Håller NHL-drömmen vid liv i allsvenskan: ”Mycket politik inblandat och ibland blir man drabbad”

Han stack till Nordamerika som 18-åring med målet att ta sig till NHL. I stället hamnade Anton Cederholm i fjol i farmarligans farmarliga ECHL. Men med hjälp av en utvecklande säsong i Hockeyallsvenskan med AIK försöker den fysiske backen hålla NHL-drömmen vid liv.
– Det är mycket politik inblandat och ibland blir man drabbad av det, säger han till hockeysverige.se om hockeylivet i Nordamerika.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Gluggar i tandraden är inget som saknas i hockeykretsar. Tänder ryker till höger och vänster under en säsong och vissa olycksdrabbade spelare får tillbringa nästan lika mycket tid i tandläkarstolen som på massagebänken emellanåt.

När hockeysverige.se träffar AIK:s backbjässe Anton Cederholm läspar han lite så där gott som hockeyspelare gör när tandraden blivit några vitingar fattigare.
– Stefan Johansson kände för att skjuta mig rakt i munnen, skrattar han när han ska förklara varför han spelar med ett skydd för mun och käke.
– Jag stod framför mål i PP och skulle skymma målvakten och sedan small det bara. När jag åkte ut svartnade det helt och hållet och jag kom inte ihåg någonting.
– Sedan körde jag utan skyddet för käken ett tag och första matchen fick jag en smäll så att jag fick sy tolv stygn på insidan. Då blev tandläkaren så jäkla arg på mig, så nu måste jag köra med det där skyddet.

Anton Cederholm skrattar igen. Han är mitt uppe i en spännande slutspelsserie med AIK där laget har tagit två raka segrar mot Timrå och Pantern, dit tre år yngre brodern Jacob är utlånad av HV71, och har gått upp i ledningen av tabellen, vilket kan utmynna i en serie mot Bik Karlskoga för att försöka ta sig vidare till SHL-kvalet. Det är den mest spännande tiden på året för en hockeyspelare i Sverige och inte minst för en kille som Cederholm som har tillbringat de tre senaste säsongerna i Nordamerika.

22-åringen från Jonstorp lämnade Rögle BK som 18-åring för att testa lyckan i den nordamerikanska juniorhockey och Portland Winterhawks i WHL. Där coachades han av Mike Johnston, som under en period var huvudtränare för Pittsburgh Penguins, och hade flera lagkamrater som i dag spelar i eller står på gränsen till NHL, Oliver Bjorkstrand, Nic Petan, Derrick Pouliot och Brendan Leipsic.
– I mitt tycke är Portland den bästa juniororganisationen i hela Nordamerika. Jag är grymt tacksam att jag fick två år där. Jag hade en fantastisk coach och fick vara med om att spela en WHL-final där vi tyvärr torskade i den sjunde och avgörande matchen (mot Edmonton Oil Kings 2014), berättar skåningen om sitt junioräventyr.

Bröderna Cederholm – Jacob och Anton. Foto: Bildbyrån/Ludvig Thunman

”LIGAN HAR EN DÅLIG STÄMPEL, TYVÄRR”

I fjol var det dags att ta klivet in i proffslivet som förstaårssenior. Cederholm draftades av Vancouver Canucks i femte rundan 2013 och skrev NHL-kontrakt med klubben året därpå. Förhoppningen var att ta en plats i farmarlaget Utica Comets i AHL, men dit nådde han aldrig. I stället hamnade backen i Kalamazoo Wings i ECHL, där det blev 69 matcher.
– Det var inte de bästa omständigheterna, men jag gjorde det bästa av det, säger Cederholm.
– Jag hade en bra säsong i en liga som har en dålig stämpel, tyvärr. I vissa matcher skulle jag säga att hockeyn håller högre klass än i allsvenskan. Det är mycket bra spelare som är i min situation, en av dem är (tidigare JVM-backen) ”Jeppe” Pettersson i Reading Royals.

Han är besviken över att chansen i AHL aldrig uppenbarade sig, men säger att han inte vill älta det som varit eller gå in på detaljer kring varför han blev kvar i ECHL hela säsongen.
– Jag känner lite att jag har lagt det lite bakom mig, men det är så det funkar i USA… Det är mycket politik inblandat och ibland blir man drabbad av det. Det är inte så mycket att göra åt det, tyvärr.
– I och med att ligan har en dålig stämpel tänkte jag att Sverige kan vara ett bra alternativ och det tyckte Vancouver också. Det blev en bra lösning med AIK till slut.

Till slut, ja. För först blev det en utlåning till hans tidigare klubb Rögle i SHL. Där blev det bara åtta matcher innan det i slutet av oktober stod klart att han i stället skulle tillbringa säsongen i Stockholm.
– Jag har gått igenom vad som hände ganska många gånger nu… Kort och gott tycker jag inte att jag fick chansen och för mig var det ingen bra miljö att vara i. När AIK hörde av sig var det inget snack om saken, säger han.
– Här får jag mycket speltid och det går till och med snabbare än i SHL vissa gånger. Det är kanske lite mer vårdlöst ibland, men det är enklare att utvecklas för unga spelare som jag själv. Det är mer som i Nordamerika, snabbare omställningar och det är bra för mig att behöva röra på fötterna och täcka upp gapet.

Om du jämför med åren i Nordamerika, vad känner du att du har fått under det här året i Hockeyallsvenskan?
– Jag har framför allt utvecklat mitt spel med pucken och sedan självklart skridskoåkningen.
– Det är mindre start och stopp här hemma och handlar mer om att vara följsam. Sedan är det lite svårare att smälla på, vilket ingår i mitt spel. Det gäller att ta det när det kommer.

Efter den här säsongen har Cederholm ett år kvar på kontraktet med Canucks och han tänker återvända till Nordamerika nästa säsong för att fullfölja det. I första hand med en plats i AHL som målsättning, men drömmen om NHL lever fortfarande den också.
– Planen är att ha en bra sommar med min PT Andreas Larsson, åka på lite camper innan Vancouvers camp så att man är förberedd och sedan ge allt för att komma så långt som möjligt.

Men innan dess väntar det en stor förändring i livet.
– Jag tillbringar mina somrar i Portland och ska till och med gifta mig med min tjej där i sommar. Jag träffade henne när jag spelade juniorhockey och vi har varit tillsammans i tre och ett halvt år. Det ska bli spännande och kul.

Då slipper du förhoppningsvis ha ett distansförhållande nästa säsong?
– Ja, nu har hon varit och hälsat på här, så det var skönt. Men nu är det inte så långt kvar på säsongen heller, så det ska bli skönt när man får mer tid ihop.