Old School – Kjell-Rune Milton

Landslagsback i flygkrasch

Han var en landslagsback från Umeå som aldrig kom att spela i Björklöven. Kjell-Rune Milton spelade fem VM-turneringar med Tre Kronor och fick under sin karriär i Frölunda också vara med om en dramatisk flygkrasch på väg till en bortamatch.
– Hockeyn kändes väl inte allt för viktig just då, säger Milton.

En av svensk ishockeys stora backar under slutet av 1960-talet och i början av 1970-talet var Kjell-Rune Milton från Umeå. Han debuterade i högsta serien 1967 med Tegs SK och fortsatte spela allsvenskt med både MoDo och Västra Frölunda.

Säsongen 1974/1975 satt han i planet bakom det som störtade på vägen till bortamatch mot Brynäs. En olycka där mirakulöst nog ingen omkom. Idagens Old School ska ni få träffa en hockeytokig västerbottning som så sent som ifjol tränade Göteborgs IK i division 1.

Du inledde ditt hockeyspelande i Tegs SK i Umeå. Hur var rivaliteten mellan Teg, IFK Umeå, IFK Holmsund och Sandåkerns SK när du växte upp?
– IFK Holmsund hade ingen hockeyverksamhet då utan det var bara en fotbollsklubb. Det var i första hand hockeymässigt matcherna mot IFK Umeå som var dom heta drabbningarna. Det var Umeälven som särade våra klubbar åt och det var en härlig rivalitet mellan oss. Sandåkern var visserligen uppe i Allsvenskan, som det hette då någon säsong men det var aldrig samma rivalitet.

Varför föll valet på just Teg SK för dig?
– Det var ett naturligt val som jag bodde bara 200 meter från planen där Teg spelade. På den här tiden hade Teg bättre ungdomsverksamhet än vad IFK Umeå hade och det pojk- och juniorlag som jag spelade med i Teg var till 45-50% det lag som senare tog oss upp i Allsvenskan.

Säsongen 1967/1968 så blev det allsvensk debut med Tegs SK – var det här en stor händelse i Umeå?
– Visst var det en bragd att ”lilla Teg” gick upp i högsta serien. Vi hade fått legendariska Hasse Svedberg som tränare i Teg och hans erfarenhet var det vi behövde däruppe. En annan viktig spelare var målvakten Gunnar ”Bäckis” Bäckman. Visserligen så gick han till MoDo året innan vi gick upp, men han kom ändå att betyda en hel del för vårt avancemang.

Vad minns du bästa av själva debuten i Allsvenskan?
– Själva debuten minns jag inte men det var stort när till exempel Leksand som hade Nisse Nilsson och ”Totte” Bengtsson i laget kom till Teg för att spela eller när AIK med ”Honken” och Bert-Ola Nordlander. Jag hade själv inte ens sett en landskamp tidigare utan bara hört talas om dom här grabbarna så hela första året i Allsvenska var fantastiskt kul och nytt.

Följer du klubben idag någonting?
– Nu är det tyvärr dåligt med det. Teg var i Allsvenskan för 4-5 år sedan och då följde jag väl med ganska bra. Men när man flyttat ifrån Umeå och laget ligger längre ner i systemet så tappar man kontakten en del.

Du fick göra debut i Tre Kronor samma år om jag inte har helt fel?
– Visserligen var jag med och vann TV-pucken men det var aldrig tal om att jag skulle spela i något juniorlandslag. Men vi kvalade mot Clemensnäs och juniorlandslagets förbundskapten, Svante Granlund, satt på läktaren och tittade som dom var på läger där samtidigt. Jag gjorde hat-trick har jag för mig och efter matchen så frågade Svante mig om jag ville ansluta till juniortruppen. Det gick väldigt bra för mig under JEM i ryska Yaroslav och på hösten samma år så ringde Arne Strömberg och frågade om jag ville åka med och spela med Tre Kronor.

Det blev spel för dig i inte mindre än fem VM-turneringar. Var höjdpunkterna dom två på Hovet 1969 och 1970?
– Det var två fantastiskt roliga turneringar och jag tror det var 1969 som vi slog tjeckerna men förlorade mot Sovjet. Men för min personliga del så tror jag att VM 1974 i Helsingfors var den bästa turneringen spelmässigt. Det var turneringen där ”Lill-Pröjsan” Nilsson och en ”finne” (Stig Wetzell) fälldes för dopning.

Vilken är din kanske mest minnesvärda eller bästa match med Tre Kronor?
– Vi vann mot USA med 10-3 i VM 1969 och jag gjorde 3 mål och det är väl kanske en av mina bästa eller roligaste matcher med Tre Kronor.

Nobbade Björklöven

Du lämnade Teg SK 1969 men inte för spel i Umeå (senare IF Björklöven) utan MoDo. Varför föll valet på just MoDo?
– Hade jag gått till ”Löven” så hade jag varit en svikare ha ha… MoDo var

Foto: Kjell-Rune Milton.

ett ganska naturligt val och jag tror dom hade sju spelare i Tre Kronor vid den här tiden så det var rätt val tycker jag.

Vad betydde den nyligen avlidne ”Kabben” Berglund för din övergång? Han var väl bland annat assisterande förbundskapten för dig några säsonger?
– Det stämmer, ”Kabben” var en föregångare vad det gällde träningsmetoder och framförallt lärde han mig vad viktigt det var med sommarträning. Visst påverkade det även mitt val av klubb när han fanns i MoDo och jag kände honom från Tre Kronor.

Efter tre säsonger i MoDo så lockade storstaden Göteborg – var det av hockeymässiga skäl som du i första hand valde Västra Frölunda?
– Både och, jag hade en förfrågan om att åka över till NHL och spela för Vancouver Canucks det året. Det var ganska nära att jag skrev på men det var bara åtta lag i NHL då och det var inte helt givet att man skulle få spela så jag valde att stanna hemma. Men jag kände mig mogen att ta ett nytt steg i hockeykarriären och då passade Frölunda mig bra.

Vem blev din backpartner när du kom ner till Frölunda?
– Först var det Lars-Erik Sjöberg som var en härlig färgklick. Det gällde att passa sig så man inte åkte på en tryckare själv fast vi spelade i samma lag haha… Sedan var det Roger Bergman ifrån Kiruna.

Flygkrasch med Frölunda

Fanns du med i det planet som störtade i Hedesunda utanför Gävle när ni var på väg till match mot Brynäs?
– Nej, jag satt i planet bakom och när vi gick ner för landning i Gävle så visste vi att våra kamrater hade störtat i skogen utanför Gävle.

För att hockeysverige.se:s läsare ska minnas vad som hände så följer här en mycket kort sammanfattning:
Västra Frölunda hade bokat två Cessnaplan till sin borta match mot Brynäs torsdagen 13 februari, 1975. Det första av planen är på inflygning till flygplatsen i Gävle när båda motorerna slås ut. Piloten, Reijo Junno, lyckades styra ned planet i skogen utan att krossa det helt. Ingen hade överlevt om planet hade gått ner med nosen först men Junno fick det att buklanda och den enda plats som blev ordentligt intryckt var stolen bredvid pilotens. Där hade, sekunderna innan motorn börjat hacka, målvakten Krister Sterner (själv pilot faktiskt) suttit men han hade rest sig och satt nu bland övriga passagerarna.

Tack vare piloten Reijo Junnos manöver så omkom ingen på planet. Lars-

Foto: Flygkraschen 1975. På bilden vårdas Lars-Erik Esbjörs.

Erik Esbjörs slog höften ur led och ådrog sig lårben och ansiktsskador, Svante Granholm, rygg och ansiktsskador, Kjell-Ronnie ”Mackan” Pettersson, köttskada lår, Henric ”Tosse” Hedlund, revbensbrott, Leif ”Blixten” Henriksson, armbrott och ansiktsskador, Krister Sterner, skärsår och Christer Ståhl, stukad fot och ansiktsskador.
Dagen innan hade dessutom Mora spelarna Per-Erik Danielsson och Nils-Göran Olsson förolyckats på vägen utanför Rättvik då dom var på väg till regementet där dom båda gjorde värnplikten.

Vad är ditt starkaste minne från den här flygolyckan?
– När vi landat i Gävle så visste vi att det andra planet störtat men vi visste inte hur det hade gått med våra kompisar. Dom som ville fick åka med en transport ut till olycksplatsen vilket jag och några till gjorde. Det var ganska tufft och vi var alla ordentligt chockade men här tror jag styrkan med lagidrott kom att visa sig. Vi ville vara med och stötta så gått vi kunde oavsett hur det gått för våra kompisar. Jag tror dom uppskattade att vi kom dit och det var nog även viktigt för oss som inte varit med i planet att få hjälpa till.

Gick det att ha fokus på ishockey resten av säsongen?
– Det var tre eller fyra av killarna som inte kunde spela något mer den säsongen och vi förlorade dom tre matcherna som var kvar, så hockeyn kändes väl inte allt för viktig just då.

Du provade senare på proffslivet i tyska Köln och senare i norska Djerv, vilken av ligorna upplevde du som det spelade den bästa hockeyn i?
– I Norge var det väl si sådär men västtyska ligan höll låg allsvenskklass (dagens elitserie) kan man väl säga. Det var inte speciellt många tyskar i den ligan utan det var tjecker, amerikanare, finnar och några svenskar.

Fanns det några andra stjärnor från Sverige under dina år i Tyskland?
– ”Lill-Prosten” Karlsson från Brynäs är var väl den mest kända och han spelade för Krefeld. Stockholmarna Claes-Ove Fjällby och Lasse Starck och någon ytterligare var även där under mina år där.

Om du får summera alla år du haft inom ishockeyn – vilken är den absolut roligaste spelare du träffat på i ett omklädningsrum?
– Det är så många haha… många av dom jag spelat med var väldigt speciella och vi har alltid haft hög stämning och nära till skratt i omklädningsrummen. Leksingarna var speciella med sitt sätt att vara, Håkan Wickberg och Brynäsarna var speciella med sin inställning, AIK:arna och det gänget med ”Ankan” Parmström, ”Skepparn” Sävström hade sitt sätt att vara haha…

– Men ska jag välja en spelare så får det bli Ulf Torstensson, han är svårt att glömma bort när en sådan fråga kommer upp. Han bjöd alltid på sig själv. En annan är ”Sura-Pelle” Pettersson som också alltid höjde stämningen i omklädningsrummet.

Av alla fina ledare du haft genom åren, vem har betytt mest för dig?
– I begynnelsen så var nog Hasse Svedberg den ledare som betytt mest för min utveckling. ”Kabben” Berglund lärde mig träna riktigt och sedan får jag inte glömma Arne Strömberg som tog med mig i landslaget.

Hur ser annars Kjell-Rune Miltons liv ut idag?
– I fjol tränade jag division 1 laget Göteborgs IK men halvt som halvt har jag lovat min fru (igen!) att inte bli för involverad i ishockeyn till nästa år. Sedan är jag ofta och tittar på Frölunda där jag springer på mina gamla kompisar som ”Sura-Pelle” och Lasse Lundvall. Jag har även lite sporadisk kontakt med ”Nicke” Johansson som bor nere i Varberg.

– Jag har varit involverad i all möjlig hockey under hela mitt liv och varit förbundskapten för juniorlandslaget, varit med i styrelser och så vidare, så hela mitt liv har kretsat just kring ishockey.

Avslutningsvis så vill vi veta hur ditt All Star team skulle se ut med spelare som du spelat med?
– Det är enkelt – i mål ”Honken” Holmqvist! Backar blir Börje Salming och ”Lill-Strimma” Svedberg. Uffe Sterner är given center men sedan måste jag nog tänka lite… Anders Hedberg och Tord Lundström får det bli.

Legendfakta

Kjell-Rune Milton
Född: 1948
Back
Landskamper: 125 A – 19 B – 5 J
OS 4:a: 1972
VM silver: 1969, 1970
VM Brons: 1971, 1974, 1975
Västtysk Mästare: 1977
Klubbar som spelare: Tegs SK, MoDo AIK, Västra Frölunda IF, Kölner EC, IFK Bäcken, SK Djerv, IF Mölndas Hockey, Lerums BK.
Bor i Lysekil.

Text: Jante Abrahamsson