“Det var för familjen – vilket är det viktigaste för mig”

Att balansera två utlandskarriärer i olika sporter tillsammans med ett familjeliv är inte det lättaste. Fråga bara Almtunas back Stefan Lassen och den tidigare landslagsstjärnan Josefine Öqvist. Efter ett par tuffa år utomlands har nu paret hittat lugnet i speedwayorten Hallstavik.

HALLSTAVIK (HOCKEYSVERIGE.SE)
Stefan Lassen är en av dansk hockeys riktigt stora spelare. Om jag har räknat
rätt har han spelat inte mindre än tio VM-turneringar, tre OS-kval och tre JVM-turneringar.
Dessutom har 33-åringen från Herning vunnit danska mästerskapet tre gånger.

Den största vinsten han vunnit är nog ändå då han blev
tillsammans med förra fotbollstjärnan, Josefine Öqvist. Tillsammans bor dom nu
speedwayorten Hallstavik med tre barn, Stella, Charlie och Maximilian och två
hundar.

Men resan har till och från varit kämpig för att nå dit dom
är idag.
– Oliver Ekman-Larsson och jag är jättebra polare. Han skulle träffa en tjej
som spelade i Linköping. Då slängde jag ut lite på skoj ”har hon inte någon
kompis som är lite äldre”, eftersom Oliver är några år yngre än mig,
berättar Stefan Lassen då hockeysverige.se träffar honom och Josefine Öqvist i
deras hem i Hallstavik samtidigt som resten av familjen far runt och smittar
oss med sina härliga skratt.
– Sedan började vi skriva lite till varandra och prata i telefon…

Öqvist:
– Det tog ändå ett tag innan vi sågs. Sedan spelade du i Södertälje samtidigt
som vi var lediga och skulle upp till Stockholm och shoppa. Då sa du ”Ni kan
kolla på vår match”. Det var där vi träffades första gången.

Lassen:
– Innan kvalet vi spelade det året hade vi en dag ledigt. Då åkte jag ner till
Linköping och då sågs vi hela dagen. Efter säsongen packade jag in allt i bilen
och mer eller mindre flyttade till ”Jossan”.

Vilket blev som en mindre chock eller överraskning för landslagsspelaren i
fotboll.
– Vi hade inte träffats speciellt länge, då började han lassa in allt i min
fina lägenhet som var tjejig och fin. Det gick ju bra och det här är snart tio
år sedan. 

Josefine Öqvist och Stefan Lassen.Privat

“DET VAR TUFFT”

Hur länge spelade du fotboll samtidigt som du var tillsammans med Stefan?
– Nästan fem år till…
Lassen:
– Ett halvår i Linköping, ett år i Tyresö, sedan var det Kristianstad och
Montpellier.

I många ”idrottsförhållanden” är det ofta tjejen som slutar med sin idrott
medan killen fortsätter, varför tror ni att det blir så?
– Stefan var i Österrike medan jag var själv med Stella i Frankrike. Han blev
erbjuden av min klubb, eftersom dom ville ha mig kvar, att betala hans lön…

Lassen:
– Presidenten i ”Jossans” klubb erbjöd mig bättre lön än jag hade i Österrike
för att spela i division 1 i Frankrike. Vi hade Stella då och det var inte
ekonomiska som avgjorde.

Öqvist:
– Ekonomiskt hade vi fått det jättebra, men vi kände att vi ville ha Charlie
samtidigt som jag hade haft mycket knäproblem. Jag kände inte någon glädje att
gå till träningen och ha ont hela tiden.

Kände du dig färdig med fotbollen?
– Jag hade haft en väldigt fin säsong nere i Frankrike och kände att jag
ville sluta på topp. När jag sa att jag ville sluta sa klubben ”om du
stannar behöver du bara spela våra hemmamatcher”. Men jag kände att jag
ville sluta på topp och det blev ett jättebra minne att få sluta så bra.

Lassen:
– Jag bodde i Österrike med hundarna då medan ”Jossan” bodde i Frankrike med
Stella. Det var tufft…

Öqvist:
– Det året tog psykiskt på mig. När jag spelade matcher hade jag barnvakt, men
att höra henne skrika vid planen… När jag hade gjort mål kunde jag springa och
kolla vart hon var någonstans istället för att jubla. Det var jättekonstigt.

“HUNDEN SKET I BILEN”

Ni måste haft rejäla telefonräkningar?
– Tack gode gud för FaceTime, säger Stefan Lassen och fortsätter samtidigt
som Stella och Josefine pratar om alla nattliga tågresor i Frankrike.
– Vi pratade på FaceTime flera timmar om dagen.

Öqvist:
– Efter den här perioden hatar jag att titta på telefonen. När någon sms:ar
blir jag ”ring istället snabbt och säg vad du vill” ha ha…

Lassen:
– Vi hade lite flyt att det var ett OS-år, så jag hade tre veckor ledigt från
ligan i Österrike. Då körde jag bil ner till Frankrike och kunde stanna där
under 12-13 dagar.

Det måste ha varit tufft att vara ifrån sin dotter, men
givetvis också Josefine?
– Ja, det var helt sjukt jobbig.

Öqvist:
– När vi hade ledigt en helg kunde vi flyga till Stefan eftersom det fanns
direktflyg till Wien från ganska nära där jag bodde. Vi träffades ändå hyfsat
ofta. Dessutom körde Stefan bil ner för att träffa oss.

Lassen:
– Jag körde efter en match och var där till lunch dagen efter. Trocadero
(hunden) sket i bilen när vi var på motorvägen ha ha…
– Ibland var jag ledig två tre dagar, samma sak var det i Finland, men flygen
passade nästan aldrig. Ena gången åkte jag till Wien och flög därifrån och
nästa gång Venedig. Det var krångligt, men det gick. När jag efter mitt
säsongsavslut var ner till ”Jossan” sa vi båda att det här inte fungerade för
oss och inte för Stella heller. Vi var tvungna att ta ett beslut.

Josefine Öqvist spelade 80 landskamper för Sverige under sin tid som aktiv.Carl Sandin/Bildbyrån

“EKONOMIN VAR INTE VIKTIG”

Hur mycket tänkte ni på just det här med pengar då
situationen var som den var?
Öqvist:
– Klart att vi tänkte på pengar eftersom vi måste klara oss. Samtidigt, när vi
fick erbjudandet att Stefan komma dit och få bättre betalt kände jag att
pengarna inte skulle göra oss lyckligare. Det skulle inte vara värt det.
– Då bestämde vi oss för att komma till Österrike, göra något som gjorde oss
lyckligare i stället för att göra något ingen av oss ville.

Lassen:
– Ekonomin var inte viktig. Det som viktiga var att vi skulle få vara
tillsammans. Vi var också helt överens om att det var rätt beslut.

Hur gick det att hålla fokus på hockeyn när familjen fanns i ett annat land
och många gånger hade det ganska jobbigt?
– Ibland var det väldigt tufft. Det värsta var när jag tänkte ”två matcher
till sedan får jag åka”. Jag hade hundarna och det hjälpte mig ganska
mycket. Vi hade våra rutiner, ut på morgonen, sedan åkte jag och tränade, hem
för att sedan gå en och en halv timme i skogen med dom.
– Jag hade ändå tur eftersom jag bodde i ett stort hus med fyra lägenheter tillsammans
med fyra kanadensare som hade fru och barn. Vi umgicks mycket och hade roligt
ihop samtidigt som jag försökte göra så mycket som möjligt för att inte sitta
hemma själv.
– En av tuffaste bitarna var, utan att säga för mycket, men fransmännen och fransyskorna
var inte jättehjälpsamma. När ”Jossan” ringde och var ledsen var tufft eftersom
ingen hjälpte till.
– Vi fick också en ny tränare under mitten av den säsongen som var väldigt
förstående. När vi hade två dagar ledigt sa han till mig ”ta fyra dagar i
stället, åk ner och träffa din familj…”

Hade du själv tankar på att sluta med hockeyn när det var
som jobbigast?
– Efter den säsongen sa vi båda två att antingen slutar ”Jossan” eller jag.
Det är ingen tvekan om att jag tycker det är kul att spela hockey, men det var
inte värt att fortsätta som det var.
– Hade vi bestämt att ”Jossan” ville spela vidare och vi väntat två år till med
att få nästa barn så hade jag kunnat göra det, men det fungerade inte att ha
det under en längre tid som vi hade det.

BOSATT SIG I SPEEDWAYORTEN

Numera bor alltså familjen Lassen/Öqvist i Hallstavik. En
ort mest kända för Speedway och Rospiggarna.
– Vi var i sommarstugan i Öregrund. Vi satt och letade större hus samtidigt som
det var en dag med regn och dåligt väder, berättar Öqvist och fortsätter:
– Jag kollade runt på Hemnet och såg det här huset. Vi åkte hit och kollade, in
här och kollade. Visst, det var en del att göra, men i det stora hela var huset
stort och fräscht så vi började buda på det direkt.

Lassen:
– Då bodde vi utanför Sala fortfarande, men vi hade även varit inne i Uppsala
och tittat på hus. Vi hade säker kollat på 10-15 hus innan och ”Jossan” låg och
kollade på Hemnet tre, fyra timmar varje kväll.

Öqvist:
– Huset var grönt och jag ville ha ett vitt hus, men det var sådant som gick
att ändra (skratt). Vi bodde här ett år sedan målade vi om.

Lassen:
– Det var budgivning och vi blev lite tävlingsinriktade, det var verkligen så,
men vi ville verkligen ha det. Vi satt på altanen i gamla huset. Det hade inte
hänt något på flera dagar, men då ringde mäklaren och sa att vi hade fått
huset.
Öqvist:
– När vi sedan hade vunnit budgivningen sa vi till varandra ”Vad har vi
gjort nu” ha ha…   

“DU KAN VÄL TRÄNA MED RIMBO?”

Stefan Lassen spelade tre säsonger i Finland, där han var
kapten och även spelade en väldigt bra hockey, innan han inför förra säsongen
valde att återvända till Sverige. Ny klubbadress blev Uppsalaklubben, Almtuna.
– Det var för familjen – vilket är det viktigaste för mig. Första säsongen i
Finland gick jättebra och alla trivdes. Säsong två, det fanns något som heter
”Svenska daghemmet” som Stella gick på. Det var konstigt eftersom Stella fick
gå från måndag morgon till onsdag klockan elva eller att vi lämnade onsdag
klockan elva och hämtade fredag eftermiddag.

Öqvist:
– Ibland fick dom inte ens äta lunch där utan vi skulle komma klockan ett och hämta
istället för klockan tre.

Lassen:
– Det plus att Stella inte riktigt trivdes där eftersom det bara var en svensk
tjej där. När dom lekte var det bara finska. Stella hade innan hört både tyska
och franska, men finskan var svår.

När Stefan Lassen och Josefine Öqvist flyttade hem till
Sverige för gott var det nära att den danska VM-spelaren skulle hamna i division
1.
– Att det blev Almtuna var egentligen en tillfällighet. Jag hade avskrivit
Almtuna och varken jag eller min agent hade ens pratat med dom.
– Jag fick först tag på Rimbo Hockey av en ren tillfällighet genom Stellas
kompisars föräldrar.

Öqvist:
– ”Du kan väl träna med Rimbo för att hålla igång?”

Lassen:
– Jag sa att jag kunde börja spela där, men då ville jag att dom skulle hjälpa
mig att hitta ett jobb eftersom jag inte har samma nätverk här som i Danmark.
Jag träffade en som har ett företag där. Vi var fullständigt överens och jag
var redo att skriva på för Rimbo.
– Dom skickade jobberbjudandet på torsdagseftermiddagen. På fredag förmiddag
ringde Björn Danielsson och frågade om jag kunde komma in en månad och spela
eftersom (Jakob) Ragnarsson var skadad. Jag visste inte eftersom jag var
inställd på att börja jobba, få lite ordning på helgerna och sådär. Vi kom
sedan ändå överens om att skriva för hela säsongen och det har fungerat hur bra
som helst.

Öqvist:
– Det har, som Stefan säger, varit hur bra som helst. Charlie älskar att kolla
på hockey. Han kommer säkert hålla på med hockey i framtiden. Morfar blev också
nöjd eftersom Almtuna spelar tio minuter från där han bor, så morfar kollar
varje match.

Stefan Lassen.Ronnie Rönnkvist

TUFFT PÅ ISEN – PERFEKT UTANFÖR

Förra säsongen var tuff för Almtuna där laget först spelade
sig ur Hockeyallsvenskan efter ett dramatiskt kval där sista kvalmatchen mot
Kristianstad kom att fälla avgörande. Tack vare att Pantern drog sig ur serien
av ekonomiska skäl inför kommande säsong fick ändå Uppsalaklubben behålla sin
plats.
– Jag ser tillbaka på säsongen med lite blandade känslor faktiskt. Jag har
aldrig njutit så mycket av att spela hockey som jag gjorde senaste säsongen.
Allt funkade så bra och jag tror vi var borta tre nätter på hela säsongen. Jag
var oftast hemma här vid halv två, hann ta en kaffe på terrassen, mysa, träffa
kompisar och ha middagar och sådana saker som vi gillar.
– Hockeymässigt, det var ett jobbigt slut kan man väl säga… Det var riktigt
tufft.

Hur mådde du då i den situationen med tanke på att du var
än av äldre spelarna i och skulle driva det här laget?
– Jag mådde riktigt dåligt. Ibland satt jag och tänkte ”hade jag gjort något
annorlunda så hade vi inte hamnat i den här situationen”. Samtidigt, alla
pratar om AIK matchen där det avgjordes då det var fyra sekunder kvar.

Öqvist:
– Jag såg matchen på TV och slog i sängen så hårt att Stella började gråta,
skrattar förra landslagsforwarden.

Lassen:
– Sett över hela säsongen är det inte den matchen som avgör. Att ta två poäng
på Hovet är ändå riktigt bra.
– Sista matchen i kvalserien spelade vi inte ens 50 procent av vad vi kunde
eftersom vi inte vågade. Det låste sig då vi hade så mycket att bevisa. På så
vis var det ett väldigt tufft slut.
– Sedan kom den här tiden efter. Först sa dom att AIK kanske inte skulle klara
licensen. Sedan var det Kristianstad och till slut blev det Pantern. Jag vill
inte att något annat lag ska åka ur, men man är ändå lite självisk i den
situationen.

Hade du spelat kvar om Almtuna spelat i Division 1?
– Ja, vi hade redan börjat förhandla. Som jag sa så fungerade bra hemma och
hade vi åkt ur hade det blivit lite mer jobb och mindre hockey. Nu blev det mer
hockey och mindre jobb.

Stefan Lassen har skrivit på för en säsong ytterligare i Almtuna, men för
Josefine Öqvist handlar livet vid sidan av familjen om mode och både en butik i
Hallstavik och på nätet.
– Jag har alltid gillat kläder och mode och när jag gjorde min första betalning
för kläder från Kina, jag betalade mycket pengar, tänkte jag ”vad har jag
gjort nu?”
– Stefan har haft ett företag tillsammans med en kompis som hade handlat med
Kina. Genom hans kontakter kände jag mig trygg med att köpa in varor från Kina.
Vi beställde hem lite prover och det såg bra ut så jag tänkte att nu kör vi på
det här.
– Nu säljer jag kläder, skor, accessoarer och smycken till kvinnor både i
butiken och på nätet. Jag kan hålla bra priser eftersom jag tar hem från Kina
och har lager här hemma så jag har inte så höga kostnader runt om. Jag vill att
alla ska har råd att köpa och det var min tanke från början.

HÄR hittar ni Josefine Öqvist modebutik på nätet.

Butiken i Hallstavik.Privat