Bildade backpar med brorsan i Leksand – sen försvann han: ”Känner inte panik ännu”

Han bildade backpar med sin yngre bror i några matcher i Leksand förrförra säsongen. Den som slutade i klang och jubel när masarna satte full gas i slutet och krigade sig hela vägen upp till SHL på Modos bekostnad. Men vad hände sedan med Filip Hedberg? Hockeysverige.se åkte till Märsta norr om Stockholm för att ta reda på det.

MÄRSTA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vart tog Filip Hedberg vägen? Säsongen 2015/16 klev både han och hans bror Tom Hedberg fram som två av Leksands stora framtidsnamn. För Filips del blev det 13 matcher i Hockeyallsvenskan medan Tom gjorde 21 matcher. Lägg därtill att Tom Hedberg var en av lagets bästa backar när man tog steget upp i SHL.

Tom lämnade efter säsongen för spel i ett svagt OHL-lag, Barrie, men idag har han krigat till sig en plats i HV71:s organisation. För Filips del har han efter en säsong som avslutades i AIK tillhört Arlanda Wings, men även spelat fyra matcher i Hockeyallsvenskan för Västervik. När hockeysverige.se träffar den 20-åriga backen över en kopp kaffe och en intervju på ett café i Märsta har han just återhämtat sig från två veckors sjukdom.
– Det stämmer. Jag har haft ett virus i kroppen, en infektion i magen. Tidigare har jag haft flera lunginflammationer så vi ska göra en extra röntgen så det inte är något fel där igen.

INGA MATCHER FÖR ALMTUNA

Innan deadline i februari bekräftade Almtuna på sin hemsida att Filip Hedberg var klar för klubben.
”Vi väljer att plocka in Filip resterande del av säsongen. Han är en spelskicklig back och besitter fina egenskaper som vi kan dra nytta av inför slutspurten. Filip ansluter till truppen på måndag.”

Men så här långt har det inte blivit något spel i Uppsalaklubben mest beroende på att han varit sjuk.
– Jag har tränat med Almtuna en gång, men sedan har Arlanda och Almtuna ett samarbete så vi får se hur det blir resterande delen av säsongen.
– Däremot har jag varit utlånad till Västervik under fyra matcher. Det var jätteroligt och jag såg det som en bonus att få visa upp mig i Hockeyallsvenskan igen. Varken jag eller agenten (Daniel Ljung) vet inte exakt varför det inte blev någon fortsättning i Västervik, men jag skulle tippa att det var en ekonomisk fråga.

TUFF SÄSONG

Större delen av den här säsongen har Hedberg alltså tillbringat i Hockeyettan där han på 33 matcher svarat för fyra mål och totalt 16 poäng.
– Det har varit en tuff säsong lagmässigt. Vi startade säsongen med bra många förluster innan vi kunde ta första poängen. Sedan har det egentligen studsat emot rakt av hela säsongen.
– Vi hade ändå en rad med fem vunna matcher, men sedan hade vi en viktig match mot Haninge borta och den förlorade vi. Efter det förlorade vi även sista viktiga matchen mot Sollentuna, så det har verkligen varit en tung säsong.

Hur har du upplevt din egen säsong?
– Först och främst har det varit min första riktiga seniorsäsong. Jag har fått spela en hel del och genom det utvecklats mycket. Jag ville spela seniorhockey och det har jag fått här i Arlanda. På så vi har det varit roligt.

FRÅN ÖRNSKÖLDSVIK

Bröderna Filip och Tom Hedberg kommer ursprungligen från Örnsköldsvik, men även om dom båda har spelat juniorhockey i Modo så spelade dom aldrig tillsammans där.
– Det skiljer två år mellan oss och vi har inte heller alltid spela i samma förening i ”Ö-vik”. Han spelade i Svedjeholmen och jag i ÖSK (Örnsköldsviks SK), men det har alltid varit väldigt mycket friåkning.
– Båda vi startade ändå i ÖSK. Sedan tror jag att det var så att han hade flera klasskamrater som spelade i Svedjeholmen så han ville byta dit.
– Första gången vi spelade som backpar tillsammans var i Leksand faktiskt. Först spelade vi några matcher i J20, men sedan även tre matcher i A-laget. Två från start och i den tredje ändrade dom om inför andra perioden så vi fick spela ihop igen. Det var skitroligt, säger Filip Hedberg med ett leende.

Broder Tom. Foto: Ronnie Rönnkvist

Har ni snackat om att det vore en dröm att få göra det igen?
– Ja, absolut. Framförallt skulle det vara väldigt roligt att få göra det på en hög nivå.

Hur kommer det sig att ni hamnade i Leksand efter er tid i Modo?
– Jag hade varit på hockeyskolan i Leksand, men jag tror aldrig Tom gått där. Han gick i stället på Tomas Jonssons hockeyskola i Falun.
— Sedan var jag i Leksand sommaren innan jag skulle välja hockeygym. Då hade vi Gereon Dahlgren som istränare och han visade intresse för mig. Vi höll kontakten och sedan fick jag komma ner till Leksand och visa upp mig. På den vägen var det och det kändes klockrent.

LÅG BAKOM BRORSANS CHANS

Det var också Filip Hedbergs ”förtjänst” att lillebror Tom fick chansen i Leksands A-lag.
– På ett sätt var det så. Vi åkte med J20 och skulle möta Timrå, Timrå, Modo. Jag skulle spela med J20 på lördagen och på söndagen skulle jag åka och spela med A-laget mot Oskarshamn. Jag skadade AC-leden efter en tackling så jag kunde inte spela.
– Efter matchen gick jag och satte mig i bussen. Då ser jag att brorsan kommer ut med trunken packat så jag frågade var han höll på med eftersom vi skulle spela där på söndagen igen. Det var ju bara låta grejerna hänga kvar i omklädningsrummet. Då visade sig att han istället skulle åka och spela med A-laget dagen efter. Då fick han chansen och tog den också verkligen.

Hur tänker du kring Toms utveckling efter den här succédebuten?
– Det är bara roligt. Speciellt med tanke på hur det har varit för honom med att han ett tag tänkte sluta med hockeyn.
– Jag tyckte bara att det var roligt att han var tillbaka. Sedan visste jag att det inte skulle bli några stora problem för honom eftersom han har skridskoåkningen och spelsinnet.

BLEV FEL I HAPARANDA

Förra säsongen tillbringade Filip Hedberg i AIK där han var upp och ner mellan A-laget och J20.
– Jag inledde säsongen i Asplöven. Det blev lite fel där uppe. Tanken var att jag skulle spela mycket och få en stor roll där uppe, men det blev tvärtemot.
– Sedan blev det en bra avslutning med AIK. Dom fick tillbaka några backar så jag fick gå ner i J20 precis som Max Lindholm fick göra. Säsongen fick ett bra avslut med J20-brons. Där hade jag Peter Nylander som tränare och jag måste säga att han är riktigt, riktig bra.

Varför blev du inte kvar i AIK?
– AIK ville helt enkelt inte förlänga med mig.

Du har kontrakt säsongen ut, hur går tankarna inför nästa säsong?
– Jag vill såklart spela på en så hög nivå som möjligt. Det behöver inte vara i Sverige, men absolut så siktar jag på att spela i Hockeyallsvenskan. Det är där jag vill spela till att börja med. Jag känner inte panik ännu eller har börjat fundera på vart jag ska spela nästa säsong.