”Nio skruvar och en titanplatta”

Simon Önerud om skadan och comebacken

Efter över fyra månader gick HV-junioren Simon Önerud skadad efter en svår armskada. För två veckor sedan gjorde han comeback och i helgen kom första målet för 19-åringen som startade säsongen suveränt.
– Skadan kom så olägligt den kunde och dom första två månaderna efter skadan var tunga, berättar Önerud.

HV71:s Simon Önerud gick bra i början på säsongen. Riktigt bra.
Han sköt fem mål och tre assist på sina fyra första matcher för säsongen i J20 SuperElit och fick vara med A-laget och spela en match.
– Jag var med i en match mot Frölunda och skulle ha spelat i matchen efter mot Skellefteå också. Sen kom den här juniormatchen mot Frölunda emellan… så skadan jag fick kom så olägligt den kunde komma, berättar Simon Önerud för hockeysverige.se

Skadan var otäck och allvarlig. Men grundade sig egentligen i en äldre skada.
– Jag bröt armen för tre år sedan, men det upptäcktes aldrig och blev felbehandlat och läkte fel. Armen blev sned och det blev massa broskvävnad och så.

Och det var där det felade i matchen borta mot Frölunda. Önerud fick en tackling som tog illa över armen.
– Armen rätade ut sig där den var sned tidigare. Vad ska man säga… om du tänker knäskålen, fast på armen.. den lossade och blev helt förstörd.

Operationen var komplicerad och avancerad. Men lyckad från start.
– Det var en väldigt komplicerad operation. Dom har tagit ben från höften, satt ihop allt med bland annat nio skruvar och en titanplatta.

Ursprungsdiagnosen från läkaren löd att det skulle bli vila i sex månader. Något som hade inneburit att säsongen skulle vara över.
– Men läkare överdriver ju alltid. Så jag har hela tiden hoppats på att hinna tillbaka och få spela på slutet av säsongen.

”Första två veckorna var väldigt tunga”
Och tillbaka kom han. Det tog lite över fyra månader innan han var tillbaka i spel.
För två veckor sedan spelade han båda matcherna Västerås och Brynäs.
– Det var mest bara för att få känna på att lira. Jag spelade i fjärdekedjan och fick inte så jättemånga byten, men spelade lite boxplay och så.

Den här helgen har han varit tillbaka på allvar och gått för fullt för första gången sedan i höstas och gjorde också mål i matchen mot Brynäs på lördagen.
– Jag kunde spela utan problem. Inga hinder alls i själva spelet. Däremot så känner jag väl att har mer att ge. Men med tanke på att jag inte spelat fullt på nästan fem månader så hade det varit konstigt om det inte kändes så.

Om en månad drar slutspelet igång. Fem matcher återstår för HV71:s del innan dess.
– Det ska nog räcka för att man ska ha lite mer att ge i alla fall. Vi går för guld och det känns som att vi har ett lag bra nog att klara det. Vi känner att vi inte spelat på topp i Top 8, men delar ändå ledningen med Frölunda.

– När A-laget får tillbaka lite skadade spelare så ploppar det väl ner lite mer folk till oss. Vi hade väl sex juniorer i A-laget ett tag, tror jag. Tedenby lär väl vara kvar däruppe i och för sig. Men som igår spelade ju Henke (Eriksson) matchen mot Timrå men fick så lite istid att han körde med oss mot Brynäs direkt efteråt.

Men för att gå tillbaka till skadan igen. Rehabiliteringen för Önerud var förstås lång och jobbig.
– Första två månaderna var väldigt jobbiga. Då mådde jag inte särskilt bra. Det var riktigt tungt. Sen när jag kom på is igen och det kändes som att man började gå åt rätt håll så kändes det bättre. Men dom sista veckorna innan jag kunde spela igen var också jobbiga. Då kände man hela tiden att man var så nära, men kunde ändå inte spela.

– Men nu mår jag bättre än någonsin.

Kvar på sjukhuset i en vecka
Efter operationen blev Önerud kvar på sjukhuset i en vecka. Därefter gick han gipsad i två veckor men fick gå sex veckor helt utan belastning av armen.
– Jag fick knappt lyfta ett mjölkpaket.

Efter åtta veckor fick han gå på is och köra igen. Utan puck.
– Sen flöt det på. Man tog nåt steg framåt för varje vecka.

Först 2-3 veckor innan comebacken kunde han gå för fullt på träning.
– Jag skulle egentligen ha spelat matchen mot Frölunda veckan innan jag kom tillbaka. Men läkarna sa stopp.

Men skadan har inte bara medfört elände. Under tiden han inte fått träna på is för fullt har han kört mycket löpning, cykel och styrka tillsammans med likaledes långtidsskadade backen Nichlas Torp.
– Det har blivit många mil i spåret och det har varit skönt att jag haft Nichlas med mig där. Vi har kunnat sporra varandra när vi kört på. Tror vi varit ganska bra för varandra. Det kan ju vara rätt tråkigt att köra, så det har varit bra att haft någon med sig.

Önerud menar att han är bättre tränad än någonsin tidigare, fysiskt sett.
– Jag har bättre resultat än efter sommarträningen. Jag känner mig bättre tränad än någonsin, så lite positivt har det allt kommit ut från det här. Vi har haft hjälp av A-lagets fystränare, så det har varit bra träningar.

Men han har haft sin beskärda del av skador. För ett par år sedan missade han också en stor del av säsongen efter att ha gått med gips på båda sina fötter i 8+8 veckor.
– Jag bröt ena foten och fick en målvaktsskridsko över min egna skridsko som skar av senan till stortån på andra foten. Så jag gick med gips på båda fötterna den säsongen.

”Hoppas få stanna kvar i HV”
Nästa säsong är inte Önerud junior längre, och han har haft en hel del tid att fundera på framtiden under skadeuppehållet.
Han hoppas att han blir kvar i HV71.
– Vi har utvecklingskontrakt i HV, så jag har ett 1+1-kontrakt med start den här säsongen som kan brytas av båda parterna. Vi skulle sätta oss ner och diskutera igenom framtiden här nu i februari och jag hoppas att jag kan få stanna kvar i och vara skriven i HV åtminstone.

I och med A-lagsinhoppet i höstas hoppas han på en framtid hos serieledarna, men inser förstås också svårigheten att gå direkt från J20 till Elitserien på regelbunden basis.
– Får man vara kvar så känner man ju i alla fall att dom tror på en. Om man får köra sommarträningen här och köra lite på försäsongen, så får man ju visa upp sig och sen avgöra om man behöver lånas ut till någon allsvensk klubb. Men samtidigt är det ju kanske svårt för HV att avgöra var dom har mig nu när jag knappt spelat under säsongen.

Under försäsongen var han nere i Oskarshamn och provade på det livet en kortare period.
– Jag kände att jag klarar av den nivån, så jag hoppas ju på att det åtminstone blir allsvenskt spel nästa säsong.

Text: Robert Pettersson