Om ett par timmar kliver Magnus Hävelid och Juniorkronorna in i World Junior Summer Showcase i Plymouth.
Här plockar Steven Ellis på Daily Faceoff ut 15 spelare att hålla ett extra öga på.
Den här texten publicerades ursprungligen på vår systersajt Daily Faceoff och kan läsas här.
Hockeyn är tillbaka!
World Junior Summer Showcase börjar i dag i Plymouth, Michigan, där Sverige kliver in i turneringen mot USA under söndagen. Detta är en av sommarens höjdpunkter, där fansen får chansen att se sina främsta talanger – både nya och återkommande – representera sitt land i hopp om att ta en plats i sina respektive lag till 2025 års Junior-VM i Ottawa.
I år kommer USA att ha två lag – blått och vitt – där truppen kan förändras under veckan. Sverige och Finland är tillbaka för ytterligare ett år, medan Kanada gör sin första medverkan sedan före COVID-19-pandemin.
Det handlar om prestige, men spelarna kommer ändå att bjuda på en show. De vill göra bästa möjliga intryck inför huvudevenemanget, så det är en bra händelse att kolla in om du får chansen.
Här är en titt på 15 av de bästa NHL-talangerna att hålla ögonen på när matcherna pågår från 28 juli till 3 augusti på USA Hockey Arena:
Ryan Leonard, RW, USA (Washington Capitals)
Utan Will Smith vid sin sida är det Leonards tur att glänsa. Leonard var en av de bästa målgörarna i NCAA den senaste säsongen. I ett dominant Boston College Eagles-lag som tog sig till den nationella finalen, gjorde den 19-årige spelaren 31 mål och 60 poäng, vilket placerade honom på fjärde plats i NCAA:s poängliga. Han var några poäng bakom Smith, som slutade först i nationen med 71 poäng. Leonard, en USA Hockey National Team Development Program-alumn, har varit en stjärna i nästan varje internationell turnering han spelat i, och var till och med med i senior-VM i maj. Jag är övertygad om att han är NHL-redo, men konceptet att låta honom jaga ett andra raka guld i Junior-VM och gå efter en nationell college-titel var tillräckligt för att hålla stjärnprospektet kvar på Boston College, och det är okej.
Gabe Perreault, LW, USA (New York Rangers)
För vad det är värt tycker jag att Perreault var en av de mest förbättrade talangerna i år. Och det börjar med hans skridskoåkning, som inte längre är en oro för mig som det var under hans draftår. Efter att ha slagit USNTDP:s poängrekord för en säsong, följde han upp med 60 poäng på 36 matcher med Boston College och ytterligare 10 poäng på sju matcher i junior-VM. Perreault blev uttagen till flera all-star-lag i slutet av college-säsongen, men hans spel i Junior-VM var några av de mest imponerande insatser jag sett honom göra. Perreault är en kraft med pucken, och jag ser fram emot att se honom spela en stor roll i december.
Oliver Moore, C, USA (Chicago Blackhawks)
Moore spelade ett par olika roller med USA förra året och jag tyckte han såg bra ut när han blev uppflyttad till första kedjan. Han var den snabbaste spelaren i 2023 års NHL-draftklass, och någon som många som följde USA Hockey National Team Development Program 2022-23 tyckte var underskattad, på ett sätt. Moore är mer än bara en snabb skridskoåkare: han är en av de hårdast arbetande forwards du kan hitta, och han är extremt mångsidig. Han har ett bra skott, men fyllde mer en playmaker-roll som freshman med Golden Gophers den senaste säsongen. Moores spel handlar om att vara verktygsrik, och om han inte lyckas som en topp-sex-forward har han realistiska chanser att bli en av de bästa bottom-six-hotena i NHL.
Quentin Musty, LW, USA (San Jose Sharks)
Musty hade en bra WJSS förra året, och han följde upp med att vara en av de mest produktiva spelarna i OHL. Ändå var det inte tillräckligt för att få en plats i USA:s trupp förra året, även om det definitivt borde ha varit. Musty är en spelmotor som kan åka skridskor med vem som helst och imponera. Han har bara representerat USA i en annan turnering – Hlinka Gretzky Cup 2022 – och jag tyckte att han var en av deras mest effektiva spelare. Det finns ingen anledning att hålla honom utanför huvudtruppen i december eftersom de kommer att behöva hans målgörande och hårda arbetsmoral.
Zeev Buium, LHD, USA (Minnesota Wild)
Buium var en av USA:s toppspelare vid detta evenemang förra året, och han kommer att vara ännu viktigare den här gången. Buium blev bara den andra U19-backen att bryta 50-poängsgränsen i NCAA-historien, och det känns som att det flög under radarn. Han vann nationella mästerskapet och Junior-VM samma år, medan Macklin Celebrini till och med kallade honom den bästa spelaren i Frozen Four. Buium är en utmärkt skridskoåkare som älskar pucken på sin klubba, och han verkar aldrig bli stressad, oavsett situation.
Easton Cowan, C, Kanada (Toronto Maple Leafs)
Cowan hade det svårt vid 2024 års Junior-VM, mestadels spelande en defensiv roll. Och ärligt talat tyckte jag inte att han var särskilt bra på det. Men efter att ha vunnit OHL-MVP-utnämningar för både grundserien och slutspelet, är 2023 års förstarundare redo för en större roll i sitt andra försök. Cowan har gett många anledning att tro att han kommer att stanna ett tag på Leafs’ träningsläger, och potentiellt till och med spela några matcher med Toronto innan han återvänder för ytterligare en säsong med London. Men vid denna turnering är det en bra chans för honom att visa att han är redo att spela en stor roll och utmana om en plats högt upp i laguppställningen.
Calum Ritchie, C, Kanada (Colorado Avalanche)
Hade Ritchie inte missat starten av säsongen 2023-24 med en axelskada, är jag helt övertygad om att han hade tagit en plats i Kanadas trupp. Efter en stark insats vid U-18-VM 2023 som avbröts på grund av en axelskada, missade Ritchie tid under sin tredje OHL-säsong men satte ett nytt karriärhögt med 52 assist och 80 poäng på 50 spelade matcher. Ritchie var också en seriös utmanare för OHL-slutspels-MVP med 30 poäng på 21 matcher, endast för att Generals skulle förlora på fyra matcher. Ritchie är en stark, smart, tvåvägscenter som kan spela mot vem som helst och komma ut på topp, och jag är helt övertygad om att han kommer att bli en viktig spelare för Avs på lång sikt. Han gör så många saker rätt, oavsett om det är att skapa högkvalitativa chanser eller hjälpa till i egen zon. Jag förväntar mig stora saker från Ritchie vid huvudevenemanget i Ottawa.
Bradly Nadeau, RW, Kanada (Carolina Hurricanes)
Det finns en möjlighet att Nadeau inte kommer att lånas ut till huvudevenemanget om han tar en plats i Hurricanes, men jag tror att det är osannolikt. Nadeau kommer från en imponerande säsong i NCAA, där han var en Hobey Baker Award-nominerad efter att ha lett Maine med 19 mål och 46 poäng, precis före sin bror, Josh, med en poäng. Stilistiskt finns det mycket att gilla. Han hade ett av de bästa skotten i förra årets draft, med många som tror att han är en framtida 30-målsskytt. Han är kreativ, har snabba händer och en bedräglig release samtidigt som han visat att han kan göra mål från nästan vilken vinkel som helst. När Nadeau har pucken vet du att något är på väg att hända. Jag förväntar mig att han spelar en topp-sex-roll med Kanada.
Zayne Parekh, RHD, Kanada (Calgary Flames)
Parekh var en stor värvning för Flames, någon jag tror har verklig stjärnpotential. Med Saginaw Spirit kommer Parekh från den tredje mest produktiva U-18-säsongen någonsin av en OHL-back, och han har minst ett år kvar i juniorhockey. Det finns ingen anledning att tvivla på att han inte kommer att bli den fjärde backen i OHL-historien att bryta 120-poängsgränsen nästa år och bli bara den andra efter Paul Reinhart 1978-79 att nå 50 mål. Vi såg honom spela en begränsad roll vid Hlinka Gretzky Cup förra sommaren, men hans återkomst till Hockey Canada-systemet borde se honom spela en mycket större roll. Han har verktygen för att få allt att fungera i båda ändar, där det börjar med hans skridskoåkning. Parekh är inte en explosiv skridskoåkare, men han rör sig bra i sidled och kan starta och stanna på ett ögonblick. Han är en manipulatör offensivt i hur han får dig att tro att han gör en sak innan han gör något annat, och han har listat ut hur han kan använda det till sin fördel även åt andra hållet. Jag tror att han kommer att visa världen vad han är kapabel till i vinter, men allt börjar i Michigan.
Otto Stenberg, C, Sverige (St. Louis Blues)
Få juniorspelare tenderar att stiga till tillfället när de bär sitt landslags färger som Stenberg gör. Han hade nio poäng på sju matcher vid Junior-VM förra året, vilket var mer produktivt än hans 31 matcher i SHL. Stenberg har redan mycket proffserfarenhet och det syns i hur han kämpar för pucken och rör sig runt på isen. Stenberg kommer att vara en av de bästa spelarna i huvudturneringen, så man kan förvänta sig att han börjar starkt här.
Theo Lindstein, LHD, Sverige (St. Louis Blues)
Vilken insats Lindstein gjorde på hemmaplan denna vinter. Lindstein gick från att vara ett sent tillskott till att bli en av de bästa försvararna i turneringen i nästan alla avseenden. Han var en av de bästa puckhanterarna, han gjorde mål och stängde ner motståndare defensivt. Jag skulle säga att han började bättre än han avslutade, men Lindstein bevisade att han borde ha varit med i laget från början. Lindstein är en självklarhet för Sveriges trupp i vinter baserat på hur bra han spelade förra året, men han kommer kunna ta saker ett steg längre efter att ha tillbringat tid i den högsta svenska proffsligan.
Lucas Pettersson, C, Sverige (Anaheim Ducks)
Pettersson var en av Sveriges bästa spelare på U-18-nivå förra året och spelade olika roller på väg till ett brons vid världsmästerskapet. Som center spelar Pettersson ett starkt tvåvägsspel och har verkligen visat mer självförtroende ju längre säsongen gått. Pettersson kan flyga runt på isen och har blivit bättre på att använda det för att stjäla puckar i trånga situationer. Han är också en stabil boxplay-spelare. Det som är bra med Pettersson är att han kan göra lite av allt på isen, vilket gör honom till ett mångsidigt alternativ för svenskarna här.
Rasmus Kumpulainen, C, Finland (Minnesota Wild)
Kumpulainen hade en tyst prestation vid Junior-VM 2024, men han hade en fin första säsong i OHL med Oshawa. Han är inte den mest iögonfallande spelaren, men jag gillar hur mångsidig han är och hur engagerad han är utan puck. Den 193 cm långa centern är på väg tillbaka till Finland för säsongen 2024-25, men att få en bra start i Plymouth bör göra gott för hans självförtroende innan han påbörjar sitt första år som proffs.
Emil Hemming, RW, Finland (Dallas Stars)
Även om jag inte är säker på att Hemming har tillräckligt med högt i tak, finns det fortfarande mycket att gilla här. Han kan vara kreativ offensivt, men jag känner att han är en framtida bottom-six forward som kan övermanna spelare samtidigt som han förblir disciplinerad och kämpar genom hela matchen. Hans defensiva spel är också bra. Hemming visade allt detta vid Junior-VM förra året i en bottenlinjeroll, men jag förväntar mig att hans speltid ökar lite som andrahandsårsspelare. Jag vill se honom bli en mer explosiv skridskoåkare som också kan starta och stanna på ett ögonblick, men överlag tycker jag fortfarande att det finns mycket att gilla med hans spel. Jag tror att han kan göra nära 40 mål med Barrie Colts i år, för vad det är värt.
Kim Saarinen, G, Finland (Seattle Kraken)
Med Finlands förstamålvaktsroll på spel, skulle detta vara ett utmärkt tillfälle för Saarinen att försöka göra sitt fall för jobbet. Saarinen står hög på 193 cm och låter kroppen tala. Han täcker så mycket av målet, men är atletisk nog att sträcka sig för att göra svårare räddningar när det behövs. Han hade några tuffa internationella framträdanden i år, men han såg fantastisk ut hemma, vilket påminner mig om hur bra han kan vara i zonen. Han är inställd på att spela heltid i Liiga i år, men jag är mer exalterad över att se vad han kan göra under den kommande veckan i Plymouth eftersom jag tror att han är en solid ung målvakt.
Bubblare: Cole Eiserman, LW, USA (New York Islanders), Trey Augustine, G, USA (Detroit Red Wings), Jesse Kiiskinen, RW, Finland (Detroit Red Wings), Leo Sahlin Wallenius, LHD, Sverige (San Jose Sharks), Andrew Cristall, LW, Kanada (Washington Capitals), Tij Iginla, LW, Kanada (Utah), Cayden Lindstrom, C, Kanada (Columbus Blue Jackets)
