"Jag vet knappt vem jag är längre"

En tackling på annandagen 2018 förändrade allt. I skuggan av den otäcka händelsen som drabbade Tobias Forsberg i samma match avslutades även Tobias Hages karriär när han åkte på en tuff smäll. Snart två år senare kämpar den tidigare Almtunaforwarden fortfarande med att få ihop sitt liv efter en hjärnskakning som satt djupa spår.
– Jag har inget annat val än att sluta, berättar han för hockeysverige.se.

JOHANNESHOV/STOCKHOLM (Hockeysverige.se)

Den 26 december 2018 avslutades Tobias Forsbergs karriär efter en olycka i samband med en match mellan Leksand och Almtuna. I samma match avslutades i skymundan även karriären för en av Almtunas bästa spelare.

Annandagsmatchen blev nämligen den sista som Tobias Hage spelade.

Under den allsvenska bataljen fick Hage en tackling som tog olyckligt och resulterade i karriärens fjärde hjärnskakning. Sedan dess har 29-åringens liv varit ett mindre helvete.

– Jag minns det från början som en rolig dag, en annandagsmatch uppe i Leksand, och jag visste att det skulle vara mycket folk på plats. Dessutom var det första matchen Leksand hade med (Roger) Melin som coach, berättar Tobias Hage då hockeysverige.se träffar honom hemma i Hammarbyhöjden.
– Jag hade en bra känsla och det var ett sjukt bra tryck i den matchen. Matchen i sig kommer jag inte ihåg så mycket mer av än själva situationen. Jag var helt slut, stod på bortre blå och skulle bara skarva ner en puck. Då fick jag en tackling i ryggen två meter från sargen.

Det var en tackling som kom att få förödande konsekvenser.

– En onödig tackling. Jag menar att man vinner ingenting på den smällen. Jag ramlar in med vänster axel först. Under flera år har jag haft problem med både höger och vänster axel, att de har hoppat ur led.
– I panik rullar jag runt på isen för att få tillbaka den. Den hoppar tillbaka och jag åker direkt ut. Det jag tänkte då var att det inte var bra.

Fick du en smäll mot huvudet samtidigt?
– Ja, men det uppfattade jag inte förrän än på bussen hem. Det här var min fjärde hjärnskakning. Jag hade så ont i axeln och på något sätt blev det i sig ett trauma så jag tänkte inte så mycket mer på huvudet.
– Det gick en och en halv månad innan jag gjorde operationen på axeln. Vanligtvis lämnar man uppvaket efter en timme, men jag var kvar i fem timmar eftersom jag knappt såg doktorn. Jag var så jäkla yr. Jag reflekterade inte så mycket över det då jag kom hem även om jag hade ont länge och gick på maxdos av medicin, morfin, under två, tre veckor. Medicinen i sig blir man yr och trött av. Jag kunde ligga här i soffan och det kändes som hela rummet snurrade.
– Jag började rehaba axeln och tänkte att jag skulle fortsätta spela, men jag blev bara sämre och sämre.

På vilket sätt blev du sämre?
– Jag har haft huvudvärk, yrsel, varit ljud- och ljuskänslig, sovit dåligt och haft svårt att koncentrera mig. Alla typer av intryck gjorde mig sjukt trött och förvärrade symptomen. När det händer saker runt omkring mig blir jag väldigt snabbt uttröttad. Då får jag huvudvärk, yrseln kommer och ibland blir jag illamående också.
– Samtidigt är jag funtad så att jag tänkte bort det där eftersom jag varit van att ha någon skavank. Samtidigt kände jag att det var hjärnskakning eftersom det var samma symptom som på mina tre jag haft innan. Då var jag borta två, tre månader, men nu är det snart uppe i två år.
– Jag kände igen det, men förnekande det eftersom jag sagt innan att jag skulle sluta om jag får en till hjärnskakning.

Hur mycket supportade Almtuna dig i det här läget?
– Då var det axeln vi pratade om. Almtuna hjälpte mig med den. Vi satte upp en plan och tänkte förlänga kontraktet och så där. Sedan blev det inga mer med det.
– Det blev turbulent och Almtuna åkte ut i slutet av säsongen. Vi hördes en kortis på sommaren och jag sa att jag måste rehaba axeln. Jag sa efter det att jag inte mådde bra eftersom jag har en hjärnskakning. Efter det har jag inte hört någonting.

BESVIKEN PÅ ALMTUNA

Tobias Hage medger att han känner besvikelse över att inte klubben hört av sig till honom.

– Jag har ändå varit där så pass länge. Men även om det kanske inte spelar någon roll om jag varit där länge eller inte så är vi ändå människor som spelar. Samtidigt vet jag hur det fungerar, att allt rullar på.
– Det tar ändå inte lång tid att ringa och höra om jag behöver hjälp med något ”när du mår bättre, kom och träna för att få igång kroppen”, eller bara fråga hur jag mår, visa att dom bryr sig. Det tycker jag att dom kunnat göra.
– Jag har pratat med flera andra som fått hjärnskakningar och tvingats sluta. Dom har berättat att dom inte heller hört någonting från sina klubbar. Jag tänker ändå att det går ganska snabbt att messa eller något.

Jag har pratat med flera andra som fått hjärnskakningar och tvingats sluta. Dom har berättat att dom inte heller hört någonting från sina klubbar.

Hur har du mått under dom snart två åren som gått sedan matchen i Tegera Arena som kom att bli din sista?
– Dagarna är desamma. Det har varit en lång resa som börjar bli lite ljusare eftersom jag fått någon form kontroll över hur jag ska klara av dagen, fördela min energi och ork.

Kan du utveckla det?
– Förut, om vi går tillbaka ett år, åkte jag för att storhandla, körde bil och gjorde det jag brukade. Samtidigt blev det inte något bättre alls utan det var ganska mörkt.
– Nu har jag kommit i kontakt med smärtrehab på Danderyds Sjukhus, ett team där som ska hjälpa mig med att strukturera upp vardagen lite. Hur jag ska tänka. Jag följer ett veckoschema, försöker hålla mig till det och måste vara noga med att vila någon timme varje dag.
– Jag käkar ”frulle”, går ut och går lite och gör sedan lite hushållssysslor. Småsnickrar lite då jag har ork för det. Det är ändå viktigt att ha något syfte med dagen för ibland kan det vara så att jag ”kryper på väggarna” dagarna då jag är lite piggare.

Framför oss mot väggen står en tv, men att tillbringa tid framför den är något som Tobias Hage undviker.

– Det blir nästan ingen tv. Om jag kollar på den brukar jag ställa klockan på 20 minuter bara för att då vet jag att det fungerar okej. Ljudböcker är det jag mestadels fördriver tiden med.
– Alltid när vi åker bil har jag öronproppar och ögonbindel på mig, eller blundar då jag åker tunnelbana.

Inga ishallar?
– Nej, jag har inte varit i en ishall sedan jag var uppe i Leksand, säger Tobias Hage.

SAMBONS BETYDELSE: "ETT MEDBEROENDE"

När vi kommer in på sambon Karins betydelse under den här processen tystnar han en stund för att leta reda på rätt ord.

– Utan henne hade det varit väldigt tufft. Vi är väldigt tajta och jag är väldigt tacksam över all hjälp och stöttning hon gett mig. Det blir ett slags medberoende för henne eftersom hela vår vardag kretsar kring hur jag mår och vad jag klarar av och inte.
– Vissa saker får Karin göra själv även fast jag velat vara med och så vidare. Det är tufft för henne också och det blir som livet varit på paus i nästan två år. Trots det har vi försökt göra saker ändå, men det tär på båda då man är van att se någon på ett visst sätt.
– Bara det att se Karin ha feber, det mår jag dåligt av. Att då se mig må dåligt under en så lång tid, klart att det är påfrestande för henne.
– Jag har nästan ingen energi så all den energi jag får kommer från henne. På så vis är hon även väldigt viktig för mitt mående, men egentligen allt. Hon ger mig min dagliga dos och det är något fint, säger Tobias Hage samtidigt som han blir blank på ögonen.

Karin jobbar, är det tufft för dig att vara ensam på dagarna?
– Nej, det kan vara ganska skönt också eftersom jag måste tänka på mig själv hela tiden. Nu har hon jobbat hemma i nästan sex månader tack vare coronan. Jag gör ändå mina grejer, lägger mig för att vila, går ut och går och så vidare.

All den energi jag får kommer från henne. På så vis är hon även väldigt viktig för mitt mående, men egentligen allt.

Hur tänker du kring alla hjärnskakningar som varit inom svensk hockey senaste åren?
– Att hjärnskakningarna förändrar mångas liv. Då inte till det bättre precis. Speciellt nu när jag vet hur det är eftersom jag upplevt det själv.
– Så är det med alla skador, men framför allt är det väldigt hemskt då vardagen blir helt förändrad. Det är som att vända blad. Allt är förändrat. Jag vet knappt vem jag är längre och har blivit förändrad som person, är lättirriterad, har svårt att koncentrera mig…
– Det blir konstigt när jag inte känner igen mig själv. Jag tycker det är väldigt otäckt och dom få gånger jag har sett på någon hockey efteråt tycker jag det är obehagligt då jag ser att det snart ska bli en tackling. Jag har fått en helt annan syn på det.

Kan du se någon åtgärd som Svenska Ishockeyförbundet, klubbarna, spelarna kan ta till för att minska på den problematik som i dag är med hjärnskakningar inom svensk hockey?
– Någonting måste göras. Jag vet inte om vi ska ta tillbaka hakningarna för att få ner farten. På något vis måste vi få ner högsta farten och dom här snabba besluten som egentligen inte är ett beslut utan blir ett ”hoppsan” och är ödesdigert för en annan persons liv.
– Det är svårt att hinna tänka om jag ska tackla eller inte. Samtidigt känns det som att man måste tackla bara för att tacklas. Från början lär man sig som hockeyspelare att tackla för att ta pucken.
– Kontakt är en del av hockeyn så jag tycker inte att man ska ta bort den, men ibland känns det som det är glömt varför man tacklar. Jag vet inte heller vad som görs i dag, men det är ett stort problem.

Orkar du umgås med vänner?
– Ja, det orkar jag om det är lite grann på mina villkor. Utomhus går bra liksom mindre sällskap. Eftersom det måste bli på mina villkor blir det att jag säger nej till vissa saker.

Hur mår du idag?
– I dag är det en skaplig förmiddag, säger Tobias Hage som samtidigt spricker upp i ett leende innan han fortsätter:
– Förmiddagarna är alltid bäst. Efter lunch och mot kvällen blir jag tröttare och tröttare. Jag kämpar varje dag och jag skulle säga att jag i snitt har fem sämre dagar och två lite bättre på en vecka. Vad nu än bra är? Det vet jag knappt längre så jag skulle säga att det är okej dagar.
– Återigen, mycket är beroende av om jag kan styra allt själv. Exempelvis som idag då har jag bara dig på mitt schema. Sedan får jag inte ha något annat på förmiddagen och efter lunch måste jag vila.

KARRIÄREN ÄR ÖVER

Tobias Hage har nu beslutat att lägga alla tankar på comeback inom ishockeyn bakom sig.

– Det är slut…, säger han och låter orden sjunka in innan han fortsätter.
– Jag har inget annat val. Samtidigt känns det väldigt sorgligt att inte, kunna välja själv. Så är det för alla som tvingas sluta på grund av en skada.
– Jag är ändå ung och hade många år kvar. Dessutom hade jag något slags mål att få spela utomlands också. Det har varit en process i sig även om jag vetat om länge att jag nog måste sluta. Nu är det definitivt slut. Jag tänker att när jag tagit det här beslutet kan det hjälpa mig vidare.

Kan du se dig själv jobba vidare inom hockeyn i framtiden?
– Just nu känns det inte så. Jag känner mig mer nyfiken på det andra livet, allt jag kan tillföra där som jag fått från hockeyn. Allt från det man tränar, sköter sig och når mål i andra typer av grupper.
– Jag har alltid tyckt det varit intressant med ledarskap. Jag har haft några tränare genom åren och vet vad jag tycker fungerar och inte. Något sådant skulle jag vilja jobba med i det civila arbetslivet eller vad det kallas.

När du blickar tillbaka på karriären, vad ser du som höjdpunkten?
– Höjdpunkten… Jag har alltid haft en dröm att få spela i NHL, men jag tog mig ändå till SHL med Djurgården. Det är jag väldigt stolt över även fast det inte gick som jag hade hoppats där eftersom jag var skadad en del då.
– Egentligen är jag stolt över hela min karriär och har tagit mig dit jag kom i karriären genom hårt slit. Jag har stått där på skottrampen och skjutit, slitit på försäsongsträningarna… Jag är stolt över att ha haft hockeyn som mitt jobb under tio år.

Senare samma kväll har hockeysverige.se kontakt med Tobias Hage och fråga honom om hur eftermiddagen varit efter vårt besök:

– Det blev lite kämpig. Men det var samtidigt skönt att få berätta.

Foton: Ronnie Rönnkvist, Bildbyrån & Privat