”Mamma hade varit stolt”

De har följts åt hela sina karriärer med start i Tingsryd. Båda har sedan varit i Leksand och från och med nästa säsong tillhör båda Arizonas organisation. För trots sin storlek ska nu lillebror Kevin Ekman-Larsson ta klivet över till Nordamerika och Tuscon Roadrunners.
— Jag brukar få höra att jag är för tunn men den här gången ska jag visa att jag kan spela hockey ändå, säger Kevin i en intervju med Hockeysverige.se

Oliver Ekman-Larsson stod för en lysande avslutning i Hockey-VM. Inte då bara genom att sätta dit en av de avgörande straffarna i finalen mot Kanada utan även i både det defensiva och offensiva spelet. Hemma i Tingsryd satt hans lillebror, Kevin Ekman-Larsson, och följde Olivers framfart i VM-finalen och imponerades över brodern och Tre Kronors framfart i turneringen.
— Jag följde finalen på TV hemma med pappa och två kompisar. Jag tycker att Sverige gör en bra match. Kanada är fruktansvärt bra och skickliga så det är väldigt svårt att möta dem i en final eftersom kanadensarna vet precis hur de ska spela mot Sverige. Samtidigt tycker jag att svenskarna gör precis det de behövde göra för att vinna, säger Kevin Ekman-Larsson till hockeysverige.se från ett soligt Tingsryd och fortsätter:
— De håller deras spelare utanför, är starka framför kassen och släpper inte in några kanadensare där, något som annars nordamerikaner är bra på. Får kanadensarna inga chanser så gör de inte heller några mål.

Den 25-åriga Arizonaspelaren svarade för två mål och totalt fem poäng på åtta matcher i VM. Kevin tycker också att Oliver gjort en bra turnering.
— Jag tycker att han gjorde en jättebra turnering både spel och poängmässigt. Jag tycker att han gjorde allt det han ska göra.

Vad är hans styrka som spelare?
— Det är spelsinnet, han lägger enkla pass, är bra på att starta uppspelen, är skicklig i powerplay och har ett jättebra skott.

Kan du se att han har någon svaghet?
— (Skratt) Jag vet inte, men man kan bli bättre på allt.

Oliver Ekman-Larsson lade en av dom viktiga straffarna i finalen, men lillebror var inte speciellt nervös inför avgörandet.
— Jag vet att han är väldigt duktig på att lägga straffar. Lite nervigt var det men jag visste att han skulle hänga dit den.
— Det som gör honom till en skicklig straffskytt är att han har en lång klubba så han kan göra en snabb dragning, dra den långt, och har ett bra skott. Dessutom är han bra på att hitta nätet.

Mycket träning ligger bakom brödernas fina klubbteknik

Bröderna är också kända för sin fina klubbteknik och den har dom fått genom mycket träning enligt Kevin.
— Vi har gjort många timmar på is, alltid varit på allmänhetens och haft extraträningar. Det är så man får en bättre teknik hela tiden. Sedan fungerar teknikkula bra också. När vi var yngre körde Oliver mycket med det, men nu vet jag inte om han gör det någonting i omklädningsrummet i Arizona. Men han gjorde det mycket då vi var yngre, säger Kevin Ekman-Larsson som också har haft lite kontakt med Oliver efter VM-finalen:
— Jag slog en liten pling, men då skulle de iväg. Det var mest bara ”Grattis och va gött”. Efter det har vi sms:at lite bara.

Har det varit speciellt känslosamt med tanke på att er mamma gick ur tiden alldeles innan turneringen?
— Ja, absolut. Hon ville att Oliver skulle vara med i VM. Nu vann de dessutom guld så mamma hade varit jättestolt.

Bröderna Ekman-Larssons pappa Patric badar i fontänen

Brödernas pappa passade på att göra en ”Sergels Torg” fast utanför Börjes i Tingsryd. Det vill säga fira guldet med bad i en fontän.
— Han hade lovat några kompisar och oss att skulle det bli VM-guld så skulle han bada i en fontän här på torget i Tingsryd, skrattar Ekman-Larsson och fortsätter:
— Han håller alltid sitt ord så det var inga problem. Det var jag som körde ner han dit, men det var bara vi som kollade matchen hemma som var där då. Det brukar vara rätt dött på stan här efter tolv.

Hur ska ni fira Oliver när han kommer hem?
— Jag vet faktiskt inte, men jag tror att vi ska dra igång med sommarträningen direkt då han kommer hem. Självklart lär vi också gå ut, äta en bit mat och snacka lite ”gött”.

För Kevin Ekman-Larssons del väntar dessutom ett äventyr då han i augusti sticker över till Arizonas farmarlag Tucsom Roadrunners för att slåss om en plats i AHL nästa säsong.
— Jag ska sajna ett AHL-kontrakt. Först och främst ska jag försöka ta en plats då jag kommer över.
— De ville ha över mig redan efter min säsong här i Tingsryd, men då var det lite annat som hände här hemma. Klubben ringde min agent och frågade om jag ville komma över direkt, men jag kunde inte det just då. Det är jättekul att de vill ge mig en hel säsong där borta så jag får chansen att visa upp vad jag kan.

Är det bara roligt eller känns det lite nervöst också att åka över till AHL direkt från spel i Hockeyallsvenskan?
— Jag är inte så jättenervös av mig, men det ska bli jättekul att få den här chansen. Att det blev så pass nära Oliver är bara en bonus. Jag ville egentligen bara över, men att det blev detta är verkligen kanon. Men först och främst ska jag försöka ta en plats.

Du är inte draftad, tror du Oliver har påverkat Arizonas organisation att testa dig där borta?
— Jag vet faktiskt inte. Han är en ganska stor spelare i Arizona, men jag har varit över på camper innan där. Då var de nöjda, men sa att jag var lite tunn vilket jag brukar få höra. Den här gången ska jag visa att jag kan spela hockey ändå, avslutar guldbackens bror.