Med blicken mot SHL

Han är mest känd för sin tid i hockeybygden Leksand. Nu tränar han i stället ett lag från en stad som inte direkt andas hockey. Men Niklas Eriksson ser potential i Uppsala som hockeystad, när han nu gör sig redo för sin andra säsong som tränare för Almtuna.
– Jag är övertygad om att det går att skapa ett hockeyintresse i Uppsala, säger han till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Efter en direkt svag inledning av förra säsongen för Almtuna lyfte tränaren, Niklas Eriksson, laget till att vara ett av dom formstarkaste lagen i Hockeyallsvenskan mot slutet av serien. Nu väntar en ny säsong för Niklas och Almtuna där de allra flesta förväntar sig att laget ska ta ytterligare ett kliv uppåt och kanske rent av är med och slåss om en av fyra platser till SHL.

Hockeysverige.se åkte till klassiska Konditori Siljan i Leksand för en pratstund med Niklas Eriksson. Även om han i största delen av karriären har spelat för Leksands IF så är det inte direkt någon hockeymetropol han kommer ifrån.
– Västervik, där jag kommer ifrån, är kanske ingen hockeymetropol på det sättet. Samtidigt bodde vi ganska nära rinken så det var ganska lätt att ta sig dit. Sedan var det som för många andra både hockey och fotboll som gällde för mig. Fotbollen var en minst lika stor del av min uppväxt om inte större och jag var antagligen mer talangfull i det. Jag tyckte ändå att hockeyn var det roligast.

Marcus Eriksson, Niklas bror, hade också en mycket fin karriär med spel i både Mora och Leksand, men hemma i Västervik blev det aldrig så att de båda spelade tillsammans.
– Det blev inte så mycket faktiskt eftersom när jag flyttade hemifrån var jag sjutton år och då var Marcus bara tio år. Vi har aldrig spelat i samma lag hemma i Västervik, men vi spelade tillsammans här i Leksand under två säsonger.

Niklas Eriksson tränade Leksand tillsammans med Christer Olsson, men fick lämna det uppdraget för två säsonger sedan. I stället klev han in som tränare i ”svenskklubben” Lillehammer IHK inför säsongen 2012/13.
– Det var en nyttig säsong för mig som tränare och ledare. I Sverige är det ganska organiserat runt laget. Det finns materialare, assisterande tränare och så vidare på heltid. I Norge fanns det en ”stötteapprat”, som det heter där, men ingen av dom var professionellt anställda utan hade det som extrajobb.
– Jag fick verkligen jobba med många olika saker och fick ta ett stort ansvar helt enkelt vilket jag tror var jättenyttigt. Jag hade inte familjen med mig så jag kunde lägga mycket tid på videoanalyser och både på det individuella och det lagmässiga. Jag tror att det utvecklade mig mycket som ledare. Det var första gången som jag riktigt på allvar fick stå på egna ben.

Du var med och vann Junior-SM guld med Leksand 2010, vad kan du sakna i seniorhockeyn som finns i juniorhockeyn?
– Om jag ser till laget som vi hade 2010 så fanns det inga hinder. I juniorhockeyn har man inte kommit så långt i sin karriär. Dom här drömmarna finns ju där vilket är härligt och oskuldsfullt på något sätt. Alla har den här drömmen om att komma till elitserien och NHL. Samtidigt går det att sätta en väldigt hög ribba i träningshänseende. Man kan verkligen driva på gruppen.
– Det jag kan sakna på ett A-lag, även om man försöker komma dit också, är att verkligen spela för att vinna och inte ha någon oro över att förlora. Med SM-laget 2010, i alla fall under andra halvan av säsongen, funderade vi inte så mycket utan gick ut och spelade för att vinna. Dit vill man självklart komma med alla lag.

Martin Karlsson.

Niklas Eriksson har omgett sig och kommer även framöver omge sig med flera av spelarna från guldlaget 2010 både i Lillehammer och Almtuna, bland andra Erik de la Rose, Erik Hanses, Martin Karlsson, Martin Janolhs och Alen Bibic.

Dessutom spelar flera spelare med en bakgrund i Leksand för Almtuna, bland andra Daniel Hermansson, Simon Mattsson, Alexander Sahlin och Fredrik Vestberg.
– Det finns några olika skäl till varför jag har tagit till mig dom spelarna du nämner från finallaget. För det första är det väldigt bra spelare. Det andra är att dom är bra karaktärer och bra människor. Vi har sagt hela tiden då vi bygger vårt lag att vi vill bygga på starka individer och karaktärer, ha en grupp som jobbar stenhårt för varandra hela tiden.
– Sedan behöver man också olika kompetenser. Ser du till exempelvis Martin Janolhs så är han en skicklig spelare. Patrik Norén är en spelare som jag tycker gjorde en jättebra säsong i Timrå. Han gjorde även en fantastisk säsong när jag och Christer (Olsson) var tränare för A-laget här i Leksand. Sedan har Patrik kanske inte riktigt fått den här raka vägen till elitserien som alla kanske trodde. Jag är ändå övertygad om att Patrik kommer att komma dit eftersom han har rätt inställning.
– Det är också lättare att ta spelare till ett lag när man vet vad det är för person och man har haft dom. Om du tittar på ett lag eller spelare så ser man vad han gör på isen. För att får reda på ännu mer måste man försöka ta reda på det genom att prata med tränare som har haft honom. Det finns ingenting som är bättre än att ha haft spelaren själv när det gäller referenser.

Hur ser återväxten bland unga spelare ut i Uppsala och framförallt då i Almtuna?
– Den ser ändå ganska bra ut. Om man ser generellt har Uppsala fostrat tre, kanske fyra, spelare till olika elitgymnasium i Sverige varje år. Det finns en hel del duktiga hockeyspelare från Almtuna runt om i Sverige och ute i Europa med kanske Nicklas Danielsson i spetsen. Nicklas var ändå med och avgjorde VM-finalen i fjol. Magnus Hellberg, målvakten, var med och tränade med oss under försäsongen ifjol.
– Det finns en bra återväxt och vi väljer att plocka upp en 96-back som heter Olle Alsing och som kommer från egna leden. Ifjol plockade vi upp två egna produkter, Sebastian Hartmann och Emil Ripstrand, och som gjorde bra ifrån sig. Dom har även varit ut lite till Djurgården och Leksand och spelat J20 Super elit.

Finns det en hockeykultur i Uppsala och framförallt behöver man ha en bra hockeykultur för att nå långsiktig framgång?
– Det är en bra fråga som är lite svår att besvara. Jag tycker ändå att det finns en hockeykultur om man betänker att hockeyn och Almtuna har sin plats i ungdomsidrotten i Uppsala. Däremot hade man önskat att hockeyintresset hade varit större.
– Samtidigt gäller det för oss att bygga upp det och göra ännu bättre ifrån oss än vad vi gjorde förra säsongen. Även om jag tycker att vi gjorde en bra resa ifjol blev det aldrig det här riktiga intresset så att folk kom och tittade på våra matcher, bland annat då vi hade viktiga matcher och det stod och vägde om vi skulle gå till playoff eller inte mot Rögle eller vilka det nu var.
– Det kanske saknas lite hockeykultur och publikintresse i Uppsala, men samtidigt krävs det idag lite andra faciliteter för att attrahera nya besökare. Där är en arena helt avgörande.

Allt pekar nu på att Almtuna får en ny arena inom överskådlig tid, med den i bakfickan vad skulle du säga är klubbens vision?
– Jag är helt övertygad om att i Uppsala med en folkmängd på över 200 000 invånare och Sveriges mest moderna arena går att skapa ett intresse. Det har man lyckats med på många andra ställen där det inte fanns ett riktigt hockeyintresse så att säga. Jag tänker på bland annat Linköping och Växjö.
– Samtidigt är det många sporter om budet i Uppsala. Innebandy, fotbollen börjar bli starkare nu, basketen och så vidare.

Erik Hanses.
Foto: Bildbyrån

Almtuna inledde säsongen svagt men lyfte sig under säsongen och Niklas Eriksson fick framförallt ihop ett slagkraftigt lag. I slutet av säsongen släpper man ändå tre av nyckelspelarna. Erik Hanses går till Skellefteå, Alen Bibic till Rögle och Marcus Högström till Djurgården.
– Det var två aspekter till att vi släppte dom här spelarna. Den ena var det ekonomiska, att klubbarna som ville ha våra spelare gjorde så att vi blev vi av med deras månadslöner. På så sätt kunde vi spara en hel del pengar vilket gör att vi kan gå från den här säsongen med ett bra resultat.
– Det andra var att dom unga spelarna, nu försvinner dom tre du nämner till andra klubbar, dom andra sju åtta som vi hade utlånade hade vi kontrakt med. Då såg vi i stället att det var en viktig erfarenhet för dom att få spela viktiga matcher. Exempelvis fick Martin Karlsson och Per Svensson spela på Hovet med AIK i kvalserien.
– Att vi sedan tappar några spelare beror inte bara på det. Erik Hanses var klar redan tidigare för Skellefteå. Sedan blev Marcus Högström också klar för Djurgården i samma veva. Du riskerar alltid att tappa någon spelare efter säsong, det gör man ju oavsett.

Vilka hörnstenar behöver ni plocka in utifrån för att bygga Almtuna på?
– Vi har kvar 16 – 17 spelare från förra säsongens lag. Sedan har vi fått in Martin Janolhs som är en konstruktiv spelare. Vi skulle vilja få in en eller två sådana spelare till med dom egenskaperna som kan vara med i powerplay och vara med och driva en konstruktiv kedja. Kanske någon forward till med lite attityd. Alltså två till tre forwards.
– En förstamålvakt. Där tittar vi på lite olika alternativ. Vi känner oss ganska trygga med ”Salle” (Alexander Sahlin) och Viktor Östlund (Thomas Östlunds son). Just för framtiden känner vi oss väldigt trygga, men vi vet också att vi behöver någon som kan stå dom här 30-45 matcherna och sedan ha ”Salle” som en backup vilket han gjorde väldigt bra redan ifjol. Men vi vill inte lägga allt ansvar redan nu på honom.
– På backsidan behöver vi två backar in. En som ska kunna gå in i ett förstabackpar och sedan en lite mer allroundback.

Niklas, det är fyra lag som har chansen att gå upp i SHL till nästa säsong, triggar det lite extra för dig som tränare?
– Klart att det triggar enormt. Det ska jag inte sticka under stol med. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. När man ser det Rögle gjorde i år, i och för sig med lite mer resurser, tror vi att det går att göra en jäkla resa med det här laget vi kommer att ha.
– Det känns som att det är väldigt öppet kring dom här platserna. Sedan kommer säkert lag satsa hårt och värva in dyra importer, men jag är inte så säker på att det är viktigast i slutändan. Jag tror att det viktigaste blir hur man får ihop gruppen, hur trygga vi blir i vårt grundspel och hur mycket man kan utveckla individerna från dag ett till sista matchen.