Succémålvaktens krokiga resa: ”Jag sa upp mig från jobbet och levde på minimum”

Nu är han Leksands nyckelspelare i jakten på SHL. Men för bara några år sedan var verkligheten en helt annan. Då spelade Tex Williamson i division 2 och var nära att sluta med ishockeyn. I Pantern kom till slut det verkliga genombrottet.
– Jag har haft en väldigt krokig karriär, säger succémålvakten till hockeysverige.se.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)

Igår hade Leksand is-premiär i Weda Skog Arena (Gamla LRF-hallen) inför jublande fans. Under fredagen var det ånyo vardag för laget som kommande säsong ska spela i Hockeyallsvenskan. Stora delar av laget är intakt från förra säsongen även om laget har kryddat upp med en del nyförvärv. En av lagets nya och mest spännande spelare är målvaktslånet från Malmö, Tex Williamsson.

Efter en lång ock brokig karriär med spel både i etta och tvåan fick han förra säsongen sitt definitiva genombrott i Pantern. Han spelade 39 av lagets matcher i serien och hade en räddningsprocent på 93.48. På det var han trea i hela Hockeyallsvenskans målvaktsliga efter Tingsryds Niklas Rubin (93.87) och Andrew Engelage i Karlskoga (93.79).
– Förra säsongen var den som jag riktigt blommade ut och det var min bästa säsong hittills. Det var en lärorik säsong, men jag hade även väldigt roligt, säger Tex Williamsson när hockesverige.se träffar honom för en intervju efter Leksands fredagsträning.

Den långa och brokiga resan fram till spel i Pantern har gått via Växjö (J20), Åseda (Division 2), Limhamn (Division 2), Olofström (Division 1), Nybro (Division 1), Västervik (Division 1), Gislaved (Division 2), Nittorp (Division 1) och Tyringe (Division 1 och 2) innan han inför förra säsongen skrev på för Pantern. Givetvis har det funnits stunder under den här resan då han funderat på om han skulle fortsätta med hockeyn eller inte.
– Jag var nära att sluta innan jag drog till Pantern. Precis som du säger så har jag haft en väldigt krokig karriär. Det har varit några Division 2-klubbar och några i Division 1. Jag har försökt hitta någon klubb som velat ge mig förtroende.
– Sedan gick det väldigt bra mot slutet av säsongen i Tyringe och dom gav mig chansen, men det har varit väldigt tufft många gånger.

Vad var det som trots allt fick dig att haka på Pantern?
– Vid jul för två säsonger sedan flyttade jag hem och pendlade till Tyringe. Jag sa till mina föräldrar att jag kanske skulle lägga skridskorna på hyllan, men att jag fick se lite vad som hände efter säsongen.
– Som sagt var så flyttade jag hem, sa upp mig från jobbet och levde på minimum så visst var det tufft.

Har du någon gång blickat lite extra på Viktor Fasths resa som inte heller varit spikrak?
– Han var i Växjö när jag var yngre, så absolut. Men i första hand har jag alltid trott på mig själv, vilket är huvudsaken, och det är också vad som tagit mig dit jag är idag.

Kan du peka på vad som gör att du får det här genombrottet förra säsongen?
– Det är nog självförtroendet som jag fick. Det gick bra, jag fick fortsätta stå och även om jag hade en halvknackig match fick jag förtroende ändå. Dessutom, (Joakim) Tillgren, all ära till honom som vågat chansa med mig som har ett C.v som kanske inte ser så jättebra ut efter att ha varit i många konstiga klubbar.

Det måste ha varit en ganska stor omställning att komma från spel i Division 2 och Hockeyettan till Hockeyallsvenskan?
– Ja, verkligen. I Division 1 och 2 är hockeyn en extra sysselsättning för att man tycker det är roligt. Jag har alltid fortsatt för att jag verkligen vill något med min hockey, men det var inte riktigt samma kravbild och press på mig där.
– När du spelar i Hockeyallsvenskan är det så att ger du inte alltid allt på träningarna är det alltid någon som kommer och säger till dig. Så är det oftast inte i dom andra divisionerna. Nu är det verkligen ett jobb och du måste alltid ge allt och lite till när du är där.

Pantern var och är i en lite speciell situation i och med att laget näst intill agerade som en farmarklubb åt Malmö. I alla fall hade och har föreningarna en nära och bra relation till varandra. Men målet för spelarna i Pantern var inte enbart att få chansen i SHL med Malmö utan spelarna ville även se hur långt laget kunder räcka i jakten på en SHL-plats.
– Klart att målet har varit att komma så långt som möjligt med Pantern. Det som däremot sporrade oss spelare lite extra var att om vi gjorde det bra fanns även möjligheten där att komma till Malmö. Pantern var ändå familjen och det lag vi spelade för och skulle man få chansen i Malmö var det bara en bonus.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Efter succésäsongen i Panterna skrev Tex Williamsson på för Malmö inför den kommande säsongen, men då det stod klart att både Oscar Alsenfelt och Christopher Nihlstorp skulle bli kvar valde klubbens sportchef, Patrik Sylvegård, att låna ut Williamsson till Leksand och inte Pantern.
– Det var mycket strul. Tanken var att jag skulle vara en av två målvakter i Malmö. Sedan ville Oscar stanna och lite andra saker. Det var många faktorer som spelade in samtidigt som Pantern redan gjort klart med två andra målvakter (Jonatan Bjurö och Robin Jensen).
– Jag var hos några andra klubbar och kikade, men att komma hit var det som lockade mest. På ett sätt är jag glad att Pantern redan hade två målvakter så jag fick komma hit, säger nya leksandsmålvakten med ett leende.

Pratade du med Oscar Alsenfelt innan du tackade ja till Leksand?
– Ja, och både Oscar och Tillgren sa många goda ord om Leksand. Samtidigt vet alla vad Leksand är och står för och även om vi ska spela i samma division som Pantern så är det en helt annan logistik. Här är det som i en SHL-klubb.

Är du besviken över att du inte fick chansen i Malmö en här säsongen?
– Både ja och nej. Jag hade inte räknat med att det skulle gå så pass snabbt med allting och jag vill absolut inte missa den här chansen att få spela i Leksand. Just då, när jag fick redan på att det inte skulle bli Malmö, var jag besviken men nu idag så är jag inte det.

Har Malmö möjligheten att plocka hen dig under säsongen?
– Nej. Det som är lite skönt är jag kommer spela permanent här och tillhöra Leksand hela säsongen. Det känns bra och skönt att veta att jag inte är här för att sträva efter att komma tillbaka till Malmö den här säsongen utan att det är i Leksand som jag ska vara.

Hur ser du på den press som kommer vila på dina axlar och som kommer vara lite annorlunda jämfört med i Pantern?
– En sådan press har jag inte riktigt haft innan. Jag har nästan alltid slagit lite ur underläge. Det är kanske det som ska bli mest roligt och lärorikt, att få känna på lite press och flås i nacken. Jag ser det som en jättebra lärdom, säger Tex Williamsson samtidigt som Stanley Cup-finalisten Filip Forsberg åker förbi vid båset där vi sitter.

Har du knäckt Filip ännu då han har försökt sätta dit pucken bakom dig?
– Ja, några gånger, avslutar 26-åringen med ett skratt.