Kortast i allsvenskan – men Anton backar inte för det: ”Aldrig tvivlat på min styrka för att jag är kort”

Med sina 167 centimeter är han Hockeyallsvenskans kortaste spelare. Bristen på längd har inte emellertid inte hindrat Timrås 19-årige forward Anton Kalte från att bli en elitspelare. 
– Jag har aldrig tvivlat på min styrka bara för att jag är kort, säger Kalte till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
I Timrå talas det snart mer stockholmska än sundsvallsmål. Framför allt då genom att inte mindre än sex spelare i laget, Johan Mattsson, Jeremy Boyce, Anton Kalte, Ludvig Nilsson, Johan Persson och Jesper Wiberg har Huddinge som moderklubb. Lägg därtill att Marcus Jernberg i klubbens J20-lag har samma moderklubb och att Emil Berglunds moderklubb är Väsby och William Erenrots är Arlanda.

Hockeysverige.se svängde ner till Huddinges hemmaborg, Björkängshallen, för att träffa en av Timrås alla Huddingespelare, Anton Kalte, för en intervju. När vi kliver in i hallen är det första den 19-åriga forwarden säger:
– Här har jag tillbringat många timmar så den här hallen betyder mycket för mig.

När vi slår oss ner i VIP-rummet med utsikt över hallen där ett av klubbens alla pojklag tränar så berättar han om sin egen uppväxt kring sjön Trehörningen och ishallen i Huddinge.
– Jag bor rätt nära hallen så det var lätt att ta sig hit till träningar och matcher, men även för att kolla på A-laget, J20, J18 och allt sådant så jag har spenderat en hel del tid i den här hallen.

Hur tidigt lärde du känna Marcus Jernberg och Jesper Wiberg som också spelar i Timrå och du är jämngammal med?
– Vi tre började samtidigt i Huddinges skridskoskola så vi har känt varandra ett bra tag. Vi har gått i samma skola sedan fyran. Från då umgicks vi väldigt ofta. ”Jeppe” flyttade dessutom ganska nära mig. Han hade bott borta i Segeltorp tidigare, men från det att han flyttade hit blev det automatiskt så att vi umgicks i princip varje dag. Vi har gått i samma skola tillsammans under nio år.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”TUR I OTUREN FÖR JUNIORERNA ATT TIMRÅ ÅKTE UR”

Efter säsongen 2012/13 valde Kalte, tillsammans med Wiberg och Jernberg att lämna Huddinge för spel och skola i Timrå.
– Det var många orsaker till att vi valde att flytta dit. Alla ville gå på ett hockeygymnasium där vi fick träna och tävla på högsta elitnivå. Jag hade varit i Huddinge under tio eller elva år så jag kände att jag behövde ett miljöombyte. Sedan var det lite med skolan också. Man hade inte alla utbildningar i skolan här som utbud. 
– Dessutom kände jag en hel del killar i Timrå sedan tidigare. Jag har ju även släkt där uppe och har varit där på hockeyskolor, så för mig blev det ett ganska lätt steg att ta.

Timrå har ingen egen produkt i A-laget men en rasande massa som kommit fram via juniorverksamheten i klubben. Vad är det som gör att spelare som kommer till Timrå blommar i den omfattning som de gör?
– När Timrå åkte ner från SHL till Hockeyallsvenskan hade klubben inte så mycket mer val än att lyfta upp fem, sex spelare som gått på hockeygymnasiet. Dom har uppenbarligen bevisat att dom klarar det riktigt bra.
– Det var tur i oturen för juniorerna att A-laget åkte ner till Hockeyallsvenskan då eftersom man då inte hade så mycket annat val än att lyfta upp juniorer. Det är imponerande att Timrå har så många ”HG”-produkter som stomme i laget, ett stort styrkebesked.

Hur har du utvecklats som spelare sedan du kom till Timrå?
– Dels har jag blivit äldre och växt på mig på bredden, men inte på längden. Jag tror att jag utvecklats som dom flesta gör. Man blir starkare, snabbare och smartare ju mer erfarenhet man får från olika situationer. När jag kom dit var jag 15-16 år men nu är jag trots allt 19 år så lite skillnad ska det vara.

”DET VAR EN TID NÄR ALLA VÄXTE UTOM JAG”

Enligt Elite Prospects är Anton Kalte Hockeyallsvenskans kortaste spelare med sina 167 centimeter. I stället för att se det som en begränsning har han lärt sig att utnyttja längden till en fördel.
– Nu har jag vant mig (skratt). Klart att det finns fördelar och nackdelar med allting såklart. Jag får se till att vara lite smartare vid sargerna och närkampssituationerna så jag inte går på i 100 procent i tron på att jag ska kunna välta omkull någon kille.
– Klart att jag måste utnyttja min snabbhet och smidighet samtidigt som jag har en bra kroppskontroll. Nu tänker jag inte alls på det där med längden, men visst var det en tid då alla växte utom jag och jag funderade och kände att det här inte var så jäkla rättvist (skratt). Nu har det gått så många år och jag vet hur jag fungerar ute på isen, vad jag kan och inte kan göra.

Nu är Anton Kalte ändå en fysisk spelare, till synes orädd i sin spelstil.
– Jag är ganska bred för att vara så kort, eller vad man ska säga. Jag har alltid varit ganska stark och har inga problem att gå in i närkamper. Jag går in och kör medveten om att jag har en bra grundstyrka.
– Sedan är det klart att jag inte ska mäta mig med en kille som är två meter och väger över 95 kilo, men jag har aldrig tvivlat på min styrka bara för att jag är kort.

Foto: Bildbyrån/Pär Olert

En av Anton Kaltes styrkor är han ledarskap, något som han själv tror att han har med sig hemifrån.
– Jag kan tänka mig att det är ett personlighetsdrag. Jag vill vara med i bräschen och leda laget samtidigt som jag inte har så svårt för att snacka.
– Det handlar om att jag vill att alla ska gå ut och ge 100 procent, men om inte jag själv gör det kan jag inte heller kräva att någon annan gör det. Det är väl något jag har fått med mig från farsan och uppväxten, att det är så här det ska vara. Samtidigt tänker jag inte på det där speciellt mycket utan jag är som jag är.

Är det bara att kliva in med samma ledaregenskaper i A-lagets omklädningsrum?
– Man får såklart anpassa sig. Där sitter det killar som har spelat seniorhockey i tio år. Klart att jag inte kan jämföra mig med dom när det gäller erfarenhet. Sedan gäller det att vara den jag är och spela mitt spel. Man måste ändå tro på sig själv, men man kan inte gå in och tro att man är chefen i A-laget och börja styra och ställa för då kan det bli lite trubbel.
– Å andra sidan kan man inte gå in, sätta sig i ett hörn och bita på naglarna varje träning. Det gäller att hitta en blandning däremellan. 

Tre av Timrås viktigaste offensiva spel, Jonathan Dahlén, Jens Lööke och Elias Pettersson, befinner sig på Junior-VM och missar därmed en del av lagets matcher i Hockeyallsvenskan. Men Anton Kalte tycker att media förstorar upp betydelsen av deras frånvaro.
– Varje gång vi har spelat nu så frågar folk runt omkring hur vi ska klara oss utan Dahlén, Pettersson och Lööke. Inne i omklädningsrummet är det bara att acceptera läget, att det är som dom vore skadade, och i stället får andra kliva fram och fortsätta den produktion som främst Dahlén och Pettersson haft och som varit helt otrolig.
– Jag tror inte att vi står och faller med dom spelarna. På den här nivån ska man klara av att tre toppspelare försvinner i sex, sju matcher och ändå bibehålla en bra nivå. Det är nog en större grej utanför omklädningsrummet än i det. Ingen tjänar på att tycka synd om oss för att dom är borta. Det är bara att ut och köra.