Förbundet slår tillbaka: ”Det fanns ingen spricka”

Joakim Lindström tackade nej till landslagsspel och varken han själv eller Pär Mårts ville förklara varför. Nu är Skellefteåstjärnan tillbaka i Tre Kronor lagom till VM. Då passar landslagschefen Tommy Boustedt på att såga rapporteringen kring Lindströms ”nej tack” till landslaget.
– Alla vi ledare har läst och sedan tittat på varandra och frågat ”Har du hört något om det här?” Men det är ingen som vet någonting om det där. Inte ens Pär Mårts, säger Boustedt i en lång intervju med hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Tommy Boustedt, svenska landslagschefen, har tillsammans med övriga landslagsledningen haft ganska tuffa dagar när det gäller att få hem NHL-spelare till VM. Raden av ”nej tack” är lång, riktigt lång. När hockeysverige.se slår sig ner med Boustedt för en pratstund på Sjöfartshotellet i Stockholm tycks han ändå ta alla ”nej tack” med ro.

Tommy Boustedt.

– Vi är väl ganska luttrade även om vi hade, enligt många, för många NHL-spelare med förra året. Då och speciellt året innan var det också många nej. Det är en massa variabler som ska stämma innan det blir ja. För det första måste spelarna vara hela och friska vilket är ganska ovanligt efter en normal NHL-säsong eftersom man spelar halvskadad i stort sett hela tiden. Det är ju så att klubbarna ska godkänna att det är okej för spelarna att åka och spela VM. Är spelarna halvskadade så godkänner dom inte det.
– I år är det extra svårt eftersom mitt i den här tajta NHL-säsongen, som det alltid är, har man klämt in tio OS-matcher för många spelare och med jättelånga resor. Det har gjort att NHL:s spelschema varit ännu mer komprimerat i år vilket har lett till fler förslitningsskador och krosskador på NHL-spelarna. Det är flera spelare skadade i år mot hur det brukar att vara. När till och med Sedinarna är skadade undrar man ju var vi är på väg någonstans.
– Vi har förståelse för att en del av spelarna säger nej och vi hade nästan räknat med att det skulle bli så när det är ett OS-år.

Där är nu bara inte skador och förslitningar på kroppen som gör att spelarna tackar nej enligt Tommy Boustedt.
– När ett VM går i Stockholm är det på något sätt enklare att få ett ja. Där får spelarna möjlighet att spela inför familj, vänner och även möjligheten att leva lite hockeyliv i Sverige vilket man nästan aldrig får göra annars.
– Oavsett vad man tycker om politik – inget ont om Vitryssland och Minsk som stad – men det går inte att jämföra med Stockholm och Sverige. Jag tror att det också finns med i bilden.
– Klart att det är lite tufft att få nej eftersom vi har en hel del enormt skickliga spelare där borta som skulle kunna bygga laget kring, men vi hade en viss förberedelse för det här eftersom det är ett OS-år.

Är det optimalt att spela OS och VM samma säsong?
– Egentligen är det som att du frågar om vi inte ska bestämma att det inte ska regna ute eftersom det är så trevligt när det är så här fint väder. Det är egentligen en icke-fråga eftersom vi inte har något med det att göra. Internationella hockeyförbundet består av 67 länder och det här är en fråga som avgörs på kongressen. Har man arrangerat ett VM på någon nivå har man två röster på kongressen. Ett VM på någon nivå har nästan alla länder varit med och arrangerat vilket innebär att vi har lika många röster som alla övriga länder i hockeyvärlden. Då pratar vi även om Nya Zeeland, Australien och andra länder på den nivån. Dom har ingen förståelse för att man inte kan spela ett VM bara för det är ett OS eftersom dom aldrig blir inblandade i ett OS.
– Sedan är det väldigt många som vill arrangera ett VM, speciellt då på högsta nivån. Tar man då bort 25 procent av VM-turneringarna tar det ännu längre innan länderna får arrangera Hockey-VM. I det internationella hockeysamfundet är det en icke-fråga. Den finns inte ens på agendan eftersom det är ingen som förstår frågan så att säga.
– Du måste också fråga dig: ”Hur många har möjligheten att spela ett OS?” Jo, det är 25 killar, men vi har fler än 25 bra hockeyspelare. Till exempel har vi 50 till i NHL. Sedan har vi en hel del bra spelare i Sverige och i KHL. Dom får då istället möjligheten att spela internationell ishockey på väldigt hög nivå.

”HAN HAR VELAT FOKUSERA PÅ SKELLEFTEÅ”

En av årets lång-snackisar kring Tre Kronor den här säsongen har varit Joakim Lindströms vara eller icke vara i landslaget. En fråga som Tommy Boustedt tycker har fått felaktiga proportioner i media.
– Det är mest i tidningarna det har varit surr. När man läst Expressen eller Aftonbladet har det mest sett ut som det varit någon konflikt och en spricka. Alla vi ledare har läst och sedan tittat på varandra och frågat ”Har du hört något om det här?” Men det är ingen som vet någonting om det där. Inte ens Pär Mårts vet var det skulle vara för spricka och inte Jocke heller.
– Att Jocke tackade ja är vi glada för. Han hade kunnat vara skadad han också. Han hade en jättefin säsong och är en enormt skicklig hockeyspelare. Det ska bli jättekul att se nu torsdag, lördag och söndag mot riktigt bra ryskt, tjeckiskt och finskt motstånd.

Varför har då inte Joakim Lindström spelat i Tre Kronor tidigare under säsongen?
– Han har velat fokusera på Skellefteå. Det får man acceptera och det är inte så konstigt att vissa spelare resonerar så eftersom det är deras arbetsgivare och så vidare. Då är det istället alltid någon annan som får chansen att spela.
– Det kan ta 20-25 matcher innan man kommer in i det här. Skulle vi alltid ha samma spelare med då utvecklar vi färre spelare till en hög nivå. Det finns saker som inte är bra med att ha för många med i landslaget eftersom man inte vet, som när jag var grabb, att exempelvis alltid Uffe Sterner alltid har nummer fjorton och så vidare.
– Men det finns också något bra också eftersom vi utvecklar mycket fler spelare till den högsta nivån. När vi möter Finland, Tjeckien och Ryssland möter vi också ett väldigt bra motstånd och det är ett helt annat tempo och en annan intensitet jämfört med en vanlig SHL-match. Jag vet det eftersom jag gillar att stå vid ”plexit” och titta både på matcher och träningar. Det är lättare att hänga med när det är SHL jämfört med internationellt vilket kanske inte är så konstigt när man plockar ur russinen ur kakan och bussar ihop dom med och mot varandra.

En del svenskar har blivit tillgängliga för VM-spel i och med att både Detroit och St Louis åkt ur Stanley Cup-slutspelet, hur går dialogen med dom spelarna?
– Det är en avvägning där det handlar om hur sugen du är på att komma och spela VM. Om du är ute och dansar kan man inte börja med att fråga om man ska gå hem. Nu gör inte jag det, men för 35 år sedan kanske. Du måste bjuda på lite vin och sedan dansa lite och så där. Sedan kanske det blir hemgång.
– Det är samma i det här. Man kan inte pressa folk för mycket. När man åker ut i NHL är det mycket som ska ske. Man ska avslutningsmiddag med laget, avslutande samtal med klubben och läkarundersökningar. Sedan har dom här spelarna levt i en bubbla och plötsligt spricker den. Tvingar man fram ett ja eller nej på en gång är det enklast att svara nej. Det är en avvägning, men imorgon (läs: idag) vill jag påstå att vi vet mer och ännu mer vet vi på onsdag. Man smyger igång kontakterna lite försiktigt och kanske bara meddelar att vi är intresserade, men kräver inga svar.

Kan det rent av vara bra att inte röra om alltför mycket i VM-truppen?
– Det får inte bli för stora omvälvningar. Samtidigt är det så att vi redan har rört om rätt så mycket. Får man in dom här spelarna som lyfter laget, vilket vi fått några år, då är det värt att göra dom förändringarna som det innebär.
– Jag menar som förra året med Sedinarna. Det gjorde inte så mycket att någon annan fick hoppa ner några snäpp när dom kom in eftersom dom tillförde så pass mycket. Klart att namnen som finns tillgängliga nu är spelare som tillför oerhört mycket om dom kommer. Då är det bara positivt.