Förre Tre Kronor-ledaren: ”Har mött dem som har mått oerhört dåligt innan pucken släpps”
Den bild som vi hockeykonsumenter får oss till dels är allt som oftast bilden av den stora, starka hockeykrigaren som inte kliver undan för något. Men liksom alla oss andra är det människor av kött och blod det handlar om och kraven och pressen är stor. Dessutom är prestationerna alltid mätbara och luppen från ledare, fans och media ligger alltid på. I en intervju med hockeysverige.se berättar den psykologiske tränaren Pär Pettersson att han tycker hockeyn måste kunna se individen i sammanhanget.
— Man måste tänka förening snarare än bara elitverksamhet. Och det är det här som är så svårt, säger han.
Den psykiska ohälsan inom samhället är utbredd och kan bero på en mängd olika faktorer. Det finns också en rad olika sjukdomsbilder där ingen är den andra lik. Men samlingsbegreppet för det hela är psykisk ohälsa. Enligt en rapport gjord av socialstyrelsen från 2016 så lider närmare 190 000 barn och unga vuxna av psykisk ohälsa. Vilket då, för närmare två år sedan var en kraftig ökning sedan den förra undersökningen tio år tidigare. Myndigheten kunde då inte ge några klara orsaker till ökningen.
BORDE PRATAS MER OM DET
Idrotten är en stor del av vårat samhälle och Pär Pettersson, doktor i psykologi och tidigare psykologisk tränare för Tre Kronor, tror att det finns ett stort mörkertal av människor som mår dåligt och lider av psykisk ohälsa inom hockeyn. Han tror anledningen till det är att det helt enkelt inte pratas om det.
– Det här borde tas upp i en mer samlad bild kan jag tycka. För det är ingenting man pratar om. Något som är viktigt och väldigt centralt är att det har varit debatt, och jag hoppas den fortsätter, om det här med hjärnskakningar, berättar Pär Pettersson för hockeysverige.se.
Pär Pettersson har under lång tid varit nära hockeyn. Bland annat har han verkat som psykologisk tränare hos HV71 och dessutom har han varit med landslaget under sex år. Bland annat under den lyckosamma VM-turneringen i Globen 2013 där det blev svenskt guld. Han menar att just ämnet hjärnskakningar är källa till oro hos många spelare och tar upp Magnus Nygren som exempel som drabbades av en allvarlig hjärnskakning under sin tid i NHL.
– I och med att du får en hjärnskakning, då är du ju sjukskriven per definition och då har ju inte laget någon skyldighet mot dig längre. Krasst uttryckt
Vad tycker du klubbarna ska göra i den situationen?
– Man måste ha ett rehabiliteringsprogram som är standardiserat med hög professionalitet och där man verkligen tar hand om de skadade.
TILLVARON RASERAS
En del som drabbas av hjärnskakningar, och andra skador också ska tilläggas, tvingas lägga av.
– Det är ju deras yrke och på något vis blir det som att man rycker undan mattan och identiteten för dem. Helt plötsligt är du ingen.
Pär Pettersson efterlyser något slags uppsamlingsprogram inom den svenska ishockeyn som tar hand om de spelare som lägger av.
– Om det är SHL eller hockeyförbundet som utvecklar någonting…någonting i alla fall som visar att man bryr sig om de spelare som inte längre spelar.
För en tid sedan kunde ni här på sajten läsa om Erik Gabrielsson som under intervjutillfället bland annat pratade om vikten för föreningar att fånga upp de ungdomar som tvingas sluta, men också som lägger av av andra anledningar.
Pär Pettersson är inne på samma linje.
– Jag tänker så här, för att illustrera det: Tänk dig den lilla pojken eller flickan som vid sju års ålder ber på sina knän till mamma och pappa att få vara med i ett fint varumärke. Så kommer man med i hockeyskolan och man blir ett med det här varumärket, man spelar hockey, man är med i en känd klubb.
– Sen bygger man hela sin tillvaro på detta. Föräldrar som skjutsar till hockeycuper, camps och allt vad det nu är. Sen vid 13-14 års ålder så får du reda på att du inte duger till. För då förbereds nästa kull för hockeygymnasiet.
KRITISKA ÅR
Pettersson menar på att det är här det måste till en förändring inom svensk ishockey. Den dagen då selekteringen börjar, oftast runt 14-15 års ålder, är en känslig tid i en ungdoms liv.
– Då har du de mest kritiska åren där du bygger din identitet. Då får du reda på att du inte duger till det som varit din dröm. Det är grymt.
– Där måste man ha någon form av uppföljningsansvar, vad det nu må vara. Men man bör ha en strategi eller beredskap. För alla kan inte bli stjärnor. Alla kommer inte till ett representationslag. Alla kommer inte till ett juniorlag. Men däremot kan alla bidra på något sätt på någon nivå utifrån föreningens tillväxt.
– Man måste tänka förening snarare än bara elitverksamhet. Och det är det här som är så svårt, för det är med framgång du också får möjlighet till sponsoravtal. Framgång föder möjlighet till att bli ett tilltalande varumärke. Med framgång kan du växa som förening. Då är det lätt att man snarare berusas i framgången och då är det lätt att man inte tar ansvar för alla andra delar.
Pär Pettersson skojar med Marcus Krüger i samband med hockey-VM 2011. Foto: Bildbyrån
Vilka tycker du ska dra det här loket. Ska det vara klubbarna eller ska det komma från förbundshåll?
– Jag tycker det ska finnas en gemensam ansats. Vem som ska initiera det? Jag tycker båda parter ska initiera den här typen av diskussion. Båda parter bör ha ansvar och båda parter bör bidra med utgångspunkt från de positioner de befinner sig i.
– Förbundet kanske till och med kan leverera någon slags form av kursverksamhet, eller att man har ett utbyte med föreningarna där man lär av varandra. Hur ser problematiken ut? Vad ska vi dra för slutsatser av det? Vad kan vi göra gemensamt?
Han tycker även att ligaorganisationerna ska vara med i detta. SHL, SDHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan.
– Det är ju ett gemensamt ansvar.
Finns det något sådant här i nuläget?
– När det gäller psykisk ohälsa så finns det definitivt inte det. Någonstans på någon nivå är är det ju så att det alltid finns någon som är lite mer intresserad av de här frågorna. Men då blir det ju snarare personbundet än att någon förening eller verksamhet äger frågan.
PRESSEN ÄR STOR ÄVEN FÖR DE SOM KLARAR GALLRINGEN
Men det finns även en aspekt som många kanske inte tänker på. De som blir kvar och har klarat gallringen, alternativt lämnat sin moderklubb för att söka sig till ett annat hockeygymnasium.
– Jag tror att det är väldigt mycket beroende på vilken förening du tillhör. För när du väl får vara med, då kommer du till nästa utmaning. Då handlar det inte bara om att vara med. Då handlar det om att konkurrera om platser. Det är i sig en utmaning för många, för det är också en kostnad om du ständigt kanske blir sittande på bänken. Då blir frågan: Vad är det för miljö vi har?
Pettersson berättar att coachers svar på frågan vad deras huvuduppdrag är, är i 99 fall av 100 ”att vinna”.
– För mig handlar det då om, vad menar vi med att vinna? På högsta nivå handlar det om, om man frågar en coach: ”Om vi förlorar fem matcher, då får jag sparken”.
– Jag vill, och detta är något jag och Pär Mårts har slagits mycket för. Jag vill sätta ett kommatecken efter ”att vinna”. Det går ut på att vinna, men man måste kunna vinna och samtidigt ha en långsiktig plan för individuell utveckling. Vinna och utveckla är de två nyckelorden.
Pär Mårts. Foto: Bildbyrån/Linnea Rheborg
I samma artikel där Erik Gabrielsson berättade om sin kamp för att belysa den psykiska ohälsan inom ishockeyn kom även målvakten Sebastian Idoff till tals. Idoff, som de senaste åren gått en tuff kamp utanför isen på grund av ett bedrägeri han utsattes för, berättade att han upplever att hälften av alla sportchefer inte ser människan bakom resultaten. Saker utanför isen, påverkar också på den.
– När jag började för 12-13 år sedan så skulle jag vilja påstå att ingen förstod människan under hockeyhjälmen. Jag tror att Pär Mårts med sin utgångspunkt som han har fått signalera ut som förbundskapten förhoppningsvis har lett till eftertänksamhet hos sportchefer och föreningsledare. Jag hoppas verkligen att det är så, säger Pär Petterson, men tillägger också:
–- Jag har sett att det finns så många goda exempel också. Men det finns nog dåliga exempel också fortfarande. Kan jag tänka mig.
Tas det upp någonting om psykisk ohälsa i förbundets tränarutbildningar?
– Nej, det vet jag inte i nuläget, men förhoppningsvis har man tagit tag i det. När vi var aktiva i förbundet fanns inte någon sådan utbildning.
Hur ser ditt drömscenario ut på hur det ska funka kring sådant här som psykisk ohälsa?
– För mig finns ett antal grundläggande saker. Först och främst måste man förstå att det finns en mångfald av olika individer. Det innebär att man också måste närma sig individerna utifrån de förutsättningar och behov som den här individen representerar.
HANDLAR OM ATT MÖTA MÄNNISKAN
Pettersson berättar vidare om ungdomshockeyn, att där är skillnaden större då det även finns stora fysiska skillnader att ta hänsyn till. En stor kille kan tackla en liten kille så det sjunger i sargerna och mötas av jubel från tränarbänken.
– Här handlar det om att möta människan. Jag tror att svensk hockey inte har råd, även fast vi är väldigt duktiga internationellt, så måste vi försöka ta tillvara varje individ så mycket det går. Att den får möjlighet att göra den individuella resan tillsammans med sitt lag.
– Även på elitnivå måste vi förstå att folk är olika och att coachen måste närma sig människan efter de förutsättningar den personen har. Det är genom att se människan som vi kanske också förebygger psykisk ohälsa.
FÖRÄLDRARNA KAN VARA FARLIG GROGRUND
Pär Pettersson har under flera år jobbat nära Sveriges förre förbundskapten Pär Mårts och Petterssons tänk känns igen från vad man kunnat läsa sig till från otaliga intervjuer med Mårts. Man måste se individen. Pettersson utvecklar det hela.
– Sen har du utsattheten i idrotten. Där finns en selektionseffekt. Det är någonting vi väldigt gärna vill vara med i, det är en utmaning att ta en plats i ett lag. Det är en längtan att visa att man är duktigare än någon annan.
– Idrotten kan ju återspegla många dimensioner. Glädjen att lyckas och prestera. Andra sidan kopplat till krav och på sikt psykisk ohälsa. Det är likadant på elitnivå. Jag har mött bullimi, jag har mött anorektiska spelare och jag har mött dem som har mått oerhört dåligt innan pucken släpps. Det vill säga panikångest och allt annat sådant där. Där kraven kan komma från många olika håll, sig själv, sin omgivning och andra påverkare i vardagen.
– Som barn är det föräldrarna många gånger som är den farligaste källan till grogrund till psykisk ohälsa kan jag tycka. De bombar ledare hela tiden med ”min unge är bättre än hans unge” och så vidare.
Pär Pettersson har just nu inga uppdrag inom idrotten. Han forskar på Högskolan i Kristianstad och håller också på att skriva en bok tillsammans med Pär Mårts. Han återkommer till att han tycker föreningarna måste ha en förberedelse att människor är olika.
– Föreningens beredskap på att möta ungdomarnas drömmar. Det är ju det det bygger på. Föreningen måste ha ett strategiskt ansvar för hur de skolar sina coacher. Bland den mångfalden av ledare så finns det säkert en del som vill göra egen karriär och komma upp högre i serierna. Men det kan ju inte vara så att man använder individerna för sitt eget intresse, utan att man gör en gemensam resa. Det handlar om jaget, laget och uppdraget.
HIT KAN DU VÄNDA DIG OM DU MÅR PSYKISKT DÅLIGT:
Jourhavande Medmänniska
Telefonjour alla dagar klockan 21.00-06.00
Telefon: 08-702 16 80
Jourhavande präst
Telefonstöd, via 112: Alla dagar, klockan 21.00-06.00.
Hjälplinjen
Har öppet mellan kl 13.00 och 22.00 alla dagar.
Telefon: 0771-22 00 60
Ring 1177 Vårdguiden om psykisk ohälsa
LÄS INTERVJUN MED ERIK GABRIELSSON:
Den här artikeln handlar om:
