Hockeyallsvenskans meste tränare ska leda AIK – tränade sitt första lag när han var 15 år

Jussi Salo inledde tränarkarriären som 15-åring. I år ledde han AIK:s J20-lag – nu ska han leda AIK i Hockeyallsvenskan. För Hockeysverige.se berättar tränaren om första tränaruppdraget i Finland, hockeykulturen i USA och att träna svenska NHL-stjärnor.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

För många är AIK:s nya tränare, Jussi Salo, ett oskrivet blad. Eller som klubbens sportchef, Anders Gozzi, säger ”Han har gått under radarn här i Sverige”. Men när vi tittar på 42-åringens CV förstår vi snabbt att han är en av Hockeyallsvenskans mest erfarna tränare. Det visar sig att han bland annat varit med och hjälpt USA:s juniorlandslag.
– Jag är uppväxt i ishallen och min farsa (Olavi Salo) var tränare hemma i Varkaus när jag var liten. Varkaus ligger på östra sidan av Finland, nära Kuopio, berättar Jussi Salo när hockeysverige.se träffar honom för en längre intervju i AIK:s fikarum på Hovet.
– Själv spelade jag fram till det jag var 14-15 år. Sedan fick jag en knäskada och orkade inte riktigt rehaba mig tillbaka som spelare. Jag stannade ändå kvar i hallen och började som tränare.

”I FINLAND KOM JAG LITE FRÅN DEN RYSKA STILEN”

Pappa Olavi Salo var med som hjälptränare i finska ungdomslandslagen i början av 1980-talet, men även Jussi har varit med som tränare i olika finska juniorlandslag.
– Som tränare har jag jobbat med Finlands J17 och J18-landslag. Sedan var jag med Team USA under en säsong. Lite har jag fått vara med i alla fall.

Vad finns kvar i grunden av ditt ledarskap från det du började som tränare för snart 30 år sedan?
– Viljan att vinna finns kvar, säger Jussi Salo utan att tveka och med ett leende innan han fortsätter:
– Den har aldrig försvunnit. Det är en speciell och härlig känsla när man lyckas med laget. Sedan har det här med hur jag jobbar och hela den biten självklart förändrats.

Vad är den största kontrasten som du ser det?
– Nuförtiden vill jag ha delaktiga spelare och ha mycket dialog med alla. Jag vill skapa en väldigt öppen, ärlig och rak arbetsmiljö.
– Tidigare i Finland kom jag lite från den ryska stilen där tränaren bestämmer och spelaren gör det tränaren säger (skratt). Så var det i början, men nu är jag mycket mer öppen med dialog och så vidare. Samtidigt är det fortfarande jag som bestämmer, men jag vill ha mycket dialog med spelarna och ta intryck utifrån.

Första seniorlaget tränade Jussi Salo redan som 19-åring.
– Det var Warkis i min hemstad. Vi låg i Division 3, men gick upp till Division 2. Det var en utmaning. Jag fick prata mycket om varför vi gör det vi gör. Varför jag hade rätt och dom fel, skrattar Jussi Salo som inledningsvis fick slita för att vinna respekt hos spelarna i laget som var betydligt äldre än honom själv.
– Det tog lite tid i början, men det gick faktiskt bra till slut.

Jussi Salo.

LÄRDE SIG OM HOCKEYKULTUREN I USA

Runt 2005 fick Jussi Salo även vara med om att coacha i USA och lära sig den hockeykultur som råder där.
– Jag jobbade på ett ställe, Kuortane, som nästan är lite som Bosön här i Sverige. Vi hade en turnering i det området med Team USA, Ryssland, Schweiz, Sverige och Finland eller något sådant. I alla fall var det J18-landslag.
– Eftersom jag jobbade där blev jag involverad i hela turneringen. Bland annat hjälpte jag Team USA ganska mycket under den tvåveckorsperiod dom var i Finland. Jag lärde känna ledarna där. Samtidigt var jag ganska ung fortfarande, 28 år eller något sådant, och ville ha ett lite äventyr.
– Jag började prata med dom ledarna om det skulle vara möjligt för mig att komma över dit för att se hur dom jobbar. Först var jag där under en tvåveckorsperiod som gick riktigt bra. Sedan fick jag en inbjudan att flyga över till Albany och vara med på deras ”personal development program”. Deras U18 och U17 var ihop hela säsongen. På den tiden spelade dom i NAHL, ”North America Hockey Leauge”.
– Efter det året tänkte jag att det skulle vara kul att ha ett eget lag i USA och se deras hockeykultur från klubbnivå. Då lyckades jag få ett J20-lag där, Albany River Rats. Deras A-lag spelade i AHL den säsongen och hade ett samarbete med Carolina Hurricanes.

Jussi Salo utvecklades också mycket som tränare under sin tid i USA.
– Ja, det var en väldigt utvecklande upplevelse att få se en helt annan hockeykultur och hur stort det är i USA.

Har det lockat att komma tillbaka till USA och coacha någon gång i framtiden?
– Visst, självklart om jag skulle få en bra chans. Det är inte så enkelt nu då jag har fru och två barn. Nu är jag lite fast här.

TOG ÖVER LAG I HOCKEYETTAN ”MIN SVENSKA VAR INTE BRA”

Efter tiden i USA var Jussi Salo totalt sex säsonger i Norge och Finland innan han inför säsongen 2012/13 flyttade till Sverige. Ny klubbadress blev Boro/Vetlanda i ettan.
– Vi var i Norge när frugan blev gravid första gången. Hon ville hem till Finland det året för att ha familjen runt om sig och allt sådant. Vår dotter föddes sedan i Imatra 2011. Sedan började vi prata om att barnen var små och frugan mammaledig. Vi kände att vi nu kunde göra vår sista utomlandsresa om vi ville.
– Jag visste att hockeyn var bra i Sverige så jag ville komma hit för att se hur den var, utvecklas som tränare och få lite influenser härifrån när det gällde ledarskapsstilen. Jag visste redan innan lite hur det var eftersom jag hade varit en säsong i Norge.
– Varje gång man byter land är man tvungen att börja på en lite lägre nivå eftersom ingen känner dig och du inte har gjort dig ett namn där ännu. Så för mig blev det Landsbro och Boro/Vetlanda.

Kunde du språket då?
– Nej, inte min fru heller. Jag hade varit i Norge och alla i Finland måste plugga svenska i skolan så jag hade en liten grund, men min svenska var inte bra (skratt).
– Jag bestämde då vi flyttade hit att ”okej, nu kör vi på svenska”. Annars hade det varit engelska hela vägen och jag hade aldrig lärt mig svenska. Första två, tre månaderna var det svårt, men sedan började det bli bättre.

Tänker du idag på svenska?
– Ja, det gör jag.

TRÄNADE SVENSKA NHL-PROFFSEN

Två spelare som Jussi Salo hade med på några träningar i Boro/Vetlanda var NHL-stjärnorna Johan Franzén och Erik Karlsson.
– Första säsongen jag var där var det ett lockout-år i NHL. Då hade jag både Johan Franzén och Erik Karlsson i träning med oss under två veckor innan dom flög över till USA.
– Det var kul att dom ville vara med på mina träningar och det visade att vi gjorde något rätt i alla fall. Samtidigt var det inte mer än så. Dom är spelare och människor som alla andra så det var inga konstigheter på så vis.

Erik Karlsson.

Det blir tre säsonger i Boro/Vetlanda och lika många i Lindlöven innan Jussi Salo inför förra säsongen flyttade till Stockholm för att ta över AIK:s J20-lag.
– Det var en ganska lång process. Anders och jag träffades för två år sedan och pratade lite om det. Efter sista säsongen i Lindesberg och Lindlöven, när det gick ganska bra där, hade jag många alternativ att välja emellan.
– För mig har AIK alltid varit en storklubb. En anrik klubb med mycket historik samtidigt som det är en stockholmsklubb. I slutändan blev det ändå ett ganska lätt val för mig.

AIK:s sportchef och assisterande tränare, Anders Gozzi, ställer sig hos oss i fikarummet och berättar hur Jussi Salos namn dök upp.
– Det var en gemensam bekant som introducerade oss. Det måste ha varit två år sedan. På den vägen var det.
– Jag visste väl inte mycket om Jussi då. Om vi ser till Lindesberg och den klubben så är inte det mest centrala i Sverige. Fram till dess har han gått under radarn, men jag är absolut nöjd med att han valde att komma hit. Det har fungerat väldigt bra sedan han skrev på för J20 och vi har fått lära känna varandra.

Jussi, hur har steget in i AIK och Ritorp varit?
– Det har fungerat bra. I Lindlöven var jag den enda anställda och jag fick göra allt själv. Från åtta till 16 sålde jag reklam, samlade in pengar och satt på kansliet. Sedan fick jag mellan fyra till nio på kvällen göra det jag ville göra. Det var annorlunda på det sättet.
– Jag tycker ändå att det har gått överraskande bra att komma in i en stor organisation. Det svåraste för mig i början var att släppa och låta alla gör sitt. Jag behöver kanske inte vara medveten om precis allt som händer utan lita på andra som jobbar.

Du har även flyttat till en relativt stor stad…
– Det är en väldig kontrast. Landsbro har 1100 invånare och Lindesberg 10 000 i tätorten. Det har absolut varit annorlunda och omställning på det sättet.
– Jag bor i stan så jag fick lära mig åka tunnelbanan och pendeltåget, men det gick också överraskande fort att komma in i. Det tog några veckor, men det var egentligen inte så svårt.
– Sedan är Stockholm en jättefin stad och jag trivs jätte-väl här. Jag har bara positivt att säga om den här staden.

Har du hunnit få något favoritställe i Stockholm?
– Kanske Ritorp eftersom det är där jag varit mest (skratt). Vi får hoppas att här på Hovet kommer bli min favoritplats framöver.

NY SÄSONG I AIK ”VILL ATT VI SPELAR FARTFYLLD HOCKEY”

Förra säsongen var Tomas Mitell tränare för ett AIK med ganska stora förväntningar på sig. Nu grusade förhoppningarna om SHL-spel kommande säsong. Dessutom lämnade Tomas Mitell tränarjobbet i klubben. Då fick klubbens J20-tränare, Jussi Salo från Varkaus frågan av Anders Gozzi om han ville ta över efter Mitell.
– Det var stort. Anders visste att jag ville det, vilket jag varit öppen med och sagt att jag någon gång vill göra. Samtidigt har jag sagt att det inte är bråttom och jag hade kunnat stannat i J20 några säsonger till. Det hade inte varit några problem för mig.
– Självklart har jag alltid haft som mål att vara i A-laget och seniorverksamheten. Frågan kom kanske lite tidigare än vad jag hade tänkt mig, men när jag fick frågan kändes det jättestort, jättekul och jättebra. Det tog några dagar att smälta allt och fick tänka ”är det här på riktigt nu?”

AIK är en speciell klubb där både spelare och tränare har en speciell press på sig att prestera, men det är inger Jussi Salo ser som något negativt.
– Jag tänker att det är kul. Jag älskar hockey, vill träna och vara i den här miljön. När det blir lite press och vi lyckas känner jag att jag lever på riktigt. Finns det ingen press kan det kännas att det vi gör inte är så viktigt.

Hur delaktig är du i lagbygget?
– Anders och jag pratar varje dag. Vi har en väldigt öppen dialog. Sedan är det Anders som är ansvarig för lagbygget och till sist bestämmer.

Är det skönt att veta vad du kan förvänta dig av killarna ni plockar upp från juniorlaget?
– Jo, det är en jättefördel. Jag känner alla J20 och J18-spelare från förra säsongen och vet hur dom är som spelare samtidigt som jag känner dom som personer.

Vilka förväntningar har du på er prestation den här säsongen?
– Nu är inte lagbygget klart ännu och på det sättet är det svårt att svara på din fråga, men jag vill att vi spelar men fartfylld hockey med en bra puckkontroll. Vi vill också vara det bäst tränade laget i Hockeyallsvenskan, både fysiskt och spelmässigt.
– Vi vill också få fram nya stjärnor till Hockeyallsvenskan och hoppas att några av våra spelare kan slå igenom och ta nästa steg i karriären. Vi kommer ha ett ganska ungt lag och vi har många juniorer på try-out och som slåss om en plats i laget.