Rasism och psykisk ohälsa – Leksands back talar ut: ”Hade nära till tårarna”
Han var med om Timrås fantastiska resa till SHL, men bakom kulisserna mådde Hugo Enock riktigt dåligt. När han sedan flyttade till Kanada i somras brast allt. I en lång intervju med hockeysverige.se talar Leksands unge back ut om den psykiska ohälsa han brottats med – och hur han tack vare ett mellanspel i division 2 hamnat på fötter.
– Ska jag vara ärlig så var det tungt att gå upp ur sängen varje dag, berättar han om den jobbigaste tiden i fjol.
LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det har varit några rätt tuffa månader för backen Hugo Enock. Efter att ha varit med om att spela upp Timrå i SHL i fjol var tanken att han skulle spela för Brampton Beast i farmarligan ECHL den här säsongen. Men av det blev det inget. Bara en och en halv vecka bröt han kontraktet med klubben och återvände hem till Sverige. Där blev det lite överraskande spel i Filipstad i division två i fem matcher innan Leksand valde att ge honom en tryout. Sedan en knapp månad tillbaka har han representerat klubben i Hockeyallsvenskan.
När hockeysverige.se träffar Enock i Tegera Arena visar han fortfarande upp spår efter en puck som träffade honom på munnen i en av hans första matcher för Leksand.
– Det var i fjärde matchen. Det gjorde inte så ont då utan det var mer då jag kom av isen som jag funderade över vad som hade gått sönder och vad som var helt, berättar Hugo Enock i en lång intervju om hockeyn och livet vid sidan av rinken.
– Det blev fem stygn och sedan var det ut på isen igen. Pucken tog i sidan av munnen. Läppen sprack och lite av mungipan. Det var svårt att äta under några dagar så det blev mycket soppa och lite gröt, men det gick bra. Det var i alla fall inga tänder som rök även om några känns lite lösa.
FÄRJESTAD STÖTTADE
Att få en puck på munnen är långt ifrån det värsta 20-åringen har upplevt på isen. Trots att han fortfarande befinner sig tidigt i karriären har han upplevt en hel del bakslag. Inte minst under sin sista juniorsäsong i Färjestad då han skadade knäet illa.
– Det var tufft, mest mentalt, eftersom jag tyckte att jag hade en rätt bra säsong, säger Enock som hade spelat sig till en ordinarie plats i Färjestad vid tillfället.
– Den hösten skadade jag också munnen. Ett par veckor efter det skadade jag foten och var borta en månad. När jag kom tillbaka blev jag sjuk. Som jag sa så hade jag ändå en bra säsong, men det var tungt att paja knäet en vecka innan slutspelet med Färjestad.
– Några dagar senare fick jag veta att jag inte skulle bli kvar i Färjestad så det var en väldigt jobbig period.
Hur hanterade du den perioden?
– Jag fick ett bra stöd från familj och flickvän, men även av Färjestad. Dom satte sig ner och verkligen pratade med mig. Det här var då (Peter) Jakobsson kom in så han gav sin syn på det också. Färjestad var villiga att hjälpa mig att hitta en ny klubb samtidigt som dom hjälpte mig med rehaben. Det betydde faktiskt jättemycket att dom inte bara kastade ut mig och stängde dörrarna. I somras fick jag dessutom träna med Färjestads J20-lag.
– Jag uppskattar att Peter Jakobsson var ärlig mot mig och att klubben dessutom hjälpte mig i somras. Det gör att Färjestad ligger mig varmt om hjärtat.
Foto: Ronnie Rönnkvist
ADOPTERADES VID FYRA MÅNADERS ÅLDER
Hugo Enock är född i Medellín i Colombia. Han adopterades till Sverige och Karlskoga då han bara var fyra månader.
– Det är lite annorlunda att ha en sådan bakgrund. Pappa brukade skoja och säga när jag ville börja spela hockey: ”En colombian som vill åka skridskor, det går inte ihop”, skrattar Leksandsbacken och fortsätter:
– Jag har inte varit där ner ännu. När jag var yngre var jag faktiskt inte så intresserad av att söka mina rötter. Det har mer kommit nu på senare tid då jag har fått frågor om barnhemmet och om jag vet vilka mina biologiska föräldrar är.
Börjar du känna att du vill veta vilka dina biologiska föräldrar är?
– Ibland gör jag det. Jag är tacksam över att jag kom till ett barnhem och att ha en sådan tur att få komma till en underbar familj här i Sverige. Här har jag fått chansen att spela hockey, fotboll och göra det jag vill.
– Hittade jag min biologiska mamma skulle jag tacka henne på mina bara knän, tacka henne för att hon inte höll kvar mig där nere. Då hade jag kanske bott på gatan i stället. Det är mer att jag vill se hur hon har det och om hon över huvud taget lever.
– Jag har lite koll på Colombia som land via medier och vet att det börjar ordna upp sig med alla gerillakrig i Medellín. Någon gång vill jag ändå åka ner och jag vet att landet är jättefint. Dessutom är min tjej, Johanna, lite intresserad av att göra en sådan resa.
Johanna har spelat en stor roll i Hugo Enocks liv både på och utanför isen.
– Hon är en stor del av mitt hockeyliv och är villig att flytta med mig där jag hamnar. Hon spelade handboll, men slutade efter vi varit tillsammans ett år. Hon är sportintresserad och förstår vad som krävs för att vara på den här nivån. Hon betyder jättemycket för mig. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag. Under tiden jag var skadad var hon ett jättebra stöd.
– Jag blev frustrerad och på dåligt humör när jag var skadad och röt till lite omedvetet, men jag är överlycklig att hon stannat kvar i mitt liv, säger Hugo Enok och låter rörd.
Har du ett hett temperament?
– Ja, det har haft sedan jag var liten. Det har blivit bättre och jag har lärt mig att hantera mitt temperament. Det kom fram lite senast då vi åkte på en straff mot Oskarshamn. Jag tyckte inte att det var straff, vilket syntes lite på tv efteråt (skratt).
”FÖRÄLDRARNA MÅSTE TA ETT ANSVAR”
Hugo Enocks hockeyresa mot eliten har varit tuff på flera sätt än bara skadorna. Han har även tvingats leva med en del rasism både på och utanför isen. Det är något som har tagit hårt på honom.
– Det var mer på ungdomsnivå som jag fick höra lite saker. Jag har varit ganska fysisk av mig på isen, hade en lite bättre skridskoåkning än alla andra och gjorde framför allt mycket mer poäng än vad jag gör i dag. Då fick jag höra ett och annat. Senaste gången var i Lysekil under mitt sista J20-år i Färjestad. Det var nog den gången det tagit mest eftersom jag trodde att den tiden skulle vara förbi.
– På ett sätt kan jag förstå om jag fick höra saker då jag var liten även om det inte var okej eller går att försvara på något sätt. Föräldrarna måste ta ett ansvar för att det inte sker sådana saker.
Vad hände i matchen nere i Lysekil?
– Det blev en situation nere i hörnet. Jag går in med kropp och tar pucken. När han åker därifrån hör jag hur han skriker ett könsord och ett diskriminerande ord mot min hudfärg…
Hugo Enock tystnar lite innan han fortsätter.
– Först tänkte jag ”hörde jag rätt?”. Jag kände redan på isen att det skar i hjärtat och jag hade nära till tårarna. När jag kom till båset kände jag ”varför ska jag vara ute på isen om jag får höra sådana saker”. Adrenalinet var högt och jag kände att går jag ut på isen igen och det blir en avblåsning framför mål kommer jag säkert göra något dumt.
– Jag kände att det var lika bra för mig att stanna i båset. Samtidigt hade jag farsan i båset. Jag vet hur förbannad han blir om han får höra att något sådant har hänt. Jag sa ingenting till honom, men han såg att jag var helt galen.
Upplever du att det blivit bättre då du kommit upp på en högre nivå?
– Ja, det gör jag verkligen. Det är mer moget folk och flera som spelat internationellt. Dom förstår hur nervärderande det är om det sägs sådant här, men också vilket straff man kan få om man säger sådana saker.
– Jag tycker att det är sjukt att den här diskussionen ens förekommer i världen. Du och jag ska över huvud taget inte ens behöva stå och pratat om det här.
– Det enda sättet att hantera det är, tror jag, att konfrontera barnet eller den vuxna direkt då det inträffar. Inte gå någon omväg för att först ta det med föräldrar eller anhöriga.
Det finns knappt några barn på en förskola som reflekterar över att hans eller hennes kompis har en annan hudfärg.
– Som liten liten tänker man inte på hudfärg. Det värsta man kan få höra då är att man ser ut som en skitkorv eller något. Det tar hårt det också, men då kan det vara något som inte är illa menat. Precis som du säger kommer det här senare, från kompisar eller föräldrar som antingen uttrycker sig illa hemma eller har den här värderingen.
Foto: Bildbyrån/Pär Olert
”DET VAR TUNGT ATT GÅ UPP UR SÄNGEN VARJE DAG”
Även förra säsongen var tuff för Hugo Enock i Timrå, men då handlade det i första hand om hockeyn. Det blev 45 matcher i Hockeyallsvenskan och även en utlåning till Färjestad under två matcher.
– Det som var roligast den säsongen var firandet då vi gick upp, men det var en jobbig säsong. Ska jag vara ärlig så var det tungt att gå upp ur sängen varje dag.
– Jag hittade inte mig själv på isen riktigt samtidigt började gå utför utanför isen. Jag tänkte bara på vad jag gjorde för fel i varje byte eller på träningarna.
Varför fick du dom här tankarna?
– Det var mer att jag inte fick spela så mycket. Till slut blev det mer och mer fel då jag var på isen. Jag stressade upp mig, greppade klubban extra hårt och gjorde inte det första jag tänkte där ute och då blir det fel.
Med tanke på det du berättar, var det givet att du skulle lämna Timrå efter säsongen?
– Det var inte självklart att jag skulle lämna och jag ville inte bara vända på klacken och dra. Nu hade det varit tungt hela säsongen och det kanske inte var rätt för mig att vara där uppe. Samtidigt ville jag ge det en chans att visa att dom gjort fel.
– Jag var öppen för utlåning, men i och med reglerna som kom, vilket jag kan tycka är en konstig regel, var Timrå inte öppna för en utlåning. I stället köpte Timrå ut mig.
”FÖRRA SÄSONGEN HADE SATT SIG LÅNGT INNE I MITT HUVUD”
Hugo Enock valde under sommaren att åka över till Nordamerika föra att testa lyckan i Brampton Beast i ECHL.
– Tanken var att jag skulle spela där, men förra säsongen både på och vid sidan av isen hade satt sig ganska långt inne i mitt huvud. När jag väl var där borta kunde jag inte slappna av. Innan allt skulle dra igång med spel och lön kände jag att det var bättre att jag åkte hem och försökte reda ut allt med mig själv. För att sedan komma tillbaka på banan och framförallt må bra utanför isen igen.
– Jag tror att jag var kvar för länge i Timrå förra säsongen än vad egentligen borde ha varit. Nu behövde jag tänka mer på mig själv och må bra i mig själv. Samtidigt tänkte jag att om jag lämnar Brampton nu kanske jag inte får något hemma. Det var ändå bättre att lämna att ta hand om problem som fanns.
I stället för att återvända direkt till en toppklubb i SHL eller Hockeyallsvenskan kom Hugo Enock att hamna i division 2.
– Jag fick bra hjälp här hemma och kom till Stefan Asplund (Rasmus Asplunds pappa), som jag känner sedan tidigare, i Filipstad. Jag fick möjligheten att hitta glädjen och energin igen. Asplund tryckte på att jag bara skulle ha kul och trivas med det jag gör. Det här betydde jättemycket.
Foto: Bildbyrån/Daniel Eriksson
”JAG HAR VERKLIGEN SUPERKUL”
Börjar du hitta tillbaka till människan Hugo Enock?
– Ja, verkligen, svarar han och spricker upp i ett stort leende.
– Jag börjar hitta tillbaka till mig själv. Speciellt i vardagen, att jag inte bara tänker på hockeyn. När jag går upp på morgon äter jag frukost. När jag sedan sätter mig i bilen på väg till hallen slår jag på hockeyhuvudet. När jag åker hen lämnar jag nu kvar hockeyn i ishallen. I stället ger jag mig då på andra saker jag tycker är roligt. Det här är något jag har blivit bättre på.
Med tanke på det du berättar, hur kändes det då Leksand var beredda på att ge dig chansen i Hockeyallsvenskan?
– Först och främst blev jag jätteglad att något lag ville ha mig. Jag hade varit hemma två, tre veckor och hade gjort ganska stora framsteg även utanför isen också. Tanken kom ändå ”är jag redo, vågar jag göra det här och vad händer om jag inte får vara kvar eller gör misstag igen?”.
– Det var ändå en chansning jag var villig att göra. Så här långt har det gått bra och än så länge mår jag bra. Jag har verkligen superkul varje dag då jag kommer hit till hallen.
– Självklart hjälper det mig mycket att ha haft Leif (Carlsson) innan. Dessutom känner jag Lucas (Nordsäter) sedan tidigare men även Linus (Persson) och (Daniel) Gunnarsson lite. Dessutom är det en äldre grupp där det finns spelare som varit med länge och förstår vad som kan försiggå i ens huvud, men även yngre killar som jag umgås lite mer med.
Hade det gått så långt som att det blivit en psykisk ohälsa?
– Ja, det måste man ändå säga. Det finns nog inget annat ord för det. Jag har gått med det här så pass länge att det verkligen blivit en psykisk ohälsa.
”JAG HAR BLIVIT BÄTTRE PÅ ATT SLÄPPA JOBBET”
Det har gått bra för Hugo Enock både på och vid sidan i Leksand. I dag känner han också att allt går åt rätt håll.
– Det går verkligen uppåt varje dag. Sedan är inte varje dag på jobbet en dans på rosor. Vissa dagar är tyngre än andra. Det är något jag fortfarande jobbar med och har egentligen behövt göra hela tiden.
– Som jag sa har jag, efter det jag kommit hem från Kanada, blivit bättre på att släppa jobbet och hitta andra saker att göra, inte tänka hockey hela tiden. Samtidigt, jag fyller bara 21 år om några dagar (24 november). Det går inte att grubbla ner sig för mycket.
Vad gör du helst vid sidan av hockeyn?
– Här uppe kommer jag väldigt bra överens med Lucas (Nordsäter). Vi spelar lite tv-spel tillsammans och har laget lite mat ihop senaste dagarna.
– När jag är själv hemma eller om min tjej är här bakar jag gärna för jag är en riktig sockerråtta haha… Dessutom är jag bilintresserad och vill börja läsa lite mer om bilar och så vidare. När jag är hemma i Karlskoga försöker jag gå mycket på bio eftersom det är pappa som har biografen där. Dessutom funderar jag och tjejen på att skaffa hund. Lucas har ju hund så… Det kan vara skönt för Johanna att ha hund när jag är borta. Sedan är hundar dessutom ett bra sällskapsdjur och som älskar en oavsett vad som händer.
Vilka signaler har du fått kring framtiden här i Leksand?
– Jag har inte tänkt på det så mycket. Mitt mindset här har varit att få spela mitt spel och inte känna att jag måste göra massa poäng framåt för det är inte jag. Mitt spel är att spela säkert och ta vara på chanserna som kommer framåt.
– Det får bära eller brista just nu. Antingen har det gått så pass bra att Leksand vill ha mig kvar eller så har det inte gjort det. Blir jag kvar får jag fortsätta utvecklas och ta nästa steg hela tiden. Får jag inte vara kvar får jag se det här som ett bra steg i karriären och att jag fortfarande kan vara på den här nivån. Jag har växt som människa och kan må bra både med hockeyn och livet utanför. Jag är jättetacksam att jag har fått den här chansen och jag mår bättre och bättre för varje dag jag är här. Det är en period jag kommer bära med mig hela livet för det är verkligen jättehärliga grabbar här. Får jag inte vara kvar kan jag bara önska dom lycka till eftersom Leksand enligt mig är ett lag som ska vara i SHL,.
Hugo Enock har kontrakt med Leksand till sista november.
Den här artikeln handlar om: