Från Alaska via Norge och Frankrike till Hockeyallsvenskan: ”Ser fram emot att se hur bra jag är”

Han spelade juniorhockey på gränsen till Alaskas vildmark, fortsatte sedan till Norge och Frankrike innan han landade i Södertälje i fjol. SSK-kaptenen Johan Skinnars har gjort en hockeyresa som är få förunnad, men är inte nöjd bara för att han får spela i Hockeyallsvenskan den här säsongen.
– Om vi kan knipa en playoffplats och få bjuda hit till Scaniarinken vilket lag som helst, AIK, Modo eller vilka det nu är, för ett playoff–möte… Alltså, jag får gåshud bara jag tänker på det, säger Skinnars till hockeysverige,se.

SÖDERTÄLJE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det blev bara en säsong i ettan för Södertälje SK. Efter en resa som började med ganska oklara föreningsramar visade laget och klubben att man var bäst när det gällde som mest. En av lagets viktigaste kuggar under förra säsongen var en mas från Säter, Johan Skinnars.

Senaste säsongerna hade han spelat i den franska ligan. När han kom till Södertälje fick han ett ”C” på bröstet och det visade sig vara en roll som passade både honom och SSK väldigt bra.
– Säsongen började i en oviss tillvaro. Det var bara nya ansikten i omklädningsrummet och nästan ingen kände någon annan. Dessutom var det nya tränare. Egentligen var det ingen som visste hur bra vi var eller hur det skulle bli att spela i division 1, säger Johan Skinnars när hockeysverige.se träffar honom för en intervju i Scaniarinkens innandöme.
– Det var en försäsong som var katastrofal då det gällde resultat och prestation. Vi kände själva att vi var riktigt dåliga. Jag vet inte om vi spände oss eller vad det var. Sedan åkte vi upp till Huddinge och lyckades vinna där i premiären. Det stödet som vi hade i den matchen var helt enormt. Efter det släppte allting både spel och prestationsmässigt.
– Vi red på den vågen i hela division 1 Östra, fram till jul. Sedan klev vi in i Allettan med ett bra självförtroende.

Efter det fina spelet i Allettan väntade ett tufft play off-spel.
– Vi sa innan play off att vi behövde dom här täta matcherna för att vi skulle klara av att gå upp. Nu fick vi det och lyckades vinna mot Piteå och Kristianstad i bäst av tre matcher. Det var verkligen på håret och dom gjorde riktigt bra motstånd. Det här blev vi stärkta av och kände att nu börjar allt sätta sig, vi fick vara med när det hettade till ordentligt och vinna dom här täta matcherna.
– I kvalserien spelade vi sedan den bästa hockeyn på hela säsongen. Vi hade verkligen hittat våra positioner och roller. Att sedan få gå upp tillsammans med alla spelare och fans var helt fantastiskt.

När Skinnars kom till Södertälje fick hans alltså direkt kliva in i kaptensrollen, något han bara ser positivt på.
–  Jag tror att det påverkade mig som hockeyspelare lite i alla fall. Jag var verkligen mån om att visa vad jag stod för. Jag fick ta ett ansvar för att jobba hårt och på det sättet visa vägen. Dök jag inte upp på jobbet en dag så märktes det.
– Något jag tar väldigt stort på är just stoltheten över att man dyker upp på jobbet varje dag. Även om du inte kan dribbla en back varje dag eller vara offensiv så kan du alltid jobba hårt. Precis som (Mats) Waltin säger till alla ”gör det bästa av din dagsform då blir det alltid bra”. Det här anammade jag och ville visa att jag går i bräschen, här jobbar vi. Det budskapet tycker jag att vi fick fram ganska bra inom laget.

Du kände aldrig att du tog på dig för mycket av kaptensrollen så spelet blev hämmat?
– Jag hade varit kapten i J20 och lite i USA, men efter det har jag inte haft den rollen på många år. Det blev en lite ny situation. Jag fick känna mig fram lite samtidigt som jag fick en väldigt bra coachning från Mats (Waltin) och Martin (Karlsson), men även av (Mats) Pernhem, klubbdirektören. ”Du är här för din egen skull också och du måste även tänka på dig själv. Vi vill ha den bästa Johan på isen så låt i C:et tynga dig. Du är här för att du ska utvecklas”.
– Det är en liten vågbalans att säga så, men jag tycker att det är väldigt bra sagt. Om alla spelare är här för att utveckla sig själva och bli så bra man bara kan så blir också laget bättre.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET VAR EN MAGISK KÄNSLA, EN ‘REALITY CHECK’”

Johan Skinnars var en lovande junior under sin tid i Leksand. Efter det åkte han över till USA för spel först med Fairbanks Ice Dogs och sedan Kenai River Brown Bears. Två lag som har sina säten i Alaska.
– När jag spelade i juniorerna med Leksand var jag en poängspelare, ren och skär offensiv. Det är fart, fläkt och tufft i hockeyn i USA. Det vet alla som är lite intresserade. Det är ett tufft klimat och jag behövde det att få in den mentaliteten lite, att när det brinner i knutarna gäller det att peta in näsan där det händer.
– Jag har fortfarande mycket att lära när det kommer till den hockeyn. Jag måste bli tuffare och så vidare, men jag jobbar med det varje dag och det blir också lite bättre hela tiden. Mina år utomlands har lärt mig att man måste ta för sig.
– Som import i Norge och Frankrike förväntas du att spela allting alltid och vara bästa varje dag. Det är en typ av press som jag har utvecklats av.

Du har tidigare berättat om tillvaron vid sidan av hockeyn i Alaska, att ni bland annat fick lysa med mobiltelefonen på morgnarna för att se om det fanns några björnar utanför huset. Hur upplevde du den sociala biten med att bo där uppe?
– Det var helt fantastiskt friluftsliv där uppe och en dröm för en som kommer från Dalarna. Jag trivdes väldigt bra där. Det jag också har lärt mig genom åren är att livet vid sidan av påverkar hockeyspelandet. Kan du inte leva livet vid sidan av och verkligen ta vara på tillvaron så får du inte ut så mycket på isen heller.
– I Alaska var varje dag ett äventyr, säger Johan Skinnars med ett leende och fortsätter med att berätta om ett väldigt speciellt tillfälle som etsat sig fast i hans minne.
– Vi var ute och jagade mycket, åkte fyrhjulingar och så vidare. En dag åkte vi långt ut i skogen och stannade uppe på ett berg. Vi kollade ut och då sa pappan i familjen som jag bodde hos ”Härifrån och två, trehundra mil bortåt har det aldrig någonsin varit någon människa”. Vi stod där och kollade ut och det var en magisk känsla, en ”reality check”, nu är vi ute i ingenstans. Det var väldigt häftigt. Man får en annan bild att världen och livet eller vad man ska säga. En näst intill religiös upplevelse.

Hur stort var hockeyintresset ute i den vildmark som du beskriver?
– Det var jättestort. Det som är bra med USA och juniorhockeyn där är att i exempelvis Fairbanks, där jag bodde först, var det som ett proffshockeylag och det fanns inget annat lag som man kunde gå vidare till. Alla i stan kände att det var det här som gällde. Sedan fanns det ungdomslag under också, men vi var ”the real deal” där och det laget som var det intressanta. Det var laget som folket kom och kolla på och i stan blev man igenkänd.

Efter tiden i USA kom först Johan Skinnars att spela i Norge (Stjernen) under två säsonger och tre säsonger i Frankrike (Dijon och Angers) innan han inför förra säsongen skrev på för Södertälje.
– Det var mycket tillfälligheter att jag hamnade här i Södertälje. I grund och botten ville jag jättegärna vara kvar i Frankrike. Jag trivdes bra där, men vissa situationer i min dåvarande klubb gjorde att jag ville lämna dom just då.
– Jag började fundera på vad jag ville göra med karriären, vilket skulle bli mitt nästa steg? Jag var 26 år och har kanske sex, sju år kvar på den verkliga toppnivån och ville se hur bra jag verkligen kunde bli. Dessutom ville jag mäta mig med den svenska marknaden.
– Södertälje, som var i division 1 då, hörde av sig. Jag var först lite skeptisk till att gå ner i division 1, att gå från en proffsliga till division 1 sportsligt men även ekonomiskt. Hur skulle det förändra min satsning? Jag ville ju verkligen se hur bra jag verkligen kunde bli.

Mats Waltin. Foto: Ronnie Rönnkvist

”JAG TJÄNADE JÄTTEBRA — DET STICKER JAG INTE UNDER STOLEN MED”

Ett möte med tränaren Mats Waltin övertygade 27-åringen från Säter att skriva på för Sörmlandsklubben.
– Han förklarade verkligen att ville jag se hur bra jag verkligen kan bli så skulle jag komma till Södertälje. ”Här kommer vi verkligen träna hårt och utveckla spelarna”.

Du nämner att det inte är speciellt ekonomiskt fördelaktigt att byta franska ligan mot spel i Södertälje, tjänade du väldigt bra i Frankrike som hockeyspelare?
– Absolut. Jag tjänade jättebra. Det sticker jag inte under stolen med. Allt är skattefritt och lägenheten är betald.  Du har även bonusar och många andra fördelar som exempelvis bil. Sådant som du i Sverige betalar själv för.
– Det är två olika världar och du spelar inte i division 1 eller Hockeyallsvenskan för att bli rik. Du spelar här för att du vill bli en bra hockeyspelare. Sticker du utomlands blir det klirr i kassan och det är inget fel på det heller. Där får du fokusera på hockeyn 100 procent och allt sådant. Alla andra i laget är dessutom i samma situation.

Nu har du gjort en säsong i hockeyettan, men nu ska du kliva in i Hockeyallsvenskan, hur ser du på din roll i den serien och vad hoppas du kunna prestera?
– Det är lika som förra säsongen, att jag inte riktigt vet hur varken jag eller laget står sig. Personligen blir det en rolig utmaning och jag ser verkligen fram emot att se hur bra jag är, om jag kan ta steg hela tiden. Det gäller att bli bättre varje dag. Visst, det är klyschor, men spelar du bra i början av säsongen och dåligt i slutet av den så kommer alla bara komma ihåg just slutet, att du inte var på topp när det gällde.
– Det gäller att lära sig från matcher och träning varje dag för att utvecklas. Jag vill vara som bäst när det gäller som mest.

Hur högt vågar Södertälje spänna bågen den här säsongen?
– Rent resultatmässigt gör vi det jättebra om får två lag bakom oss och hänger kvar. Det är bra lag i den här serien. Dom flesta har varit på den här nivån under många år och etablerat ett lag, träningskultur och en trupp för att vara på den här nivån. Det har dom bevisat genom att dom är kvar här.
– Vi är nykomlingar och har egentligen fortfarande ett division 1-lag även om vi har kryddat truppen med några nya spelare. Förra säsongen skulle vi spela och prestera som ett allsvenskt lag, vilket jag tycker att vi gjorde. Nu tränar vi som ett SHL-lag, minst, och nu ska vi även prestera som ett sådant lag. Då menar jag i det dagliga jobbet, alltså att prestera även under dåliga dagar. Det behöver inte handla om att göra tre eller fyra mål utan att ta bra beslut på banan och hjälpa laget, vilket är vad SHL och dom stora ligorna handlar om.
– Prestationsmässigt ska vi ha höga krav, men resultatmässigt får vi se hur vi står oss…

Är inte det svaret om resultatet ganska grått, finns inte visionen och drömmen där om att minst spela i playoff den här säsongen?
– Den finns där absolut. Om vi kan knipa en playoffplats och få bjuda hit till Scaniarinken vilket lag som helst, AIK, Modo eller vilka det nu är, för ett playoff–möte… Alltså, jag får gåshud bara jag tänker på det eftersom jag vet vilket enormt tryck det skulle bli här inne och hur kul det skulle bli för sponsorer och fans att få uppleva något sådant. Det skulle vara skitkul att kunna leverera ett sådant resultat.