”Om det går tungt räcker det med att påminna sig om att man faktiskt spelar hockey nu”

Han låg hemma med huvudvärk i ett år efter att ha drabbats av en hjärnskakning. När Björn Karlsson äntligen kunde göra comeback i fjol satte ljumskarna stopp. Nu startar IK Oskarshamns-backen säsongen med högerhanden i gips, men trots det har livets hårda lektioner lärt honom att uppskatta det han har.
– Om det går tungt räcker det med att tänka tillbaka på det som varit och påminna sig själv om att man ju faktiskt spelar hockey nu. Det är ett privilegium att kunna göra det på heltid, säger han till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
– Det är som vanligt – jag har skadat mig.
Björn Karlsson himlar med ögonen, skrattar uppgivet och viftar med den väl inpaketerade högerhanden innan han beskriver sin senaste olycka när hockeysverige.se träffar honom på den allsvenska upptaktsträffen i Stockholm.
– Jag fick en gubbe över mig när vi mötte Västervik och fick knoppen på klubban rakt in i handflatan så jag knäckte tre ben. Det var en väldigt konstig skada och nu kommer jag att få gå så här i sju veckor.

Den 27-årige backen suckar.
Och vem kan förebrå honom?
Man kan tycka att Björn Karlsson förtjänar ett bättre öde och lite mer flyt efter att bara ha spelat 15 matcher de två senaste säsongerna. Först var det hjärnskakningssypmtom som höll honom borta hela säsongen 2014/15 och när han väl klarade av att göra comeback efter sin mardröm i fjol var det ljumskarna som begränsade honom till 15 matcher för IK Pantern. Trots att han nu har åkt på ännu ett bakslag i sin redan kantstötta karriär väljer Karlsson, som från och med den här säsongen representerar IK Oskarshamn, att se det positiva i kråksången.
– Först var det: ”Ska jag skratta eller ska jag gråta”, men när jag tänker på det så har jag i alla fall ett datum då jag vet att jag kommer att kunna vara tillbaka. Med huvudet och ljumskarna visste jag aldrig när det skulle ta slut, så det är ganska lugnt ändå.

Karlsson, med ett förflutet i Växjö och Malmö, har onekligen härdats av de senaste årens skadehelveten. Har man tvingats ligga hemma ett helt år utan att ens kunna ta sig till ishallen för att man har en sådan kraftig huvudvärk får man ett annorlunda perspektiv på både liv och idrott.
– Jag ser på hockeyn på ett helt annat sätt i dag. Jag är väldigt tacksam att jag kan spela. Jag värdesätter att ha kul mer än jag än jag gjorde förut. Det har inget att göra med hur seriös man är, utan jag vill ha kul varje dag och har man det så blir det bra också, konstaterar han.
– Om det går tungt räcker det med att tänka tillbaka på det som varit och påminna sig själv om att man ju faktiskt spelar hockey nu. Det är ett privilegium att kunna göra det på heltid.

Hur nära var det att du la av när det var som värst?
– Den enda tanken jag hade var att jag ville bli frisk. Jag vill bara kunna göra vad jag vill, kunna vara med kompisar och fungera socialt. Sedan började det gå bättre med träningen, jag testade på is och märkte att jag kunde ta en smäll på axeln eller till och med huvudet utan att det hände något. Så egentligen behövde jag aldrig tänka i banorna att jag skulle sluta. Allt föll på plats naturligt.

På isen då, har det varit svårt att komma över rädslan för att åka på en ny smäll mot huvudet och vad det skulle kunna få för konsekvenser?
– Nja, men jag tänker till mer nu än innan. Jag har ofta varit i hörnorna och bökat, i stället för att gå in där med huvudet före försöker jag se mig omkring och tänka mig för lite grann. Jag känner fortfarande på att jag kan vinna mycket puckar.

Att komma till Oskarshamn nu efter allt som har varit, känns det som en nystart?
– Så är det. Det har känts jättebra på försäsongen. Kroppen har svarat bra och ljumskarna har funkat. Jag tränade en vecka i rad i början av sommaren och då kände jag mig sliten, men då sa jag till min tjej därhemma: ”Fan, jag har tränat en vecka i rad nu utan att hoppa över ett pass, det gjorde jag inte på hela förra säsongen”. Sedan har jag byggt vidare på det och kunnat träna på ända tills det här hände, säger han och synar gipset på handen.

Vad hoppas du få ut av den här säsongen?
– Jag hoppas kunna hitta tillbaka till mitt gamla jag, att kunna spela mycket, logga många minuter och spela ett bra tvåvägsspel.

Det är inte för mycket begärt – om Björn Karlsson bara får vara frisk och kry för en gångs skull.

Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson