BODIN: Betyg på Tre Kronor – spelare för spelare

Internkommunikationen är inte alltid vad den ska på hockeysverige.se. Eftersom jag var internet-lös under resan tillbaka till Moskva från Sankt Petersburg hade jag inte möjlighet att meddela resten av redaktionen att jag tänkte betygsätta Tre Kronors spelare för insatsen i VM. Därför tvingas ni nu leva med att både jag och Måns Karlsson har betygsatt de svenska insatserna.

Innan jag levererar mina betyg tänkte jag förklara hur jag resonerat. Det råder ingen tvekan om att årets VM-lag var orutinerat och till stora delar saknade internationell erfarenhet. Det är något jag har försökt tagit med i beräkningen här. Vissa spelare var i mitt tycke underkända på isen, men sattes heller inte i positioner att lyckas och jag kan därför inte underkänna dem. Jag har också tittat på spelarna utifrån deras roll i laget och vad man kan tänkas förvänta sig av dem i den rollen. Förenklat: är du en offensiv spelare i en offensiv roll ska du producera, är du en defensiv spelare i en defensiv roll ska du stoppa motståndarna från att producera.

Jag har också valt att inte betygsätta spelare som gjorde färre än tre matcher, eller som i Patrick Cehlins fall helt enkelt inte har haft tillräckligt med istid för att det ska gå att göra en rättvis bedömning.

Betygskalan är 1-5, men eftersom jag bara använt mig av 1-3 är det helt enkelt underkänd, godkänd och bra som gäller här.

MÅLVAKTER

Jacob Markström – 3
På det hela taget Sveriges bästa spelare i turneringen. Föll offer för ett stundtals väldigt mediokert försvarsspel, men lyckades ändå rädda svenskarna vid ett flertal tillfällen. Att förlusten mot Ryssland inte blev större berodde enbart på honom. Hade dock en kvartsfinal mot Kanada som inte ingav lika stort förtroende som turneringen i övrigt.

Viktor Fasth
Spelade för lite för att betygsättas.

Joel Lassinantti
Spelade inte.

BACKAR

Adam Larsson – 3
Sveriges försvarsgeneral och främsta back var en av få ljusglimtar i försvaret och fick istid därefter. Visade dessutom en offensiv framfusighet som han inte fått chansen att visa upp i NHL. Plumpen i protokollet var kvartsfinalen mot Kanada där han svarade för flera flagranta misstag.

Oscar Fantenberg – 2
Spelade enkelt och rakt, men fann aldrig någon kemi i backparet med Magnus Nygren och hamnade därför på mellanhand tidigt i turneringen. Stabiliserade sitt spel efter hand och var klart godkänd sett över hela turneringen.

Johan Fransson – 1
En av få veteraner i backuppsättningen. Förväntades axla ett stort ansvar, men lämnade inget starkt intryck. Såg segare ut i skridskoåkningen än tidigare och var inte lika offensivglad och kreativ som i yngre dar.

Magnus Nygren – 1
Kom snett in i turneringen och fann sig aldrig riktigt till rätta i sin powerplay-roll, där hans skott inte blev det hot det var tänkt att vara. Magsjukan han drabbades av hjälpte naturligtvis inte till och i de avslutande matcherna fanns han inte med i laguppställningen.

Erik ”Omsk” Gustafsson – 2
Bildade det stabilaste backparet tillsammans med Adam Larsson. Även om det inte betyder mycket i en över lag blek backuppsättning tycker jag att Gustafsson gjorde sig förtjänt av godkänt

Erik ”Chicago” Gustafsson – 1
Debutant som hade det tufft när tempot drevs upp i matcherna. Försökte ta en del offensiva initiativ, men såg ut att hämmas av ett lite tveksamt självförtroende. Blev ingen hit i powerplay-spelet och fick se sin speltid minska drastiskt i slutet av turneringen.

Anton Lindholm – 2
Kom in med en skön energi i matchen mot Schweiz och visade prov på en enkelhet och rakhet som hade saknats tidigare. Hade det desto tuffare mot Ryssland och framför allt Kanada. Ska ändå ha godkänt för sin insats med tanke på att han aldrig hade spelat en A-landslagsmatch innan VM.

Mattias Ekholm
Spelade för lite för att betygsättas.

FORWARDS

Mikael Backlund – 2
Outtalad förstacenter som uppträdde habilt och ansvarsfullt, men aldrig lyfte i det offensiva spelet. ”Mickis” produktion hade behövt vara bättre. Får svårt att ta en plats i World Cup-truppen.

Jimmie Ericsson – 2
Rev, slet, ramlade, tog och gav. Jimmie Ericsson offrade sig i vanlig ordning kopiöst, men fick inte speciellt mycket betalt för sin arbetsinsats. Hade antagligen passat bättre i en roll i en tredjekedja än i topplinan.

Linus Omark – 2
Blandade och gav i spelet med puck. Hade en hel del bra sekvenser när hans finurlighet bidrog till att skapa långa anfall, men föll också ur ramen med jämna mellanrum. Fann aldrig någon större kemi med Backlund och Jimmie Ericsson.

Linus Klasen – 1
En av spelarna man verkligen såg fram emot att få se på internationell nivå. Tyvärr fick inte pucktrollaren ut mycket av varken teknik eller spelsinne och blev ganska uddlös turneringen igenom. Hade mycket puck, men höll oftast i den för länge och kom ur passningslägen. 1+1 på sju matcher är på tok för lite när man får så mycket offensivt spelrum som Klasen fick.

Alexander Wennberg – 2
Visade stundtals prov på riktigt fin kemi med Gustav Nyquist, men när tempot skruvades upp och motståndet blev tuffare försvann han liksom många andra spelare ur matcherna. Hade ett par riktigt fina framspelningar i turneringen.

Gustav Nyquist – 3
Kom från en NHL-säsong som inte riktigt blev vad han hade hoppats. I VM fick Nyquist ordentlig fart på målskyttet och var i många matcher den som bar den svenska offensiven. Sju mål på åtta matcher är givetvis ett synnerligen bra facit, men även han försvann ur matcherna mot framför allt Ryssland och Kanada. Därför stannar betyget vid en trea.

André Burakovsky – 2
Förhoppningen var att André skulle växa in i turneringen efter straffmålen som sänkte Schweiz, men omställningen till stor is, nya lagkamrater, spelsystem och omgivning blev för stor och han hann aldrig finna sig till rätta i Tre Kronor. Att talangen finns där råder det däremot ingen tvekan om. Ligger ett år eller två från ett genombrott i NHL.

Mattias Ritola – 2
Väldigt sparsamt matchad och därför svårbedömd. Ritola fick inte ut mycket av sin talang, men sattes heller aldrig i en position att lyckas. Överraskande att han inte flyttades upp i hierarkin när andra spelare föll ur ramen. Lite förtroende i powerplay hade inte skadat.

Johan Sundström – 2
Var som bäst när han var lite förbannad och spelade med passion, vilket han främst gjorde i matchen mot Schweiz. I övrigt nådde han sällan den där nivån av stark tvåvägshockey som han visade upp i SM-slutspelet.

Robert Rosén – 1
Fick bra utdelning i målskyttet tidigt, men föll snabbt in i glömska när spelet inte ville lossna i övrigt och blev bänkad under senare delen av i turneringen. En av spelarna som inte såg trygg ut med det höga tempot.

Mattias Sjögren – 3
Robust och pålitlig. Sjögren gjorde allt som förväntades av honom som fjärdecenter och var dessutom en av väldigt få som hängde med när tempot drogs upp på max i matcherna.

Martin Lundberg – 3
En av de debutanter som lämnade starkast avtryck. Var fysisk, jobbig att möta och en tillgång i boxplay. Chippade dessutom in offensivt med två mål i numerära underlägen.

John Norman – 2
Fann sig snabbt i sin roll som energispelare. Var outtröttlig i forechecken och utnyttjade sin fina skridskoåkning till max, men trampade samtidigt en hel del vatten. Fungerade bra tillsammans med Sjögren och Lundberg i Sveriges pålitligaste kedja.

Patrick Cehlin
Spelade för lite för att betygsättas.