De vill bidra till att minska föräldrahetsen i hockeyn: ”Om du pushar förlorar barnen lite av glädjen”

De vill inte komma med pekpinnar eller visa med hela handen. Det Ida Björnstad och Mattias Ekholm däremot vill få hockeyföräldrar att resonera kring sina barns välmående inom idrotten. Det är därför de har hållit föredrag för föräldrar under Mora IK:s hockeyskola i sommar.
– Ibland får jag frågan om vad som gjort att jag gått så pass långt. Var det för att jag tränade mer? Förmodligen inte. Då kommer vi till det som kanske är det intressantaste, att jag aldrig någonsin hade någon press på mig hemifrån, säger Ekholm när hockeysverige.se träffar honom och Björnstad i Mora.

MORA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Ida Björnstad och Mattias Ekholm har nått stor framgång inom två olika yrken. Björnstad som uppskattad sportreporter i tv-rutan och Ekholm som NHL-spelare av hög klass. Det är få förunnat att ta sig dit de har lyckats ta sig i två otroligt konkurrensutsatta branscher. Utifrån det försöker Ida och Mattias nu dela med sig av sina erfarenheter till idrottande barns föräldrar. Något som det äkta paret gör i samarbete med Mora IK:s hockeyskola och Dalakraft.

Hockeysverige.se begav sig till Smidjegrav i Mora för att ta del av deras filosofi.
– Jag och Mattias har pratat ganska mycket om vad som försiggår inom hockey och framför allt inom elitidrotten. Det har inte gått oss förbi att det finns en enorm prestationshets i samhället i stort, men också att det har spillt över väldigt, väldigt mycket. Det blir extra tydligt inom idrotten, menar Ida Björnstad.
– Mattias får ofta frågan ”Hur ska mitt barn bli en framgångsrik hockeyspelare?”. Det här har vi diskuterat mycket hemma. Sedan såg vi en möjlighet i och med hockeyskolan här i Mora att få prata om det här med föräldrar.

Ekholm:
– Vi håller ett föredrag. När föräldrarna kommer hit i början av veckan får dom skriva upp sig på en lista om de vill vara med på föredraget. Det har varit en väldigt bra uppslutning de gånger vi har kört.
– Det fina med det hela – jag skulle egentligen inte kalla det för ett föredrag för vi har inget facit – är att vi inte vill stå med pekpinnar och säga ”så här ska ni uppfostra era barn för då kommer dom bli jättebra och jätteduktiga”. Det är mer att vi håller ett forum där föräldrarna också är med i samtalet. Det är också det första vi säger ”har ni frågor så stoppa oss när som helst”.
– Det vi tar upp är den modellen vi tror skördar mest framgång. Sedan är alla barn olika, men vi försöker lyfta fram den vi tror är vettigast. Vilken miljö vi tror kan vara bäst att ha hemma för att utvecklas, men även på och utanför isen.

Vad lyfter föräldrarna fram för frågor i samband med det?
– Det kommer alla möjliga frågor. Om vi tycker att man ska byta lag, men det är så många konstiga olika frågor som vi knappt trodde fanns, men det gör dom.
– Vårt föredrag, eller vad vi ska kalla det för, är på 45 minuter, men nog skulle vi kunnat sitta med alla frågor och utveckla dom i samtal i timtal.

”MATTIAS MÅR VÄLDIGT BRA I SIN PRESTATION”

Björnstad:
– Det vi gör är att framför allt dela med oss av Mattias erfarenheter från det som gjort att han i dag är en NHL-spelare. Vi vill inte sätta oss på några höga hästar och säga att så här ska ni fostra ert barn när dom håller på med idrott.
– Däremot mår Mattias väldigt bra i sin prestation. Han lever ett bra liv även om han håller på med ett väldigt högpresterande yrke. Vi tror någonstans att det kommer från hemmet, hur man har valt att fokusera på idrotten från början. För Mattias har det alltid varit kul…

Ekholm:
– Precis. Jag har aldrig mått dåligt. När jag då hörde den här historien om han som blev mobbad, för mig är det helt otroligt att det där ens förekommer.
– Ibland får jag frågan om vad som gjort att jag gått så pass långt. Jag har faktiskt ingen aning. När jag spelade i mitt pojklag var vi väldigt många duktiga hockeyspelare. Vi hade väldigt roligt tillsammans, alla tränade lika mycket och hela den biten, men det var bara jag som gick hela vägen. Var det för att jag tränade mer? Förmodligen inte. Då kommer vi till det som kanske är det intressantaste, att jag aldrig någonsin hade någon press på mig hemifrån.
– Jag satte inte press på mig själv heller, utan jag har bara sett det som väldigt roligt att idrotta och att jag alltid har gjort det jag känt är det bästa.

Mattias Ekholm var inte heller pojklagets stora stjärna.
– Jag har inte alltid varit i framkant. Det var mer då det slog till med TV-pucken och allt det där som det började hända något.

Ni har två väldigt olika yrken, kan ni ändå känna att ni har likvärdiga bakgrunder?
Björnstad:
– Vi båda kommer från väldigt kärleksfulla familjer. Jag är uppväxt i Västerbottens inland. I Norrland ska du vara hård, tuff, stoppa huvudet under armen och egentligen köra tills du kräks. Det är den mentaliteten som jag upplevt i alla fall och som jag tror många norrlänningar känner igen sig i.
– Det är kanske är anledningen till att jag pushat mig själv hårdare än vad Mattias har gjort. Det har gjort att jag varit betydligt närmare den berömda väggen än vad Mattias har varit. Jag tror att där skiljer vi oss åt ganska mycket då vi kommer till hur vi har hanterat vår prestation.

Kan det här med höga prestationskrav varit tuffare för dig som tjej?
– Absolut. Ja, ja… Så kan det absolut ha varit, att jag har varit tvungen att hävda mig på ett annat sätt från början. Vilket säkert också många känner igen sig i inom idrotten, att man måste hävda sig väldigt tidigt.
– Det här är också intressant. Jag vet hur det är att gå och lägga sig kvällen innan en stor VM-sändning med en stor klump i magen och känna ”jag vill inte det här” för att dagen efter känna ”shit, vad kul det här var”.
– Mattias kan kolla På Spåret och käka ostkrokar dagen innan en viktig match och känna sig hur lugn som helst i det. Det lugnet har inte jag. Att det skiljer sig tror jag handlar om att jag har fått lov att hävda mig för att lyckas, men också att det finns en rivalitet i samhället. Det här med att man ska vara hård, tuff och inte klaga, vilket vi båda även känner igen oss i inom hockeyn, den här macho-kulturen.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”HÅLL PÅ MED MÅNGA OLIKA IDROTTER”

Ida Björnstad och Mattias Ekholm är noga med att påpeka flera gånger under vår intervju att det inte handlar om att ge några pekpinnar till föräldrar. Men båda vill gärna dela med sig av sina erfarenheter och ge råd utefter det. 
– Vi har skalat ned det i tre fundament som vi tror är viktiga, säger Ida Björnstad som har sonen William, fyra månader, på armen.

Ekholm:
– Den första frågan vi får är oftast hur mycket tränar man och hur mycket jag tränade då jag var 14, 15, 16 år. Det jag brukar säga till föräldrarna, vilket kan vara det svåra, låt det ta den tid det ska, men framför allt låt dom ha roligt. Så länge dom har roligt kommer dom ta till sig träningen och med utvecklas i sin takt. Om du som förälder är där och pushar förlorar barnen lite av den här glädjen och då blir det genast svårare att ta till sig träningen och det blir inte alls samma grej heller.

Björnstad:
– Håll på med många olika idrotter. Det finns inget som säger att du måste köra hockey året runt redan i en tidig ålder. Testa på lite olika idrotter på vägen.

Ekholm:
– ”Abbe” Olsson jobbar i Mora IK och han har fakta med sig från klubbens sida. Det man märkt är att många spelare som ansöker till hockeygymnasiet ofta har en sämre speluppfattning. Då upplever jag att det kommer från att man för tidigt specialiserat in sig tidigt. Får du ett bättre spelsinne av att springa i skogen på sommaren eller av att spela fotboll? Förmodligen är svaret att spela fotboll. Då gäller det att få föräldrarna att förstå att deras barn borde hålla på med olika sporter så länge som möjligt, låt hjärnan tänka och hela den biten. Sedan fattar ju jag också att man förr eller senare måste specialisera sig. Men fortsätt att spontanidrotta så mycket och länge du kan.

”DEN PRESS DU BÖR HA ÄR DEN DU LÄGGER PÅ DIG SJÄLV”

Björnstad:
– Träning är en sak. Det andra fundamentet är knoppen. Att det inte är roligt att vara på toppen om du inte mår bra, om du inte kan optimera prestationen.

Ekholm:
– Plus då pressen hemifrån. Den press som du bör ha är den du lägger på dig själv. När jag var 14-15 år, dagen innan match, var det, som sagt var, fortfarande så att jag kunde äta ostbågar. Det var aldrig så att ”Nu ska vi äta en ordentlig middag. Sedan kan du lägga dig halv tio och äter gröt imorgon bitti till frukost”. Det var i stället lite att sköta sig själv.

Niklas Wikegård och Ida Björnstad i C More. Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

Ida Björnstad och Mattias Ekholm funderar även kring glädjen hos barnen då det kommer till all träningsmängd som läggs ner på en och samma idrott och den press som kommer med det.
– Klart att vi har hört att det i framför allt större städer blir en större press då man kommer till elitsatsningen. Även då kostnaderna då man kommer till hockeyskolor, camper och allt vad det nu är. Dessutom dom enorma mängt träningstimmar som läggs ner.
– Den frågan vi ställer oss är ”hur roligt har dom här barnen?”. När det börjar bli jobbigt för ett barn som är 14, 15 år, är det kul då? Orkar man med all träning? Mattias har hockeyn som ett jobb i dag, men hade han orkat med att ha det från det han var 14, 15 år, ibland till och med tidigare än så? Det gör inte barnen och det är inte heller hälsosamt.

”LÄGGER INGA VÄRDERINGAR ELLER SKULD”

Ida, hur har gensvaret hos föräldrarna som ni haft samtal med?
– Den första frågan vi ställer till som sitter och lyssnar, det här lägger vi inga värderingar eller skuld i, är ”Hur många här drömmer om och har ambitionen att ditt barn ska bli en framgångsrik hockeyspelare?” Mer än hälften sträckte upp handen. Det trodde jag inte att det skulle vara. Jag trodde att mer eller mindre alla armar skulle vara neråt.
– Samtalen vi har haft har varit superbra och intressanta så det har även gett oss jättemycket, vilket vi har tagit med oss hem och tänkt jättemycket kring, säger Ida Björnstad varpå Mattias Ekholm fyller i:
– Vi har inte hört någon negativ respons ännu. Jag tror att det är bra att vi inte lägger oss på en nivå där vi utger oss för att vi kan allting. Vi försöker bara förmedla vad vi tror är bra för att få igång dialogen.

Björnstad:
– Framför allt vill vi förmedla Mattias erfarenheter eftersom han är i yrket.

Samtidigt måste dina erfarenheter att slå sig fram i ett tufft yrkesklimat som kvinna vara intressanta att lyssna till?
– Absolut. Grejen är den, vilket är tacksamt för oss, är att jag vet vad jag pratar om. Jag kan stå här framme och vet vad som händer i knoppen och kroppen när man gör vissa prestationer och att jag känner igen mig idet.
– Vi pratar om våra yrken hemma och hjälps åt för att vi känner ingen oss i våra prestationsyrken. Det är också därför vi brinner för det här, att vi kan få dela med oss av våra erfarenheter och lyfta en fråga vi tycker är viktig.

Har det här blivit mer påtagligt och framför allt aktuellt att prata om för er då ni själva blivit föräldrar?
– Jag tycker allt som handlar om barn blivit mer påtagligt nu, säger Ida Björnstad med ett skratt.

Ekholm:
– När vi nu ser en film hemma som vi ryckt på axlarna åt förut gråter vi till i dag. Vi sitter till och med och gråter till Mästarnas Mästare, haha…
– Samtidigt, hade vi stått här som två tonåringar hade vi kanske uppfattats som trovärdiga. Men nu är vi i alla fall på väg att få en del erfarenhet i alla fall.

Mattias Ekholm firar vårens VM-guld i Kungsträdgården i Stockholm.
Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård 

”TYCKTE MATTIAS VAR DEN LATASTE SOM FANNS”

Björnstad:
– Jag har fått slå mig fram och hävda mig en hel del under min tid som hockeyprogramledare och reporter. Min mentalitet har alltid varit att jag ska kämpa, kämpa, kämpa… Man ska träna till man stupar och jobba till man går in i väggen.
– För mig har det varit jättenyttigt att se Mattias väg, att det varit okej att efter en säsong ta ledigt i tre veckor för att återhämta sig. I början tyckte jag att Mattias var den lataste som fanns. ”Vadå, ska du inte träna på tre veckor, skämtar du?”. Jag skulle säkert ha kunnat förmedla det föräldrarna och även mina barn om jag inte hade en motpart som visade på något annat.

Kommer ni klara att leva som ni lär?
– Ja, vi måste göra så, men där måste vi även komplettera varandra, svarar Ida Björnstad.

Ekholm:
– Så är det, men det måste man göra i alla förhållanden. Däremot tror jag att Ida velat ha samma känsla dagen innan en sändning som jag har dagen innan en match. Att det inte är några konstigheter och ha en ganska ”relax” inställning till det mesta än att vara den som inte kan sova på nätterna. Jag tror vi båda nu har fått en ganska stor självinsikt i vilken väg som är den bästa gå för oss.

Vad är det bästa rådet ni kan ge till en förälder vars barn vill satsa på sin idrott?
Ekholm:
– Det är egentligen samma sak som man ska ta med sig i livet, att det du inte tycker är roligt kommer du inte hålla på med länge och det kommer inte vara några positiva minnen. Glädje måste du ha i allt. Det spelar ingen roll vad du håller på med. Du måste se till att ha roligt.
– Vi har fått många frågor dom här dagarna om man ska byta lag då deras barn spelar i fjärdekedjan. ”Nä, lugn nu. Har dom bara roligt i laget kan det inte bli bättre.” Låt era barn sedan utvecklas i sin takt och låt hockeyn komma sedan. Låt det vara så när dom är unga och låt era barn ha så roligt som möjligt. Då kommer dom orka träna hur mycket som helst.

Är det samma sak i ditt yrke Ida?
– Nej, här är det lite av två sidor av myntet. I mitt yrke har jag fått jobba så mycket att jag inte tyckt det varit kul alla gånger. Du måste visa framfötterna så otroligt mycket så det tar glädjen ur jobbet. Jag vet att alla drömmer om att bli framgångsrika inom olika yrken, inom ishockeyn men även civilt. Något man hela tiden måste komma ihåg att det viktigaste i slutändan är hälsan. Du vill inte vara i eller hålla på med ditt yrke om du inte mår bra i din prestation.
– Jag tror att man ska avdramatisera det här ganska mycket, precis som Mattias är inne på. Ha roligt och njut av det du håller på med, men det är inte värt att gå in i väggen för någonting.