Ett år sedan han slutade – så är livet för Simon Olsson i dag: ”Det bara kokar i mig”

Det har gått ett år sedan den tidigare Rögleforwarden avslutade sin karriär. Blott 27 år gammal lade Simon Olsson skridskorna på hyllan. I stället valde han att satsa på agentkarriären. För hockeysverige.se berättar han hur det varit det senaste året sedan han tog det stora beslutet och hur det är nu.
– I början var det tufft. Det kanske var det tuffaste beslutet jag har tagit, säger Olsson.

I december 2016 kom det oväntade beskedet att 27-årige Simon Olsson lägger av med ishockey. Han var mitt inne i en brinnande säsong med det tyska laget ESV Kaufbeuren när han plötsligt kom till insikt med beslutet. Anledningen: han skulle börja som agent för firman AC Hockey.
– Jag fick ett meddelande från Patrik Aronsson och Patrik Carnbäck om att de ville träffas. Jag var inte helt hundra på om det hade med min situation i Tyskland att göra. Men jag fick en känsla av att det kunde handla om den här yrkesrollen, berättar han för hockeysverige.se.

När Olsson sedan hade haft mötet kom de överens och han tog genast avsked från sin tyska klubb. Karriären var därmed över.
– I början var det tufft. Jag satt på ett kontrakt med dem och skulle försöka förklara mitt beslut. Det var kanske det tuffaste beslutet jag tagit. De trodde inte på mig först. Jag fick verkligen stå på mig för att stå fast vid beslutet, för de ville inte att jag skulle lämna. Jag ledde lagets interna poängliga och lite sådant.

”DET HÄR JOBBET VAR FÖR MYCKET DET JAG VILLE”

Men trots att han höll en bra nivå som professionell hockeyspelare var han fast bestämd på vad som skulle göras härnäst.
– Det var tufft att sluta. Bästa klubben i ligan ringde och ville ha mig. Då fick man sig en tankeställare. ”Ska jag verkligen lägga av? Jag är ju ganska bra på det jag gör?”
– Men samtidigt så kändes det ovisst varje år man spelade i Hockeyallsvenskan bland annat. Det här jobbet var för mycket det jag ville. Alla har sagt att det här passar mig väldigt bra och att jag borde hålla på med det. Jag har fått väldigt mycket stöd från familjen, framför allt min farfar.

Nu har Simon Olsson, 28, sysslat jobbat i verksamheten i ungefär ett år. Men agent är han inte än. Han utbildas av sin firma, AC Hockey.
– Man gör utbildningen ute på fält. Jag ska vara ute på marknaden ett visst tag innan jag blir agent. Efter man varit ute på fält går man en kurs där man senare får göra ett prov. Godkänd där och licensen är din.

Simon Olsson och André Burakovsky. Foto: Privat

”JAG HAR KOMMIT NÄRA MÅNGA AV DEM”

Eftersom att han varit ute på marknaden mycket har han knutit goda kontakter med många spelare som är firmans klienter.
– Jag får behålla så jäkla mycket av den sporten jag älskar med det här jobbet. Jag är i ishallen varje dag och möter spelare och ledare, man har kvar det här omklädningsrumssnacket. Jag brukar påminna juniorerna som är våra klienter att de har sådan drömchans. Jag gläds mer åt deras framgångar än vad jag gjorde åt mina under min egen karriär.
– Man får gå på matcher överallt och gå ner och tjöta lite med spelarna. Ge dem feedback och prata om egentligen allt möjligt. Jag har tagit extra ansvar för de yngre killarna och det tycker jag är skitspännande. Jag har kommit nära många av dem, säger Olsson.

Har man mer förståelse för hockeyspelare som agent när man själv har spelat?
– Ja, det har man. Har du varit med i det så vet du hur man tänker. Du vet hur saker och ting fungerar och vad som krävs. Du har så mycket olika erfarenheter och det betyder oerhört mycket, förklarar han samtidigt som han fyller i vad själva yrket går ut på.
– Du måste älska att se individer utvecklas. Sådant skojar man inte bort. Du måste kunna se vilka som är talanger och vilka som en dag kommer kunna bli NHL-spelare. Det är i slutändan vad allt handlar om egentligen. Det är viktigt att alla spelare går igenom en svår period. Då kan man förstå och då finns du där. Det finns olika perioder där beslut går emot dig. Du kan vara arg eller besviken och tycka saker är orättvist. Man vill jobba med bra karaktärer. Det vet man själv att man inte alltid har varit.

Jobbet kräver mycket tid och är närmast ett 24 timmar-om-dygnet-jobb. Men det tycker han är bättre än att bara sitta framför tv:n.
– Jag menar, jag får jobba med hockey. Jag är hellre i ishallar dygnet runt än att sitta framför tv:n och titta på hockey. Man har den här adrenalinkicken kvar när man sitter på läktaren och ser introt. Det bara kokar i mig.

Foto: Bildbyrån/Emil Malmborg

”FÅR BEHÅLLA DET SOM ÄR DET VIKTIGASTE FÖR MIG”

Saknaden av den aktiva spelarkarriären finns knappt där för Simon Olsson. Han menar att det här jobbet får honom att inte ens tänka på vad han hade när han själv spelade.
– Det går nog inte riktigt att förklara. Jag är i ishallar hela tiden. Jag får samma känsla när andra lyckas. Det har inte riktigt försvunnit det där. Nånstans gör det mig inget, men det kanske blir värre framöver. Men jag känner att jag får behålla det som är det viktigaste för mig. Jag får behålla engagemanget och känslorna. Det är så jäkla svårt att förklara. Det är många som får sluta på egen hand på grund av kroppen, och det är nog värre.

Lite av hockeyspelandet får ändå den tidigare Röglespelaren vara med om. Men en comeback på högsta nivån är helt uteslutet.
– Jag spelar på hög nivå med Frölunda All-Timers med bland andra Patrik Aronsson och Jerry Persson. Det är det högsta jag kan komma. Där får jag dessutom dominera lite, skrattar han.

På matcher som han går på brukar folk komma fram – vilket han gläds åt. Att snacka hockey går alltid hem.
– Det finns folk som vill prata gamla matcher och vad man gör nu, det är bara roligt. Man känner sig ihågkommen och det är skitkul. Jag vill prata hockey.

Är det inga som slänger ur sig elaka kommentarer?
– Jag skapade en del känslor på planen och framför läktaren. Jag minns att jag stod framför Leksandsklacken förut, och då kanske man inte var så omtyckt. Så det har hänt någon gång att någon sagt att jag skulle ta en fajt med Bibic-bröderna. Men jag kan säga att det hade varit som att kasta sten i glashus – med tanke på den storleken jag har.