När de kanadensiska juniorstjärnorna invaderade Sverige

Snön föll lättjefullt över uterinken medan julen stod för dörren. Kylan bet. Det gruffades i sarghörnet, ropades drucket om kvinnliga bröst från läktarna och många år senare hade en av banans hetaste aktörer nått hela vägen till NHL:s berömda Hall of Fame. Det här är historien om när juniorlaget Regina Pats invaderade Sverige för många, många år sedan.

1973 års kanadensiska julbesök på Idrottsparken i Norrköping skapade intryck för livet för en ung glytt på plats vid rinkside bakom ena kassen. Ja, Östgötalagets kraftiga nederlag mot det kanadensiska juniorlaget Regina Pats dagen före julafton kan mycket väl vara undertecknads allra bästa hockeyminne någonsin.

Och då har ändå Vita Hästen varit så-här-nära elitserien sedan dess.

Det här är storyn om matchen mellan Östgötalaget och Regina Pats den 23 december 1973 och den (storyn alltså, inte matchen) både föddes och tog fart på ett oväntat vis. För ett par år sedan släpptes nämligen boken ”Junior Hockey´s Royal Franchise: The Regina Pats”, en ambitiös kanadensisk tegelsten som berättade den fullständiga historien om landets mest framgångsrika juniorlag som någonsin stått på ett par rör.

Eller, snarare, den nästan fullständiga historien. För ett kapitel var ihåligt och saknade vitala uppgifter. Det om klubbens turné till Sverige runt jul och nyår 1973. Att Regina Pats ens spelat i Norrköping visste ingen. I boken stod matchen listad som ett möte med ett blandlag från Leksand. Idrottsparken talades det oroväckande tyst om.

HÖLL JÄMNA STEG MED MALMÖ IF

Till sin parallella webbsida om Regina Pats ville en av de båda författarna, Ron ”Scoreboard” Johnston, bättra på och komplettera historien. Det var där undertecknad och Norrköpings Tidningar kom in i bilden och när den gode ”Scoreboard” fick höra att jag till och med såg matchen på plats, visste entusiasmen inga gränser. Några mail senare hade Ron Johnston allt om Regina Pats öden och äventyr på svenska rinkar. Matchfakta från Idrottsparken i Norrköping samt resultat och målskyttar från lagets måttligt framgångsrika deltagande i Aherne Cup (klassisk nyårsturnering i hockey åren 1952–77) i Stockholm. Webbsidan uppdaterades och ”Scoreboard” kom att kalla den för ”till hundra procent perfekt” efter NT:s insats.

Själv satt undertecknad med nyväckta minnen som bara ville slå sig ut i det fria. Det var därför den här texten föddes och kunde produceras efter lite rotande i minnets mest rangliga lagerhyllor.

Regina Pats kom således hela den långa vägen till Sverige från den vindpinade kanadensiska prärien för att spela Aherne Cup. Laget bestod av idel juniorer och de räknade också med att få möta jämnåriga juniorlag. Mötet med svenska och ryska seniorer med, i flera fall, mångårig internationell rutin blev en chock. Innan Aherne Cup på Johanneshov värmde Regina Pats upp med att spela 3–3 mot Malmö IF. Och, som sagt, med att möta Östgötalaget, bestående av de bästa spelarna från Vita Hästen och Kenty (dagens LHC), på Idrottsparken.

Vita Hästens Bert Ferin, snabb på rören, var en av spelarna i Östgötalaget och han minns ännu matchbilden med knivskarpt sinne.
– De var bra, säger han i dag om de unga och smått aggressiva motståndarna.
– Man förstod att några av dem skulle bli riktigt bra med tiden. Trots att de bara var juniorer var de storvuxna och spelade stenhårt. Vi hade ändå ett bra lag men förlorade ganska klart. Vad blev det nu igen?

8–2 till Regina Pats. Solklara 8–2 till Regina Pats.

”NU KÖR VI ÖVER UNGJÄVLARNA”

De kanadensiska gästerna överrumplade med stenhård attityd och en furiös offensiv. ”Ruffiga Regina vann”, skrev Norrköpings Tidningar. I den andra perioden hettade det till ordentligt nere i sarghörnet när Bert Ferin och Christer Nilsson, också han från Vita Hästen, hamnade i nävkamp med ett par av Pats-spelarna.
– Det var ”Nittes” fel, säger Bert Ferin med ett gott skratt. ”Nu kör vi över ungjävlarna” sa han till mig inför ett byte. Mycket riktigt. Det blev en del gruff. Jag klarade mig men ”Nitte” åkte ut på fem minuter. Jag minns det som uppfriskande mest.

Ännu ett mål för Regina Pats i Östgötalagets kasse. Den kanadensiska juniorerna vann till slut med klara 8-2 även om de, enligt lokala media, inte övertygade nämnvärt.

Att försöka slå de kanadensiska juniorerna med deras egna medel var uppenbarligen inte rätt metod. Regina Pats avslutade med att göra 4–1 i sista perioden och kunde lämna månskensrinken med utstuderat hög svansföring. Det sista målet gjorde Pats i numerärt underläge tre mot fem! Men med flera års distans till matchen är det bara att konstatera att Östgötalaget egentligen inte behövde skämmas för sin insats. Regina Pats hade flera spelare i laget som så småningom hamnade i NHL.

Inför Sverigebesöket lanserades centern Dennis Sobchuk som lagets stora stjärna. I NT:s förhandsrubriker presenterades han till och med som ”den nye Phil Esposito”. Visst, Sobchuk kom till NHL men det blev bara 35 matcher sammanlagt för Detroit Red Wings och Quebec Nordiques. I stället gjorde han framför allt fem säsonger i gamla WHA (World Hockey Association som utmanade NHL under sju år på 70-talet) men blommande aldrig ut till den storstjärna alla trodde han skulle bli.

Den hetaste spelaren på Idrottsparken den där iskalla kvällen när julen stod för dörren var i stället Clark Gillies.

Den store Clark Gillies som ledde New York Islanders till fyra raka Stanley Cup-titlar under åren 1979–1983 och som tillsammans med Mike Bossy och Bryan Trottier formade en av NHL-historiens mest fruktade kedjor, kallad ”Trio Grande”, genom tiderna. 2002 valdes Clark Gillies in i NHL:s Hall of Fame, det slutliga beviset för hans förträfflighet som hockeyspelare.´

”JAG KLÄDDE UT MIG TILL TOMTE”

Vem kunde väl ana det, när man stod och huttrade på Idrottsparken julen 1973 och funderade på om man skulle stanna kvar matchtiden ut eller gå hem till värmen och julstöket istället? Att valet blev att stanna känns mycket bra i dag.

Men det Clark Gillies minns bäst av resan till Sverige har inte särskilt mycket med hockey att göra.
– Jag klädde ut mig till tomte när vi i laget skulle fira jul tillsammans, säger han på ”Scoreboard” Johnstons webbsida. Jag var störst och tyngst i laget och fick vara tomte eftersom vi inte behövde fylla ut min klädsel med någon kudde på magen. Ett underbart minne med många skratt.
– Att åka till Sverige måste vara ett av de bästa besluten i klubbens historia. I stället för att gå och loda omkring hemma under juluppehållet slet vi häcken av oss i två veckor. När vi kom hem igen hade vi ett enormt försprång gentemot våra konkurrenter i ligan.

Gillies, Bossy och Trottier 2008. Foto: Bruce Bennett/Getty Images

Regina Pats vann också nio av sina tio första matcher hemma i Kanada efter utflykten till Sverige. Den tionde slutade oavgjort. Sviten ledde fram till seger i Memorial Cup och titeln som kanadensiska juniormästare. En triumf som sannolikt överskuggade det faktum att Regina Pats var chanslöst mot det fullvuxet tuffa motståndet i Aherne Cup. Laget fick 5–5 mot London Lions men förlorade mot Leksand, Dynamo Moskva, AIK, Södertälje och Djurgården. I slutmatchen mot Djurgården blev det 2–15 i baken sedan en viss Kenta Nilsson börjat presentera sig med två mål.

För en ung hockeyentusiast på en av sina första matcher på riktigt framstod Regina Pats som någonting mycket märkvärdigt. En flyktig touch av det mytomspunna och ouppnåeliga NHL. Mot den bakgrunden är det förstås aningen futtigt att det starkaste minnet ändå är den ihåliga och druckna klacken på ståplats bakom kassen som mellan klunkarna gärna stämde upp i ett unisont:

”Heja pattarna, heja pattarna, heja pattarna…”

Att Regina Pats en gång i tiden tog sitt smeknamn som en hyllning till den brittiska prinsessan Patricia of Connaught – mycket populär i Kanada – kanske man inte kunde begära att de rusigaste åskådarna hade fullständigt koll på.

GUNNAR HAGBERG

MATCHFAKTA

Östgötalaget–Regina Pats 2–8 (1–2, 0–2, 1–4)
Mål för Östgötalaget: Christer Nilsson och Lars Svensson.
Mål för Regina Pats: Clark Gillies och William Faulkner 2, David Thomas, Michael Wanchuk, Len Callander och Richard Urich.
Publik: 845 personer.´

För den som vill läsa mer om Regina Pats i Sverige och lite skön kanadensisk hockeyhistoria i allmänhet rekommenderas webbsidan www.thereginapatsalumni.com.