“Jag mådde inte så bra under den här tiden”

Sjukdomstiden höll på att sabotera drömmen om spel högre upp än Hockeyettan. Men efter en stark comeback i fjol jagar Fredrik Falk nu ett allsvenskt kontrakt i Vita Hästen.
– Jag är jättetacksam för att ha fått den här möjligheten, säger han till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Fredrik Falk har gått den långa vägen till en try-out med Vita Hästen i Hockeyallsvenskan. Han inledde karriären i Huddinge, hade en lyckad juniortid i AIK och hamnade sedan i Väsby. 

Det var sedan i Nybro som backen hoppades att genombrottet skulle komma, men i stället ställdes han inför karriärens värsta prövning i de småländska skogarna.
– Efter min tid i Väsby och AIK tittade jag runt om det fanns något intresse från exempelvis AIK på en try-out, men det fanns det inte. Jag hade många anbud från ettan den säsongen, berättar Fredrik Falk då vi ses i Björkängshallen för en intervju.
– Det snackades om att södra division 1-serien skulle vara den bästa. Jag snackade med några klubbar där och fick bäst bud från Nybro och körde på det. Jag tyckte också att södra serien var jämnare än den östra. Exempelvis är bottenlagen i södra stabilare än dom i östra.

Men nu blev det bara nio matcher för Fredrik Falk i Nybro innan han återvände till Väsby.
– Jag hade en bra sommar och tränade på hårt för att ta nästa steg. Åkte ner till Nybro. Körde några fyspass och tester. Jag kände att jag fick en rejäl halsbränna efter varje fyspass. Till slut fick jag även feber.
– När jag kände mig frisk åkte jag och tränade igen. Det var då vi hade is-premiär, men när jag kom hem efter det hade jag feber igen. 

“ALLA VÄRDEN BLEV SÄMRE”

23-åringen valde att åka till vårdcentralen och kolla upp vad det kunde vara för fel.
– Dom sa att det såg ut som halsfluss och skrev ut tio dagars antibiotika och jag fick inte träna. Eftersom det ändå kändes lite oklart valde jag att åka hit och för att göra lite tester. Då visade det sig att jag hade körtelfeber istället för halsfluss. Jag var borta tre månader efter det, berättar han. 
– Jag mådde inte så bra under den här tiden. Alla värden blev sämre, jag blev tröttare, orkade inte så mycket och sov väldigt mycket. Det var tufft under den perioden. Bland annat hade jag feber under tre veckor, vilket var lite jobbigt.
– Efter det mådde jag ändå som vanligt, men värdena var sämre och jag blev trött väldigt fort. 

Kunde du träna någonting under den här perioden?

– Nej, ingenting. Jag fick inte göra någonting alls innan värdena blivit bättre. Jag var hemma här en månad. Sedan blev värdena bättre, men det tog en månad till att komma tillbaka. Trots det kändes det inte bra. Jag körde även extra men kom inte tillbaka till den fysiska nivå jag var på innan. Det var väldigt tufft.
– Samtidigt hade laget gått väldigt bra och för mig blev det då väldigt tufft att slå mig in där. När laget gått så pass bra ville dom inte flytta eller peta någon för min skull. Jag var inte i den bästa formen heller och hade missat hela försäsongen på is.
– Jag valde då att flytta tillbaka till Väsby, en trygg miljö, och hitta tillbaka till mitt självförtroende. Det var bra och jag fick samma förtroende som jag hade innan jag stack till Nybro, vilket jag är väldigt tacksam över.

Har du återhämtat dig fysiskt?

– Ja, det tycker jag. Efter den säsongen körde jag en tuff sommarfys för att hitta tillbaka. Jag tycker också att jag gjorde en bra säsong och hittade tillbaka till mitt spel. 

Fredrik Falk.Foto: Ronnie Rönnkvist

KOM TILLBAKA STARKT

Det kan man verkligen påstå. Falk stod för 23 poäng (6+17) på 40 matcher från sin position på Väsbys blålinje. Det har utmynnat i en allsvensk try-out med Vita Hästen.
– Tony (Zabel, tränare) hörde hörde av sig och sa att han ville ge mig ett try-out kontrakt. Jag kände direkt att det var en bra chans och sa ja direkt. 

Blev du överraskad då Tony Zabel hörde av sig?
– Ja, lite faktiskt. Visserligen gjorde jag en bra säsong, men jag var samtidigt osäker på om jag hade gjort en tillräckligt bra säsong för att få chansen i Hockeyallsvenskan. Det är mycket som krävs samtidigt som det är många Hockeyettan-spelare som vill framåt och ha den här chansen. 
– Jag är jättetacksam för att ha fått den här möjligheten och det är riktigt kul att vara i Vita Hästen. 

Hur har du upplevt första tiden i klubben?
– Väldigt bra. Det är lite skillnad från Hockeyettan. Bland annat har vi mer ”teambuilding” samtidigt som allt är lite mer professionellt.
– Vi har ett bra gäng med härliga grabbar och så här långt tycker jag att det ser väldigt bra ut i spelet vi haft, men även på träningarna. 

Har du fått några signaler om framtiden?
– Nej, faktiskt inte. 

Hur känns det att gå och vänta på ett sådant besked?
– Jag kör på mitt spel, försöker ha så kul som möjligt och tävlar varje dag. Inställningen är att jag ska vara kvar i Vita Hästen och jag hoppas på det bästa. Samtidigt är det kul att ens ha fått chansen, vilket jag är tacksam för. Vi får se vad som händer. I slutändan är det ändå tränarna som bestämmer.

HJÄRTAT BULTAR FÖR HUDDINGE

Falk är mer eller mindre uppväxt i Björkängshallen där det samtidigt som vi gör den här intervjun strax ska inledas en ungdomsmatch mellan Huddinge och Djurgården.
– Första gången jag var här var på hockeyskola då jag var fem, sex år. Sedan spelade jag här fram till J18 då jag gick till AIK, säger Fredrik Falk och nickar ut mot rinken där han tillbringar åtskilliga timmar som ungdomsspelare.

Falk bor dessutom ganska nära hallen så det var naturligt för honom att börja med hockey.
– Jag spelade hockey och fotboll, men slutade ganska tidigt med fotbollen. Hockeyn var roligare samtidigt som jag inte var jättebra på fotboll, skrattar Vita Hästen-backen som faktiskt inledde karriären som forward.
– Jag var forward fram till U13 eller U14. Sedan skulle vi till Göteborgs-cupen. Då saknades det lite backar. Då fick jag kliva in där. Jag fick ju mer speltid som back så då skolade jag om mig från forward till back.

Det har blivit åtskilliga resor för Fredrik Falk med pendeltåget från Huddinge till Solna efter det att han som J18-spelare valde spel på Ulriksdals IP (Ritorp) med AIK.
– Jag tycker ändå det gick ganska smidigt. Anledningen till att jag lämnade för AIK var att J20 åkte ur SuperElit och det var i den serien jag ville spela.
– Jag gjorde min första J18-säsong här i Huddinge. Sedan kontaktade Rickard Franzén mig. Jag kände att det skulle vara en bra möjlighet för mig att komma till AIK. Dessutom att få spela i SuperElit. Skulle jag göra en bra säsong där så kunde jag kanske ta en tröja i J20, vilket jag gjorde. Jag är nöjd med mina år där.

Det är en viss rivalitet mellan Huddinge och exempelvis AIK då klubben ofta dräneras på sina talanger av storklubbarna.
– Huddinge blev lite besvikna. Andra J18-året körde jag sommarfysen här. Jag pratade mycket med min coach då, Jimmy Blomqvist. Jag skulle få mycket förtroende och troligtvis kapten. Han blev lite besviken, men jag tror att han samtidigt förstod min situation.

Trots att Fredrik Falk lämnade Huddinge 2013 har han ett stort hjärta kvar för sin moderklubb.
– Ja, såklart. Jag har varit här under många år och sprang runt som knatte och kollade på A-lagets matcher. Jag drömmer om att spela här i A-laget någon gång i alla fall.

Jesper Bratt. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

STJÄRNTÄTT I AIK

Under tiden i AIK:s J20 spelade Fredrik Falk tillsammans med blivande storspelare så som Jesper Bratt, Alexander Nylander, Robin Kovács, Gilbert Gabor, Max Lindholm, Fredrik Karlström och så vidare. Med andra ord en perfekt miljö för att utvecklas i med tanke på den konkurrenssituation som rådde i laget.
– Som du säger var det många duktiga hockeyspelare med där. Det blir att man gör varandra bättre om man har bra spelare bredvid sig.
– Självklart är det kul att spelat tillsammans med dom. Bland spelar Jesper Bratt i NHL. Det var en bra jargong mellan oss spelare samtidigt som vi hade bra tränare där också. Först hade vi Magnus Jansson, ”Manken”. Han fick gå, men jag tyckte att han var väldigt duktig. Sedan tog Jörgen Winborg över under första säsongen i J20.
– Jag utvecklades nog som mest under min sista säsong i J20 när Peter Nylander och Oscar Dahlgren kom in. Det var en bra miljö och vara i. Jag utvecklades mycket både som person och hockeyspelare där. På så vis är jag nöjd över att jag gick till AIK.

Vem var den största talangen av er?
– Jag skulle nog säga att det var Jesper Bratt.

Vad var det som gjorde honom unik?

– Han var väldigt skicklig, skridskostark, var bra på att vrida och vända. Dessutom hade han ett väldigt bra spelsinne redan då. Han och Alex Nylander spelade tillsammans och dom var duktiga ihop. 

HAR ALLSVENSK ERFARENHET

Efter tiden i AIK:s J20 valde Fredrik Falk spel i Väsby eftersom det där fanns en liten öppning för honom att få återvända till AIK.
– Jag tycket att jag gjorde en bra sistasäsong i J20 och var i alla fall upp och tränade två sista veckorna av säsongen. Efter det hade jag kontakt med lite olika Division 1-klubbar och jag fick en bra bild av Väsby. Dom hade dessutom ett samarbete med AIK som lät intressant.
– Om jag skulle göra det bra i Väsby kanske jag skulle få komma tillbaka till AIK eftersom dom hade koll på mig. Jag fick också komma tillbaka, vilket var kul.

Fredrik Falk fick alltså chansen i Hockeyallsvenskan med AIK. Totalt blev det fem matcher för honom i landets näst högsta serie.
– Det var kul och väldigt lärorikt samtidigt som jag fick ett litet bättre självförtroende. Först hade vi två bortamatcher. I den första mötte vi Timrå. Det var lite skakigt, men jag tycker att det gick bra även om jag inte spelade så jättemycket. Det var nästa fullsatt, bra stämning och kul att spela.
– Första hemma var mot Almtuna. Det var lite kul eftersom Fredrik Forsberg var utlånad dit från samma klubb som jag, Väsby. Vi möttes på Hovet, vilket var riktigt kul. I en sekvens där han fick pucken skrek jag lite på honom så han blev lite rädd och skickade iväg pucken, skrattar Fredrik Falk och fortsätter:
– Fredrik är en väldigt bra hockeyspelare och en schyst person. Jag förstod att han efter säsongen han hade i Väsby skulle ta en plats i Hockeyallsvenskan. Han fick också plats i Almtuna och gjorde det jättebra och förstår varför han fått kontakt med Leksand. Om man jobbar hårt lönar det sig till slut.