AIK-talangen om saknaden efter sin syster: ”Vi följdes åt hela tiden”

Han föddes i Lappland och har via stopp i Skellefteå och Timrå slagit sig in i Hockeyallsvenskan med AIK, blott 15 år gammal. Nils Höglanders resa mot toppen har emellertid inte bara kantats av framgång. För fyra och ett halvt år sedan gick hans inspirationskälla och storasyster Tilda bort, bara 13 år gammal.
– Vi båda följdes åt hela tiden och tränade tillsammans, berättar Nils Höglander för hockeysverige.se.

Den 20 december fyller Hockeyallsvenskans yngsta spelare, Nils Höglander, 16 år. Han är alltså född år 2000. Den 23 november i år debuterade han för AIK mot Almtuna. En match som många minns för det stora tappet. AIK tappade nämligen en till synes säker 5-0 ledning till förlust.

Totalt har nu 15-åringen från Västerbotten spelat sex matcher i Hockeyallsvenskan och svarat för två poäng. Men vem är denne jättetalang och hur har resan från Bockträsk i Lappland till Hovet i Stockholm egentligen sett ut? Hockeysverige.se åkte till Mall of Scandinavia för att få en intervju med Hockeyallsvenskans yngsta spelare. Nils Höglanders berättelse visar sig vara fylld av både glädje och sorg.

Vvi börjar i Bockträsk i Sorsele kommun, en liten by som kanske är mest känd för att sångaren Roger Pontare härstammar därifrån.
– I Bockträsk finns det bara en sjö att åka på. Det närmaste stället det finns ett hockeylag är Malå. Dit är det tre mil. I Bockträsk finns det givetvis inget hockeylag, berättar Nils Höglander när vi slår oss ner för att prata hockey mitt i all julrusning.
– Jag lärde mig åka skridskor hemma på sjön (Bockträsket). Jag var runt fem år eller något när jag började i ett hockeylag. Det var med Malå i Björnligan.

Foto: Privat/Familjen Höglander

Inspirationen att snöra på sig ett par skridskor och testa sporten kom från storasyster Tilda.
– Det var där allt började, vi var hockeyintresserade hela bunten. Hon var också med till Malå och åkte. Pappa var tränare ett tag i Malå men han har inte spelat själv. Tilda var född 1998 och vi båda följdes åt hela tiden, tränade tillsammans och så, säger Nils Höglander innan han börjar berätta om systerns tragiska bortgång för fyra och ett halvt år sedan.
– Hon gick bort när vi bodde i Skellefteå och då blev det tungt med hockeyn…

Det var våren 2012 som Tilda avled efter att hennes kroppspulsåder brustit. Hon blev 13 år gammal. I minnesorden som publicerades i Örnsköldsviks Allehanda efter bortgången skrev familjen:
”Vi minns Tilda, som en stark, söt, glad, ambitiös, pigg och målmedveten tjej, dotter, storasyster och vän. Med skinn på näsan, full av humor och som alltid gav allt för att nå sina mål. En stjärna på jorden, nu i himlen. Livet blir aldrig sig likt hädanefter. Vår älskade Tilda fattas oss.”

Tiden efter den hastiga bortgången blev tuff.
– I hockeyn blev det lite tungt några månader efteråt. Det blev jobbigt…
Nils Höglander tystnar lite innan han fortsätter.
– På isen försökte jag släppa det. Tilda gick i samma klass som killarna jag spelade med, en hockeyklass i Skellefteå. Alltså, samma killar jag spelade i samma lag som, så dom kände henne ganska bra. På så vis blev det tungt för hela gruppen. Det var ju en medlem i laget som gick bort.

Nils och Tilda. Foto: Privat/Familjen Höglander

”DET VAR INGEN BRA STÄMNING I LAGET”

Livet har gått vidare för Nils Höglander som pratar om sin syster med ett leende i dag. En syster som har betytt mycket för honom även som hockeyspelare. Från tiden Malå och senare även Skellefteå har alltså resan nu nått fram till spel med AIK i Hockeyallsvenskan.
– Jag började spela i Malå men sedan gick jag till Skellefteå AIK. Där var det strul så jag gick till laget som Tilda spelade i, Clemensnäs. I Clemens spelade jag med 98:orna och J18 så jag fick en bättre utveckling där.
– Tyvärr åkte Clemens J18 Elit-lag ur så jag hade ingenstans att spela. Jag ville inte gå tillbaka till Skellefteå eftersom det var så struligt med tränare och så där. Men jag hade varit i Timrå på hockeyskola tidigare och det hade känts bra, men under säsongen i Timrå… Nej, jag gillade inte det. Det var ingen bra stämning i laget. Då fick jag kontakt med AIK och här fungerar det riktigt bra.

Varför valde du just AIK?
– Det kändes bäst efter att jag hade snackat AIK, alltså om skola och allting. Jag flyttade ner hit i somras innan skolan började. Från början tyckte jag Stockholm var stort, men jag rör mig mest runt hallen och skolan. Den korta sträckan, säger Höglander med ett skratt samtidigt som han först nickar åt hålet där skolan ligger och sedan mot Ritorp där AIK:s juniorer tränare och spelare. En sträcka på drygt två kilometer.
– Nu när det blivit spel i A-laget har det blivit lite mer med pendeltåg och sådant in till Hovet.

Har du lärt dig hitta i Stockholm ännu?
– Jag har den här SL-appen som jag använder (skratt). Så bra hittar jag inte, men jag hittar till Hovet i alla fall.

När Nils Höglander kom ner till Stockholm inledde han med spel i AIK:s J18-lag. Sedan blev det bara två matcher i J20 innan han fick chansen i Hockeyallsvenskan.
– J20-tränaren hade fått beskedet att jag skulle träna med A-laget. Sedan ringde han till (Jörgen) Hägg, min tränare i J18. Efter det ringde Hägg mig och sa att jag skulle träna med A-laget, sedan skulle vi få se hur det går. Det verkar ändå som att det har gått bra.
– Det var nervöst från början då jag kom dit, men det där släpper på isen. När man kommer in som ny i omklädningsrummet första gången kan det vara lite pirrigt. Nu är det ett lag som vilket annat som helst.

Hur upplevde du debuten mot Almtuna hemma?
– Jag spelade bara 36 sekunder, ett byte. Jag fick sitta på bänken, men det var lite nervöst när jag fick kliva ut där efter att han (Roger Melin) sagt ”Nils, Bratt och ‘Karla’ in”.

Foto: Bildbyrån/Andreas Sandström

”DET KANSKE VAR LITE KAXIGT, MEN SAMTIDIGT KUL”

I senaste matchen, mot Tingsryd, är Höglander inblandad i två incidenter som smålänningarna inte tycktes uppskatta. Första situationen är då Höglander hamnar i bråk med en motståndare bakom mål.
– Emil (Lundberg) kom på kanten och sköt ett skott på målet. Jag tänkte bara åka in och vara där, men allt gick så snabbt så jag råkade trycka till en spelare så han flög in i keepern. Då var det en spelare, jag vet inte vem det var, som tog tag i gallret och skällde ut mig. Han skrek bara, men jag tänkte inte på vad han sa.

Den 15-åriga AIK-forwarden ska även ha åkt förbi Tingsryds bås och sagt någonting, men det stämmer inte enligt Höglander.
– Jag hörde också av dom som har sett matchen på tv att jag skulle ha sagt någonting, men jag sa ingenting. Det jag gjorde var att jag gav en kille en liten knuff i ryggen när jag åkte förbi där. Då skrek dom i båset, men jag flinade bara. Visst, det kanske var lite kaxigt men samtidigt lite kul, säger han med ett leende.

Det har inte bara blivit spel i diverse olika AIK-lag den här säsongen för Nils Höglander. Han var även med i det U17-landslag som under coachen Ulf Lundbergs ledning vann inofficiella VM, World Under-17 Hockey Challenge i Kanada.
– Det var hur mäktigt som helst när vi vann med all publiken på läktaren. Det var riktigt häftigt.

Vad upplevde du vara den stora skillnaden att spela internationellt jämfört med nationellt?
– Att det var mindre is, lite rinken alltså. Spelet går snabbare, det är hårdare tag, smäller och så vidare.

Passar den spelstilen dig bra?
– Ja, jag tycker faktiskt att den passar mig lite bättre, att ta men även dela ut lite smällar. Man blir liksom lite snabbare när det är mindre ytor att jobba på. Jag tycker att det fungerade bra.

Gillar du den fysiska hockeyn?
– Ja, det kan man säga. Om det behövs kan jag sätta in någon tackling.

Hur går det mot dom betydligt äldre spelarna i Hockeyallsvenskan?
– Det är bara att försöka smälla på, men dom är tyngre och starkare så jag kanske inte sänker någon direkt. Jag kanske ändå kan trycka upp någon mot sargen.

Vad väntar närmast för Nils Höglander som hockeyspelare?
– Nu när jag fått några matcher i A-laget hoppas jag att få chansen att fortsätta där. Nu vet jag bara att jag ska träna med J18 och J20 den här veckan. Sedan får vi se veckan efter det om jag ska träna med A-laget eller J20. Sedan är det elitcampen som börjar den 15 december, avslutar Nils Höglander innan vi tar en promenad inne i den gigantiska gallerian för att hitta något bra ställe för att ta några bilder.