Fem spelare som stärkte sina OS-aktier under hockey-VM

Vilka spelare imponerade så mycket under hockey-VM att de stärkte sina aktier inför OS? Den frågan ger sig Steven Ellis i kast med efter att turneringen i Stockholm avslutats.

Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com tidigare och har översatts från engelska till svenska.

Hockey-VM avslutades på söndagen efter 64 matcher, med USA som vinnare av guldmedaljen för första gången på 92 år.

Som alltid var turneringen oförutsägbar, med en av de största höjdpunkterna i form av Danmarks chockerande 2–1-seger mot Kanada i kvartsfinalen. Danmark hade bara en ordinarie NHL-spelare – Nikolaj Ehlers – medan Kanadas lag innehöll namn som Sidney Crosby, Nathan MacKinnon och Macklin Celebrini.

Ibland slår motivation klass. Och det är just det som gör den här turneringen så charmig.

Men årets turnering hade också ett annat syfte – lagen använde den som förberedelse inför vinter-OS i Italien nästa säsong. Det blir den första turneringen med NHL-spelare och fler än fyra deltagande topplag sedan World Cup 2016. Därför såg vi många starka namn, och flera av de europeiska lagen ställde upp med något som påminde om deras tänkta OS-trupper.

Vissa spelare använde turneringen som en uppladdning inför Italien. Men för andra var det ett tillfälle att visa sina förbund att de förtjänar en plats i truppen till Milano nästa år.

Här är fem spelare som stärkte sina OS-chanser under de senaste veckorna:

Macklin Celebrini, C/VF, Kanada (San Jose Sharks)

Connor Bedard tackade nej till att spela för Kanada i 2025 års turnering efter att ha degraderats till trettonde forward i 2024 års upplaga (ett beslut som många ansåg var ett felsteg av förbundskapten André Tourigny). Men Celebrini ställde upp – och om det skulle komma till att välja mellan dessa två unga stjärnor, har Celebrini kanske spelat till sig platsen i laget. För några dagar sedan tittade vi närmare på hur Celebrini kunde matcha Sidney Crosbys hockey-IQ, vilket gjorde att de två kunde skapa magi tillsammans för Kanada under gruppspelet. I nuläget känns det nästan som att de borde fortsätta spela ihop i Italien.

Visst, Crosby kan spela med vem som helst. Det är därför han är så speciell. Men Celebrinis förmåga att hitta Crosby med några av de mest kreativa passningarna du kan hitta – och göra det med konsekvens – är något som Hockey Canada måste ha noterat och borde vilja utnyttja. Det är otroligt att tänka sig att Celebrini gick från att vara Kanadas bästa spelare i JVM som underårig 2024 till att bli en dominerande kraft i herrlaget drygt ett år senare, men Celebrini är en speciell spelare. Han har skickligheten, fysiken och det tvåvägsspel som kommer att göra honom till en maktfaktor i NHL de kommande 20 åren. Och även om han är ung, skulle Celebrini passa utmärkt i det kanadensiska laget – oavsett om han spelar med Crosby eller inte.

---

Eeli Tolvanen, VF, Finland (Seattle Kraken)

Finland saknade en verklig matchvinnare i det här laget. De hade ingen egen Sidney Crosby eller David Pastrnak. Tolvanen blev den spelaren och gjorde sju mål och nio poäng på åtta matcher för Finland. Det inkluderade två mål och en assist i slutskedet av en jämn match där Finland precis lyckades slå Frankrike. Tolvanen var en stjärna i juniorlandslaget och blev till och med uttagen i OS:s All-Star-lag 2018.

Tolvanen var en av de bättre spelarna som lämnades utanför Finlands lag i 4 Nations-turneringen, eftersom han inte ansågs vara lika komplett som vissa andra alternativ. Men Finland hade svårt att göra mål i Montréal och Boston, och de skulle verkligen kunna behöva en spelare som Tolvanen – någon som kan skjuta från alla vinklar, särskilt i powerplay. Hans produktion gick visserligen ner något i Seattle den här säsongen, men han gjorde ändå 23 mål. Med tanke på hur villig han var att ta ansvar med pucken för Finland i VM, måste man tro att han kommer vara med i den utökade OS-truppen i Italien. Han presterar nästan alltid bra för sitt land, och de kommer verkligen behöva honom som en offensiv injektion i tredjekedjan – även om han inte spelar varje match.

---

Leo Carlsson, C, Sverige (Anaheim Ducks)

Carlsson noterade poäng i nästan varje match och fortsatte att vara en viktig avslutare för det svenska laget. Han presterade bättre än vad siffrorna antyder. Till och med mot Lettland, där han inte fick iväg ett enda skott på mål, var Carlsson en stark tvåvägsspelare med fokus på det defensiva. Carlsson gjorde två mål mot Tjeckien, trots att han bara spelade 11.01 i 5–2-segern i kvartsfinalen. Förutom det fick han aldrig speltid i förstakedjan, men visade ändå att han var svår att hantera för lag som Finland och Lettland.

Carlsson togs ut till 4 Nations-laget men spelade bara en match. Med tanke på hans poängsnitt i VM, där han främst agerade som lagets andra- eller tredjecenter, blir det intressant att se inte bara om han tas ut till OS – utan även vilken roll han får. Det lutar åt en något mer undanskymd plats i laguppställningen, men han kan mycket väl blomstra som trettonde forward.

---

Clayton Keller, VF, USA (Utah Mammoth)

Du kan egentligen räkna in Kellers kedjekamrat Logan Cooley här också. De var lysande tillsammans. Men Keller har länge betraktats som en gränsfallsspelare inför 4 Nations-laget, och blev sedan en av USA:s bästa allroundspelare i Danmark och Sverige. Han snittade över en poäng per match och var särskilt bra i matcher mot Finland, Tyskland och Norge – tre matcher som vid olika tillfällen blev riktigt jämna.

Keller kommer från sin bästa säsong i karriären och noterade 90 poäng – personligt rekord – under sin första säsong som kapten för det nya Utah-laget. Den 26-årige forwarden är snabb, smart och en exceptionell playmaker. Det finns betydligt sämre alternativ för en tredjeformation. Minst sagt borde Keller ha övertaget gentemot spelare som Chris Kreider, Brock Nelson och Vincent Trocheck tack vare sin mångsidighet och energi.

---

Tage Thompson, VF, USA (Buffalo Sabres)

Thompson gjorde det viktigaste målet för USA:s herrlandslag på nästan ett sekel – det avgörande målet i förlängning mot Schweiz. Han avslutade turneringen med sex mål och nio poäng på tio matcher, och var dessutom USA:s bästa avslutare sett till antalet skott. Han delade ut tacklingar till höger och vänster, och blev bara mer defensivt involverad ju längre turneringen gick.

Thompson var något överraskande utanför 4 Nations-laget, med tanke på hans förmåga att spela som en kraftfull powerforward längre ner i laguppställningen. Den 201 cm långa forwarden kan spela med vem som helst och är sällan den svagaste länken i en kedja. Han visade att han är en stor matchspelare för amerikanerna i den här turneringen, och USA Hockey kommer få svårt att hålla honom utanför OS-truppen – såvida han inte får en katastrofal start på NHL-säsongen.

Bubblare: Brandon Montour, back, Kanada (Seattle Kraken); Dans Locmelis, center, Lettland (Boston Bruins); Logan Cooley, center, USA (Utah Mammoth); Frank Nazar, center, USA (Chicago Blackhawks)