Doldisen som gör collegesuccé
I kväll kan svenskbacken bli finalklar
Han spelade juniorhockey i Frölunda, men valde att testa lyckan i USA. Sent i kväll har göteborgaren Christian Folin chansen att ta sig till final i det prestigefyllda collegemästerskapet när hans UMass-Lowell tar sig an Yale University i Frozen Four. För hockeysverige.ses USA-korrespondent Julie Robenhymer berättar Folin om sin långa resa mot amerikansk succé.
PITTSBURGH (HOCKEYSVERIGE.SE)
Som 20-åring fick Christian Folin ett sommarjobb som skulle påverka hans liv för alltid.
– Det kommer en tid i livet när man inser att man inte kommer att kunna spela hockey för alltid. Jag insåg det när jag var tvungen att ta ett sommarjobb som jag verkligen hatade. Jag arbetade med frakt och hantering, bara flyttade omkring stora lådor hela dagarna. Jag förstod att det var något jag inte ville göra resten av livet. Jag behövde förbereda mig för livet efter hockey och skaffa mig en bra utbildning, berättar han för hockeysverige.se.
Foto: Privat
Christian Folin. |
Den nu 22-årige Christian Folin växte upp utanför Göteborg och var en del av Frölundas juniorverksamhet. Under uppväxten lärde han känna Viktor och Sebastian Stålberg som båda spelade collegehockey för University of Vermont innan de blev professionella spelare i Nordamerika. Folin hade sett vilka framgångar bröderna hade haft och beslutade sig för att följa dem i deras fotspår. Han flyttade till USA där han kunde få en examen och samtidigt spela konkurrenskraftig hockey.
Bytte klubb – på en bensinstation
Tre år efter flytten till USA tillhör Christian Folin University of Massachusetts-Lowell River Hawks och spelar på den absolut högsta collegenivån i USA, med chansen att vinna det nationella mästerskapet. Sent i kväll spelar Folin, som har gjort 21 poäng (6+15) på 37 matcher i år, semifinal i Frozen Four mot Yale University.
– Jag trodde aldrig att det här skulle bli en möjlighet för mig. Det här är ju de fyra bästa lagen i hela landet och jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle spela för ett av dem, säger svensken.
Efter att ha lämnat Sverige 2010 skrev Christian Folin på för Fargo Force i den amerikanska juniorligan USHL med förhoppningen om att få ett stipendium för att spela collegehockey för en division 1-skola i NCAA. Han hann bara spela tolv matcher för Fargo innan han trejdades till Austin Bruins i NAHL.
– Det är en ganska rolig story. Jag blev faktiskt upplockad av mitt nya lag på en bensinstation i närheten av där jag bodde i Fargo. Laget råkade bara köra igenom staden på en av sina bortaturnéer. Spelarna klev ut ur bussen för att gå på toaletten och köpa snacks så jag packade in min utrustning, hoppade på bussen och spelade match med laget redan nästa dag. Det kommer jag aldrig att glömma, säger han med ett skratt.
Utöver språkbarriären och den mindre isytan var omställningen till livet i USA svår både på och utanför isen.
– Det var ganska tufft till en början, det ska jag inte sticka under stolen med. I skolan lär man sig alla grundläggande saker, som hur man räknar och vilka ord man använder, men att få allt att hänga ihop var väldigt komplicerat, förklarar Christian.
– Det tog mig några månader att bli bekväm. Jag är ganska blyg av mig, så det var ingen enkel omställning, men så fort jag började spela bättre hockey kunde jag slappna av och öppna mig lite mer för mina lagkamrater.
Bild: Gil Talbot.
Med sin storlek – 193 centimeter och 97 kilo – var det enkelt för collegecoacherna att lägga märke till Christian. Men det var framför allt hans arbetsmoral och tunga skott från blålinjen som fick coacherna på UMass-Lowell att erbjuda honom ett stipendum för att spela collegehockey för dem.
– Jag hade besökt andra skolor, men så fort jag såg hur det var på Lowell visste jag att det var där jag hörde hemma, säger Christian Folin.
– Det var i februari förra året som jag åkte ut för att titta på deras campus. Jag blev förälskad på en gång och bestämde mig för att det var där jag ville vara.
För att få mer kött på benen ringde han ännu en gång upp Viktor och Sebastian Stålberg för att fråga ut dem om Hockey East, konferensen där både deras Vermont och UMass-Lowell hör hemma.
– De berättade för mig om hur bra förutsättningar det finns att kombinera studier och hockey och hur bra och konkurrenskraftig hockeyn som spelas i Hockey East är, säger Christian.
– Det är en fantastisk plats att spela på och en bra plats att växa som människa också. Jag bestämde mig för att spela på Lowell nästan omedelbart. Jag ville bli en del av deras lag.
”Christian har hela paketet”
Med sin fysiska spelstil och orubbliga arbetsmoral har Folin passat perfekt in i Hockey East och River Hawks, som är känt som ett av collegehockeyns hårdast arbetande lag.
– Sättet som jag spelar hockey på passar väldigt bra i Hockey East. Spelet är fysiskt och defensivt och det är det som gör Hockey East till en sådan bra liga. Det och hur hårt alla lagen jobbar, säger Christian Folin.
– Jag skulle säga att den svåraste omställningen för mig var att vänja mig vid farten.
Enligt hans backkollega, Joe Houk, är det som om Christian var gjord för att spela för River Hawks.
– För både Christian och mig passar lagets spelfilosofi perfekt eftersom den utnyttjar våra styrkor som spelare. Vi gillar båda att använda våra kroppar, skapa ytor och slå bra förstapassningar för att få upp pucken till våra forwards, säger Houk.
– Vi litar på våra coacher och deras gameplan. Det gjorde vi inte till en början och då hade vi problem, men nu gör vi det och se var det har tagit oss.
Joe Houk är imponerad av hur Christian Folin har vuxit som spelare under sin första säsong i NCAA.
– Christian har hela paketet – storlek, fart, bra puckhantering och ett fantastiskt skott, antagligen det bästa skottet i hela laget. Han kan verkligen skjuta hårt, säger Houk.
– Dessutom är han bra på att hålla sin defensiva positionering och gillar att använda kroppen. Han har hela paketet, helt enkelt.
Bild: Gil Talbot.
Om man frågar en av hans coacher hur Christian Folin påverkar laget kommer de att berätta att det går bortom det han gör på isen – och bortom utbildningen han ger sina lagkamrater när det gäller techno- och housemusik.
– En av de saker som är mest intressant med honom är hans ödmjukhet. Han kommer alltid hit och är redo att jobba. Han är tystlåten och gör alltid det han ska. Det har verkligen hjälpt några av de andra killarna att växa och mogna bara av att titta på honom och se hur han förbereder sig, tar hand om sin kropp och ser vilken framgång han har haft tack vare det. Han må vara tystlåten, men jag hans inverkan på lagets framgång har varit betydande. Han är en ledare för det här laget utan att vara den högljudda typen, säger Jason Lammers, assisterande coach för River Hawks.
– Det bästa med honom är att han är en fantastisk person. Han är en jättebra hockeyspelare, men en ännu bättre person och det är den typen av spelare man vill ha i sitt lag. Han kommer att bli framgångsrik vad han än gör i framtiden.
Christian Folin brukar skämta om att det är hockey som är hans huvudämne på Lowell eftersom han än så länge inte har valt vilken akademisk inriktning han ska satsa på. Det är inte så långt från sanningen eftersom han jobbar hårt för att förbättra varje aspekt i sitt spel.
– Jag skulle säga att jag är en allround-back. Jag försöker bygga mitt spel utifrån den defensiva zonen och försöker transportera mycket puck. Jag gillar att sätta fart i anfallen genom att slå en snabb förstapassning och naturligtvis gillar jag att skjuta. Jag försöker bara jobba hårt varje dag och förbättra mitt spel på alla sätt jag kan, säger Folin.
Det är ingen tillfällighet att det så UMass-Lowells coach Norm Bazin, utsedd till årets bästa coach i NCAA, vill att hans spelare ska uppträda både på träningar och matcher.
– Han ser till att hålla oss alla ansvariga. Han vill att vi jobbar hårt varje kväll, men även att han vi blir bättre varje dag. Det är den inställningen som han har. Han förespråkar alltid hårt arbete och nu är vi Frozen Four och det är väl det ultimata beviset på att det har betalat sig, säger Christian Folin.
”Tror att jag lever ‘American Pie-liv”‘
Trots hindren han har övervunnit vad gäller språkbarriären och de mindre isytorna i Nordamerika har den största utmaningen varit att försöka övertyga vännerna hemma i Sverige att livet i USA inte är som det utmålas på tv.
– De tror att jag lever någon slags ”American Pie-liv”. När man kollar på tv i Sverige kan man lätt få bilden av att det är så här borta. Jag tror att de tror att jag bara har kul hela tiden, vilket jag naturligtvis har, men inte på det sättet som de har på tv, skrattar Christian Folin.
– Jag försöker visa dem en massa bilder när jag pratar med dem på Skype och Facebook och de tycker att det är häftigt att jag kan göra både och – både gå i skolan och spela hockey på en hög nivå. Jag försöker förklara för dem hur mycket press man har på sig att prestera på isen, men att coacherna också sätter press på dig att få bra betyg och se till att man har tillräckligt med tid på sig att sköta sina läxor. Så även om det är väldigt kul så innebär det även mycket arbete.
Det arbetet kan betala sig i kväll när Folin och hans lagkamrater tar sig an Yale University Bulldogs i den nationella semifinalen som startar 22.35, svensk tid. Christians pappa Martin har flugit över Atlanten för att se sin son spela sitt livs match medan hans mamma Susanna stannat hemma med yngsta brodern Ludwig, 13, för att anordna en liten tv-fest kring evenemanget. Hans andra lillebror Niklas, 18, spelar för Omaha Lancers i USHL och kommer att kunna följa matchen på tv.
– Det här är till och med bättre än jag trodde att det skulle vara. Jag kan inte säga tillräckligt många bra saker om hela den här erfarenheten. Så fort jag kom till skolan för första gången visste jag att jag skulle trivas här. Killarna är toppen, jag älskar dem väldigt mycket och vi har ett gäng coacher som älskar att lära ut hockey, men inte bara det, de vill att vi ska göra bra ifrån oss i skolan också. Det är fantastiskt bra att jag tog det här beslutet att komma till USA. Jag njuter av varje sekund och förhoppningsvis kan vi avsluta säsongen med att vinna mästerskapet.
Fotnot: Om UMass-Lowell vinner kvällens match kommer de att möta vinnaren i den andra semifinalen mellan Quinnipac och St. Cloud State. Den matchen spelas i natt med start 02.00, svensk tid. Finalen spelas natten mot söndag 01.00.
Text: Julie Robenhymer
Den här artikeln handlar om: