”Lidas” gav Västerås nobben: ”Vet hur viktigt det är att man lägger ner hela sin själ”

När Västerås hade det som tyngst under säsongen fick Nicklas Lidström frågan, men valde att tacka nej. För hockeysverige.se förklarar den tidigare backstjärnan varför han inte kände sig mogen att ställa sig i båset.
– Jag vet hur viktigt det är att man lägger ner hela sin själ i det jobbet. Det är jag inte villig att göra just nu, säger Lidström när hockeysverige.se träffar honom i Västerås.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Västerås har en tuff sommar att se fram emot. Efter det sportsliga misslyckandet i Hockeyallsvenskan kom härom veckan nyheten att klubben hamnat i en akut ekonomisk nödsituation som tvingat in klubben i rekonstruktion för att undvika en konkurs.

I Västerås styrelse sitter en av världens främsta hockeyspelare genom alla tider, Nicklas Lidström. Hockeysverige.se träffade honom i hemstaden under måndagen. Här avslöjar han att han under säsongen faktiskt hade chansen att kliva ned i båset och hjälpa Vik Hockey på ett mer handfast sätt när det gick som sämst för laget.
– Jag fick faktiskt en fråga om jag ville hjälpa till i båset. Där kände jag att jag inte ville lägga ned tiden, framför allt eftersom jag vet hur tidskrävande det är. Jag vet hur viktigt det är att man lägger ner hela sin själ i det jobbet. Det är jag inte villig att göra just nu, förklarar Lidström under intervjun i entrén till hans gamla hemmaarena Rocklundahallen, som numera går under namnet ABB Arena.
– Nu då jag har flyttat hem och har fyra grabbar som spelar hockey är det dom som får störst fokus. Sedan är jag med på isen med min yngsta grabbs hockeylag. Jag har även varit med den näst yngsta sonen i hans hockeylag.
– Jag är engagerad, men att själv kliva in i en tränarroll har jag inte velat göra ännu.

Lidström hade chansen att bli coach i NHL redan för några säsonger sedan. Då var det Detroit Red Wings dåvarande coach, Mike Babcock, som bad om hjälp.
– Ja, det stämmer. Jag fick faktiskt frågan om jag ville bli hans assisterande tränare, men jag tackade nej, säger Lidström.
– Det har inte ännu så länge lockat mig att bli tränare. Att vara rådgivare i landslaget är ändå ett steg i den riktningen vilket gör att jag kommer närmare spelet. Att just kliva ner i båset har jag inte känt mig attraherad av. Jag har dessutom inte gått några tränarkurser.

Niklas Johansson fick lämna jobbet som sportchef för Västerås och med tanke på den roll du har i Tre Kronor, är det en roll du kan tänka dig framöver?
– Man ska aldrig säga aldrig, men just nu lockar det inte, säger Lidström med ett leende.

Tror du att en sportchefsroll skulle passa dig bättre än tränarrollen?
– Svår fråga och jag har faktiskt inte tänkt på den frågan, vad som skulle vara lättast eller svårast. Det jobb jag gör i landslaget är ett steg i den riktningen där jag får vara med i laguttagningen och i tänket runt lagbygget. Det har varit väldigt intressant och något jag får utvärdera efter World Cup.

Foto: Bildbyrån/Kevin Sousa

Nicklas, hur mår annars ditt Västerås i dag med tanke på den ekonomiska sits man befinner sig i?
– Det är tufft och tråkigt, det som kom fram för några veckor sedan. Jag var i USA då jag fick beskedet. Givetvis var det tungt för föreningen. Jag tror att vi kan ta oss ur det här, men det kommer krävas ett oerhört arbete från dom engagerade i klubben men även supportar. Supportrarna har redan nu dragit in flera hundra tusen på olika arrangemang och gjort ett fantastiskt arbete. Men vi alla har ett jättearbete framför oss.

Visst du om hur illa det låg till innan du fick det här samtalet då du var i USA?
– Några dagar innan presskonferensen fick jag reda på hur allt låg till. Sedan har det kommit fram mer och mer senaste vecka, att det var lite mer pengar än vad man först hade trott att det var. Det är verkligen tråkigt för föreningen.

Styrelsen, där du sitter, har också ett ansvar för föreningens ekonomi, hur tänker du kring din roll där och hur klubben ska arbeta sig ur dom ekonomiska problemen?
– Jag försöker engagera mig i klubben och hjälpa till på olika sätt. Bland annat ska jag vara med på lite möten med sponsorer senare i veckan. Jag försöker på olika sätt dra mitt strå till stacken.
– Nu har vi en rekonstruktör som fick uppdraget i onsdags eller i torsdags förra veckan att göra en rekonstruktion. Han ska gå igenom allting, sedan göra en genomlysning av läget och efter det informera om hur det verkligen ligger till.

Hur skulle du säga att uppslutningen från supportrar och så vidare är nu det blåser kring klubben?
– När det är kom ut så kom det som en chock för alla givetvis. Jag tycker ändå att jag sett en uppslutning runt fans, supportrar och även företag runt om i stan som visar att man vill supporta klubben och vill se Västerås i Hockeyallsvenskan nästa säsong.

Var har du dina starkaste känslor, i Detroit eller i Västerås?
– (Skratt) Det där går nästan inte att dela på. När jag är i Sverige är det lite mer Västerås, men så fort jag åker över till USA är det Detroit som gäller. Det är kanske inte två skilda världar, men i alla fall två olika kontinenter.

Varför har det blivit så att du ”bara” spelat för Detroit och Västerås, förutom Skogsbo och Avesta?
– Jag kom hit som 16 år till hockeygymnasiet. När jag väl etablerade mig i A-laget blev det tre säsonger här och sedan åkte jag över till Detroit. Det var aldrig läge att byta klubb även om jag hade något anbud från någon annan klubb i elitserien, som det hette då, innan jag skrev på mitt sista kontrakt med VIK.
– När jag kom över till NHL och Detroit var det inte aktuellt att byta lag där heller. Jag kände att jag var i ett bra lag som dessutom kunde gå till slutspel varje säsong. Det berodde på att vi hade en ägare som var beredd att satsa på laget. Jag kände inte att jag ville byta klubb eftersom jag hade störst chans att vinna Stanley Cup med Detroit.
– När man sedan har varit i samma klubb under många år så bygger man upp relationer utanför hockeyn också, i umgängeskretsar och så vidare. Då blir man bunden till stan på ett annat sätt mot vad jag var i början.

Känns det bra att ha spelat i samma lag hela NHL-karriären eller hur tänker du kring det så här efteråt?
– Om jag blickar tillbaka så visst hade det varit kul att prova på att spela i ett annat lag och bo i en annan stad. Men jag känner mig lyckligt lottad som har fått vara i samma klubb hela tiden. Det är inte många spelare som har fått spela i samma lag under hela sin karriär, avslutar Nicklas Lidström innan vi kliver in i arena för fotografering. Vi båda minns tillbaka till tiden då halva långsidan fortfarande var ståplats – och Lidström själv stod där som juniorspelare och följde A-laget.