Nu är tidigare superlöftet på rätt väg: ”Har gått ned 17 kilo sedan i maj”

Utsedd till TV-puckens bästa back till 2006 och uttagen till U18-VM som underårig. Backtalangen Anton Mylläris väg till stjärnorna såg ut att vara utstakad. Men någonstans gick det fel. Efter ett par säsonger i division 1 är 24-åringen tillbaka i Västerås – efter att ha gått ned 17 kilo sedan i våras.
– Jag har alltid älskat hockeyn, men jag har väl trott att det går att leva på talang, säger han i en stor intervju med hockeysverige.se.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Västerås back Anton Mylläri rankades under flera säsonger som en av svensk hockeys stora talanger. Han nämndes i samma andetag som bland andra Erik Karlsson, Victor Hedman och Oliver Ekman Larsson. Mylläri var även given som juniorlandslagsman fram U18. Sedan stannade hans karriär av och senaste fyra säsongerna har han tillbringat i division 1 med Kristianstad och Helsingborg. Men till den här säsongen är han tillbaka i Hockeyallsvenskan och Västerås.

Hockeysverige.se reste till Rocklunda för att träffa 24-åringen och ta del av hans berättelse om vägen från superlöfte till division 1-spelare och vad som nu gjort att han återigen blivit en allsvensk spelare. Vi träffar Mylläri när vi är mitt uppe i en fotografering av förbundskapten Pär Mårts till en annan intervju för sajten. Mylläri kommer då från ett boxplaymöte inför kvällens match borta mot Vita Hästen.

När vi sätter oss på fiket i hallen börjar han med att berätta om varför resan varit så pass brokig.
– Jag var dåligt tränad samtidigt som jag åkte på lite skador i fel situationer. Jag blev bekväm…

Varför blev det så?
– Jag vet inte, säger Mylläri med ett nästan blygt leende och fortsätter:
– Jag har tänkt på det många gånger, men jag kommer inte fram till något riktigt bra svar på varför jag inte ville på samma sätt som jag vill nu. Alltså lägga ner all tid på hockeyn.
– Jag har alltid älskat hockeyn, men jag har väl trott att det går att leva på talang. Det var väl så att jag käkade fel och var heller inte tillräckligt bra. Jag försöker komma fram till varför det blev så. Samtidigt har jag dragit ett streck över det och försöker i stället tänka på det som komma skall och nuet.

I U18-landslaget som underårig. Foto: Bildbyrån/Marcus Ericsson

DEBUTERADE I HOCKEYALLSVENSKAN SOM 16-ÅRING

Mylläri som 18-åring.

Anton Mylläri debuterade i Hockeyallsvenskan för Västerås redan som 16-åring, men om det på något vis har påverkat hans inställning till hockeyn har han svårt att svara på.
– Nu har jag alltid tyckt om att träna, men jag har inte gjort det tillräckligt bra. När man sedan kommer upp som en 16-åring i ett A-lag, det skrivs om en och så vidare, påverkar det självklart.
– För mig påverkade det negativt. Jag trodde att jag var bättre än jag var, att jag redan var en etablerad spelare, men det var jag ju inte. Det var kanske det som gjorde att jag blev lite bekväm, men samtidigt vet jag inte helt säkert.

Säsongen 2009/10 spelar bara Anton Mylläri sex matcher med Västerås innan han lånas ut för resten av säsongen till Enköping i division 1. Efter det fick han inte något nytt kontrakt med VIK.
– Jag fick inte spela mycket i A-laget den säsongen utan det var mest J20-hockey. Då gick jag upp till Västerås dåvarande sportchef, Leffe Rohlin, och sa att jag ville spela A-lagshockey och komma in i det spelet ordentligt. Då var min gamla J20-tränare, Filip Åkerlund, tränare i Enköping. Dessutom spelade Eddie Davidsson och Jonas Pontusson, alltså några gamla ”Vikare” i laget. Det var ändå Allettan och dom frågade om jag ville komma dit och spela.
– Jag hoppade på det direkt. Det var inget mer med det eftersom jag då kände att jag inte var tillräckligt bra för A-laget i Västerås. Därför var jag nöjd att få komma till Enköping för att få spela lite A-lagshockey.

Säsongen slutade dock på ett lite tråkigt sätt då Mylläri via media fick reda på att det inte skulle bli en fortsättning för honom i moderklubben.
– Västerås gick ut i tidningen redan innan min säsong var klar och sa att jag inte skulle få något nytt kontrakt. Det blev kanske lite fel, men samtidigt är det ingenting som jag bryr mig om nu. Jag har alltid trivts bra i Västerås samtidigt som det är min moderklubb.

Det som väntade då var en lång resa tillbaka till Västerås, en fem säsonger lång resa som började i Oskarshamn.
– Jag spelade 19 matcher i Oskarshamn och det gick jättebra för mig. Sedan åkte jag på en axelskada som jag fick operera. Jag hade svårt med träningen när jag var skadad och svårt att komma igång igen. I stället kom jag tillbaka till Oskarshamn på sommaren jättedåligt tränad. Då ringde sportchefen, Roger Jönsson, och sa att jag kommer bli utlånad.
– Micke Tisell, som var tränare i Kristianstad, ringde och sa att han ville ha mig dit. Jag åkte ner dit och surrade lite med honom och fick en bra känsla. Det här är en bra coach och som tror på mig, vet vad jag kan och vill hjälpa mig. Jag stannade där två säsonger och fick spela mycket.

Foto: Bildbyrån/Pär Olert

”POLLETTEN HADE INTE TRILLAT NED”

Även om tiden i Kristianstad var okej på isen så hade inte resan tillbaka till spel med Västerås i Hockeyallsvenskan börjat på allvar.
– Polletten hade inte trillat ner där heller. Vi var ett gäng som var uppe för sent på kvällarna och var för oseriösa.
– Efter det kom jag till Helsingborg vilket blev en liten nytändning. Då hade jag precis opererat handen. I Helsingborg lekte livet och det var riktigt kul att spela där. Det var bra grabbar och bra tränare (Peter Johansson och Pelle Svensson första säsongen och Paul Andersson Everberg och Stefan Bergqvist andra säsongen) som ville utveckla spelarna. Det var också där jag kände att jag började komma tillbaka till hockeyn. Jag var bra tränad, men ändå inte tillräckligt bra.

Blev det en mental kick att komma till Helsingborg menar du?
– Jag fick bara en väldigt bra känsla för staden, tränarna och spelarna runt om mig. Jag trivdes där redan från första stunden. Samtidigt fick jag spela enormt mycket och ta mycket ansvar. Fast jag bara var 22-år så var jag en av lagets äldre spelare. Det innebar att jag fick hjälpa och dona vilket gjorde att jag växte som människa.
– Tyvärr blev det lite pengaproblem i Helsingborg och då hörde Fredrikshavn av sig. Då stack jag dit och tänkte att det kan vara ett bra sätt för att komma ifråndivision 1. Det är faktiskt ganska svårt att komma ifrån Division 1 när du väl hamnat där. Det är många som är väldigt duktiga i division 1, men inte riktigt får chansen i Hockeyallsvenskan. Det plus att det var min gamla tränare från Helsingborg som tränade i Fredrikshavn. Det var en riktigt rolig resa och efter det bestämde jag mig för att jag ville bli hockeyspelare, säger Mylläri med ett leende.

Foto: Ronnie Rönnkvist

När säsongen i Fredrikshavn var slut erbjöds Anton Mylläri ett tryoutkontrakt med Västerås.
– Det var jag som bad att få en tryout. Jag kände att jag ville göra den här resan och sa åt min agent, eftersom jag visste att han skulle träffa Västerås, kolla lite för mig också. Jag kan ta en tryout utan något betalt. Jag kan bo hemma hos morsan och farsan så länge.
– Jag kom ner till hallen, träffade Niklas (Johansson, sportchef) där han berättade om hans krav på mig och berättade hur han tyckte och tänkte. Ett av kraven var att jag skulle bli bättre fysiskt. Hockeyn har jag alltid haft i mig så det var bara att gnugga på ordentligt och verkligen ge fan på att man ska ta en plats.
– Det gick lätt för mig ändå samtidigt som jag gick ner ganska mycket i vikt hela tiden. Det var en positiv kurva och av det fick jag en ”boost”. Allting blir lite starkare när man tappat några kilon. Jag gick mest runt här och var glad. Jag kunde träna stenhårt.

Du vägde ett tag över 105 kilo, hur mycket gick du ner i vikt?
– Jag har gått ner ungefär 17 kilo sedan i maj. Dessutom har jag blivit starkare i alla momenten.
– Första tankeställaren fick jag då Kallinge genom Tony Zabel ringde mig. Han sa att jag kunde vara en SHL-spelare om tre år i fall jag kom ner dit och han fick jobba med mig: ”Du har redan alla ingredienserna i ditt spel, men du är inte tillräckligt bra tränad just nu”, sa Tony. Skulle jag verkligen tillbaka till division 1 var något jag frågade mig själv då.
– Det här samtalet vände en del hos mig och jag kände att jag vill verkligen det här.

Anton Mylläri har så här långt svarat för ett mål och totalt sex poäng på 13 matcher. Dessutom har han fått mycket fin kritik för sitt fina spela så här långt.
– Första matchen hade vi i Umeå. Där gjorde vi en bra match. När vi sedan kom hem på hemmaplan där jag hade mycket familj, kompisar på läktaren och man kände stämningen i klacken… Det var en underbar match. Att vi vann mot Vita Hästen plus att jag fick göra mitt första mål i VIK-tröjan i Hockeyallsvenskan gjorde det till en riktigt bra comeback.

Vart har du målpucken?
– Den är inne i omklädningsrummet, avslutar Mylläri med ett leende.