Kanadickerna minns Renberg

God kväll från Calgary!
Det blev ingen blogg efter Rysslandsmatchen. Jag la allt krut på att få ut så många texter/videoklipp som möjligt och däckade därefter med kläderna vid tresnåret på natten. Tolvslaget glömde jag bort, men det var skit samma. Man var alldeles för uppeggad efter matchen för att ägna uppmärksamhet åt något så oväsentligt.

Eftersom de svenska spelarna inte var tillgängliga för media i dag – bortsett från att vi ofrivilligt sprang på dem här på hotellet – ägnades dagen åt själslig omsorg. Tillsammans med SVT-gänget åkte jag ut till Chinook Centre, ett jättelikt köpcenter strax utanför centrala Calgary, där 2012 inleddes med masskonsumtion av kläder, skor och allt annat som är betydligt billigare i Kanada än hemma i Sverige.

Dagens garv fick jag när jag satt och provade skor på Footlocker. En väldigt hjälpsam ung expedit med dålig hy höll på att serva mig när han plötsligt tappade koncentrationen helt och hållet. In i butiken klev nämligen Micke Renberg och hans flickvän. De anställda i butiken blev alldeles till sig och min expedit utbrast högljutt: ”Legion of Doom, man!” Det gjorde mig lite förvånad eftersom den unge mannen i fråga knappast kan ha haft mer än blöja på sig när Renberg härjade som värst tillsammans med Eric Lindros och John LeClair i Philadelphia på 90-talet. Men det här är som bekant Kanada och här är hockeyn religion.

Rysslandsmatchen då? Ja, vad ska man säga som inte redan är sagt? Jag kan drista mig till att säga att det var bland det svettigaste jag har upplevt på en pressläktare. Jag brukar inte dras med i matcherna känslomässigt i vanliga fall, men den här gången var det svårt att inte ryckas med i dramatiken. Man kastades mellan hopp och förtvivlan om vart annat och frustrerades över att puckuslingen inte ville gå in bakom Andrej Vasiljevskij. När Oscar Klefbom bombade in 1-3-reduceringen var det som om magin bröts. Sverige sköljde över ryssarna i anfall efter anfall tills de drunknade.

Det som är mest imponerande är att de svenska spelarna – unga killar som är mellan 17 och 19 år gamla! – hade den mentala styrkan att fixa det här. Inte bara att återhämta sig efter den blytunga matchinledningen utan även att orka fortsätta trycka på trots att utdelningen uteblev så länge som den gjorde. Det om något säger en del om vilket speciellt lag det här är.

Om svenskarna verkligen lärde sig något av fjolårets urladdning mot Kanada vet vi inte förrän semifinalen är spelad, men maken till återhållsamma och oberörda spelare i den mixade zonen efter matchen får man svårt att hitta. Max Friberg nästan viskade fram sina svar på våra frågor medan Joakim Nordström mest ryckte på axlarna åt uppståndelsen. Alla vara överens om samma sak: ”Vi har inte vunnit ett piss än!”

En sund attityd som förhoppningsvis manifesterar sig i mer än bara ord.

Text: Uffe Bodin