”Det är så att man tänker att det är ens egen begravning”

Sex säsonger i en och samma klubb, men nu har Fredrik Söderström gått vidare. Hockeysverige.se satte sig med den tidigare IK Oskarshamns-tränaren för att se tillbaka på sex säsonger av avgångskrav, YouTube-värvningar, märkliga kommentarer på Systembolaget, men framför allt läropengar för livet.
– Jag har fått, vilket jag märkt nu när jag inte ska vara kvar, en fantastisk massa kärlek. Det är så att man tänker att det är ens egen begravning och det är först då man öppnar upp stora hjärtat och verkligen berättar vad man tycker, säger Fredrik Söderström.

LEKSAND/ULLVI (HOCKEYSVERIGE.SE)
Sex säsonger är en lång tid att vara tränare för samma klubb på elitnivå i Sverige. Men Fredrik Söderström från Åkerö i Leksand har klarat den bedriften. 2011 klev han in som head coach i Oskarshamn och har sina sex år i Småland hunnit uppleva både mot- och medgång. När det nu står klart att det inte blir någon fortsättning i klubben, som nästa säsong ska tränas av Björn Hellqvist, slog hockeysverige.se sig ned med den 39-årige masen över några koppar kaffe och bullar för att få en bild av hur han ser tillbaka på sin tid i klubben.
– Jag tror att det är först nu när jag lämnar Oskarshamn som jag inser att det är en hiskeligt lång tid. Det har hunnit rinna mycket vatten under broarna om jag ser till spelare som varit i klubben under den här tiden, säger Fredrik Söderström och fortsätter:
– Det har varit sex oerhört nyttiga år för mig på flera olika sätt. På ett personligt plan är det bra att få landa någonstans där man överlever en tid. Tidigare har jag varit två, tre år på varje ställe. Då hinner bara den sociala fasen inledas eftersom det tar tid att lära känna människor i och runt en organisation. Jag kom förbi den kanten och kom i en fas där det blir en sorts närhet och vänner.

Något som Fredrik Söderström i dag kan se som både något gott och något ont.
– Risken med det som tränare är att man får personliga relationer till folk som indirekt påverkar ens syn på laget och gruppen. Andra människor kan få inflytande över mig. Samtidigt är det en risk man får leva med.

Upplevde du att det blev så i Oskarshamn?
– Ja, mot slutet var det nästan så. Det fanns spelare som jag hade haft i sex säsonger. Klart att det då är som i vilken relation som helst, att man bortser från människors fel och brister. Man tar saker för givet och tänker ”han kan inte backchecka för det har han aldrig kunnat”, men det kan givetvis alla människor göra.
– Men det har varit på alla tänkbara sätt bra. Jag kan också känna en stolthet i att vi fått förtroendet hos folk i och omkring Oskarshamn. Före min tid, vilket man ska komma ihåg, hade Oskarshamn en enorm omsättning på både spelare och ledare om vi ser det ur ett historiskt perspektiv. Det har vi bromsat upp. Även om vi haft många spelare så har vi på ledarsidan, på chefspositionerna så att säga, varit samma. Jag tror att det gjort att bilden av Oskarshamn i övriga Sverige är lite annorlunda idag och vi har gjort, utifrån våra förutsättningar, ett okej resultat. Bland annat har spelare gått via oss och som idag spelar högre upp. Bland annat är Pierre Engvall, Lukas Eriksson, Emil Sylvegård, Emil Kristensen fyra spelare som jag såg härom dagen på isen. Nu säger jag inte att dom utvecklades som mest hos oss, men dom har haft en bra utvecklingskurva.
– Sedan finns det väl all anledning att fundera kring, men det få andra ägna sig åt, om det kunde varit ännu bättre.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”FICK HÖRA FRÅN VD:n PÅ KÄRNKRAFTVERKET ATT MAN INTE FICK SÄGA SÅ”

Söderström ser också en storhet i hur klubben IK Oskarshamn jobbar med små medel.
– Med dom resurserna och förutsättningarna som Oskarshamn har så tycker jag att man gör det utomordentligt bra ändå. Vi ska komma ihåg att ekonomiskt har vi minskat när det gäller spelartruppen under i stort sett varje år. Budgeten var lägre den här säsongen än då jag kom till klubben. Samtidigt har kravbilden från dom som är runt Oskarshamn ökat.

Varför har Oskarshamn tvingats till att sänka sin spelarbudget?
– Det handlar om pengar in. I dag bor det 28 000, tror jag att det är, i Oskarshamns kommun och det ligger lite isolerat. När jag flyttade till Oskarshamn trodde jag att det låg mitt i smeten, men jag upptäckte ganska snabbt att det är långt till allt. Jag har sagt det någon gång, vilket jag fick skäll för då, att det kanske är därför som det ligger ett kärnkraftverk just där. Då fick jag höra från vd:n på kärnkraftverket att jag inte fick säga så, säger Söderström med ett leende och givetvis med glimten i ögat.
– Här måste man ta nästa kliv i min värld. Ska du leverera resultat så måste du ha en stark organisation. Det kommer som nummer ett.
– Det sportsliga vi gjort i Oskarshamn, vilket jag är tillfreds med är att under min första säsong när vi mötte Malmö borta var vi tre ledare. Det var jag, Micke Larsson, som var assisterande tränare, och Anders Sjöberg, som var materialare. Jag minns att han var in i omklädningsrummet för att skenan hade gått av på en spelare skridsko. Då fick (David) Rodman, vår slovenske spelare, en puck i ansiktet. Då fick Micke gå in med honom också. Jag stod själv kvar där och skrek på domaren. Då var det en av spelarna som sa ”Tyst nu så du inte åker av, för då är vi själva”.
– Så såg staben ut, men den här säsongen har vi tre tränare, flera materialare, läkare och sjukgymnaster gånger två. Mycket av den sportsliga organisationen har vuxit och givetvis då även kostat lite mer pengar. Där har klubben gjort en investering, men tittar man på spelartruppen så har den legat ungefär på den samma. Då blir det att man någonstans får hoppas på resultat. Du kan aldrig begära eller förvänta dig att vi ska vara ett givet topplag för det går inte att trolla med knäna.
– Sett över sex säsonger tycker jag att det är modigt av klubben att behålla mig och jag tycker att det har vågat av mig att vara kvar.

Utveckla gärna det?
– Jag har inte varit feg, för då tror en del att man är bekväm och gör det enkelt för sig. Jag har levt under samma press som alla andra tränare, men jag har tillsammans med klubben hanterat det på ett annat sätt. Det har varit lärorikt för mig och något jag kan rekommendera andra klubbar.
– Klubbarna skulle behöva ta in en annan tidsaspekt i verksamheten. Det går inte att bygga under en eller två säsonger. Konsekvensen av att ständigt knuffa in nya människor blir att du inte får en prägel på det.
– Nu kommer det säkert bli minst lika bra utan mig i Oskarshamn. Jag är inte ett dugg orolig för klubbens fortsatta satsningar, men det blir ändå något annat med en ny sheriff.

Du säger att Oskarshamn ligger lite isolerat, vilka problem har det inneburit då det gäller att få dit spelare?
– Det kanske låter lite hårt när jag säger isolerat för Oskarshamn är en väldigt fin stad och det bor väldigt varma människor där. Men det ligger lite långt bort. Dessutom har vi aldrig varit kända för att betala särskilt bra.
– En hockeyspelare i dag är noga med sig själv och sin framtid, med all rätt. Tittar man då på att bo på lite olika ställen, du kan spela i Pantern och bo i Malmö samtidigt som du har en ingång bakvägen till Redhawks eller cykla till Köpenhamn och ta en kall öl, du kan bo i Stockholm men spela i Almtuna, Västerås, AIK eller Södertälje men den möjligheten har inte Oskarshamn.
– Däremot finns förutsättningar på ett socialt plan med en fin stad och bra hall. Jag tycker också att vi har hittat en nivå på hur vi ska leva och träna där. Jag tror faktiskt att en del spelare gjort fel som har valt bort Oskarshamn.

Hur har privatlivet fungerat efter en så pass lång tid i samma klubb och stad?
– Jag blev ganska omgående en offentlig person där, vilket ytterst är mitt eget fel. Det är för att jag är en sådan personlighet som tycker om att ha kontakt med människor och har aldrig gömt mig.
– Jag har fått, vilket jag märkt nu när jag inte ska vara kvar, en fantastisk massa kärlek. Det är så att man tänker att det är ens egen begravning och det är först då man öppnar upp stora hjärtat och verkligen berättar vad man tycker.
– Jag har också lärt mig att lika lite som när folk hyllar mig och det är en krönika som är till min fördel, lika lite ska jag ta åt mig när folk tycker att jag borde väck. Det har funnits sådana perioder då det från alla möjliga håll funnits kritik. Det hör till jobbet och något jag har betalt för att hantera. Det är inget snyftande i det men jag kan förstå att det finns tränare som också mår dåligt. Jag läste på hockeysverige.se bland annat om Tommy Jonsson. Jag kan sympatisera och lida med en motståndartränare när publiken buar och han ska gå upp på presskonferensen efter matchen där media står med sina slipade knivar. Jag kan förstå vad dom går igenom och det finns ställen som förmodligen är ohyggligt mycket tuffare än i Oskarshamn. Det finns ett engagemang och intresse där, men kanske inte lika kulturellt som exempelvis här i Leksand. Här får till och med jag skit fast jag inte har med klubben att göra. När jag gick hem då Leksand låg under med 4-1 mot Mora kom folk ikapp mig och frågade vad fan Leksand sysslade med ett tonläge som att det skulle vara mitt fel. Nu skrattade jag bara till och sa att det kunde han i alla fall inte lägga på mig.

Foto: Bildbyrån/Marcus Ericsson

”HON VILLE VISA SIN KÄRLEK GENOM ATT BAKA TILL MIG”

Det har också funnit tillfällen då fansen i Oskarshamn gärna velat se Fredrik Söderströms huvud på ett fat.
– Det har hänt, men jag har egentligen aldrig varit utsatt för otrevligheter. Jag har fått lite olustiga mejl och någon kommentar här och var, men det har varit hanterbart. Det handlar nog om att jag möter dom på deras villkor. Jag har aldrig gömt mig eller åkt därifrån utan i stället haft en närvaro som varit hundraprocentig eftersom jag inte har ett boende någon annanstans utan det är jag som face:at folk på mataffären eller Systembolaget.
– Det var en som sa åt mig en gång då jag var på systemet för att köpa en flaska vin ”Det är två som inte borde vara här och det är du och Håkan Juholt”, skrattar Söderström.
– Folk kan ta till sådant, men tvärtom så har jag varit med om att det på dörren hängt en påse nybakade frallor och en annan gång fick jag samma sak i min brevlåda. Då är man ju så bisarr att första tanken blev ”vad är det i dom här?” Nu har det kommit fram vem det var ifrån. Det ena är en äldre kvinna som tyckte att hon ville visa sin kärlek genom att baka till mig så jag kan inte säga att jag har lidit av det.
– Jag ska också säga att det är stunderna när det ställts på sin spets som det har varit mest utvecklande för mig i Oskarshamn. Märkligt nog är jävligheter något jag går igång på, när det känns att jag behövs. Ett lag som det bara rullar på för kan man som tränare, nu talar jag för mig själv, känna sig överflödig. Man tänker tanken att dom skulle klara sig precis lika bra utan mig eftersom dom har skickligheten och kunnandet.

När behövs du som mest menar du?
– När vi förlorar och vi behöver plocka tio av tolv poäng för att gå till playoff eller vidare till ett kval. Sådant triggar mig, att tillsammans med kollegor fundera hur vi ska göra nu, vad är det som krävs och vad kan vi vända på för stenar?

Fredrik Söderström plockar fram ett av många minnen från åren i Oskarshamn som har koppling till just den biten.
– Vi förlorade Timrå borta en torsdagskväll med 6-0. Vi hade Gasper Kroselj i mål. Han hade varit skadad så jag frågade honom på morgonvärmningen om han var redo ”Yes, coach, no goals today” Det tog tio sekunder sedan gjorde Timrå 1-0. Efter ett par minuter var han ute bakom mål, 2-0.
– Då hade vi lånat in Andreas Andersson, han som nu är i Växjö som målvaktstränare. Vi frågade om han kunde hänga under vår norrlandstripp? ”Ja, för fan”. Han var i min ålder och stod och hängde på båsdörren. Jag frågade om han redo att hoppa in ”Ja, för fan vad kul”. Den första pucken som kom var en icingpuck som han gick ut på. Då fick jag gå in och berätta att det var ny icingregel för han har inte spelat svensk hockey på många år.
– Vi förlorade 6-0, men den helgen hade vi ledigt och vi låg sist. Då var det en fjärdedel kvar av serien. På fredagen kallade jag hem Lukas Eriksson och Victor Svensson som var assisterande lagkaptener. Daniel Ljungkvist bodde i Vetlanda och hade ingen möjlighet att vara med. Jag ville sätta mig med dom här killarna för att ”facea” problematiken, är det jag som är problemet så måste ni bort med mig. När vi satt vid mitt köksbord och fika ringde min telefon. Det var Madhawk och kanske ni. I alla fall var det flera medier om vart annat. Då frågade jag Victor Svensson om det hade hänt någonting. Då tog han upp telefonen och började titta lite. Sedan säger han att tydligen ville supportrarna ha bort mig. Då hade våra supportrar gått ut med ett pressmeddelande samtidigt som det just den dagen inte hade hänt något annat av intresse så det där kom upp på Aftonbladet och dom här större medierna. Där sa supportrarna på något vackert sätt att jag varit bra för Oskarshamn men inte längre.

Hur hanterade du det här?
– Jag fick använda hela den helgen åt att bemöta och hantera det där. På måndag tog vi en sittning med var och en av spelarna. Jag tror att vi började halv åtta på morgonen och var klara halv åtta på kvällen. Antingen är ni med oss eller så är ni emot oss. Vad kan vi göra bättre och det här ska du göra.
– Vi klarade oss med ganska god marginal från något kval och nosade till och med på playoff. Att jag förklarar den här situationen är för att den var så pass berikande för mig. Är du i skiten kan du välja att skylla på någon eller be någon slanta upp för en massa nyförvärv. Men i stället offrade vi Rodman som vi visste hade börjat förhandla med någon utländsk klubb. Han fick gå. Efter det fick vi dom andra killarna att göra jobbet.
– Det där är en del som man kan tycka var tufft, så var det också, men det var även förbannat lärorikt. Förra säsongen var den bästa i klubbens historia. Vi slutade trea i grundserien och var med ett tag i kvalet. Klart att den resan var häftig, men jag behövde inte jobba lika hårt.

Vad ser du som höjdpunkten under tiden i Oskarshamn?
– Förra säsongen, då vi kom trea var en fin säsong…

Det var då ni inledde med tre raka förluster?
– I premiären hade vi förlorat mot AIK borta, ledde 2-0 och förlorade 3-2. Sundsvall hemma som vi bara skulle köra över. Vi förlorade med 6-3 trots att vi ledde med 3-1. Efter det åker vi upp till Mora. Det står 5-1 efter två perioder. I andra pausen skulle jag kolla klockan på telefonen. Jag hade den i jackan och ville se tiden för att inte missa när dom här 18 minuterna gått.
– Då såg jag notiser från Twitter och SMS. Det var sådana hemskheter… Jag lade ifrån mig telefonen och sa till Alexander Johansson, som jag jobbade med då, att det här skulle inte jag titta på förrän vi kommer hem från dalaresan. Det var efter den pausen jag inte var ute på Twitter under hela den säsongen.

Efter Moramatchen väntade ett möte med Leksand i Tegera Arena.
– Vi tränade på fredagen. Då var Lukas Eriksson där och titta på oss och han hade sagt att det inte var läge att möta Oskarshamn efter tre raka torskar. På kvällen åkte spelarna till Rättvik för att bowla och käka hamburgare. Jag släpade hem hela ledarstaben till mina föräldrar. Morsan (Kerstin) hade fixat ost och kex medan farsan (Dan) berättade gamla rövarhistorier så materialarna aldrig ville gå hem. Jag minns att jag sa att det här kunde vara sista natten med gänget för så kändes det.
– Tre raka förluster och nu skulle vi möta Leksand som skulle vara så himmelskt bra. Sedan parkerade vi bussen i mittzonen. Vi har aldrig spelat så defensivt någonsin och vann med 3-1. Just den matchen hade så många aspekter så jag minns den på speciellt sätt.
– Vi har även haft många härliga hemmamatcher. Smålänningarna är funtade så att är det fredagskväll, Malmö tyckte man om att slå, och folket hade fått sig en pilsner och var det ett jäkla liv i hallen.

Fredrik Söderström lyfter även fram en del spelare som speciella möten under sin tid i Oskarshamn.
– Sam Lofquist, backen som verkligen var en youtube-värvning. Han lade en fräck straff då han spelade i något USA-lag och som ligger på Youtube. Det var så han kom till oss…

Okej?
– (Skratt) Ja, visst. Det var Niklas Granberg, agenten uppe i Umeå som hade tipsat oss. Jag vet att jag sa till Roger (Jönsson, sportchef): ”Vet vi inget mer?” Jag hämtade honom på flyget i Kalmar. Det här var i oktober och det var en tidig snöstorm. Ut kommer en blond kille i t-shirt. Jag sa att han får ta på sig jackan, men han hade ingen med sig. Då kom han från Texas där det var 33 grader varmt. Från ingenstans blev han en fantastisk injektion för oss samtidigt som han på alla sätt var en fascinerande person och som i dag spelar i KHL.
– Greg Squires kom och han har gjort avtryck i svensk hockey. Nu ska vi inte ta i så vi spricker, men han var duktig.
– Linus Hultström hade vi i två omgångar och som fick gå hand i hand med Daniel Ljungkvist. Just en spelare som Ljungqvist har varit fantastisk. Fick vi in en ung lovande spelare så satte vi honom med Ljungqvist för då visste vi att det skulle bli bra.
– Vi hade även Stefan Öhman under mina två första säsonger och som då kom från finska ligan. Där har Roger (Jönsson) varit duktig att ta rätt spelare. Jag vill berömma honom. Vi har haft många importer och det har vi haft av det enkla skälet att man får mer för pengarna. En spelare som varit i SHL vet sitt värde jämfört med en utländsk spelare som blir kvar en kortare tid. Sedan är jag plågsamt medveten om riskerna med det också eftersom dom har en annorlunda attityd, men för oss har det varit bra. Vi har mått förbaskat bra av utländska spelare. Jag tror att olika är bra och på dom här kulturella skillnaderna. Dom kommer in och ser sig själva som störst, bäst och vackrast. Då ställs allt på sin spets. Vi har haft finnar, danskar, slovener och spelare från alla möjliga länder. Det där har varit bra och jag tror på det. Det har varit en insikt även på ett personligt plan för jag anser att människor får vara som dom är, se ut som dom vill och tro på det dom vill, avslutar Fredrik Söderström.

Uffe Bodin/Ronnie Rönnkvist