”Drömmer om att höra en GM ropa mitt namn”

Gabriel Landeskog om draften, JVM och C:et

Utsedd till lagkapten, uppmärksammad av TSN och skärskådad inför NHL-draften. Gabriel Landeskog befinner sig mitt i stormens öga. Men tro inte att det låter honom stiga åt huvudet.
– Min pappa lärde mig tidigt att vara ödmjuk i framgång, säger Sveriges nya stjärnskott i en lång intervju med hockeysverige.se.

Gabriel Landeskog fyller inte 18 år än på någon vecka. Det krävs emellertid inget längre samtal med den unge stockholmaren för att inse att han är brådmogen. Det kom därför inte som någon större överraskning när det klassiska OHL-laget Kitchener Rangers gjorde honom till lagkapten förra månaden.

Den före detta djurgårdsforwarden är inte bara mogen och proffsig, han är även verbal, uttrycksfull och så ödmjuk att man blickar tillbaka på sin egen tid som egocentrisk tonåring med viss skam.

När hockeysverige.se får fatt på Gabriel Landeskog hemma hos sin kanadensiska familj, där han är inneboende, har han just avslutat en dag i skolan som vilken annan tonåring som helst. Skillnaden mellan en vanlig tonåring och den här ynglingen är att han är en av världens just nu hetaste hockeytalanger som är mitt uppe ett av karriärens viktigaste år, med allt vad det innebär.

”Tejpade fast mikrofoner på axelskydden”

Det är drygt sju månader kvar till NHL-draften där ”Gabbe” tippas gå bland de tio första spelarna. Hade han bott kvar hemma i Sverige hade det genererat en hel del uppmärksamhet, men nu är det Kanada som är hans hemvist. Det innebär en helt annan exponering.

Foto: kitchenerrangers.com

Nyligen fick han besök i Kitchener av den stora, kanadensiska sport-tv-kanalen TSN. De gjorde ett drygt tre minuter långt inslag om den svenska lagkaptenen, som enligt vissa av lagkamraterna ”är mer kanadensisk än kanadensarna själva”.

– Det var spännande så klart. De kom in i omklädningsrummet före en match vi hade och tejpade mikrofoner på axelskydden, sedan spelade de in allt jag sa under matchen. Grabbarna i laget tyckte att det var kul, de satt och viskade en massa saker in i mina axelskydd under matchen. Man fick försöka hålla tillbaka på svordomarna under matchen, men efter ett tag kom adrenalinet och då blev allt som vanligt, skrattar Gabriel Landeskog som inte vill göra någon stor grej av tv-inslaget.

– Det var roligt att bli uppmärksammad och jag antar att det är något som hör till, men man får ta det för vad det är.

Är inte en sådan där grej ändå ett bevis för att det är något stort som är på väg att hända?
– Lite så är det. Jag var ju med förra året när Tyler Seguin och Taylor Hall gick igenom samma process. Nu säger inte jag att jag håller deras klass, men det är så här det blir under ett draftår. Det här med draften är någonting man får försöka njuta av. Det får man bara uppleva en gång i livet.

Drömmer om draften

Är draften något du tänker på i vardagen?
– Ska jag vara helt ärlig händer det att jag ligger uppe om nätterna och drömmer om att höra en general manager ropa upp mitt namn. Då får man gåshud. Men det är bara för stunden. När man vaknar upp nästa dag är det fullt fokus på det som ska göras på isen just den dagen.

– Det är ju en ära att bli draftad över huvud taget och det är ju någonting jag har strävat efter sedan jag var fem bast. Om det slår in skulle det vara en ära för mig, mina föräldrar och mina syskon som har varit med mig på varje steg på vägen.

Foto: Getty Images Jeff Skinner.

Båda dina kedjekamrater från i fjol, Jeff Skinner (Carolina) och Jeremy Morin (Chicago), har spelat i NHL den här säsongen. Får det dig att känna att det är nära för dig också?
– Jag har inte tänkt i de banorna. Självklart är jag glad för deras skull och visst är det en inspirationskälla att veta att det är ett steg man kan ta, men jag kan inte låta tankarna vandra i väg för långt. Det gäller att gå till jobbet varje dag och göra det man ska.

Din coach Steve Spott har sagt att han tror att du spelar i NHL redan nästa säsong.
– Det är snälla ord från honom. Själv tycker jag kanske inte att det handlar som mycket om när man hamnar i NHL som hur man gör det. Jag har ingen brådska. Det viktiga är att ta varje steg i utvecklingen och inte hoppa över något längs vägen.

”Hockeyn är mitt jobb”

Det händer väldigt mycket i ditt liv just nu som få personer i din ålder är vana att behöva handskas med. Hur gör du för att klara av pressen och behålla fokus på hockeyn?
– Min pappa lärde mig tidigt att ta framgång på rätt sätt, att man måste vara ödmjuk i framgång. Visst är det en boost för självförtroendet att få höra det det går bra, men det är något jag lägger i bakhuvudet och sedan gasar vidare.

Foto: Getty Images (Arkivbild)

– Som jag sa innan är hockey mitt jobb. Precis som andra går till jobbet går jag till skolan och försöker sköta studierna och sedan till träningen för att nöta detaljer och prestera. Det är det det handlar om. Att lära sig något nytt varje dag.

För Gabriel Landeskogs del handlar det naturligtvis inte om han kommer att bli draftad utan när. Som den kraftfulle powerforwarden med den osvenska spelstilen har inlett säsongen tyder det mesta på att han kommer att gå rätt tidigt. När hockeysverige.se intervjuar honom har han en helg bakom sig där han har svarat för nio poäng (5+4) på tre matcher och slagit sig in bland de tio bästa i OHL:s poängliga.

Spelet i OHL är naturligtvis viktigt, men hur han uppträder för Sverige under JVM i Buffalo runt jul- och nyårshelgerna kan få minst lika stor betydelse. I fjol ratades han av dåvarande förbundskaptenen Pär Mårts. I år lär han bli en av Sveriges viktigaste spelarna i Roger Rönnbergs landslag – fastän han själv naturligtvis inte vill kalla sig given.

”Ingen hemlighet att jag spelar fysiskt”

– Jag känner att jag har en bättre möjlighet att komma med i år än jag hade i fjol. Jag har spelat bättre nu på hösten och har försökt vara mer av en pålitlig tvåvägsspelare med offensiva kvalitéer. Sedan är det ingen hemlighet att jag spelar fysiskt och det tror jag är något som alltid behövs i ett landslag, säger ”Gabbe” som nyligen spelade två av juniorlandslagets fyra matcher mot amerikanskt collegemotstånd i Boston.

– Jag, Roger Rönnberg och min coach arbetade fram en lösning som gjorde att jag kunde vara med i två av matcherna. Min coach ville inte gärna att jag skulle missa några av lagets matcher.

Med tanke på att du är lagkapten för Kitchener Rangers nu, skulle det göra det extra jobbigt att lämna laget och dra i väg och spela JVM?
– Jobbigt och jobbigt… Jag litar på mina lagkamrater och vet om att de är fullt kapabla att vinna utan mig. Jag har ett C på bröstet bara för att mina lagkamrater och coacher tyckte att jag var bäst lämpad för det. Sedan har vi naturligtvis andra ledargestalter i laget. Åker jag på JVM kommer jag att ha allt mitt fokus på juniorlandslaget.

Hur var det förresten att bli utsedd till kapten?
– Det var en riktigt stora ära att bli nämnd i samma sammanhang som killar som Derek Roy och Mike Richards som har varit kaptener här tidigare. Jag lärde mig väldigt mycket om ledarskap av vår kapten förra året, Dan Kelly, och det är kul att ha fått det här förtroendet.

”Actions speak louder than words”

Det är få förunnat för en europé att bli utsedd till lagkapten. Gör det saken ännu mer speciell?
– Det är väl grädden på moset, men det är nog inte många i mitt lag som tänker på mig som europé. Jag är en i gänget som vilken annan spelare som helst. Oavsett om jag har ett C på bröstet eller inte är jag samma gamla Gabriel.

Hur är du som lagkapten?
– Jag är rätt verbal både i båset och i omklädningsrummet. Samtidigt vill jag att mitt spel ska tala för sig också. ”Actions speak louder than words”, som de brukar säga här borta. Ger jag allt på isen så smittar det förhoppningsvis av sig på mina lagkamrater.

Hittills verkar det ha gjort susen. Kitchener Rangers har i skrivande stund vunnit fyra av fem matcher sedan Gabriel Landeskog fick C:et påsytt på bröstet.

I JVM lär Anton Lander blir svensk lagkapten medan ”Gabbe” rimligtvis bör få ett ”A” på tröjan. Förhoppningsvis hindrar det honom inte från att ta med sig vinnarskallen till Buffalo.

SE TSN:s INSLAG OM GABRIEL LANDESKOG HÄR

Text: Uffe Bodin