I Lidströms fotspår

Ekman-Larsson om Gretzky, ”Lidas” och att nobba elitserien

Hösten 2008 visste ingen vem han var. Hösten 2009 är förväntningarna på Oliver Ekman-Larsson skyhöga. Och han stormtrivs med det.
– I år ska jag ta för mig mer, vara mer inblandad i spelet och göra fler poäng. Jag vill gå ut och prestera varje kväll, säger Leksands 18-åriga superlöfte till Hockeysverige.se.

Han ser inte mycket ut för världen när han kommer gående i Leksands ”mjukis-ställ”. 187 centimeter lång och med några kilo muskler för lite ger han ett ganska tanigt intryck. Handslaget däremot vittnar om något annat, sättet att prata likaså. Oliver Ekman-Larsson må vara nyss fyllda 18 men han har en pondus och utstrålning som en världsvan superstjärna.

”Det största jag varit med om”
Han är inte där än men sommarens draft var ett steg på vägen. Phoenix Coyotes valde Tingsrydsonen som nummer sex. Före andra svensklöften som Magnus Pääjärvi-Svensson, David Rundblad, Jacob Josefson och Tim Erixon.
– Jag visste ingenting innan, hade inte pratat med Phoenix eller någonting. När de ropade upp mitt namn så… det går inte att beskriva den känslan. Det var så otroligt stort att kliva upp där och få sin keps och tröja och ta kort med general managern och de andra grabbarna i klubben. Tveklöst det största jag varit med om, berättar Oliver med en entusiasm man sällan skådar hos en elitidrottsman.

Phoenix tränas av ingen mindre än Wayne Gretzky men Oliver har inte fått träffa ”The Great One” – än.
– Nej jag har ju inte gjort det. Men det kommer väl om man fortsätter såhär. Han har ju ändå suttit och kollat video på när jag lirat. När man tänker på det så, det är mäktigt, det är det.

Två spelare som betytt mycket för Oliver; Nicklas Lidström och Jan Huokko. Foto: Tobias Ohrzén

”Trodde jag kanske skulle få spela någon träningsmatch”
Och det var inte bara Ekman-Larsson som var förvånad. Inför förra säsongen var det inte många som hade koll 16-åringen som gjort åtta poäng på 27 matcher för moderklubben Tingsryd, där han inte alltid hade varit den största talangen.
– Vi hade väl ungefär tre-fyra som var bättre än mig eller lika bra när vi var yngre. Men ju längre tiden gisk så tappade de intresset medan jag jobbade på, det var väl det som blev avgörande, säger han.

Leksand hade studerat den småländske backen och var snabba med att kontraktera honom för två säsonger.
– De sa att ”visst kommer vi spela dig lite och du kommer få träna med a-laget så vi ser vad du klarar av och inte klarar av”. Jag hade väl trott att jag skulle få vara med och träna och kanske spela någon match på försäsongen.

Han blir tyst ett tag, tittar ner i marken och skrattar lite.
– Men det gick ju lite bättre än så.

Aldrig aktuellt med elitserien
Rutinerade backen Jan Huokko bröt sitt kontrakt och Ekman-Larsson fick spela allt mer i träningsmatcherna. Sedan gjorde Huokko en kovändning och helt plötsligt spelade de tillsammans som första backpar.
– Det var viktigt att få en spelare bredvid sig som vet vad det handlar om. Han talade om för mig vad jag gjorde rätt och vad jag gjorde fel samtidigt som jag kunde säga till om jag tyckte att han borde spela annorlunda. Det har absolut varit bra att ha haft honom som skolat in mig.

Sedan small det bara. Oliver Ekman-Larsson var Leksands genomgående bästa back under hela säsongen och vann allsvenskans plus och minus-liga med mycket imponerade plus 44. Laget avslutade dock säsongen med ytterligare en i raden av misslyckade kvalserier och elitserielagen stod på kö för att knyta den unga talangen till sig.
– Jag hade kontrakt och det var aldrig aktuellt att byta. Jag frågade inte ens min agent om det fanns något intresse.

Om hockeyn skulle skita sig får Oliver finna ro någon annanstans. Foto: Tobias Ohrzén

”Nu måste jag visa att Phoenix valde rätt”
Leksand har inför säsongen tappa många viktiga, rutinerade spelare. Mikael Karlberg, Morten Green, Kevin Doell och Pierre-Edouard Bellemare är några som lämnade. Efter fjolårets succé och draften i somras har 18-årige Ekman-Larssons axlar fyllts med ansvar.
– Det är nu jag måste visa Phoenix att de valde rätt. Visa varför jag blev vald som nummer sex och ta ett steg till och utvecklas ännu mer. Det är viktigt för mig att få spela under press, att känna att jag får förtroende.
– Jag vill ta för mig mer, vara mer inblandad i allt på isen och göra fler poäng. Jag vill gå ut och prestera varje kväll.

Vad har Leif Strömberg sagt till dig?
– Att jag ska vara en spelande back, ta för mig, utnyttja min förstapass och åka mycket skridskor. Det är så jag vill spela.

Vad tror du om era möjligheter i år?
– Det är en bra blandning mellan unga, hungriga och erfarna spelare. Det är klart att det är bra spelare som har försvunnit, men det är bra spelare som kommit till också. Ge det lite tid bara.

Målet?
– Klart vi siktar på kvalserien. Men vi måste jobba fram en trygghet under säsongen. Det gäller att ta det som det kommer och inte kolla för långt fram.

”Phoenix kommer inte tvinga mig till elitserien”
Jag frågor Oliver hur länge han tror att han kommer stanna i svensk hockey, han svarar skrämmande likt en annan ung småländsk idrottstalang.
– Jag var över och tränade med Phoenix under sommaren och det kändes bra. Vi håller kontakten och de meddelar när de vill ha mig och jag säger till när jag känner mig redo. Jag har aldrig haft någon brådska innan, och det kommer jag inte ha nu heller.

Det är lite Rasmus Elm över dig du…
– Ja, det är väl något småländsk i blodet, säger han och skrattar.

Tror du det är möjligt att ta steget direkt från allsvenskan till NHL?
– Istiden och ansvaret är ju det avgörande för ens utveckling. Det är bättre att spela 27 minuter varje match i allsvenskan än fyra-fem i elitserien. Jag tror inte att det påverkar mitt kunnande och jag tror inte Phoenix kommer tvinga mig att spela i elitserien om jag inte vill.

Oliver Ekman-Larsson har många anledningar att skratta. Foto: Tobias Ohrzén

”Jag försöker spela som Nicklas”
Viljan att alltid kunna placera unga lovande spelare i fack och jämföra de med dagens etablerade superstjärnor har resulterat i att Ekman-Larsson i media lyfts fram som en ny Nicklas Lidström. Många unga talanger skulle bara skratta och skaka på huvudet åt liknelsen, Ekman-Larsson gör det inte.
– Det är otroligt roligt att höra sådant. Jag försöker ju att spela som honom så det är kul att höra att man liknar sin förebild. Jag kollar mycket på hur Nicklas spelar och har stor nytta av att se hur han gör. Först kollar jag hur han gör, sen testar jag själv. Ibland funkar det och då kör jag vidare på det, ibland funkar det inte och då försöker jag någonting annat istället.

Tittar du mycket på hockey?
– Ja, jag tittar på NHL och elitserien så mycket jag bara kan. Jag försöker lära mig nya saker hela tiden.

Det är inget vanligt liv han lever den småländske tonåringen som sitter framför mig. Han har blivit utvald av världens bäste, jämförd med sin idol och inom en snar framtid stundar miljonerna som spel i världens bästa liga innebär. Ändå verkar han helt obekymrad. Det är som att alla förväntningar bara leder till ett ännu större självförtroende, självsäkerhet och karisma. Jag undrar om han aldrig stannat upp och tänkt igenom vad han ställt till med. Han blir återigen lika gubbigt klok som lillebror Elm.
– Det är klart att jag har tänkt på och sammanfattat det jag gjort. Men det jag har gjort har jag gjort och det går inte att ändra på. Nu är det bara att se framåt som gäller.

Hockeysverige.se på Clas Ohlson-Cup i samarbete med Hotell Korstäppan.

Text: Mårthen Bergman