NOSTALGI: När det ”sämsta Tre Kronor-laget någonsin” vann VM-Guld – i Prag

I kväll släpps pucken i ishockey-VM i Tjeckien. När turneringen spelades här 1992 inledde ett utskällt Tre kronor turneringen uruselt, för att sen vinna VM-Guld. Hockeysverige.se tar er med på en vandring längs minnenas allé.

Nu sparkar VM i Prag igång. Första gången ett VM spelades i den tjeckiska huvudstaden var 1938. Sverige skickade ett lag där bröderna Åke ”Plutten” Andersson och ”Stickan-Emanuel” Andersson var lagets stjärnor. Arne ”Brand-Johan” Johansson och Kurre Svanberg var lagets målvakter. Sverige slutade femma medan Kanada vann turneringen.

Hur minns ni VM i Prag 1992, alltså drygt 50 år senare? Sverige vann som bekant guld efter att ha gjort inledningsvis en mycket svag turnering.

Tidigare på säsongen hade Tre Kronor spelat OS i Albertville, eller rättare sagt i Méribel. En ganska misslyckad turnering där Sverige slutade femma. Efter den turneringen var det många av de svenska spelarna som valde att tacka nej till VM-spel. Bland andra Thomas Rundqvist, Håkan Loob, Bengt-Åke Gustafsson, ”Challe” Berglund, Mikael Johansson, Mats Näslund och Janne Viktorsson. Inte heller då 41-åriga Börje Salming som hade spelat OS var med i VM-truppen.

Nu kom i stället stommen i laget heta Tommy Söderström, Peter Åslin, Kenneth Kennholt, Tommy Sjödin, Patrik Carnbäck, Patric Kjellberg, en orutinerad Peter Forsberg, en Mats Sundin som hade fått sitt stora internationella genombrott vid VM 1991 då Tre Kronor vann guld med flera.

Sverige hade, för att citera Thomas Malmqvist på en av våra kvällstidningar, det sämsta VM-laget någonsin och Finland skrev hockeyhistoria genom att ta sin första VM-medalj någonsin. Så skulle man i korta ord kunna sammanfatta turneringen. Fast då har vi förbisett det viktigaste. Tre Kronor, med Conny Evensson och Curre Lundmark vid rodret, reste sig som fågel Fenix ur askan och slog nästan hela expertkåren på fingrarna – dock inte Peter Wennman på den andra kvällsdraken som hela tiden trodde på svensk medalj – genom att spela hem Sveriges sjätte VM-guld.

Conny Evensson berättar:
– Det var ett annorlunda VM nere i Prag. Många spelare var slitna eftersom säsongen hade inletts med Canada Cup och dessutom spelades OS nere i Alberville i februari. Nu var det även första gången som VM spelades i två grupper likt det sätt som turneringen är upplagd i dag. Tidigare hade det varit en rak serie med åtta lag.
– Jag kan förstå att vi fick många nej till turneringen eftersom påfrestningen varit stor på många av våra spelare med alla matcher och turneringar. Inte bara då i landslaget utan även med sina klubblag. Vi reste ner till Prag med inte mindre än sexton VM-debutanter vilket givetvis kom att betyda en del. Samtidigt hade vi fått hem ett par riktigt starka förstärkningar i form av Johan Garpenlöv från San José och Mats Sundin från Quebec. Senare i turneringen anslöt även Mikael Andersson från Buffalo och Calle Johansson från Washington.

Visserligen vann Tre Kronor premiären mot Polen med 7-0, men sedan blev gruppspelet en lång plåga. 0-0 mot Italien följdes upp av förlust mot Tyskland med 5-2. Trots 1-1 en bit in i andra perioden mot Finland i den fjärde gruppspelsmatchen förlorade man med 3-1. Nu hängde slutspelsplatsen lös och Sverige behövde ta poäng mot USA för att överhuvudtaget ta sig till slutspel.

Tommy Söderström

Tommy Söderström:
– Det var då Expressen hade en helt svart sida efter halva turneringen, nattsvart Tre Kronor. Jag var jäkligt sliten efter en lång säsong kommer jag ihåg. Vi hade spelat Canada Cup och en helt värdelös OS-turnering tidigare på säsongen. Dessutom hade vi gått till final med Djurgården. Jag och Peter Åslin delade på målvaktsjobbet, men mot slutet var det väl jag som fick stå dom viktiga matcherna.
– Vi vände den negativa trenden och vann till slut och den sommaren levde jag jäkligt högt på det guldet kan man väl säga, skrattar Tommy Söderström.

Sverige var det bättre laget i dom två första perioderna och ledde också med 4-2, men i tredje perioden började USA äta sig i kapp. Jim Johanson gjorde 4-3 och Tom Bissett 4-4, men närmare än så kom aldrig USA.

I kvartsfinal väntade Ryssland som hade imponerat tidigare i turneringen, men nu hade någon extra gnista tänts i det svenska laget. Mikael Andersson och Calle Johansson hade anlänt till laget från Buffalo under gruppspelet och nu var det dom tillsammans med kedjan med Mats Sundin, Johan Garpenlöv och Peter Forsberg som ledde laget. Tre Kronor vinner överraskande med 2-0 efter mål av Mats Sundin och Roger Hansson.

Conny Evensson.

Conny Evensson:
– I kvartsfinalen ställdes vi mot Ryssland och vann med 2-0. Det var en sådan där match som vi genomförde med etthundra procents disciplin. Vi visste att skulle vi ge ryssarna för stora ytor så skulle vi inte ha en chans. Visserligen kom ryssarna till en del avslut, men många av dessa var inte speciellt farliga eftersom vi lyckades driva ut deras skyttar mot kanterna. Dessutom lyckades vi väldigt bra i kontringsspelet. Tommy Söderström stod i målet och han gjorde en väldigt bra match liksom i hela turneringen.

Tre Kronor hade verkligen dragit en vinstlott eftersom man fick Schweiz i semifinal. Schweizarna hade i sin tur slagit ut Tyskland i sin kvartsfinal. Redan efter första perioden ledde Tre Kronor med 3-0 efter mål av Lars Karlsson, Patrik Carnbäck och Peter Forsberg. Schweiz reducerade till 3-1 genom Gil Montandon och Roger Hansson fastställde slutresultatet till 4-1.

Conny Evensson:
– I semifinal ställdes vi mot Schweiz. En sådan där otäck match eftersom det var en knallsensation att Schweiz tagit sig till en semifinal vid den här tiden. I dag är schweizarna som bekant mer etablerade i toppen av världshockeyn. I båset hade Schweiz gamle Björklövenspelaren John Slettvoll (tidigare Andersson) som kunde svensk hockey väldigt bra. Vi träffade även på varandra mycket under mina år då både han och jag jobbade nere i Schweiz som tränare. Det har blivit några duster genom åren, men vi känner varandra väl och är goda vänner. (Conny Evensson om John Slettvoll innan semifinalen: John Slettvoll gick på många dragningar som spelare. En av de värsta drabbades han av i Karlstad. Det var kanske efter den som han bytte namn.)

Nu väntade Finland i final. Ett Finland som hade en av turneringens bästa målvakter i laget, Markus Ketterer. Å andra sidan hade Sverige hela turneringens bästa målvakt i Tommy Söderström. Sverige går upp till ledning med 4-0 i andra perioden. 1-0 Peter Forsberg, 2-0 Mikael Andersson, 3-0 Roger Hansson och 4-0 Lars Karlsson. I tredje perioden närmar sig Finland och man sätter en hård press på Tre Kronor. Timo Peltomaa och Timo Jutila ser till att Finland går upp till 4-2, men närmare en så kommer man inte. Med 56 sekunder kvar av matchen sätter Arto Blomsten 5-2 i tom kasse. Tre Kronor var världsmästare för sjätte gången.

”Foppa” berättar.

Peter Forsberg:
– Nästan alla läser tidningarna och självklart fick vi också reda på svarta löpsedlarna som var hemma i Sverige efter inledningen av turneringen. Jag själv var ju bara 18 år och läste nästan inga tidningar. Jag själv hade ingen aning och fattade väl heller inte vad tidningarna skrev, skrattar Forsberg.
– Vi hade inte något jättebra lag på pappret jämfört med andra lagen och vi tog oss som sista lag till kvartsfinalen. Där fick vi möta Ryssland som var storfavoriter. Alla spelade på topp i den matchen plus att vi hade Tommy Söderström i buren som stängde igen totalt. Sedan hade vi ”Sudden” (Mats Sundin) som åkte från egen blå och smackade upp pucken i krysset bakom deras målvakt (Michail Sjtalenkov). Det behövdes inte mycket mer än så och för mig handlade det om att inte vara i vägen.
– Vi fick en relativt lätt semifinal när det blev Schweiz, vilket var lite tur eftersom vi på pappret hade ett bättre lag. Schweiz hade slagit Tyskland i sin kvartsfinal. Jag minns innan finalen mot Finland att grabbarna berättade hur det kunde vara på Sergels Torg, så man var taggad till tusen. Jag gjorde 1-0-målet på en inövad variant där Johan Garpenlöv brottade ner deras back. Efter det rullade det bara på. Vi ledde ett tag med 4-0 innan Finland gick upp till 4-2. Det var en enorm känsla när Arto Blomsten slår in 5-2-baljan och vi fick vinna guldet.

”Pudding” och Mats Sundin.

Mats Sundin:
– När vi vann guldet 1991 hade vi ett kanonlag. Vi var kanske inte favorittippade men vi hade ändå ett bra lag med (Håkan) Loob, Mats Näslund och så vidare. Nästan alla våra bästa spelare var där.
– 1992 var det tvärtom. Många av de rutinerade spelarna var borta och in kom en massa yngre killar. En av dom var Peter Forsberg. Vi hade en jättetung grundserie och var helt utdömda fram till kvartsfinalen mot Ryssland som vi slog i en bra match. Sedan slog vi Schweiz i semi och Finland i finalen. Det var en annan väg till guldet, men ett lika lyckligt slut.

Peter Forsberg har sagt att hans viktigaste uppgift var att inte vara i vägen för dig…
– (Skratt) Nej, så var det inte. När man får upp en sådan talang som Peter är det väldigt roligt. Man känner att det här är någon som förstår spelet på samma sätt som än själv. Klart att det underlättar och det var verkligen jättekul att få spela tillsammans med honom.

Avslutningsvis några ord från Patrik Carnbäck:
– Finalen kan nog vara den bästa match jag spelat någonsin. Jag utsågs dessutom till matchens lirare i VM-finalen, vilket är jätteroligt. Att få finna VM-guld med ett sådan gott gäng där alla drog åt samma håll och ville framåt var helt fantastiskt.
– Sundin höll världsklass. Han kanske inte heller gjorde så jättemycket i början, men det var ändå han som, framförallt mot Ryssland i kvartsfinalen som var den svåraste matchen, gick in och avgjorde. Trots att vi andra tok-krigade så var det han som klev in och bröt barriären.
– Man såg också hur Peter Forsberg växte hela tiden. Även om han inte var fullfjädrad då så visste man att han skulle bli en världsspelare.