Robert Kimby har visat att han är en huvudtränare av rang
Robert Kimby sticker ut under slutspelet 2024/2025. Han är nog den enda tränaren jag kan komma på som inte har använt sin röst efter matcherna för att sätta press på domarna. I ett slutspel där vissa tränare har skämt ut sig, och sin förening, totalt har han stått där och pratat om deras prestation.
Och det finns definitivt tillfällen där han hade kunnat göra det.
Inte minst när Patrick Thoresen åkte på sitt ökända matchstraff. Men det fanns även flera gånger under slutspelet, inte minst mot Södertälje i semifinalen, där han hade kunnat använda sin plats i media i gagn för sitt lag. Istället har han stått handfast vid sin linje,
Jag har i ärlighetens namn trott att han skulle vika sig flera gånger om. Men det har han inte gjort. Istället har det bara handlat vad han och hans lag kan göra bättre.
Robert Kimby har den här säsongen visat att han är en huvudtränare av hög, hög klass. Det pratades innan säsongen om att han var för orutinerad för att ta en så stor klubb som Djurgården. Där har han motbevisat alla tvivlare med råge. Han har gjort ett jättejobb i en stor förening som också har fullständigt kryllat av profiler och starka viljor.
Jag tippar åt hatten för Robert Kimbys insats den här säsongen. En, i mitt tycke, mycket värdig mästartränare.
AIK:s absurda skadelista
Nej, ska vi vara ärliga var den här serien aldrig inom räckhåll för AIK. Den här tunna truppen och de här skadeavbräcken hade tagit ut sin rätt förr eller senare. När de i match fem, en vinna eller försvinna-match, ställer upp med 06:an Gustav Sjöqvist som center vet man att det är illa.
Det var nästan smått komiskt ett tag den här matchen.
När junioren Borna Kopac, backen Gustav Sjöqvist och 07:an Sid Boije gör byten mot Djurgårdens rutinerade och stjärnfyllda forwards tar det ut sin rätt. Med det sagt utan att någon skugga ska falla över den trion. Samtliga är spännande framtidsnamn och gjorde inte bort sig överhuvudtaget.
Däremot säger det någonting om hur skadeskjutet det här laget var.
AIK ska så klart känna sig sjukt stolta över den här säsongen. Även om stoltheten får sig en törn av att förlora mot värsta rivalen fanns det ingenting att hämta i den här serien. De hade nått vägs ände, helt enkelt.
Nu hoppas jag att gnaget får bygga om i sommar och komma ut som ett topplag från början. Det är uppenbart vilken potential som finns i den här föreningen. Det är dags att draken vaknar på allvar.
Djurgårdens framtid är ljus
Vinner serien och vinner finalen. Det går väl inte att säga så mycket mer än så.
Djurgården var det bästa laget anno 2024/2025 i Hockeyallsvenskan. De hade den djupaste, och spetsigaste, truppen. Samtidigt som det fanns en bra mix av både klubbhjärta och skills samt yngre och äldre förmågor. Det är helt klart en lyx att ha den juniorverksamheten som de har.
Det är den i mitt tycke bästa akademin i Sverige.
De utnyttjar den starka positionen de har i Stockholm och trots att de har varit i Hockeyallsvenskan har talangerna valt att stanna kvar och spela för Djurgården. U16-laget vann brons, J18- och J20-laget vann guld. Djurgården har en extremt stark position framöver med det som kommer underifrån.
En liknande resa som Anton Frondell, Victor Eklund, Linus Eriksson med flera har gjort de senaste åren tror jag ett par spelare kan göra redan nästa säsong. Inte minst en sådan som Viggo Björck som bör testas på allvar i SHL kommande säsong. Samtidigt som laget ska förbättras på många positioner ska det finnas plats åt deras skickliga unga spelare också.
Det är Djurgårdens styrka och det som sedermera kommer etablera dem i SHL.
