De olika sidorna av ’14-lag-i-Elitserien’-myntet

Debatten går het kring det här med att utöka Elitserien till 14 lag. Många, inklusive jag själv, anser att det finns tillräckligt med lag och framförallt spelare för att det ska gå att göra en sådan utökning utan att det skulle innebära en överdrivet stor sportslig skillnad. För Elitserien.

En faktor som faller lite grann i glömska är hur det påverkar HockeyAllsvenskan och det är en faktor man nog ska akta sig för att nonchalera.

Jag ska inte påstå att jag har suttit och noga utvärderat läget, men det är ganska givet a faktumet att Sverige sitter på det som mest troligt är Europas bästa andraliga är en del av att utvecklingen av svensk hockey senaste åren varit så bra som den varit.

Visst är det möjligt att HockeyAllsvenskan skulle kunna hålla en fortsatt bra standard ändå. Men vi snackar om att 50-talet spelare extra som ska in i Elitserien, som potentiellt hade varit allsvenska spelare annars.
Det innebär i snitt att över tre toppar per klubb försvinner i kvalitet. Det är en del och gör oundvikligen ligan svagare. Hur mycket har jag ingen aning om.

En annan faktor att räkna in är vad som skulle hända om låt säga Djurgården och Malmö råkade bli klubbarna som försvann upp i Elitserien?
Skulle en liga med 50 extra spelare uppåt i systemet och som ”bara” hade kvar säg Södertälje, Västerås och möjligen Timrå, Rögle och Björklöven som sina största klubbar verkligen vara tillräckligt för att generera i speciellt stort intresse gällande TV-avtal och dylikt?

Jag vet inte jag. Och vi ska ha klart för oss att HockeyAllsvenskan har jobbat stenhårt under de senaste åren för att nå en hög status.

Risken är stor för en kraftigt försämrad liga och därmed en kraftigt försämrad produkt att sälja och därmed ytterligare nivåsänkning och med det kommer sämre möjligheter att utvecklas för spelarna.

I Sverige är det ingen direkt skam att behöva åka och spela i andraligan överhuvudtaget. I exempelvis Finland är det få som vill sätta sin fot där. De finska spelare som varit i högstaligan och hamnar i ett läge där man känner att man nog tvingas ner en nivå drar betydligt hellre till Sverige och lirar division 1-hockey, till och med, hellre än att spela i finska andraligan.

Utländska spelare har man knappt i ligan alls.

I Finland utökade man inte sin högstaliga för att bredden var så stark. Man gjorde det av egentligen motsatt anledning. Att bredden var för dålig.

När man utökade till 13 lag med Kärpät 2000 hade klubben krossat sig igenom andraligan tre år i rad.
Säsongen 98/99 förlorade man bara en av 48 matcher i ligan – för att sedan snubbla sig bort från uppflyttning mot ett Kari Eloranta-tränat defensivspelande Pelicans, som hade Magnus Axelsson och Michael Johansson i laget.

Nånstans där och då beslutade man sig för att det inte var hållbart längre. Man skulle utöka ligan just i syfte att Kärpät skulle få gå upp säsongen senare och det gjorde man. Då förlorade man tre av 48 matcher i ligan. Vann 42 matcher på ordinarie tid.

00/01 gjorde Kärpät sin comebacksäsong i FM-ligan och tog sig till semifinal. Tredje säsongen var man i final. 2004 vann man mästerskapet första gången. Man vann sedan även 2005, 2007 och 2008 och var i final 2009.

Svårt att protestera mot att det var rätt att se till att ge Kärpät en gräddfil att få ta sig upp, va?

Klubben påminner väldigt mycket om Skellefteå på det sättet. En svartgul klubb i norra delen av landet som var väck från högstaligan under många år och hårdsatsade för att ta sig upp men som ofta snubblade på målsnöret när det väl gällde – för att sedan när man väl kom upp bara jävla köra.

Kärpät hade förvisso fyra guld och två finalförluster på sina åtta första säsonger medan Skellefteå ”bara” haft ett guld och två finalförluster på sina sju första år. Men likheterna är ganska slående.

2005 utökade FM-ligan till de 14 lag man har idag. Då var det Kalpa som man ville ha upp till den liga som just då dessutom var stängd. Klubben gick i typ konkurs 1999 när man åkte ur högstaligan och fick starta om i tredjeligan och byggde upp en stark ekonomi och blev sedan mästare i andraligan två år i rad innan ligan utökades och man fick chansen där.

Även Kalpa har, efter att ha varit ligans strykpåse de första säsongerna, lyckats etablera sig ganska snabbt som ett ledande lag. 11/12 vann man exempelvis grundserien, för att sedan åka ut mot ett socialslutspelslag direkt i kvarten.

Summan av det hela är med andra ord att i Finland har utökningen av högstaligan varit en skörd av att enstaka lag underifrån varit för bra för den nivån och man har plockat ut det och flyttat upp det för att det inte direkt gynnar någon att ha ett lag som är dominanta i en andraliga år efter år och alltid snubblar bort sig i kvalet.

Historiken för båda de ”tvångsuppflyttade” lagen visar ju dessutom att får de bara lite tid så kan de bli en maktfaktor även på den högre nivån.

I Sverige skulle en utökning av högstaligan ske på andra grunder. Att andraligan är så stark att det finns utrymme att plocka ut två lag och slänga upp men att det ändå skulle bli en hård kamp om just vilka två lag det skulle röra sig om.

Frågan som svensk hockey måste ställa sig är bara om en utökning med två lag har potentialen att innebära att den svenska andraligan blir som den finska var tidigare. Att vi får några enstaka lag som är i en egen klass för sig år efter år och egentligen för bra för att spela där, men kanske inte bra nog att när det kommer till kvalnerverna.

Det är mer att tänka på än man tror. Sällan något ”men det är ju bara att…”

Och då kanske en del tänker att man borde givetvis köra med direktuppflyttning/direktnedflyttning, men det är ett fotbollssystem som inte bör appliceras på hockeyn.

För vad händer med exempelvis ett AIK som är avsågade och redan klara för nedflyttning i januari? Jo, varenda spelare i klubben hyrs ut till andra elitserielag, allsvenska lag som ska ta klivet upp och kanske till och med lag i ettan och laget spelar av de sista 12-15 omgångarna med J18-laget och skapar en pinsam avslutning av säsongen.

Samma sak med en klubb som säkrat ligaseger och avancemang från HockeyAllsvenskan. Vad stoppar dem från att tjäna/spara en hel drös med pengar på att låna ut sina spelare till lag som behöver dem bättre?

Bara att riskerna för sådan parodi existerar gör att det i min bok är uteslutet, så vida man inte har övergångsstopp redan efter halva grundseriesäsongen eller så.

Text: Robert Pettersson