AIK-förvärvets krokiga resa mot toppen: ”Funderade på om jag skulle fortsätta”

Han fick aldrig chansen i J20 SuperElit och hade aldrig spelat högre upp än i Division 2 i Sverige inför den gångna säsongen. Med hårt jobb har Linus Lundin nu visat att man kan lyckas – även om man måste ta en lång och krokig väg mot toppen.
– Ett tag funderade jag på om jag skulle fortsätta, säger AIK:s nya målvakt.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
AIK har valt att satsa på en spännande målvakt vid sidan av Robin Rahm nästa säsong. Det handlar om Linus Lundin, 23, från Huddinge. Han har tagit en brokig väg till Hockeyallsvenskan. För bara två säsonger sedan spelade han Division 2-hockey med Flemingsberg, men förra säsongen var han en av kvalhjältarna när Västervik gick upp i Hockeyallsvenskan. Nu är hans brokiga resa mycket längre än så.

Hockeysverige.se reste ut till Ulriksdals IP (Ritorp) för att låta Lundin själv berätta om sin karriär och sina tankar inför spel med AIK i Hockeyallsvenskan.
– Jag började spela i Huddinge och spelade där tills jag var tio-tolv år. Efter det gick jag vidare till Haninge. Landade där under två säsonger. Där tyckte jag att det var riktigt bra och jag hade extremt kul samtidigt som det var bra med ett miljöombyte för mig, säger Linus Lundin när hockeysverige.se träffar honom i korridorerna på Ritorp under Goaliemania samtidigt som Västeråsmålvakten Marcus Dahlbom går förbi och morsar på oss.
Lundin fortsätter:
– Även i Flemingsberg var det väldigt kul. Efter det gick jag vidare till Stocksund (SDE Hockey). Efter den säsongen var jag på tryout i Huddinges J20 men fick ingen tröja. Då blev det Trångsund istället. Där var det kanske inte så jätteseriöst. Det var ett roligt gäng och jag hade skitkul, men hockeymässigt var det kanske inte där jag ville vara just då.

Det blev bara en säsong i Trångsund innan han fick chansen att åka över till Springfield i USA för att spela i EJHL.
– Av en liten slump fick jag chansen att åka över till USA på en uppvisningsturnering. Det var en massa polare som skulle dit och då fick jag frågan om jag ville hänga med. Deras lag var fullt, men jag fick spela med ett lag från Florida. Efter det fick jag en förfrågan om jag ville spela där borta i en juniorliga.
– Det blev lite som en nystart när jag fick komma dit och köra. Det var tänkt att bli ett år men det slutade med tre och jag lärde mig extremt mycket både på och utanför isen där. Tanken var att jag skulle tillbaka dit bort men det sket sig i sista stund mellan mig och min förra agent. Allt blev uppskjutet hela tiden. Då blev det att jag hamnade i Division 2 igen, men nu i Flemingsberg. Det var verkligen inte den nivån som jag ville ligga på med tanke på vad jag hade gjort säsongen innan. Men jag hade inte så mycket val eftersom alla trupper redan var satta här hemma.

”DU SYNS MER I EN KVALSERIE”

Tredje säsongen i USA spelade Linus Lundin i CHL för St. Charles Chill. Då blev han uppkallad till Springfield i AHL som bland andra Anton Forsberg tillhörde.
– Han var inte där då utan det var (Mike) McKenna och (Jeremy) Smith. Jag fick spela två träningsmatcher med Springfield på försäsongen. Sedan blev jag även uppkallad kring jul då jag fick sitta på bänken i två matcher, vilket var väldigt coolt.

Foto: Bildbyrån

Det måste ha varit en stark kontrast att då komma hem och köra med Flemingsberg i Visättrahallen?
– Ja, verkligen. Jag hade kört is på försäsongen med Flemingsberg eftersom jag då fortfarande trodde att jag skulle åka tillbaka. Det blev att jag fick spela där i en och en halv månad. Det var antingen där jag fick spela eller ingenstans.
– Jag hade ringt runt till lite Division 1-klubbar i augusti när jag visste att det inte skulle bli något i USA. Efter det fick jag ett samtal i november av Hammarby. Då fick jag kliva upp till Division 1 i alla fall. En av målvakterna fick hjärnskakning, vilket inte var så kul i sig, men det var lite av vändpunkten för mig i och med att jag då fick chansen.
– Efter det kom jag ner till Vimmerby. Ny stad, nytt lag och så vidare. Det blir som en liten nytändning igen. Där gick det extremt bra för mig, framförallt i början men egentligen under hela säsongen. Däremot var det lite jobbigare för laget i Allettan. Sedan fick jag chansen att komma till Västervik inför kvalserien. Det var riktigt coolt att få vara med i en kvalserie och dessutom att få komma in och spela några matcher. Det var verkligen en enorm glädje då vi var klara.

Du spelade åtta matcher i kvalet, hur delaktig kände du dig i själva avancemanget till Hockeyallsvenskan?
– Det är svårt eftersom man känner att det är laget som har gjort det hårda jobbet under hela säsongen. Samtidigt jobbade jag på mitt håll lika hårt även om vi inte var i samma lag förrän i slutet av säsongen. Jag tycker i alla fall att jag var lite delaktig i och med att jag var med och spelade i några matcher.

Kände du att det blev lite av ett genombrott för dig i kvalet?
– Jo, eftersom jag tyckte att det gick bra där. Egentligen tyckte jag att det gick bra under hela säsongen, men samtidigt syns det lite mer i en kvalserie. Du får lite mer ögon på dig.

Hade du pratat med AIK redan innan kvalserien?
– Jag hade faktiskt inte lagt ner något fokus alls på nästa säsong då. Just där och då var det först och främst att vi skulle gå upp. Vad som skulle ske nästa säsong fick jag ta efter säsongen.

”BLEV EN NYSTART I USA”

Stefan Persson. Foto: Ronnie Rönnkvist

I mitten av april meddelade AIK att man hade värvat Linus Lundin till klubben.
– Jag fick reda på att AIK var intresserade några dagar efter att kvalserien var slut. Det var agenten som ringde. Jag pratade lite med Stefan (Persson) om upplägget och hur man kör här. Det kändes väldigt rätt redan från början.
– Sedan är det här hemmaplan. Jag har familjen här i Stockholm, så det var egentligen inte ett så svårt val.

Blev du överraskad när AIK hörde av sig?
– Att det skulle bli AIK var kanske ingenting som jag hade trott på i början av förra säsongen. Man har ju alltid ett mål som man strävar efter och försöker klättra i seriesystemet.
– Det är kul att det ändå går att ta sig framåt, även om man gått en krokig väg och inte varit med i SuperElit-lagen från början.

När du var i Trångsund runt 2010-11, var du någon gång på väg att sluta med hockeyn då?
– Efter den säsongen funderade jag lite på om jag skulle fortsätta. Jag gillar ju hockey och hade antagligen spelat men tonat ner hur seriös jag skulle vara i min satsning. Det var lite svårt att vara seriös när det fanns dom i laget som tyckte att det var roligare att bara åka runt och lattja. Nu var inte alla så eftersom det fanns några som ville spela lite högre upp. Samtidigt försökte jag göra det bästa jag kunde på träningar och matcher för att jag skulle utvecklas.
– Självklart var det lite tveksamt efter säsongen. Jag hade nyss fyllt 18 och jag hade just börjat springa på krogen och allt det där. Det där ramlade jag in i själv, vilket man inte ska ljuga om. Det blev att jag tappade lite fokus under den säsongen, men när jag fick åka över till USA och då jag fick förfrågan om att spela kvar där blev det en nystart och jag ville skapa sig ett namn där borta i stället.
– Jag fick även lite erbjudande om att gå på college där borta, men jag hade slarvat här hemma i skolan så det sket sig. Det blir ändå en liten boost när man får ett sådant erbjudande. Det betyder att jag har gjort någonting bra.

Vilka förväntningar har du på spel i AIK den här säsongen?
– Att fortsätta som jag har gjort och att utveckla mitt spel och bidra till laget. I dom matcherna man får gäller det att göra så bra jag kan och leverera lite poäng, att hjälpa laget helt enkelt.