”Vi plockade in allt som rörde sig”

Leksands ordförande om vägen till krisen

Under flera år har ekonomin i Leksand varit på obestånd. Hockeysverige.se har träffat klubbens ordförande Bertil Daniels för att gå till botten med situationen i Leksand. Han är självkritisk till klubbens agerande genom åren.
– Det fanns inte tid för att diskutera strategier eller långsiktighet utan det var sådan fokusering på transferfönstret 31 januari och kvalserien, säger Daniels i en lång intervju.

Leksands IF hamnar ideligen i ekonomiska situationer som inte är alltför fördelaktiga. Det är ett ämne som hockeysverige.se behandlade i en lång intervju med klubbens vd Anders Doverskog förra månaden. Senast handlade det om att klubben bett kommunen om borgen på 25 miljoner kronor från en privat långivare. En borgen som inte alla politiker i Leksands kommun ställde sig positiva till inledningsvis.

I Dalarnas Tidningar gick bland annat kommunstyrelsens vice ordförande, Anne-Lie Stenberg, ut och sa att kommunen inte skulle bevilja någon borgen åt Leksands IF. I efterhand kan det dock konstateras att uttalandet inte var alltför genomtänkt eftersom något beslut inte var taget i kommunfullmäktige.

När hockeysverige.se träffar klubbens ordförande, Bertil Daniels, på Konditori Siljan i Leksand uttrycker han en önskan om att Leksands Kommun ska titta mer på helheten när det gäller klubbens framtid.
– Jag önskar att någon på kommun satte ned foten och sa ”Vi vill det här” och att man såg mer till effekterna kring Leksands IF, säger Bertil Daniels.
– Ser du på exempelvis gymnasieskolan som har 500 elever så är 100 av dem kopplade till hockeygymnasiet, alltså 20 procent av eleverna. Många av dem kommer utifrån och ger intäkter på tio miljoner till gymnasieskolan. Vi måste driva det här så det går runt och helst med någon krona i vinst. Vi har inga egna plånböcker som vi kan ösa pengar ur till verksamheten. Det måste till ett samarbete mellan kommunen, näringslivet och Leksands IF annars överlever inte verksamheten här på orten.

Efter 2006, vad var det som gick snett i Leksands IF då?
– Det var senast vi åkte ur elitserien – och då fanns det en ambition som att det skulle bli max två år i allsvenskan. Det hör till saken att vi då hade en nybyggd arena och kalkylen för att den skulle drivas runt var att Leksand spelade i elitserien.
– Med facit i hand hade det varit mycket bättre om vi lugnat ned oss och sagt att vi skulle bygga något nytt under närmaste fyra åren. Det är ju lätt att säga nu och jag ska inte mästra på något vis för jag var också med.

Tog man pengar som inte fanns då för att köpa sig en stark trupp som snabbt skulle ta tillbaka laget till elitserien?
– Nej, det var inte riktigt så ändå. Vi hade många kreatörer i föreningen och vi hade upp till nio bolag i föreningen. Det var fastighetsbolag, restaurangbolag, eventbolag och så vidare. Avsikten med bolagen var att de skulle generera pengar.
– Här gick något snett samtidigt som vi hade de här förbannade januarifönstren (sista dag för övergångar 31 januari). Något vi fullständigt stängt i dag för övrigt, men Leksand framställdes ett tag som Sveriges NHL. Vi plockade nästan in allt som rörde sig då. Vad säger det om en spelare som är ledig den 31 januari? Vad skickar det för signaler? Jo, antingen är han åt helvete för dyr eller annars är det spelare som inte har lyckats eller inte fungerar socialt. Det står jag för. Bland förvärven som klubben gjorde under åren finns det inte många vars tröja vi är beredda att hissa upp i taket.

Har den kostsamma inställningen i klubben förändrats?
– I dag säger Tommy Salo: ”Nej, vi ska inte ha några NHL-proffs”. Vi kommer inte reflektera över den 31 januari utan vi tror på de spelarna vi har. Det ger starka signaler inåt i klubben.

Hur ser du med facit i hand på vad transferfönstret 31 januari kostat klubben?
– Det kostade mer än det smakade, så var det ju. Vi jobbade hårt för att få in pengar så att vi skulle kunna ge den här injektionen till truppen 31 januari. Så var strategin i klubben. Helt vansinnigt.
– Hade vi varit kvar i elitserien hade inte det här varit samma ok. Men sju år i allsvenskan har givetvis tärt på oss ekonomiskt med mycket förskott och grejer. Där har jag exempel på avtal på tre år där pengarna var in på kontot och ut igen. Sedan fick man försöka lösa balansen i slutändan.

Under stora delar av den här resan satt du som ordförande i Leksands IF. Hur ser du på ditt och styrelsens ansvar i att det kunde gå så här?
– Styrelsen är ytterst ansvarig, inget snack om den saken. Jag vill inte hålla på att kasta skit på folk och kommer inte att göra det heller, men det finns saker som hänt i klubben historiskt som varken styrelsen, medlemmarna eller någon annan överhuvudtaget vetat av.
– Jag vill inte gå in på enskilda detaljer men allt skulle gå för snabbt. Det fanns inte tid för att diskutera strategier eller långsiktighet utan det var sådan fokusering på 31 januari och kvalserien. Ingen diskuterade exempelvis vad vi hade gått upp med.
– Jag kan ta spelarlönerna 2009/10 som exempel. Då hade vi värvningar på sju miljoner kring 31 januari. Inte nog med det, av de där värvningarna var det flera som vi var tvungna att lösa ut. Det är dåligt hanterat. Här får jag också givetvis ta på mig ett ansvar, men flera av värningarna kom ju fem över tolv. Det var Thomas Sjögren, Stefan Nyman och de här som man kunnat läsa om i andra klubbar även efteråt. Vi hade inte kunskapen och lyssnade inte på vilka det var utan bara körde på och i tron av att det här var kanon.

Vad har den uteblivna kontinuiteten på ledarsidan kostat klubben?
– Björn Doverskog gick bort 1998 och efter han kom Nils-Erik Johansson och Jonas Bergqvist in. Båda gjorde ett fantastiskt fint jobb och vände en ekonomisk situation som uppkom bland annat på grund av den här skattehärvan. Rätt eller fel, men det var ju garantier från försäkringsbolag och både det ena och det andra. Dessutom gjorde de ett fantastiskt jobb med arenabygget. Speciellt den kraft man visade i lilla Leksand.
– Vi gick ju upp två vändor och under lockouten 2005 tog vi hit Michael Ryder och Francis Bouillon tillfälligt. Båda gjorde väldigt bra insatser för Leksand, men det var ingenting som vi kunde bygga långsiktigt på. Hela tiden fortsatte vi att tänka kortsiktigt och det blev väldigt kostsamt.
– Jag såg senast i går att flera klubbar, Örebro och Djurgården exempelvis, som tar in spelare kortsiktigt. Vi har, som sagt var, bestämt oss för att inte jobba så längre för hur mår killar som Jon Knuts, Martin Janolhs eller Filip Forsberg om man ska ta in nya spelare hela tiden? Vem står på tur nästa gång? Vem ska bli bortplockad nästa gång? Det var en stress i hela klubben.

Återigen, Bertil, var fanns styrelsen vid den här tiden?
– Alla bitarna var redan klara när jag kom till styrelsen. Det spelade i stort sett ingen roll vad vi tyckte utan man körde på
– Samtidigt var det en sådan komplex bild att exempelvis jag som lekman inte hängde med på alla turerna. På något vis vred man på rattarna och där satt folk från näringslivet som tyckte att det här har man fixat förut så det fixar man säkert fortsättningsvis på något vis. En annan som lekman kom in och läste debet och kredit och insåg att det inte gick ihop.

Det låter som att fokuset på elitserien har tagit kraften ur Leksand och skadad klubbens ekonomi både på kort och på lång sikt.
– Den har tagit kraften och musten ur oss, plus att arenan kostar 20 miljoner per år och vi får 4,5 miljoner från kommun för att driva den. De 4,5 miljonerna motsvarar i dag energikostnaden på arenan. Man måste ha lite sådana siffror med sig när man pratar om klubbens ekonomi. Jämför vi då med exempelvis Örebro så har man ha en kostnad på 1,5 miljoner för arenan vilket är otroligt billigt.

Har det vänt för Leksand eller är ni fortfarande kvar i gamla hjulspår?
– Det har absolut vänt. Sportsligt fungerar det jättebra. Björn Doverskog sa alltid att ”Funkar det på isen så funkar det även vid sidan av”. Det finns i dag ett helt annat lugn i föreningen, inte samma snabba puckar och inte heller samma åsiktsbrytningar då vi sitter och jobbar i styrelsen.
– Styrelsen är delaktig på ett annat sätt. Inte i det sportsliga men i det ekonomiska och det långsiktiga jobbet. Tommy Salo gör ett kanonjobb och han förstår vad ekonomiska ramar innebär, det hedrar honom.

Det är extremt många som lämnat Leksands styrelser senaste åren, vad beror det här på?
– Så är det också. Det här är ingen glamour och man sitter inte i Leksands styrelse för att vara med på ett styrelsemöte då och då. Det här är ett tufft åtagande. Jag och Sven Rosén, som är ordförande i hockeybolaget, gör utan att jag överdriver minst en halvtidstjänst i timmar på det här.
– Jag gör det här för att jag tror att det Leksands IF gör är något positivt för bygden och för Dalarna. Men i lilla lokalsamhället Leksand, jag är den första att hålla med om det, så har vi tappat förtroendet under resan och det beror till stor del på våra vidlyftiga affärer när det gäller spelarköp och den dåliga kontinuitet vi haft.
– Därför var en av de viktigaste bitarna när vi anställde Tommy Salo att det här måste bli bättre. För om inte sporten bär upp det då funkar det inte.

Mår Leksands IF dåligt i dag och finns risken att klubben ska gå i konkurs eller missa nästa säsongs elitlicens?
– Det vill jag påstå att vi inte gör. Man kan inte förutse allt här i livet. De samarbetspartners vi har runt omkring oss vill inte det. Men vi måste göra vår hemläxa bättre. Vi har också ett åtgärdsprogram framåt.
– Hockeyklubben mår bra i dag, laget, tränare och de som håller i sporten, det som bär upp oss i dag. Ekonomiskt har vi det jobbigt i dag, så är det.

Elitlicensen?
– Nej, det är inte där problemet ligger utan det är likviditeten och kassaflödet som inte räcker till för att täcka våra utgifter.
– Nu har klubben öppnat sig mycket mer än vad man gjort innan 2010. Jag tror att det är rätta vägen att gå för att våra samarbetspartners, bankerna och Leksands kommun ska tro på oss. Kan vi fortsätta ha ett bra samarbete så fixar vi det här.
– Vi är en offentlig verksamhet i lilla Leksand som alla kan tycka om, spotta på eller klappa på axeln. Men det vi behöver är en sportslig framgång och då kan jag lova att vi kommer vara starka i det här sammanhanget. Jag hoppas vi får det genom att vi får marginalerna med oss i kvalserien. För till kvalserien går vi. Det vågar jag lova på sittande fot.

Text: Ronnie Rönnkvist