"De visste inte om jag skulle vakna igen"

Han spelade 28 matcher i Hockeyettan förra säsongen. Detta trots att han hade legat nedsövd, allvarligt sjuk, bara månader innan säsongen skulle till att starta. Nu berättar Edvin Ekström om mardrömmen han, men framför allt hans familj, gick igenom för ett år sedan.
– Personalen sövde ner mig och körde upp mig på intensivavdelningen där jag blev kvar. När de sedan skulle väcka mig så vaknade jag inte, jag var medvetslös, berättar Ekström för hockeysverige.se.

Edvin Ekström från Hällefors kom fram som ung talang i Örebro Hockey. Där gick han på hockeygymnasiet och spelade i samma juniorlag som bland andra Glenn Gustafsson och Lukas Pilö. Efter att inte fått plats i klubbens SHL-lag valde 22-åringen, som för övrigt är brorsbarn till förre AIK- och Västerås-spelaren Rikard Ekström, att skriva på för Kumla.

Hockeymässigt rullade hockeylivet på, men den 30 maj förra året vändes hans liv upp och ner.

– Jag, min syster (Rebecca), lillebror (Elias) och min systers kille (Adam) var vid köpcentret Marieberg. Jag hade varit ganska frånvarande hela dagen, men minns att jag köpte Alvedon eftersom jag hade en extrem huvudvärk, berättar Edvin Ekström och fortsätter:
– Vi skulle gå på bio och trots huvudvärkstabletterna fortsatte huvudvärken att vara extrem. Jag kommer inte ihåg någonting från bion eller nästan två veckor framåt. Allt som hände därefter har jag fått berättat för mig.

Efter bion blev Edvin hemskjutsad till sin lägenhet i Örebro av sin syster.

– Jag sov i stort sett under hela filmen. När vi skulle gå ut från bion gick jag åt fel håll. Elias följde efter mig eftersom han tyckte det verkade skumt och frågade vad jag höll på med. Han har beskrivit att jag betedde mig lite ”senilt”, men han tänkte inte mer på det.
– Sedan blev jag avsläppt hemma. Mina nära började märka att någonting inte var som det skulle eftersom jag inte svarade i telefon på flera timmar. Min mor (Camilla) tog kontakt med min flickvän (Ebba Strandberg). När inte hon heller hade fått svar då hon ringde till mig tyckte min mamma att det verkade underligt.
– Mammas kusin (Annefrid) bor i Örebro. Hon bad henne att åka hem till mig och knacka på. Hon bankade på ytterdörren och balkongen men fick inget svar.

Han har beskrivit att jag betedde mig lite ”senilt”

När Edvins mamma fick reda på att han inte öppnat förstod hon att det var något som inte stod rätt till.

– Mamma har nyckel till min lägenhet så hon åkte in till Örebro och låste upp min lägenhet. När hon kom in i lägenheten stod duschen på, det låg grejer överallt och jag låg och sov. Jag vaknade, men var inte ”riktigt där”.
– När mamma såg att jag inte riktigt visste hur man klädde på sig blev hon chockad. Mamma frågade vad jag hette. Jag svarade Viktor. När mamma frågade om vad hon hette svarade jag fel på det också. Då förstod hon att något verkligen inte var rätt så hon körde mig direkt till akuten.
– På akuten trodde de i första hand att jag var drogpåverkad och tog en massa prover. När de tog blodprov och stack mig i armen hade jag sagt att det gjort otroligt ont. Jag har också fått berättat för mig att jag var hemskt otrevlig mot personalen, jag var överkänslig och allt de satte på mig rev jag av mig.

"JAG VAKNADE INTE – JAG VAR MEDVETSLÖS"

Det fanns inga droger i blodet och läkarna gjorde även en röntgen som inte gav något. Även magen kollades.

– Läkarna tog ett prov i ryggmärgen. Det visade på att jag hade fått en hjärninflammation och jag flyttades genast till infektionsavdelningen. Där fick jag bland annat antibiotika.
– Allt lugnade ner sig och läkarna tyckte det så bra ut, men då fick jag kramper. Personalen sövde ner mig och körde upp mig på intensivavdelningen där jag blev kvar. När de sedan skulle väcka mig så vaknade jag inte, jag var medvetslös.

Nu började en mardröm för Edvin Ekströms nära och kära.

– Jag hade alltid någon nära som vakade över mig utan att veta vad som skulle hända med mig eller om jag ens skulle vakna, berättar han och tystnar lite innan han fortsätter:
– Efter fyra dagar nedsövd i respirator, på måndagsmorgonen när min mamma kom in i mitt rum hade jag vaknat. Alla blev givetvis lättade. Själv fattade jag ingenting när jag vaknade. Det senaste jag kom ihåg var att det var torsdag och jag var ledig. När jag nu öppnade ögonen var det måndag.
– Det tog ytterligare några veckor innan jag blev mig själv igen eftersom jag fick väldigt starka mediciner mot min huvudvärk.
– Tiden gick och jag kämpade med att ta mig upp på fötterna. Jag fick börja om med att lära mig gå igen med hjälp av en rollator och min flickvän skjutsade runt mig i rullstol till en början när jag ville komma ut och få frisk luft.
– När jag kunde gå igen, allt kändes bra och jag trodde att jag skulle få komma hem igen drabbades jag av en bieffekt av antibiotikan. Jag fick magproblem och blev sängliggande tre, fyra dagar till. På tre, fyra veckor gick jag ner 14 kilo.
– Läkarna vet fortfarande inte vad som gjorde att jag drabbades av det här eller hur jag kunde bli bättre igen. Antagligen kommer jag aldrig få svar på det heller.

Själv fattade jag ingenting när jag vaknade. Det senaste jag kom ihåg var att det var torsdag och jag var ledig. När jag nu öppnade ögonen var det måndag.

Hur tog familjen allt som hände?
– Klart att de var väldigt oroliga för min skull. De visste inte om jag skulle vakna igen. Inte ens sjuksköterskorna eller läkarna visste vad det var för fel när jag låg där och inte vaknade. För min del är det fortfarande overkligt, men mina nära såg det på ett helt annat sätt än hur jag själv upplevde det.

Hur mådde du mentalt då du vaknat upp och fick börja med att lära dig gå igen?
– Jag hade fortfarande fruktansvärt ont i skallen. Sedan fick jag börja med en gå-ställning där jag fick stödja med armarna så jag kunde ställa mig upp.
– Just då, vid det tillfället trodde jag inte att jag skulle kunna spela hockey igen. Att jag skulle kunna gå igen visste jag, men det var är ändå tufft att gå med rollator eller skjutsad runt i rullstol. Det var en konstig känsla.

En del av syskonen klarade inte av att se honom ligga där utan gick bara in, vände och gick ut igen

Mamma Camilla Ekström berättar:

– Det var fruktansvärt att se min son ligga där och svårt att förstå. I och med att han har så många syskon måste jag försöka vara stark inför dem. Saker skulle organiseras och jag ville att hans syskon skulle åka in och se honom eftersom läkarna inte kunde säga om att skulle vakna igen eller inte.
– En del av syskonen klarade inte av att se honom ligga där utan gick bara in, vände och gick ut igen. Nu vet jag inte om det var bra eller dåligt, men jag ville ändå att de skulle se honom då han var sjuk för att få dem att förstå hur det var med alla slangar och allt. När man kom in och såg Edvin ligga där med alla slangar…
– Jag hade sett bilder på Tobias Forsberg några månader tidigare. Helt plötsligt låg min egen son där även om det var en helt annan situation och bakgrund. Det var fruktansvärt. Så fort jag åkte hem från sjukhuset kände jag en oro och ringde ofta in för att höra hur det gick med honom.

"DEN CHOCKEN HAR JAG INTE SMÄLT"

Camilla och Edvins flickvän Ebba, som spelar collegehockey i USA, turades om att vaka hos honom.

– Hon var väldigt stark, men har också erfarenhet från att ha legat mycket på sjukhus. Hon var hemma i Sverige då det här hände och satt också mycket hos honom, vilket var väldigt starkt gjort av henne. Jag tror att hon hjälpt honom mycket.
– Det fruktansvärda var att hitta Edvin och att han då inte visste vem jag var. Den chocken…

Camilla Ekström tystnar lite innan hon fortsätter:

– Den chocken har jag inte riktigt smällt ännu. Det var hemskt. När vi kom in till sjukhuset ville de se hans legitimation. ”Leg, vem tänker på det när ungen inte ens känner igen mig”. Jag sa då till Edvin ”Vem är jag?” och då svarade han ett efternamn på en bekant hemma i Hällefors. Då frågade sköterskan ”Vad sa han?” ”Inte var det att jag är hans mamma i alla fall”.
– När han sedan fick kramper kunde jag inte vara kvar där inne och efter det sövde läkarna ner honom.

Under tre dygn försökte alltså personalen väcka upp Edvin utan någon större framgång, men så på måndagsmorgonen fick hans mamma, flickvän och övriga familjen ett glädjebesked.

– Att de sövde ner Edvin var en sak, men när de inte kunde väcka honom eller visste om han någon gång skulle vakna levde vi i en väldig ovisshet den helgen.
– Jag var där på söndagskvällen. När jag skulle gå pratade jag med honom även om man inte lyckats väcka honom, sa jag ”Edvin, nu måste jag åka hem till de andra. Ha det så bra så kommer jag imorgon bitti”. Jag tyckte att han log då och hade en svag aning om att det skulle vända.
– När jag kom in på måndagsmorgon och sköterskan kommer mot mig… Jag såg på hela henne att han var vaken. Tidigare hade sköterskorna varit så deprimerade när vi kom upp till Edvin. Nu hade hon raska steg och hälsade oss välkommen väldigt glatt. Jag hoppades bara att min känsla skulle vara rätt.
– Givetvis grät jag… Hans lillebror kom upp till sjukhuset samtidigt. Vi gick in till Edvin tillsammans… Det var mycket känslor eftersom vi var så glada. Samtidigt kände jag en oro om han skulle vara som vanligt och allt sådant.

Jag tänker ofta på vad som kunde ha hänt

I dag mår Edvin Ekström bra och kunde faktiskt spela hockey för Kalix i Hockeyettan under den senaste säsongen.

– Jag tror jag blev helt medicinfri i januari. I dag mår jag bra och har inget att klaga på, säger centertalangen med ett leende.
– Mentalt? Jag tänker ofta på vad som kunde ha hänt. Man tänker alltid på det värsta. Nu när det är ganska exakt ett år sedan så har jag tänkt på det extra mycket eftersom det kommer ”memory-bilder” i telefon och så vidare.

Edvin Ekström har för avsikt att fortsätta spela, men var det blir återstår att se.

– Det var ganska tufft inför senaste säsongen eftersom jag inte fick den ultimata uppladdningen. Jag var i bra form innan det här, men sedan fick jag börja om mer eller mindre från egentligen värre än noll. Eftersom jag gick ner så pass många kilon då jag låg på sjukhuset blev det tufft att börja om.
– Klart att det kändes annorlunda hockeymässigt, men ju längre säsongen gick desto mer kom jag in i det. Nu hoppas jag kunna ladda upp ordentligt så jag kan spela kommande säsong med lite bättre förutsättningar.

Hur tänker du kring corona med tanke på att du har en ganska oklar sjukdomsbild i grunden?
– Läkarna säger att det är lika stor chans för alla människor att drabbas av det jag gjorde så det är inget jag tänker på. Jag litar på vad läkarna säger och jag har inte reflekterat så mycket över det.

Du har valt att inte berätta om det här utåt tidigare, varför gjorde du det valet?
– Jag hade inte riktigt smällt det själv tidigare. Nu har det gått ett år och jag har tagit in det mer och mer.
– Alla mina närmaste har vetat vad som hänt. Flera nära vänner har vetat om att jag legat inne och varit sjuk, men inte hur allvarligt det egentligen var. Därför vill jag att det ska komma ut på rätt sätt, avslutar Edvin Ekström som vi hoppas se på isen när serierna drar igång under hösten.

FOTON: Privat