22 år och en av de äldsta i laget: ”Haft lite av en mammaroll i AIK”

Trots att hon bara är 22 år är hon en av de äldsta i AIK:s SDHL-lag. Backen Emmy Alasalmi har axlat en mammaroll och blivit en ledare i det unga laget. Det är en roll som gör att landslagsbacken tycker att hon utvecklas av.
– Vissa dagar är tyngre än andra med skola eller jobb. Då är det viktigt att försöka vara proffsig och jag försöker få med även dom yngre spelarna i det, säger Alasalmi till hockeysverige.se.

Emmy Alasalmi har klivit fram som en av svensk hockeys mest spännande backar. Hon spelade i VM redan 2015, men när Leif Boork tog ut sin VM-trupp i våras fanns hon inte med. Den här säsongen har hon fått hans förtroende igen och har spelat åtta landskamper hittills. Just den internationella erfarenheten är antagligen också nyckeln till hennes fina spel och utveckling den här säsongen.
– Den har gjort att jag fått en annan syn på hockeyn, mer inblick på vad som händer ute i världen och hur vi svenskar ligger till. Jag tycker att det är så otroligt roligt och inspirerande att spela mot transatlantiska lagen, USA och Kanada. Man känner att så där bra vill jag också vara, säger Emmy Alasalmi till hockeysverige.se.

Du säger att du också vill komma upp på den nivån, vad fattas hos dig som hockeyspelare för att komma upp dit?
– Det är mycket, men kontinuitet framför allt. Att jag håller en hög standard i varje match. Det är vad jag saknar mest skulle jag nog säga.
– Dom är spelskickliga och starka, men sedan handlar det mycket om att hela deras lag är det också. Även om USA och Kanada har 20 spelare i landslaget så har dom flera hundra till att välja mellan som ligger på samma nivå. Det är dit vi måste komma i Sverige, sprida damhockeyn så vi också kan få den här bredden.

Ni som varit med i VM, OS och Damkronorna har en ganska stor erfarenhet och vet vad som krävs för att nå dit, hur delar du med dig av den erfarenheten till era yngre spelare i AIK?
– Vi har pratat lite med tjejerna som var borta med U18 nyligen. Det vi mest har pratat om är att du ska njuta av tillfället när du får sätta på dig den blågula tröjan. Att man verkligen försöker mata in på våra yngre spelare hur stor det är att få vara med där. Jag tror att jag hade lite svårt att inse vad jag var med om när jag själv spelade i U18.

Vad tror du har gjort att du själv i dag är en landslagsspelare?
– Leif måste väl gilla mitt spel (skratt). Han ser väl någonting där.

Om du tittar tillbaka några säsonger, när lade du grunden till den landslagsspelare som du i dag är?
– Det handlar om min inställning till att vilja vara där. Det kräver mycket och det är ett pussel som damhockeyspelare att få ihop allting. Nu har jag en otrolig stöttning runt omkring mig med familj och folket hemma i AIK. Jag skulle vilja lägga ner ännu mera tid men, som sagt var, det är ett pussel hela tiden.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

”FÖRSÖKER FÖRMEDLA SÅDANT JAG LÄR MIG AV LEIF BOORK”

Trots att Emmy Alasalmi bara är 22 år tillhör hon dom mest erfarna hockeyspelarna i AIK. Det innebär också att hon får ta en viktig roll vid sidan av isen.
– Jag har på ett sätt haft lite av en mammaroll i AIK. Men framför allt skulle jag nog säga att jag försöker sprida mycket glädje. Det är nog inte en dag som jag inte skämtar med någon. Samtidigt, när vi kommer på isen för träningar försöker jag tänka på att verkligen ta tillfället i akt att utveckla mig på varje isträning, vilket kan vara svårt ibland.
– Ibland kan man bara låta dagen gå och man tänkte inte riktigt, alltså tog jag i allt jag kunde på träningen idag eller kunde jag ha gjort något bättre? Få in tänket att ta tillfället att på varje träning försöka utvecklas.
– Vissa dagar är tyngre än andra med skola eller jobb. Då är det viktigt att försöka vara proffsig och jag försöker få med även dom yngre spelarna i det. Jag försöker även förmedla sådant som jag lär mig av Leif Boork. Det har jag pratat med våra yngre spelare om som tränar hos oss ibland. Jag har även sagt det till brorsorna (Simon och Victor) när dom spelar, tänk på det här när det är uttagningar och sådana grejer för det här har Leffe sagt till mig att tänka på och så vidare.

Vilka råd har du främst fått av Leif Boork?
– Till exempel det här med närvaro, vad säger kroppsspråket när man står och lyssnar på tränaren men även när du kör vanlig träning, åka-, passa-, skjutövning. Det har jag också pratat med mina brorsor om när dom hade uttagning förra sommaren. Då var jag nere tittade och stöttade lite. Jag sa ”häng inte på klubban, jag vet att du är trött men det ser inget bra ut”, skrattar Emmy Alasalmi

Emmy Alasalmi har inför helgens matcher svarat för tre mål och totalt nio poäng på 14 matcher i SDHL. Med det är hon sexa i SDHL:s poängliga för backar.
– Jag skulle nog säga att min säsong har varit lite upp och ner. Den började ganska bra, men sedan hade jag en svacka för några veckor sedan. Framför allt är det två matcher som jag inte är så jättenöjd med. Det finns alltid saker som jag vill förbättra.

Vad krävs det för att du ska nå din toppform?
– Tålamod. Att fortsätta knega på varje dag och jobba med små detaljer, vilket jag får mycket hjälp med i AIK. Jag har en bra dialog med coachen (Emelie Berggren) om vad hon vill få ut av mig och vad jag vill få ut på isen för att kunna ge till laget.

Du tycks ha en given plats i landslaget redan, hur ser du på din roll där den här säsongen?
– Jag skulle nog inte säga att given plats i landslaget. Förra säsongen var jag lite in och ut. Sedan missade jag VM. Nu har jag varit med i landslaget sedan i somras, men jag har mycket att jobba på där också och måste verkligen visa framfötterna när jag väl är där.
– Om jag tittar tillbaka på turneringen vi var på nyligen så måste jag hålla en jämnare nivå. Jag kan spela jättebra ena matchen, men sedan dippar jag i andra matchen. Jag måste jobba mer med inställningen till hur jag ska koppla om. Även om jag har det tufft i en match att då ändå kunna gå tillbaka till grunden.

I den senaste landslagsturneringen åkte Damkronorna på fyra raka förluster mot Kanada, USA och Finland (två gånger). Trots det tycker Emmy Alasalmi att Sverige tar steg i rätt riktning.
– Jag känner att vi närmar oss när jag tittar på matchbilden och känslan jag har när vi spelar matcherna. Tittar du på skottstatistiken i vissa matcher så speglar inte den helt matchbilden. I alla fall inte som jag upplevde det eller som vi pratade om i landslaget.
– Matchbilderna känns mer jämna än vad dom har gjort tidigare. Mot Kanada hade vi ”momentum” fram till det vi gör 1-0. Vi kanske blev lite ställda och började tänka ”Shit, vi leder med 1-0 mot Kanada”. Sedan vänder det. Kanada får tryck samtidigt som jag skulle tro att dom lägger i en annan växel.
– Det ska bli spännande hur matcherna i framtiden kommer bli mot dom här lagen. Jag önskar att vi fick spela mer mot USA och Kanada så vi fick lära känna deras spel och spelarna mer som vi exempelvis känner Finland och finskorna. Man lär sig mycket av varandra genom att mötas och spela på den här nivån.

Är det utbytet som krävs för att vi ska närma oss USA och Kanada?
– Ja, det tror jag absolut. Utbytet är steg nummer ett. Sedan handlar det också om att vi ska hålla oss till vårt spel och plan som lag. Det fungerar inte om någon spelare skulle börja skena åt något annat håll. Vi följer Leffes plan, vilket jag tyckte fungerade bra i den här turneringen.