Målvaktstalangen som sätter skräck i speakerbåsen: ”Fransk plommonsort”

Hans efternamn väcker både nyfikenhet och skräck hos de som ska uttala det. I en intervju med hockeysverige.se reder nu Lucas Rheyneuclaudes en gång för alla ut hur hans efternamn egentligen ska uttalas.
— Om jag fått höra många varianter? Ja, herregud, berättar han.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Lucas Rheyneuclaudes. Bara namnet får oss att bli nyfikna. Dessutom är 17-åringen från Saltsjöbaden en av Sveriges stora målvaktstalanger med meriter från Juniorlandslaget och dubbla SM-guld på juniorsidan. Lägg därtill ett silver i TV-pucken.
– Efternamnet är från Frankrike på min mammas (Kristina) sida sedan långt tillbaka, men hon är från Sverige, berättar Lucas Rheyneuclaudes när vi slagit oss ner i Djurgårdens J18-lags omklädningsrum samtidigt som klubbens damlag packar in sina hockeyutrustningar i bussen för att ge sig av mot Göteborg och matcher där nere.
– Rheyneuclaudes är dessutom en fransk plommonsort, vilket är lite annorlunda.

Vad vet du om plommonsorten?
– Ingenting, säger Djurgårdsmålvakten med ett skratt.

SVÅRT MED UTTALET

Uttalet på efternamnet hittar ni i filmsnutten som är bifogad i artikeln, men givetvis har han fått höra många olika uttal under åren. Speciellt från olika speakerbås.
– Regncloude på svenska, tänk alltså på regn och sedan cloude. Om jag fått höra många varianter? Ja, herregud. Vissa försöker inte ens säga namnet utan säger bara Lucas R. Reine-claude är det som jag oftast få höra.
– Jag är mest inne i bubblan om jag ska stå en match, men coacherna och alla spelare garvar åt det där ibland, men nu har dom blivit så vana och inte alltid bryr sig längre.

Lucas Rheyneuclaudes Foto: Ronnie Rönnkvist

Lucas Rheyneuclaudes är uppväxt i Saltsjöbaden inte långt från det idag mer kända Solsidan.
– Jag började faktiskt med innebandy. Sedan var det en kompis (Christian Ranje), hans farsa (Thomas Ranje) var hockeytränare. Thomas gick fram till min mamma som var coach för innebandylaget. Han sa att det här var perfekt inför höstsäsongen. Mamma förstod då inte vad han menade. Men det som skulle hända var att hockeyn skulle börja på hösten. Mamma tyckte att jag skulle testa, köpte grejer och så vidare.

BLEV MÅLVAKT SOM 12-ÅRING

Det var inte givet att han skulle satsa på en karriär som målvakt.
– Jag började som utespelare, men ville sluta efter två is-pass eftersom jag tyckte att understället kliade för mycket (skratt). Jag körde ändå på. Alla känner alla i ”Saltis” och alla hängde tillsammans men även spelade hockey.
– Vi körde på uterinken under två, tre säsonger. Sedan grundades ”Saltis-hallen”. Jag var utespelare till det jag var tolv år. Ganska länge alltså. Efter det blev jag målis eftersom vi inte hade några målvakter på en träning. Då frågade Thomas mig om jag ville gå in i kassen. Jag var ganska lång och stor redan i den åldern. Jag testade och tyckte att det var riktigt kul. Sedan fortsatte jag på det spåret.

Var du djurgårdare redan då?
– Jag var inte AIK:are, Djurgårdare eller något annat och var inte heller så insatt som andra var. Men jag gick på en djurgårdsmatch med en polare och hans familj. Då blev jag väldigt intresserad av färgerna och Djurgården.

Är du allmänt sportintresserad?
– Jag var inte det, men har blivit så eftersom jag hållit på mycket med sport sedan jag var liten. Min sista säsong i Saltis körde jag både U14 och U16 och då fick jag ge upp tennisen som jag gillade jättemycket för det blev 31 seriematcher och dubbla ispass så det fanns inte en chans att fortsätta.

Djurgårdsmålvakten hade från början samma förebild på målvaktssidan som så många andra unga killar och tjejer.
– Det var (Henrik) Lundqvist från början. ”Lunkan” finns alltid där, men senaste åren har jag kollat på nästan alla målvakter i NHL, hur dom arbetar och har för kvalitéer. Saker dom gör bra och som jag kan ta med mig i mitt egna spel.

LINUS SÖDERSTRÖM FRÅN SAMMA OMRÅDE

Det kommer fram många bra hockeyspelare från Nacka, Gustavsberg, Värmdö, Saltsjöbaden, Boo och så vidare. Alltså från ungefär samma område. Bland annat kommer den nu skadade målvaktstalangen Linus Söderström från det området.
– Jag tränade aldrig med Linus eftersom jag höll till mest i ”Saltis”. Det var mer att vi i ”Saltis” höll ihop och vi var inte heller speciellt bra på hockey. När vi spelade mini-derbyn mot Nacka, Värmdö, Boo eller Älta fick vi oftast stryk eftersom vi inte var speciellt bra. Det var tufft när man var ”målis”.
– Jag kommer när vi mötte AIK i Saltis-cupen. Då hade jag varit målvakt i två månader. I den matchen släppte jag in 20 mål. Då var det ändå inte så jättetufft. Det skulle vara värre idag om jag släppte in 20 mål, skrattar Lucas Rheyneuclaudes.

En spelare som Lucas Rheyneuclaudes fick höra en del om kring hockeyrinkarna i Nacka var jättetalangen Alexander Holtz som han idag är lagkamrat med i Djurgården.
– Jag hörde talas om Alexander jättetidigt, men första gången jag mötte honom var i U15, alltså min första säsong i Djurgården. Då var han kvar i Nacka.
– När jag kom till Djurgården var jag först på avbytarbänken. Han gjorde två mål och vi låg under med 3-0 efter 15 minuter. Då fick jag hoppa in. Jag kommer ihåg att han fick ett friläge. Jag tror inte att han satte den, men han satte en puck på mig senare i matchen.
– Man såg direkt att han kommer bli något, vilket man gör idag också. Han är en stor talang och alla respekterar honom mycket.

Alexander Holtz. Foto: Ronnie Rönnkvist

Vad var det som fick dig att lämna Saltsjöbaden och istället börja spela för Djurgården?
– Jag hade alltid, sedan U12 eller något, sagt att jag ville byta klubb och spela i ett coolare lag. Under U13 och U14 gick jag då på AIK-akademin. Då tyckte jag att AIK var där jag ville spela. Sedan tänkte vi om och på transporter allt sådant, hur skulle jag ta mig hem därifrån, hämtningar och så vidare. Det är en jäkla bit mellan Ritorp och ”Saltis”.
– Nacka var också ett alternativ, men vi började med Djurgården eftersom det ändå var ganska nära och ett SHL-lag. Jag provtränade jättelänge, en månad, innan dom gav besked. Djurgården hade ändå sagt efter en halv vecka att dom ville ha mig. Det var kul att få höra det, men en månad kändes väldigt långt och självklart var det många tankar då.

TUFF START I DJURGÅRDEN

Det var ett ganska tufft steg att ta för Lucas Rheyneuclaudes att kliva in i Djurgårdens elitverksamhet.
– Ja, så var det. Det tuffaste var fysen eftersom vi aldrig körde det i ”Saltis”. Det var bara att komma till ishallen, byta om och sedan köra träning i ”Saltis”. Jag körde ändå tre is-pass per dag där, eftersom det ofta saknas målisar i en liten klubb, och det var väl bra, men Djurgården är mästare att köra hårt på fysen så det blev rätt tufft då jag kom dit.

Målvaktstalangen har alltså två SM-guld i fickan. Ett med U16 och ett med J18.
– Finalen är det som jag minns mest från U16-guldet. Vi låg under med 4-2 mot Frölunda, men vände matchen på tolv minuter i tredje perioden och vann med 7-4. Det var en sjuk känsla.
– 18-guldet, jag stod jättemycket hela den säsongen vilket gav mig jättemycket erfarenhet. Sedan kom Olof Lindbom in och spikade igen allt. Det var aldrig någon fråga om jag skulle ta hans plats eftersom han var tät och riktigt bra.

Kände du dig mer delaktig i J18-guldet?
– Ja, absolut. Det var grejen. Eftersom jag stod hela den säsongen så jag kände mig lika delaktig som någon annan i laget.

Lucas Rheyneuclaudes under TV-pucken för Stockholm. Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN

Det här gänget vinner två SM-guld, ett guld och ett silver i TV-pucken, vad var och är det unika med det laget?
– Jag vet egentligen inte, men det är enbart vinnarskallar i laget. Alla vill vara här och prestera varje dag. Så fort man inte gör det så blir alla skitförbannade. Vi höjer ribban varje dag. Just den här 01-kullen i Djurgården är väldigt speciell.

Hur har du utvecklats som målvakt sedan du kom till Djurgården?
– Jag tycker att jag har utvecklat den tekniska biten. ”Saltis” tog in Torleif Lundsten som gav mig viktiga grunder och varit ett stort stöd. I ”Saltis” körde jag mer på känsla och ibland gäller det, vilket jag tycker att jag har gjort, att gå tillbaka till den här känslan eftersom det också är att ta pucken som gäller och inte bara spela tekniskt för att det ska se snyggt ut.

Du är storväxt, 190 cm/97 kg, precis som en målvakt ska vara idag, men hur skulle du beskriva din målvaktsstil?
– Det är ändå väldigt mycket att blocka och jag vill gärna få pucken på mig. Jag använder min storlek och gör det bra. Sedan finns handskarna där om dom behövs.
– Jag ligger efter lite i det här med att gå i sidled och jobbar med det, men det har ändå gått ganska bra och jag spelar mycket på min storlek och ganska långt in i målet. Jag ligger efter lite i det här med att gå i sidled och jobbar med det. Sidledsbiten måste bli bättre för att ta nästa kliv.

Är det skridskoåkningen det felar på eller vad handlar det om?
– Kanske och att agera snabbare när det smäller, höger till vänster.

Lucas Rheyneuclaudes har även fått känna på nivån som NHL-spelarna har.
– I höstas när NHL-spelarna var här i Globen tränade jag några is-pass med dom. Det var väldigt roligt och allt var jätteproffsigt. Dom ville vinna varje tävling där ute och skjuter riktigt hårt och bra. För mig var det bara att gå ut och ta för mig. Det här är något som jag kommer minnas väldigt länge, avslutar Lucas Rheyneuclaudes.