Anrika Timrå på väg att gå i graven: ”Det gör ont”

Det är knappast någon hemlighet att Timrå är på väg att gå i graven. I en öppenhjärtig intervju med hockeysverige.se berättar klubbdirektören Lars Nolander om den tuffa sitsen och att laget kanske kan spela färdigt säsongen även om man går i konkurs.
– Det vore bedrövligt om vi inte får avsluta alla serier, säger Nolander.

Bert-Ola Nordlander. Foto: Arkiv

Det hörs inte längre några direkt optimistiska tongångar då det gäller att anrika Timrå IK:s, som fostrat spelare som Mats Näslund, Lennart ”Lill-Strimma” Svedberg, Bert-Ola Nordlander och Inge Hammarström (De tre sistnämnda då klubben fortfarande hette Wifsta/Östrand), överlevnad på grund av dålig ekonomi. Alltså ytterligare en i raden av klubbar där man på ett eller annat sätt inte har kunnat styra upp den ekonomiska delen i verksamheten på ett positivt sätt.

Nu talar man om att fredag kommande vecka är den dag då Timrå måste ha fått in 25 miljoner kronor via försäljningen av E.ON Arena för att man ska kunna fortsätta bedriva sin verksamhet.

Klubbdirektör i Timrå är Lars Nolander. Han, övriga som jobbar med marknadsfrågor och styrelsen har bråda dagar, men sent på lördagskvällen fick hockeysverige.se en lång pratstund med Nolander om hur läget är i Timrå och hur den här situationen har uppstått.
– Timrå mår under den hårda press som vi har på oss inte bra. Vi har varit utsatta och i pressat läge ganska länge, men nu börjar snaran att dras åt. Dessutom kom ju det här i fredags…

Berätta vad som hände i fredags.
– Vi har jobbat enormt hårt för att skapa en lösning som skulle hjälpa oss både kortsiktigt och långsiktigt. Kortsiktigt, att vi skulle förbättra likviditeten genom pengar som skulle komma in utifrån. Pengar som inte kommer in om det inte blir en långsiktig lösning också.
– Den långsiktiga lösningen är att banken är med och skriver ner på sin fordran och att kommunen eller någon extern förvärvar arenan så att föreningen kan få en stabil framtid. Då skulle alla dom här pusselbitarna falla på plats. Då skulle Timrå absolut kunna leva vidare och ha en stabil men tuff vardag framöver.

Vad har banken och kommunen sagt med tanke på läget som uppstod i fredags?
– Kommunen har kategoriskt efter sommaren gått ut och sagt att man inte ska köpa arenan. Kring jul och nyår, då jag höll på som värst med det här, fick jag dom att tillslut komma till förhandlingsbordet. Då fick vi ett litet okej på att man kan tänka sig att köpa arenan om banken kunde tänka sig att skriva ner sin fordran lite.
– Vi pratade om nivån på köpet, 16 miljoner kronor, och vi förklarade att den nivån inte kommer att räcka för att vi då kommer att gå i konkurs på grund av vår balansräkning inte kommer att gå ihop då. Vi måste visa ett positivt resultat för att få elitlicens.
– Efter trettonhelgen kom dråpbeskedet från kommunen. Vi höjer inte budet utan säger däremot helt nej till att förvärva arenan. Då körde vi naturligtvis igång plan B. Den gick ut på att vi får sälja arenan till en extern part. Vi fick fart på Fastighetsbolaget Tvättbjörnen i Sundsvall. Vi jobbade stenhårt söndag till torsdag med det. Skulle en extern förvärva arenan så vill dom också ha ett långsiktigt avtal med kommunen så man vet att dom säkrar och hyr istiderna som man oftast gör som kommun, alltså på samma sätt som man hyr av oss idag.
– Dom förhandlingarna var inte jag så inblandad i, men jag fick information hela tiden om hur det gick. Jag förstod att fastighetsbolaget och kommunen var ganska långt ifrån varandra, man kom inte ens nära varandra.

Lennart Svedberg. Foto: Arkiv

– I fredags, när man förhandlade som mest, kom det plötsligt en kovändning då kommunen sa att man skulle skicka ut ett pressmeddelande om fem minuter. Där skulle det stå att det fanns en politisk enighet att förvärva arenan till 15 miljoner kronor för att trygga ungdomsverksamheten. Jag blev alldeles tyst först och sedan sa jag: ”Det är samma sak som att vi går i konkurs. Det vet ni om eftersom vi tackat nej till 16 miljoner tidigare. Då kan vi inte tacka ja till 15 miljoner nu.”
– Då tycker man från kommunens håll att resterande tio miljoner får vi lösa med bank och näringsliv. Det här gjorde att det blev en riktigt mörk fredag.

Vad kan ni då göra i nuläget för att knyta ihop det här?
– Det vi gör nu är att ta nya tag igen. Nu är det bråttom eftersom vi inte har många dagar på oss. Vi har ett styrelsemöte i morgon (läs: i dag). Utifrån vad styrelsen bestämmer får jag lyssna på vad dom vill att jag ska göra. Sedan kommer jag köra det till sista ordet är sagt i det här.
– I min värld handlar det om att endera måste priset upp från 15 miljoner eller så måste banken gå till mötes ännu mer, alternativt att näringslivet måste hjälpa oss ytterligare. Det är dom här tre parterna som måste samspela.

Vad har näringslivet gett för signaler?
– Efter dråpslaget i fredags vet jag inte. Jag har inte haft någon kontakt eftersom jag själv inte varit riktigt kontaktbar senaste dygnet.
– Banken har jag pratat med och det är klart att dom är bekymrade över hur kommunen tänker och att dom kommer med det här förslaget.
– Samma sak är det med Stig Svedberg på Tvättbjörnen, han förstår inte heller vad som händer. Det känns som att kommunen har valt att hålla honom utanför det här.

Äger ni inte rätten att sälja arenan till vem eller vilka ni vill?
– Vi skulle kunna sälja till vem som helst, men det är så här att den som kommer att bli ägare av arenan kommer att få ärva en driftskostnad som vi i föreningen i dag inte klarar av att bära. I Hockeyallsvenskan klarar man inte det.
– Den här arenan kan man äga och driva när man är i högstaligan, SHL. Är man i Hockeyallsvenskan finns det ingen ekonomisk styrka och möjlighet att bära den. Som alla andra lag i Hockeyallsvenskan så måste vi komma till att hyra tider i hallen.
– Vi har fem miljoner högre kostnader när vi äger hallen mot om vi skulle hyra tider där. Dom fem miljonerna är helt avgörande för Timrå IK:s framtid.

Inge Hammarström. Foto: Arkiv

Vad skulle en konkurs innebära för ungdomsverksamheten i Timrå IK?
– Vad det gäller ungdomshockeyn kommer det säkert bli att, om det tragiska händer, man startar om i en ny förening med nytt namn. Ungdomslagen kommer att kunna köra vidare där, hoppas jag och håller tummarna för. Jag har kollat upp det naturligtvis.
– När det gäller juniorlagen, hockeygymnasium och A-lag försvinner dom samma dag som konkursförvaltaren skulle säga att vi inte får köra längre. Det kan vara så att om det blir konkurs och konkursförvaltaren kommer in säger att det går att driva det här säsongen ut. Det handlar helt om dom anser att vi har ekonomiska möjligheterna med dom intäkter vi har att driva det framåt. Då kanske vi kan få köra serien ut. Det är vad vi sportsligt sett har tyckt varit för bedrövligt om vi inte kan få avsluta alla serier. Det ställer till ett elände för andra lag och givetvis är det jättejobbigt att bära det på samvetet också.

Vad händer med hockeygymnasiet om Timrå går i konkurs menar du?
– Om inte vi har något A-lag då dör vårt hockeygymnasium direkt. Det låter drastiskt, men det är så när junior- och A-laget kommer att försvinna.

Lars, den här dåliga ekonomin har ju uppstått någonstans. Kan du sammanfatta den resan på ett enkelt sätt?
– Om vi tittar tillbaka så hade Timrå väldigt fina år från år 2000 fram till år 2005 eller 2006. Även 2007 var nog hyfsat. Från 2008 och framåt i elitserien dök intäkterna kraftigt för klubben. Jag jobbade inte här då, men jag har varit ideellt arbetande här sedan 1980 så jag är ganska uppdaterad på vad som har hänt.
– När krisen slog till i världen och intäkterna dök kraftigt så slog det väldigt hårt både på reklam- och publikintäkter för Timrå. Samtidigt, jag förstår dom som var ansvariga då, hade vi varit i kvarts- och semifinal åren innan och hade nu målet att vi skulle upp i en final. Jag förstår tanken och målet. Därför blev säsongerna 2009, 2010 och 2011 alldeles för dyra. Det var för alldeles för dyra spelarlöner och organisationen var fortfarande på samma nivå som när det gick bra.
– Sedan började det sportsliga att gå emot och vi började hamna i botten av serierna. Vi gjorde lite panikartade värvningar som kostade dyra pengar. När jag kom in 2012 var vi i kvalserien och klarade den. Vi visste att, samma kväll som vi hade roligt, ekonomin är så otroligt hårt ansatt att vi inte visste om vi skulle klara av att spela kommande säsong trots att vi hade kvalat oss kvar.
– Vi lyckades skapa ekonomi i kassan genom kortsiktiga lösningar för att gå in i nästa säsong. Vi skar bort enorma kostnader, 15 miljoner på en säsong. I organisationen försvann det personer samtidigt som vi skapade ett lag i elitserien med dom klart lägsta lönekostnaderna. Vi var med skapligt i serien men hamnade där nere igen och sedan i kvalserien. I kvalserien var vi för dåliga och ramlade ur.
– Vi visste med dom här gamla skulderna, det var alltså inga skulder som uppstått den säsongen, som låg kvar och belastade oss stenhårt som gjorde att vi alltid hade minus i kassan. När vi ramlade ur förstod vi att det här aldrig kommer att gå. Vi begärde rekonstruktion. Den genomfördes och rekonstruktionen städade upp dom gamla skulderna kan man säga. Vi fick bort leverantörsskulder och skatteskulder.

Mats Näslund. Foto: Arkiv

Man kan då tro att Timrå IK borde varit på grön kvist, men icke.
– För att kunna genomföra en rekonstruktion drar man på sig mer långsiktiga lån. I vårt fall måste vi skaffa nya banklån under tiden rekonstruktionen pågick för att kunna betala 25 procent av ackordet. Det innebar att vi skapade långsiktiga lån som föreningen egentligen skulle kunna klara.
– Det som vi visste redan då var att äga arenan, tillhöra Hockeyallsvenskan och genomgå en rekonstruktion kommer att holka ur vår kassa. Det var också precis det som hände förra säsongen och vi hade ett stort minus i kassan när den här säsongen började.
– Förra säsongen dök naturligtvis intäkter väldigt mycket. Jämfört med när vi spelade i elitserien så halverade vi omsättningen över en natt kan man säga. Den här säsongen har vi sänkt intäkterna ytterligare. Det har varit ännu svårare med reklam, biljettförsäljning och årskort. Det här har gjort att kassan aldrig tagit ikapp sig. Man kan säga att vi hela tiden skjuter problematiken framför oss.
– Det här såg vi såklart redan då förra säsongen var slut och det var också därför som vi började diskussionen om att vi måste avyttra arenan eftersom den är vår enskilt största kostnad. Men det har, precis som jag sa i början av vårt samtal, hela hösten har varit kategoriskt nej från kommunen.

Hade det varit någon skillnad om ni hade varit kvar i SHL?
– Ja, det hade det varit naturligtvis. Om vi ska spekulera i det, nu har jag inte ens tänkt den tanken tidigare, om vi skulle varit kvar och med det haft en dubbel så hög omsättning med hjälp av ligabidrag, högre biljettintäkter och så vidare och att vi skulle köra med den här snåla varianten så är svaret ja. Det ska folket veta att Timrå IK har dragit ner på precis allt för att överhuvudtaget kunna fortsätta existera.

Lars Nolander är uppväxt i Timrå kommun och började som ungdomsledare i klubben 1979. Han har med andra ord sett vad Timrå IK betytt för Timrå kommun under alla år.
– Den har betytt enormt mycket. Vi brukar raljera, men det är sant det vi säger, och säga att det är ingen som hade vetat vart Timrå ligger om det inte varit för hockeyn. Det är också därför det gör så ont om vi inte kan rädda det här eftersom hockeyn betyder så otroligt mycket för den här orten.

Klarar ni det här?
– Jag kommer inte att ge mig. Jag börjar bli lite tjatig eftersom jag säger det hela tiden, men jag kommer inte att ge mig!