Ikonen stänger dörren för spel i Sverige: ”Skulle kännas fullständigt fel att göra mål på Leksand”

Han sköt 15 mål i SHL så sent som i fjol. Trots det har Jens Bergenström fortfarande inte hittat en ny klubbadress när det står november i kalendern. Kanske innebär det att spelarkarriären är över för 35-åringen.
– Fram till transferfönstret stänger är jag fortfarande hockeyspelare. Ju längre tiden går ju mer behöver jag förbereda mig för ett liv efter hockeyn, säger Leksandsikonen till hockeysverige.se.

Vi skriver mitten av november. Just nu finns det inte många lediga spelare på marknaden. De allra flesta har hittat en ny klubbadress. En spelare som inte gjort det så här långt är 35-årige Borlänge-sonen Jens Bergenström.

När han packade ihop trunken efter säsongens sista match i våras, den som avgjorde att Leksand fick lämna SHL, meddelade han att det var färdigspelat för honom i klubben.
– Det här var ett beslut som växte fram under säsongen. Jag kände att jag varit så pass länge i föreningen och hade inte, om jag ska vara ärlig, mer att ge säger Jens Bergenström till hockeysverige.se.
– Jag tyckte att det var dags att lämna vidare till yngre spelare så dom får komma fram och få den istiden som jag hade. 

Med andra ord berodde inte det inte på att Leksand fick lämna SHL?
– Det hade inte spelat någon roll. Även om vi hade vunnit SM-guld hade inte det heller spelat någon roll. Det var helt enkelt dags att lämna vidare.

Att Leksand är en klubb som har betytt mycket för Jens Bergenström råder det inga tvivel om. Han gjorde sin första säsong i klubben redan 2003/04 då lagkompisarna hette Niklas Persson, Jens Nielsen, Niklas Eriksson och så vidare. Förutom ett kort gästspel i SaiPa har han varit klubben trogen sedan dess.
– Jag har Leksand så mycket att tacka så jag kan inte nog tacka, alltså alla människor runt Leksand. Vad dom har gjort för mig och min familj genom dom här tolv säsongerna. Det har varit ett fantastiskt stöd från alla människorna till mig. Jag har svårt att sätta ord på vad Leksand har betytt eftersom det betytt så mycket.

Foto: Bildbyrån/Jonas Ljungdahl

TRÄNAR IHOP MED ELIAS GRANATH

Trots att Jens Bergenström varit klubblös sedan april så har han inte legat på latsidan med sin träning. Men att inte ha någon klubb att träna med har även betytt andra viktiga saker vid sidan av hockeyn för honom.
– Dels under sommaren har jag tränat själv, men dels har jag också fått tid med mina barn vilket jag kanske inte hunnit med på samma sätt när jag kört all sommarträning uppe i Leksand.
– När det sedan har blivit issäsong har jag tränat nere i Borlänge Ishall. Antingen själv men på senare tid har jag och Elias Granath tränat ihop. Sedan har jag också tränat med så många olika lag som det bara har gått.

Du som alltid varit van att träna sommarträning med ett lag, hur har det gått med motivationen när du inte haft några lagkamrater att tjata med i omklädningsrummet?
– Jag var ganska van med det i början av min karriär. När jag spelade i Borlänge och Mörrum körde man oftast själv. Framför allt i Mörrum eftersom jag alltid åkte hem på somrarna.
– Det här är jag van med sedan jag var 14 eller 15 år. Då bestämde jag mig för att bli någonting inom hockeyn. Jag insåg då direkt att jag skulle behöva träna två gånger om dagen själv för att komma någonstans. Det där sitter kvar.

Så disciplinen har funnits där hela sommaren att träna två gånger om dagen?
– Jag har inte kunnat köra två pass om dagen på det sättet. Däremot har jag kunnat köra ett längre pass på morgonen för att få det att passa med familjen, min frus jobb och så vidare.

Det är, som sagt var, november och du är klubblös, hur går dina tankar kring det?
– Det var inte så jag hade förväntat mig det då jag klev av Leksand i april, säger Bergenström med ett lätt skratt och fortsätter:
– Jag har hela tiden planerat att åka iväg från första augusti med min frus företag, familjen och hela den biten. Ju mer tiden har gått och det inte blivit något så har man fått tagit det därifrån. Jag har fått kolla från vecka till vecka vad som händer, om man är på väg eller inte.

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

”TYVÄRR HAR JAG INTE VAD SOM KRÄVS FÖR ATT SPELA I LEKSAND”

Jens Bergenström har också varit tydlig med att han inte kan tänka sig att spela i en klubb som har möjlighet att möta Leksand.
– Det handlar om lite av det som jag var inne på i början, att det skulle kännas fullständigt fel för mig som person att göra mål på Leksand. Jag har fått så mycket av klubben och även gett så mycket att det skulle kännas helt fel.
– Jag har varit i Leksand så pass länge att det bara är dom som gäller för mig i Sverige. Tyvärr har jag inte riktigt det som krävs för att spela där.

Därmed är också Jens Bergenströms dörr till spel i Leksands IF stängd.
– Ja, det har jag. Det är yngre spelare som ska spela i Leksand. Så enkelt är det.

Hur har det sett ut med klubbar som varit intresserade av dina tjänster inför och under årets säsong?
– Det där är något som jag har fått lärt mig nu. Från att en klubb är intresserad fram till att man lägger fram ett kontrakt är det en stor skillnad. Intressen dyker upp, men till att det ska vara något som är klart skiljer det en bra bit.

Har du haft något kontraktsförslag framför dig att ta ställning till?
– Jag sköter inte den biten själv så jag vet faktiskt inte om det har legat något kontraktsförslag klart. Det diskuteras med klubbarna hela tiden, summor, vad det ska kosta, hur man ordnar för familjen och så vidare. Men när det gäller själva kontrakten så lämnar jag över det till en agent som sköter den biten.

Har du tackat generellt nej till alla svenska klubbar?
– Jag vill inte möta Leksand samtidigt som jag känner att Sverige har jag gjort. Jag behöver en ny utmaning och den finns inte i Sverige. Jag behöver att komma utomlands för att få en ny utmaning.

Har tanken funnits på senare tid att ”jag kanske lägger av”?
– Den har inte funnits där, men däremot måste jag vara realist. Fram till transferfönstret stänger är jag fortfarande hockeyspelare. Ju längre tiden går ju mer behöver jag förbereda mig för ett liv efter hockeyn.
– Skulle det inte bli någon hockey bör jag redan inom en snar framtid börja kolla runt bland företag, vad finns det för intresse att ha mig som person anställd. Allt för att man inte står där dagen och då vara tvungen att börja från noll.
– Än så länge är jag hockeyspelare, men jag vill förbereda mig.

Din kompis Gabriel Pears (tidigare: Karlsson) har valt att slå sig in på tränarbanan, är det något även du har funderat på efter karriären?
– Oj, vilken svår fråga… Tänkt på det har jag gjort. Jag har hela tiden tänkt då jag spelade att jag inte ska bli tränare. Nu när jag stått vid sidan och sett matcherna har man tänkt, ”Varför gör man inte så och varför tänker man inte så inom hockeyn?”
– För mig är inte själva tränaryrket det som är intressant utan jag tycker att det är den mentala biten inom hockeyn som är intressant. Jag tycker att det är intressantare att se varför vissa lyckas och varför vissa inte gör det. För mig är det intressantare än att rita bågar och jobba med styrspel. Jag har själv en bakgrund inom hockeyn under många år där jag har jobbat med mental träning och den biten intresserar mig alldeles oerhört.

Det låter som Jens Bergenström är en framtida hockeyscout?
– (Skratt) Jag vet inte, men kanske. Det är svårt att sitta här nu och ha en förhoppning om en fortsatt hockeykarriär och då säga vad jag vill jobba med inom hockeyn.
– Om det är något som intresserar mig inom hockeyn så är det den mentala biten. Där finns det mycket att jobba med inom alla idrotter. Det är jag övertygad om.