag får alltid frågan om jag upplevt något sådant. Det har aldrig varit något från spelarna mot mig. Hypotesen är att jag har mycket skinn på näsan så dom vågar inte sätta sig på mig. Det är i alla fall vad jag fått höra utifrån. 
– Om jag gör ett bra jobb förtjänar jag respekten från spelarna. Det är också vad jag försöker återspegla på isen. 

Du är hyfsat lång, har det varit en fördel för dig?
– Ja, det tror jag. Samtidigt har vi manliga linjedomare betydligt kortare än jag. Samtidigt är han så otroligt duktig så det finns ingenting att klandra honom för och han får respekt. Jag tror att det är där allt börjar. 
– Gör man fel kan man ifrågasätta det, men gör man färre fel ska det inte finnas något att ifrågasätta. 
– Klart att det är en fördel, speciellt om vi linjedomare som ska in och bryta ett bråk, om vi kommer högt upp och kan fånga armar. Sedan handlar det ytterst om vem du är som domare och nyttjar din längd. Du kanske är lång, men dålig på att utnyttja den.  
– Jag tycker att jag är i en perfekt längd. Inte för lång så jag sticker ut och inte för kort. 

Hur har dialogen med övriga damdomare varit under åren?
– Jättebra. Vi är ett litet gäng, tyvärr, men det gör också att vi har blivit sammansvetsade. (Maria) Furberg, Annika Flödén och äldre domarna lärde upp mig. Flödén har två OS i bagaget och Therese Björkman ett OS. Jag har haft ett jättetajt samarbete med alla dom tjejerna. 

Har ni även en vardaglig dialog?
– Både och. Furberg har precis blivit mamma och gör sin säsongspremiär till helgen. Vi har en ganska tajt kommunikation nu. 
– Nu på hösten släpps alla VM-turneringar. Då blir det naturligt att vi hör av oss till varandra och pratar om vad man fått, hur man ser på det och förväntningar. 

Du är huvuddomare i SDHL och linjedomare i HockeyAllsvenskan, vilken av serierna är tuffast att döma i?
– Det är utmaningar på olika sätt. Sedan har jag mycket gratis eftersom jag varit i SDHL som linjedomare länge. 
– Inramningen är nästan samma sak. Mediabevakningen kring SDHL kontra HA är lika noggrant. Det är ungefär samma system videomässigt. Gör man fel syns och märks det. Gör man bra matcher syns det också på sitt sätt. 
– Jag har inte varit huvuddomare tidigare, vilket har varit självvalt. Man väljer om man vill vara linjedomare eller huvuddomare. Det har inte riktigt känts rätt att vara huvuddomare innan förra säsongen. Då började jag känna att det kunde vara rätt kul och en utmaning. 
– När man kör fyra domare har man en kollega också, vilket jag saknat tidigare. Är man en domare som åker omkring med två linjedomare har man inte lika mycket kontakt med teamet. När man har en domarekollega på andra sidan är det superkul och en helt annan grej. 

Skrev historia: “En kul dag”

Den 28 september 2022 blev Anna Hammar då hon som första kvinnliga domare dömde i HockeyAllsvenskan. 
– Det var i Västerviks ishall. En ladulikande arena, vilket kändes mysigt och det jag kom ifrån i ettan. Inte det här stora Hovet med en massa folk, så jag kände mig ganska bekväm med själva omgivningen. 
– Vi hade såklart coach på plats, Björn Wettergren, samtidigt som det var ett jätteerfaret team (Mattias Enroth, Niklas Johansson) och en mycket erfaren linjedomare jag gick med, David Herrwaldsson. Jag kände mig trygg på så vis. Sedan var det mycket nytt med kommunikation i örat. Sådant kan vara ganska jobbigt första gången. 
– Dessutom hade jag familjen, som kört ner till Västervik, på läktaren. Det var en kul dag. Södertälje var på besök, men jag kommer inte ihåg så mycket från matchen, säger Anna Hammar med ett lätt skratt. 

Självklart var det lite fjärilar i magen under resan från Stockholm till Västervik.
– Så var det absolut. Jag hade tagit ledigt från jobbet hela dagen för att göra det där, så det var en superkul dag. 

Säsongen 2023/24 är Anna Hammars första som ordinarie linjedomare i HockeyAllsvenskan. Förra säsongen, som var ett provår, gjorde hon 13 matcher.
– Jag har utvecklats jättemycket. Det är ett helt annat sätt att se på dömningen, hur man ”chippar” in i teamet, andra arbetsmönster än jag haft i tredomarsystemet. 
– Sedan är det utvecklande att samtidigt gå som huvuddomare och se spelet från den sidan. Att man hela tiden dömer i varje situation. Det hjälper mig så oerhört mycket så jag vet vad jag ska kolla på. 

Det finns domare som inte upplever att det blivit så mycket bättre med fyradomarsystemet, hur tänker du kring det?
– Jag vet inte om det blivit bättre, men det har i alla fall blivit lättare för oss eftersom det blir mindre ”far och fläng” över hela isen. 
– Man måste se till att ha täckning över hela isen. När man är tre domare och det går fort i en spelvändning måste en linjedomare ner i andra zonen. Då blir huvuddomaren i mitten och en linjedomare på ett annat ställe. 
– Då håller man på att pussla med det där ett tag innan spelet blir statiskt igen. Där kan jag känna att man som domare tappar mycket fokus på det som är viktigt i matchen. Nu har vi alltid täckning över hela isen. 
– Sedan vet jag inte hur bra det kan bli. Det är en svår sport och det går fort, vilket är tjusningen. Jag tycker inte om det här med VAR (i fotboll) och att det blir perfekt varje gång. Det hör inte sporten till att en dator ska avgöra vad som är rätt och fel. Jag tycker det mer handlar om känsla och vad folk ser från läktaren mer än om man kan dra en linje perfekt från VAR-rummet. 

Är det ett störande moment att ha öronsnäcka och via den kommunikationen med övriga domare?
– Det beror på. Om jag vill ha fokus och dom andra babblar vidare kan det bli störande. Det är inte en envägskommunikation och inte som ett telefonsamtal. Det klipper mellan allas röster, så ja, det kan vara lite störande ibland. 
– Men när man lärt sig hantera och framför allt hur teamet ska använda det i situationerna då fungerar det jättebra. Ibland kan det bli lite brus när alla pratar om olika saker. 
– Det kan också vara väldigt nyttigt med det så alla slipper kolla på varandra. Svagheten har tidigare varit att man ska hinna vända upp mot varandra, få ögonkontakt och sedan meddela beslut. I stridens hetta hinner man inte alltid med det. På så sätt är fyradomarsystemet mycket bättre. 

Har dömt SM-finaler, VM och OS: “Skulle jättegärna gå upp i SHL”

Anna Hammar har nått så högt hon kan inom SDHL där hon senaste säsongen bland annat dömde SM-finalerna. På herrsidan är hon idag alltså linjedomare i HockeyAllsvenskan.
– Linjedomarbiten är jag och ja, jag skulle jättegärna gå upp i SHL som linjedomare. Om huvuddomargrejen känns bra så absolut kan jag tänka mig lite mer herrmatcher. Då tror jag snarare det skulle vara J20-matcher eller i Hockeyettan. Sedan ska det finnas tid för det och dessutom är det tre domare igen, vilket är en helt annan grej, åter. 

28-åringen från Köping jobbar dessutom som chef på Schneider Electric i Frösunda vik. 
– Det fungerar bra. Här är dom väldigt förstående för att jag har en hobby som tar lite tid av jobbet. Jag pusslar ihop det så jag får mina timmar. 
– Ibland är det inte 40 timmar måndag till fredag utan i stället söndag till söndag. Lördagskvällar, söndagsförmiddagar… 
– Jag tycker att det är bra och jag hämtar energi då jag är i väg på hockeyn. Till exempel kom jag hem från Västervik klockan två på natten. Sedan gick jag upp vid halv sju. Det är så det funkar, men jag är van vid det och tycker det är kul. 
– Det är min hobby. Jag behöver inte vara ute på krogen eftersom jag inte tycker det är kul. 

Jag antar att du ibland ändå är lite grusig i ögonen då du kommer till jobbet?
– Ja, så kan det vara. Det går en dag eller två. Sedan får jag sova i kapp, säger Anna Hammar som fått döma både OS och VM. 
– Första VM:et var det i Halifax 2020 som blev inställt. Jag var eld och lågor över det och något jag siktat på hur länge som helst. Innan hade jag haft VM-turneringar i lägre divisionerna, men i och med coronan fick jag inte åka till Halifax. 
– När jag väl fick åka till ett VM var det i Calgary 2021. Då kände jag ”Nu jäklar ska jag få det avklarat så jag har gjort det”. Uttagningen började om fast man ställde in VM samtidigt som jag tänkte ”får jag det igen?”. När det då blev klart var det superskönt.
– Innan OS hade jag bara gjort ett VM, 2021. OS var i februari 2022. Jag tänkte att jag inte hade en chans att komma med dit eftersom jag inte varit med i ”loopen” tillräckligt länge, men uppenbarligen hade jag det. 
– Jag kommer ihåg då jag var i konferensrummet på mitt förra jobb. Telefonen ringde och det var IIHF. Jag svarade och satte mig på golvet i stället för på stolen. 
– ”Hur är läget?”
– ”Det är bra, säg bara vad du ska säga”
– ”Du visste väl om det här?”
– ”Nej, jag vet ingenting.”
– ”Du ska på OS”

– Det var faktiskt en finare stund än att åka dit eftersom det varit så viktiga processer och krångligt innan OS med covid och allt det där. Det var inte njutbart att åka dit, men njutbart att bli uttagen, skrattar Anna Hammar. 

Hur var upplevelsen att döma ett OS?
– Magiskt. Speciellt inramningen av arenan med blåa sarger, lagen hade fina tröjor på sig och mediabevakningen. Jättehärligt. Riktigt sportstämning. 

Katarina Timglas har sagt i en intervju med hockeysverige.se att det är en stor skillnad att döma internationellt jämfört med nationellt. Något även Anna Hammar skriver under på. 
– Absolut. Det är skillnad. Lite mer petigt och svartvitt. I Sverige dömer vi ganska mycket gråzonshockey till och från. 
– Internationellt är det mer att om klubban på handskarna har vi en hooking eller slashing. Det är mer på den nivån och jag kan tycka att det inte alltid är superkul att döma så. Ibland kan man låta saker gå eftersom spelet gynnas av det. 
– Vi har även mycket mer bevakning på oss från coacher när vi dömer internationellt. Coacherna ser det minsta lilla och bedömer oss på många parametrar, men jag tycker det är kul. Jag är formad av internationell hockey och lärt mig mycket då jag varit ute på turneringar. 
– Jag tror också det syns här hemma, att jag är väldigt noggrann. Det är för att det är så där ute och jag tagit med mig in i svensk hockey också. 

I Sverige är man som ett lag när man åker till en match som domare, är det samma sak internationellt?
– Ja, det skulle jag säga. Det vill säga om det inte är kvartsfinaler och semifinaler. Då kan jag känna att folk börja bli nervösa över om dom ska få nästa match. 
– Det är fortfarande inte dålig stämning på så vis att man sinkar varandra, men det kan kännas att det är tävling. Man kommer på sig ”Shit, jag tävlar om sista matchen”. Här i Sverige är det inte riktigt så. 

“Måste bli fler för att vi ska få flera kvinnliga domare upp i seriesystemet”

Du är första tjej att döma elithockey på herrsidan, borde det lyftas upp flera kvinnliga domare på elitnivå i Sverige?
– Ja, och så hade det nog gjorts om det fanns fler. Det är svårt att få den här spjutspetsen när vi är så få. Jag tror att vi är runt tiotalet elitdomare idag. Det kommer fler eftersom vi fått en ganska bra tillökning senaste två åren, men vi måste ha en bredd för att ha en spjutspets. 
– Vissa är nöjda med att bara döma SDHL och då blir det inte heller herrhockey för dom. Jag har alltid satsat på herrhockey, gjort sex, sju år i Hockeyettan och tyckt det varit jättekul, men det är inte alla som gör det. Är man huvuddomare kanske det inte är helt normalt att man går åt herrhockeyhållet. 
– Det måste bli fler för att vi ska få flera kvinnliga domare upp i seriesystemet. Det är hårda krav, fys-krav, svåra regelprov och sedan ska du haft många matcher innan du får chansen. 

Kan du känna att du är lite av en pionjär?
– Ja, det gör jag absolut. Jag är jättestolt över att vara den första och kände att nu händer det grejer i svensk hockey och jag är en del av det. 
– Sedan var det inget som jag haft som mål, men jag har tävlat hur länge som helst med Veronica Johansson. Hon har dömt i Hockeyettan hur länge som helst så det kunde lika gärna varit hon. 

Varför ska en ung tjej eller kille börja döma ishockey?
– För att vara en del av sporten, vara kvar i gemenskapen, känna en tillhörighet och utvecklas som person. 
– Jag är helt hundra på att jag inte fått det jobb jag har idag om jag inte varit domare. Det ger dig så mycket mer i livet än bara lite träning eller umgänge. Man växer otroligt mycket som person av att vara domare, avslutar Anna Hammar. 

TV: Framtidens Stjärnor: "Det är hål i huvudet - det val man gjort i NHL"