Sveriges första kvinnliga målvaktstränare på elitnivå: ”Allting handlar om kompetens”

Hon är Sveriges första kvinnliga målvaktstränare på elitnivå. Linda Blomqvist är något av en pionjär, som är heltidsanställd av Luleå Hockey. Några problem med att som tjej slå sig in i en så mansdominerad bransch har Blomqvist inte känt.
–  Jag tror aldrig det har varit en fråga om att jag är tjej, utan det har handlat om att de vet vad jag kan, säger hon till hockeysverige.se.

Linda Blomqvist har klivit fram som en av Sveriges mest lovande målvaktstränare. Hon jobbar i Luleå Hockey och då i första hand med klubbens juniormålvakter på herrsidan, men hon är även en av personerna bakom guldmålvakten Maria Ombergs utveckling. Vem är denna Blomqvist?

Hockeysverige.se fick en intervju med henne bara dagarna efter att hon avslutat en lång camphelg för målvakter på hemmaplan, det vill säga i Luleå.
– Vi har haft en tredagars camp med 65 målvakter i huvudsak från Norrbotten och Västerbotten, men även några från övriga Sverige. Vi har delat in målvakterna i tre grupper och kört 18 ispass, fyspass och teoripass. För våra egna målvakter är det en uppstartscamp där vi påminner varandra om vår spelidé. Vi går igenom hur vi tänker och får dem att komma igång med kroppen efter sommaruppehållet.
– För mig som jobbar med juniormålvakter och hockeygymnasiet är det även bra att få en överblick över vilka målvakter som finns i länet och i närliggande områden.

Linda Blomqvist berättar också att campen hade finast tänkbara besök.
– Under lördagen kom Jarmo Myllys och höll i ett pass med klubbteknik. Jag tror dock det var roligare för oss som är lite äldre. De yngsta hade väl fått höra av sina föräldrar att det här är en cool kille (skratt), men hans tröja är upphissad i taket och det blev ändå tyst när han presenterade sig.
– Sedan har alla tre A-lagsmålvakter (Joel Lassinantti, Filip Gustavsson och Oscar Masiello) och Anders Nilsson som är från Luleå men som ska spela i Buffalo Sabres den här säsongen varit på plats. Det är roligt för de yngre att få se att det finns förebilder i Luleå. De har gått i vår skola och nu är de framgångsrika ute i världen.

Hur minns du själv första gången du drog på dig en målvaktsutrustning?
– Det var när jag var jätteliten. Pappa (Mats Blomqvist) var målvakt i Luleå Hockey så jag var mycket med honom på hallen. När jag fick välja om jag skulle stå i mål eller inte så blev det naturligt att jag blev målvakt. Vi hade likadana bruna benskydd som pappa hade.

Mats Blomqvist

Mats Blomqvist krigade med Peter Lindmark och Göte Wälitalo om att vara Norrbotten och kanske hela Sveriges bästa 56-målvakter på sin tid. Givetvis påverkades Linda Blomqvist av honom när hon gjorde valet att bli målvakt.
– Våra föräldrar tog mig och min ena syster (Johanna) på skridskoskola när vi var jättesmå. När det gick över från skridskoskola till hockey valde Johanna konståkningen, och jag fortsatte med killarna.
– Det finns bilder på mig då jag ligger i barnvagnen på ishallen så det med att spela hockey var naturligt och ingen stor grej, utan mer bara något som vi gjorde och tyckte var roligt.

Idag är Linda Blomqvist målvaktstränare på elitnivå, men själv hade hon aldrig någon målvaktstränare under sina år i bland annat Munksund/Skuthamn, Mälarhöjden/Bredäng eller Björklöven.
– Jag har aldrig haft någon målvaktstränare förutom pappa som alltid var på våra träningar och matcher när jag var liten. Han var den som lärde mig allt som jag kunde då, men det var den gamla skolan.
– Det här var kanske det som gjorde att så fort jag slutade spela bestämde jag mig för att bli målvaktstränare. Jag kände att det fanns ett väldigt uppdämt behov av det.

När du gjorde det valet satte du upp något mål hur långt du ville komma i det jobbet?
– Första året som målvaktstränare var här uppe i Luleå för sex år sedan. Det var ”Skuggan” (Stefan Nilsson) som fångade upp mig och frågade om jag och ”Hento” (Daniel Henriksson) skulle dra igång en målvaktsverksamhet tillsammans. Jag gick igenom förbundets alla utbildningar på ett år och sedan dess har det bara rullat på.

Det är ovanligt att tjejer är målvaktstränare på en så pass hög nivå på herrsidan, har du stött på många problem på resans gång för att nå dit där du är idag?
– Nej, inte som jag själv upplevt i alla fall. Jag har ingen aning om vad folk säger om mig, men jag har aldrig stött på några problem överhuvudtaget. De som har åsikter tycker snarare att det är roligt att man är engagerad.
– Jag är i min hemmaförening. Även fast jag har varit borta från Luleå i några år så har jag växt upp här. Alla som har funnits runtomkring mig har varit otroligt stöttande och pushat för att jag ska ta mig vidare. Det betyder mycket att omge sig av folk som tror på en.
– Är det någon som skulle ifrågasätta något så skulle det snarare vara ens kompetens än att man är tjej.

Hade du som målsättning från början att coacha målvakter på tjej- eller killsidan?
– Jag började första säsongen på damlaget som då spelade i Division 1. Hela den säsongen jobbade jag med Maria Omberg och då var hon bara 15 år. På en gång då kände jag och Maria att här finns det mycket att hämta. ”Tänk om vi tränar mycket mer och blir bättre än alla andra”.
– Vi kände redan då att varför ska vi skola Maria som alla de andra tjejerna? Varför inte istället skola henne precis som killarna? På en gång styrde vi henne mot U16-killarna och då kom både hon och jag över på killsidan. Sedan dess har jag varit på juniorsidan, och Maria har varit del av den gruppen målvakter från start.

”Skuggan”.

Har det varit tufft för dig att vara på killsidan eller har det bara vara naturligt?
– Jag tror att allting handlar om kompetens. ”Skuggan” och Ulf Engman, som hela tiden funnits i föreningen, har trott på mig från dag ett, sett någon typ av potential och gett mig möjligheten att fara iväg på utbildningar och representera föreningen. Dessutom hoppade jag på en gång upp på U16 och sedan dess har jag haft J18 och J20. Jag och ”Hento” startade tidigt öppna målvaktspass för hela länet, vilket gjorde att jag lärde känna många målvakter och föräldrar.
– Alla målvakter som jag har jobbat med hittills har jag känt sedan de varit unga. De känner mig och de vet vilken kompetens jag har, så jag tror aldrig det har varit en fråga om att jag är tjej, utan det har handlat om att de vet vad jag kan och litar på att jag vill hjälpa dem.
– Så jag tror inte det är varken svårare eller lättare att vara tjej och arbeta med killar eller tvärtom. Det handlar om att man tror att man kan göra en resa tillsammans. Egentligen kanske det skulle vara mer intressant att fråga killarna vad de tycker?

Linda Blomqvist är ännu inte uppe som målvaktstränare på SHL-nivå även om hon har ett nära samarbete med herrlagets målvaktstränare Gusten Törnqvist.
– Både jag och Gusten är heltidsanställda av Luleå Hockey så vi jobbar tillsammans på olika sätt varje dag. Vi ansvarar för Målvaktsgruppen och driver målvaktsutvecklingen i hela föreningen. Vi är en av få föreningar i Sverige som har två heltidsanställda målvaktstränare, så föreningen ger oss verkligen bra förutsättningar. Nu är dessutom två av mina juniorer, Filip Gustavsson och Oscar Masiello, uppe i A-laget. Då blir det naturligt att jag och Gusten jobbar ihop väldigt mycket.
– Om vi pratar om tufft klimat så har jag växt upp inom pojkhockeyn, men jag har aldrig upplevt att det skulle vara ett tufft klimat. Det är absolut en speciell kultur, men jag upplever det inte som något tufft klimat nu heller. Samtidigt är jag lite av en personlig tränare i en lagsport. Jag har mest kontakt med mina målvakter och den är väldigt nära och bygger på väldigt mycket tillit. Där är det bara förtroende mellan två människor.
– De flesta utespelare i lagen jag jobbar med har också växt upp med mig sedan de var yngre, och jag tror de mest ser mig som en naturlig del av ishallen, säger Linda Blomqvist med ett skratt.

Maria Omberg. Foto: Maria Schinkler

Du nämnde Maria Omberg, vad ligger bakom hennes ganska snabba genombrott senaste säsongen?
– I mina ögon är det här bara ett steg i en jättelång process som vi startade redan säsongen innan hon började på hockeygymnasiet. Redan där tyckte jag att det fanns något i hennes spel som var utöver det vanliga, men jag imponerades även av hennes driv och noggrannhet i allt hon gör.
– Maria är 21 år nu och vi har tränat dag ut och dag in sedan hon var 15 år. För varje år har hon tagit små kliv och fått olika bitar i spelet att falla på plats. Nu gjorde hon en fantastisk säsong ifjol och många bitar i spelet föll på plats samtidigt. Det handlar om att ha tålamod och veta att hårt jobb alltid lönar sig.
– Enligt mig har alltid Maria varit en av dom bästa i Sverige, men hon har tagit en längre väg via lite sämre lag än andra. Hon har tränat med killar sedan hon var liten och tränar fortfarande regelbundet med våra juniorlag. Jag, Gusten och även ”Hento” när han var här, har inte gjort någon skillnad på henne och de andra målvakterna i föreningen. Vi har samma krav, spelidé och sätt att tänka med alla målvakter. Därför ser hon också lite annorlunda ut i spelstilen jämfört med många andra dammålvakter i Sverige.

Vad är styrkan hos Maria Omberg som du ser det?
– Hon har ett fantastiskt grundsystem att lita på, hon är otroligt konsekvent i sitt spel, och hon kryddar det med ett riktigt pannben. Sedan har hon en mentalitet som gjort henne till perfektionist. Ingenting lämnas åt slumpen. Är det något som inte stämmer på en träning eller match så går hon in och gnuggar till det sitter perfekt.
– Sedan har hon ett fantastiskt lag som backar upp henne när det behövs.

Sara Grahn har stått en del herrmatcher i Division 2 och i J20, hur skulle Maria stå sig på den nivån?
– Sara är äldre än Maria och har en enorm erfarenhet av internationellt spel. Maria har precis börjat nosa på det. Men om vi ser på sikt, så är Maria precis som Sara två målvakter som har alla förutsättningar att göra det bra inom herrhockeyn, och jag hoppas och tror att de båda kommer ta chansen när den dyker upp.