Fick sent genombrott – nu hoppas poängkungen på chans i SHL: ”Inget att sticka under stol med”

Som 29-åring fick han sitt genombrott i Hockeyallsvenskan i fjol. Och efter ännu en succésäsong i Vita Hästen har nu den interna poängkungen Marcus Eriksson förhoppningar om att kunna ta ännu ett steg uppåt i karriären.
– Jag känner fortfarande att jag kan utvecklas som spelare och jag skulle gärna testa på SHL-hockey, det är inget att sticka under stol med, berättar han för hockeysverige.se.

När Vita Hästen inför förra säsongen gick upp till Hockeyallsvenskan var de kraftigt nederlagstippade. Men mot alla odds tog man sig hela vägen till ett SHL-kval mot Modo, en säsong som ingen hade trott på. En stor anledning till det var Marcus Eriksson, som då 29 år gammal fick sitt ordentliga genombrott på allsvensk nivå.

Foto: Bildbyrån/Linnea Rheborg

Innan fjolårssäsongen hade han en mängd produktiva säsonger på division 1-nivå. Men när han, i Almtuna 2006/07 och Västerås 2012/13, fått chansen i Hockeyallsvenskan så funkade det inte riktigt för honom.
– Jag vet faktiskt inte varför det blev så. I Almtuna var jag ganska ung, och jag tror inte att jag fattade vad det var att spela allsvenskan jämfört med division 1 då. Jag fick inget jätteförtroende heller att spela som jag måste för att vara bra, så där blev jag inte så långvarig heller. Jag var 21 och hade fått barn precis, så det hände mycket då, säger Eriksson till hockeysverige.se.
– Sen i Västerås så började det jävligt bra, men sen bröt jag ett finger och var borta i fem veckor. Och under den tiden kom det in massa lockoutspelare och tog speltid från en annan. Det är ju svårt att flytta på Patrik Berglund och Mikael Backlund, liksom. Så jag fick ju inte spela lika mycket som jag har gjort här i Hästen. Plus att då bodde jag själv i Västerås med familjen kvar i Norrköping, det spelar väl också in. Jag kunde inte riktigt vara fokuserad då i alla fall, och det är klart att det sociala spelar in.

Efter succén förra året så har Marcus Eriksson fortsatt på den inslagna banan. Med några omgångar kvar att spela har han två poäng färre än förra säsongen, och leder Vita Hästens interna poängliga. Han har återigen imponerat offensivt i ett Vita Hästen som inte direkt har öst in mål.
– Jag tycker att jag har gjort en bra säsong i stora delar. Det har varit lite sämre här på slutet, men jag började säsongen bra. Jag spelade med (Adam) Schmidt och (Jesper) Samuelsson i början, sen har vi gått runt lite och testat olika formationer. Har kanske inte hittat någon som varit lika bra som den för egen del, rent kemimässigt, men jag har ändå lyckats producera en del pinnar.

TOLFTE A-LAGSSÄSONGEN I HÄSTEN

Marcus Eriksson är något av en trotjänare i Vita Hästen. Fast han inte är mer än 30 år gammal gör han redan sin tolfte A-lagssäsong i moderklubben. Anledningarna till det är flera.
– Det är klart att nu på senare år så har man väl stadgat sig och har två barn, så det är klart att det gör att man vill vara hemma mer och det blir struligare att flytta iväg. Inte känna någon, inte kunna lämna iväg barnen, aldrig ha tid själv med frugan. På så sätt är det bra här, man har barnvakt när man behöver och lite såna saker. Sen är det ju min moderklubb, det är här jag har spelat tolv av mina fjorton år som senior, så det är klart att det är en speciell förening. Det ligger närmast hjärtat, det är en bra förening, jag trivs bra, det är väl lite av hela paketet.

Men trots att poängkungen trivs bra i Vita Hästen ska man inte ta det för givet att han kommer stanna i klubben resten av sin karriär. Hans kontrakt går ut efter den här säsongen, och om intresset finns är han sugen på spel i SHL.
– Jag känner att jag vill spela så högt upp som möjligt, det är mitt absoluta mål. Jag känner fortfarande att jag kan utvecklas som spelare och jag skulle gärna testa på SHL-hockey, det är inget att sticka under stol med. Man måste ha den drivkraften som spelare för att kunna hålla på. Om man sitter och säger att man inte vill framåt, då blir man inte så bra som man kan vara. Jag har fortfarande som mål att spela i SHL.

Blir det mer så att ett eventuellt erbjudande måste passa perfekt för att du ska ta chansen och flytta, med tanke på att du har din familj att tänka på?
– Så är det ju, man får tänka i andra banor när man har familj. Ska man flytta med dem eller ska de vara kvar, frugan har ju jobb här i stan som hon trivs bra med. Det är mycket man måste ta hänsyn till vid sidan om, men det får man ju ta i såna fall, hur man ska gå till väga.

”SAMMA MÅLSÄTTNING SOM FÖRRA ÅRET”

Foto: Bildbyrån/Johanna Lundberg

Den magiska fjolårssäsongen för Vita Hästens del gjorde att många fick upp ögonen för laget inför det här året. Men själva har man inte låtit framgången förändra vilken syn man har på sig själva.
– Jag tror väl att folk trodde mer om oss och tog oss mer på allvar, inget snack om det. Förra året var vi jättenederlagstippade, vi skulle komma dyngsist, och i år har väl alla tippat oss i toppen liksom. Det är klart att det är en väldigt stor skillnad, men förväntningarna är den största skillnaden för oss. Vi i laget har haft samma målsättning som förra året, vi visste att det skulle bli tufft och vi vill komma topp åtta. Det var det vi snackade om förra året, och i år med.

Hur ser du tillbaka på kvalet mot Modo?
– Jag tycker inte att vi kom upp i normal standard, det var nästan som att vi hade fått en urladdning i serien innan. Jag vill inte säga att vi var nöjda, men det hade tagit krafter. Det var ett för stort steg att gå från division 1 och kvala till SHL med det material vi hade, vi räckte inte till, det var inte mer med det. Men det var nyttigt att spela såna matcher, jag kan inte minnas så många gånger jag spelat bäst av sju. Det är nyttigt att ha varit med om det om man skulle stöta på det framöver i karriären.

Tror du att ni kan upprepa eller till och med överträffa det ni gjorde i kvalet förra säsongen, eller känns det omöjligt?
– Nej, det kan man inte gå runt att tänka. Men det är klart att det blir svårt, det är svårare i år. Det är fruktansvärt lång väg att vandra, men när man väl är där så kan allting hända. Vi tog den sista platsen i fjol och gick in med noll poäng, och torskade en match borta mot Rögle och kom tvåa i den serien. Det kan gå hur som helst i princip. Vi hittade formen i slutet av förra säsongen efter att ha sett riktigt dåliga ut i januari och halva februari. Det gäller att nå en formtopp i de tre-fyra sista matcherna och sen rida på det. Karlskrona gick upp på det, de hade ett jävla go mot Västerås, och de tappade ju allting efter det och torskade mot Rögle också.

Vilken nytta skulle ni ha av kvalserien mot Modo om ni skulle hamna i samma situation i år igen?
– Vi har ju bytt ut mycket folk, men de som är kvar är ju en erfarenhet rikare. Vi vet vad det handlar om ifall vi skulle komma dit, då tror jag att vi vet mer vad som väntar oss.